Martin

31-åriga Alma Tuva från Finland säger att hon tack vare att hon hängav sig åt sysslolöshet har blivit en mycket nyttigare samhällsmedborgare. Avslutade sina studier i journalistik efter att studiestödsmånaden har tagit slut och började gå på bidrag. Menar att man kan jämföra relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare med ett våldsamt parförhållande som är svårt att ta sig ur.

Det här är ett reportage om en ung tjej i Finland. Slå mig nu att jag minns inte vilken del av Finland det står att hon bodde i. Det kanske står i artikeln. Hon är 31 år gammal och hon har pluggat journalistik. Bland annat får man anta, därför att hon har fått slut på studiestödsmånader. Jag vet ingenting om det finska utbildningssystemet, men jag gissar att det är hyfsat generöst, ungefär som i Sverige.

Så det borde räcka åtminstone till en hel journalistutbildning. Men hon har fått slut på månader. Hon har pluggat en del annat också. Hon är 31 år gammal. Hon verkar ha en prekär ekonomisk situation. Hon kan inte skapa hopp till de 250 euro hon måste betala i terminsavgift. Om hon ska fortsätta på journalistprogrammet. Därför fick hon hitta på något annat.

Hon har haft lite olika jobb. Men hon har inte trivts. Hon har fått ångest av att jobba. Hon har känt att hon har offrat en stor del av sitt liv. Mycket tid har hon lagt på jobbet. Men fått väldigt lite värde tillbaks. Man jobbar hela dagarna och så får man en väldigt låg lön. Det känns inte bra. Jag får ångest. Jag känner mig exploaterad. Hela systemet. Kapitalismen. Det är så hon tänker på det. Det är sjukt. Det är exploaterande. Det är orättvist och så vidare.

Så hon bestämde sig för att gå på bidrag istället. Eller stöd som det tydligen heter på finsk svenska. Och hon konstaterade att det här var mycket bättre för alla. Därför att nu mår jag mycket bättre. Och dessutom så har jag kommit igång. Med en karriär som jag trivs med. Som vänsterpolitisk influencer. På Instagram. Som antikapitalistisk och feministisk influencer. På Instagram. Och som bildkostnär. Och nu har hon också hittat ett förlag.

Som vill ge ut en bok. Skriver av henne. Så nu behöver ni inte ens gå på lika mycket bidrag längre. Vilken framgångssaga va. Hon säger att om alla. Om fler kunde gå på bidrag och det kunde göra det mer accepterat då kunde ännu fler bli skattefinansierade antikapitalistiska influencers och kanske få författarkontrakt. Du Boris, du tipsade mig om en annan artikel som delvis är i samma genre.

En svensk artist som heter Little Jinder. En ny bekantskap för mig. Hon beklagar sig i en krönika över att hon har sett sig tvungen att ta ett kontorsjobb. För att hon inte kan försörja sig som artist. Åtminstone inte med den värdighet och integritet. Som hon ser som nödvändig för sitt skapande. Hon hade erbjudanden från tv och sånt där som hon tackade nej till. För att man kan inte sitta och göra töntiga tv-program. Ja, det blir så relaterat. Boris, vad ska man säga om den här typen av jeremiader? Jag tror att det kanske förutserbart vad jag skulle säga. Så det kanske inte är lika intressant. Men jag är nyfiken på dina reflektioner.

Boris

Jag tänker mer i termer av att det har gått så långt så att sådana här som Little Jinder och Alma Tuva och väldigt många av de här människorna alltså det är ett stort skick det här. De är liksom genetiskt defekta. Det är något liksom fel i huvudet på dem som kan tycka och säga sådana saker.

Så det är inte bara kulturellt betingat tror jag. Det här går fan djupare. Och om man kan säga så här liksom att det de här kräver det är ju att vi andra ska försörja dem. Alltså bara slanta upp pengar. Här, sjung vad du vill. Sitt hemma och dreja eller lek med färgkriter. Vi betalar. Det är jag bara hatar dessa människor.

Martin

Det finns en fantastisk formulering i den här artikeln. Det är en professor i socialetik vid Helsingfors universitet. Jana Halama heter hon. Hon säger så här. Vi föraktar de som lever på bidrag och inte går till jobbet. De får inte ha hund eller en bra telefon. Och de borde äta kolrot. Samtidigt beundrar vi de som tack vare investeringsförmögenhet kan sluta jobba.

Och istället hålla på med bergsklättring. Den rika är en smart optimerare. Den fattiga är lat. Det är en dubbelstandard. För rika och för fattiga i samhället. Jag tycker det var absolut häpnadsväckande. Pratminus. Alltså bara den bottenlösa. Moraliska konventionen. Men det är på riktigt så de tänker. Orsakerna till sådana här tankar är många. Ett exempel är att medierna och i synnerhet sociala medier visar upp rika människor som baroner och baronessor inför härliggande dag.

Det är skillnaden mellan rika människor som åker på sjönsemester och flyttar till Schweiz och slutar jobba. Och fattiga människor som går på bidrag. Skillnaden är att medierna framställer de ena som baroner. Ja, det är ett fascinerande perspektiv och det är moraliskt motbjudande saker som Alma Tuva säger och den här Little Jinder-krönikan var kanske lite annorlunda.

Jag skulle ändå vilja slå ett slag för just, som du är inne på Boris, ett kanske mer biologiskt perspektiv, men kanske vända lite på det för att på sätt och vis allting de säger är totalt vansinnigt. Och det är väldigt moraliskt motbjudande allting de säger. Men egentligen. Egentligen så ställer jag mig i helhjärtat på. På de här kvinnans sida. Alma Tuva, hon har i grunden hundra procent rätt i allt hon säger.

Alltså analysen är såklart väldigt dålig. Men hon identifierar ett riktigt problem, ett väldigt centralt problem som hon går till stans mot även om hon rusar i fel riktning. Alltså problemet är att de förväntas yrkesarbeta för att försörja sig. Och jag tycker också att det är ett problem, jag tycker det är fel. De här personerna borde absolut inte förväntas yrkesarbeta. Det är ett bizarrt Och onaturligt krav.

Det är självklart att de mår dåligt av det. Och det är grymt att inrätta samhället på ett sådant sätt. Att de får skera sig in i en sån roll. Därför att det här handlar om unga kvinnor. Eller relativt unga kvinnor. Den ena är 31. Och den andra är 35. Så det de borde syssla med är inte yrkesarbete. De borde vara fullt upptagna. Med att ta hand om sina barn. Basa över ett hem. Huset där de bor med den man som försörjer dem.

Under småbarnsåren. Det var en 31-årig kvinna. Det är vad de är skapta för. Bokstavligt talat. Det är rent biologiskt vad kvinnor är. De är bebismaskiner. Det sitter inte bara i livmoden. Det sitter också i kvinnors hjärnor. De är hårdkodade för att hantera barn. Och om de inte gör det. Om de hamnar på avvägare och sysslar med något annat istället. Då får de ångest. De får psykiska problem. Och det är precis det som har hänt med Alma Tuva.

Little Jinder tror jag har barn. För att hon skrev någonting i... ...om man hade varit högravid. Men problemet är såklart att Alma Tuva och Little Jinder, de tror ju såklart att mammarrollen skulle vara ättervärre. Alltså att vara hemmafru skulle vara ännu mycket sämre än att behöva förvärvsarbeta. Men det beror ju bara på att de tragiskt nog inte förstår vilka de själva är. De är så alienerade från sin egen natur och så okunniga om grundläggande förhållanden i världen att de famlar i blindo.

Och nu har ju inte... Alma Tuva har några barn. Hon kommer förmodligen aldrig få några barn. Hon kommer ägna hela sin fertil period. Åt att vara en antikapitalistisk. Instagram influencer. Men jag kan inte känna. Om man har. Någon typ av förståelse för hur världen fungerar. Så är det mest väldigt sorgligt. Tänk hur lycklig Alma Tuva. Skulle kunna vara. Om hon var en mamma. Med ett liv fyllt av kärlek.

Till sina barn. Kärlek från sina barn. Med en äkta make. Dedikerad till att försörja henne. Så hon inte behöver bekymra sig om yrkesarbetet. Hon kan bara göra något som är naturligt. Och sunt för henne att hålla på med. Istället ska hon springa runt och försöka leva som en man. Vilket hon såklart inte kan. Det är klart att det bara gör ont. Det är lika plågsamt som om en normalt förhuntad man. Skulle pressas att ägna all sin tid. Åt att ta hand om små barn.

Vilket man i Sverige faktiskt gör rutinmässigt. Genom så kallad pappaledighet. Vilket också är ett sjukt fenomen. Men tack och lov så är det bara några månader åt gången. Några månader per barn. Man ska pressa pappor och hålla på med det. Men för Alma Tuvas är det här helhetsliv.

Boris

Ja, fast jag har en liten inrövning där. Alltså det jag menar med att det är något genetiskt effekt. Alltså är det någon större idé att laborera med tanken på att Alma Thua ska sätta barn till världen och bygga familj? Alltså jag tror inte det. Jag har mer och mer kommit att luta tanken åt att man måste tänka om.

Alltså att det har gått så långt. Och samhället är så förrött. Och framförallt är människor så förrödda i roten. Både män och kvinnor. Så att om man framför de synpunkter som du har. Så det är som att stå i öknen och ropa på vatten. Det kommer liksom inte att hända.

Martin

Jag är benägen att hålla med. Jag är benägen att hålla med. Du har en väldigt bra poäng. Och jag pratar förstås från ett lite idealiserat perspektiv. Som jag också sa. Så skulle Alma Thur var lite linder. De skulle sparka bak ut. Om någon föreslog för dem. Att jag gör det som jag föreslår. Och jag skulle givetvis också säga. Om du säger upp dig. Och går på bidrag. För att du ska driva en antikapitalistisk. Feministisk instagramsida.

Redan alldeles i början av den här meningen har du diskvalificerat dig från att propagera dina gener i den allvarliga genskolan. Så det är bra. Det är bra att antikapitalistiska Instagram-influencers inte förökar sig.

Boris

Ja, på något sätt är man nästan beredd att slanta upp lite för detta.

Martin

Från ett eugeniskt perspektiv, ett antidyseniskt perspektiv så får jag applådera. Men samtidigt kan jag känna att det är sorgligt. Att det finns det här stora problemet. Det finns många sunda kvinnor som också hamnar i den här fällan. Och eftersom samhället är inordnat på ett visst sätt. Så är det väldigt svårt att hamna på den här vägen. Även för män så är det svårt att hamna på den här vägen. Som slutar med en sund familjebildning.

Och det som gör det så tragiskt är att de fattar inte själva. De fattar inte ens vad det är som saknas. De förstår inte alls vad som har gått fel. Och man skriver med tidningsartiklarna om det. Radioreportage eller vad det är för någonting. Och ingen, inte med ett enda ord. Så berör man det faktiska problemet. Som i den här artikeln. Under Alma Tuvar. Det står inte ett ord här om familjebildning. Att vara en mamma. Att hon är en kvinna. Att det kan ha någonting med saken att göra. Och det är sorgligt. Men jag håller med om. Att de inte ska ha kvar i genpolen.

Boris

Det är väldigt olyckligt. Du har ju lika många män som tänker som Alma Tuva. De vill sitta på sin kammare och skriva poesi eller få leka med färgkriter. Och bli försörjda. Och kanske göra så att vi försörjer dem tills de utlocknar. Men det är ett så jäkla stort skikt nu. Alltså Alma Tuva är en extrem va?

Men det är så utbrett tänkande och nu så inrotat så att jag tror man måste utgå från detta när man pratar om män och kvinnor och familj. Det är en eländig situation.

Martin

Jag tycker absolut som vi pratade om tidigare. Vi kan gärna låta folk gå på bidrag. Män, kvinnor, försörj dem allihopa under resten av livet. Under förutsättning att de går med på att göra en irreversibel sterilisering.

Boris

Ja det tror jag liksom de flesta eller många skulle nog se det som ett utmärkt byte. Och så kan du liksom när du skriver den här informationsfonden till dem så lägg till det här med klimatet. Att de skulle lämna mindre avtryck efter sig. Så att det är bra om de inte får barn.

Martin

Vi kan ge dem ett färdigt Instagramkonto också. Här har du ett Instagramkonto.

Boris

Det är jättebra. Ett paket. Nu börjar det här bli väldigt konstruktivt tycker jag.