Martin

Medianålder för giftemål i USA är i år 30,2 för män och 28,4 för kvinnor medan lägsta medianålder var under 50-talet med 22,5 år för män och 20,1 år för kvinnor enligt ny statistik från US Census Bureau. Nya siffror från amerikanska folkbokföringsregistret lite mer lite versionen de har istället.

Det är rekordsiffror rekordhöga siffror och det är ju sant med amerikanska mått mätt så är det ganska höga siffror och det är ett potentiellt problem. Kanske lite överdrivet problem kanske viss förstått problem. Samtidigt är det intressant att tänka på det från en svensk horisont. För att nu har inte jag aktuella jämförbara siffror i Sverige men på ett visst vis i vissa avseenden ser det betydligt värre ut i Sverige. Du Boris berättade en siffra för mig häromdagen som jag knappt kan tro att det är sant.

Boris

Ja men det var tydligen den näst längsta kulturartikeln som publicerats i Aftonbladet. De har en kvinna som berättar om hur hennes kille har gjort slut med henne. Hon hade nu ångest. Vem ska hon sätta barn till världen med? Hon har ju fyllt 30. Och så säger hon att hon kanske har tiden på mig. Därför att kvinnorna på Östermalm är det ett snittåld.

Medianåldern för först föderska skulle vara 46 år. Jag tänker att det sitter redaktörer och kollar sina uppgifter. Men det gör det inte. Den är inte detta. Den är 36 år på Östermalm. Hon kanske hade haft, däremot ligger den högre i en av församlingarna, Hedvig Eleonora. Där fanns det till och med en som var, de hade flest kvinnor, det var 45 som födde barn i den församlingen.

Och det är värt att notera, jag fördjupade mig lite i detta. Det är värt att notera att förra året är första gången som antalet förstföderskor över 45 år överskrider antalet förstföderskor som är 20 år strax därunder. Vilket säger en hel del tycker jag.

Martin

Det är helt otroligt. Det är nästan svårt att föreställa sig på rent biologiska grunder att det finns en plats där då Hälften av alla barn som föds föds av mödrar som är över 45 år gamla.

Boris

Ja, men det är fan obegripligt.

Martin

Poetiskt kan man ju säga att det är en imponerande triumf över människans biologi att det ens är möjligt att göra sån sak. Minst sagt problematiskt. Om man ser till de här siffrorna, de amerikanska siffrorna så... Att en man gifter sig i 30 är kanske inte så stort problem i sig. Jag tycker inte det i alla fall. Men hälften gifter sig senare och då börjar det bli lite sent.

Men det stora problemet är det här med 28 år för kvinnor. Det är på tok för sent. Vid 28 år har en kvinnas fertilitet redan börjat avta. Och vissa kanske redan har skaffat barn om de gifter sig. Man vet inte exakt hur den här statistiken fungerar. Men om inte så kan det ta några år till även efter att man gifter sig. Och rätt bra kan vara väldigt svårt eller omöjligt. När det är som i Stockholm.

Snittåldern för förstföderskor är 36. Det är extremt och det är väldigt mycket komplikationer. Såklart ökande risk för genetiska problem. Men också inte bara genetiska utan alla sorters sjukdomar. missbildningar och generellt bara sämre gener. Fler mutationer och mer problem. Och förmodligen så förvärras det också att många av de här har ju inte en naturlig befruktning.

Man använder sig av IVF och förmodligen som förmodligen har mer negativa effekter än man officiellt berättar om. För att det finns mycket sådana här senmoderna, handluliga grejer kring IVF. Men det bidrar också starkt till att man förlorar möjligheter att ha nära kontakt mellan generationerna. Det är väldigt stor skillnad på att få barnbarn när man är 50 jämfört med att få barnbarn när man är 70.

Om ens mor och farföräldrar är 70-80 år när man föds, då kommer man realistiskt sett aldrig ha en särskilt nära relation med dem. Men om de är 40-50 år kan de vara en stor aktiv del av ens liv. i många årtionden. Men om man ska få barn när man är Så att säga 45. Och ens barn följer ens exempel. Då får man barnbarn när man är 90 år gammal. Om man ens lever så länge.

Och då har man alltså i praktiken noll möjligheter att ha kvalitetstid med barnbarnen. Vara med dem, forma dem, hjälpa dem att bli bra föräldrar och så vidare. Så det blir en extrem temporal atomisering som totalt slår sönder all familjestruktur. Bortom den allra snävaste definitionen av kärnfamiljen.

Boris

Men det finns en aspekt till av det där som jag grubblade på när jag ställdes återinifrån de här hiskeliga siffrorna. Och det har att göra med just det naturliga och onaturliga. Alltså det är inte bara orken och annat som blir fel när en kvinna som är 36 eller 45 får barn.

Utan jag vill nog drista mig och säga att den moden är mycket lymp. olämplig uppfostrare av barn. Det innebär ju att man mycket länge har undertryckt sina naturliga det här fåniga uttrycket den biologiska klockan. Man har hört den ticka men man har inte brytt sig om det.

Första saken då är att om man inte bryr sig om det man känner är naturligt utan undertrycker en massa andra saker. Då kan vi också utgå från att man undertrycker en massa andra naturliga instinkter eller politik, samhälle, kultur, whatever. Sammantaget gör det att den personen är en oerhört olämplig uppfostrare av barn. Det kommer bara föra alla de här negativa sakerna vidare.

Martin

Absolut. Det är en jättebra poäng, Boris. För varje år som går Då en kvinna undertycker sina naturliga biologiska instinkter att skaffa barn så fylls hon mer och mer av resentiment. Hon måste utveckla psykologiska försvarsmekanismer för att rationalisera det här onaturliga betedet. De här kvinnorna som skaffar sitt första barn när de är 36 och så vidare, nästan allihopa är såklart förbittrade feministiska kommunister.

Som har alla möjliga skruvade idéer. Om män och familjer. Och samhället. Och de har inte bra äktenskap. Och de har inte bra relationer med resten av sina familjer. Och så vidare. Så det är bara ett symptom. En del av ett mycket större kluster. Men också som du säger. Själva att man drar ut på det. Själva det här. Själva det här tidsspannet. Har en negativ effekt på förmågan att ta hand om barnen.

Det är också ett demografiskt problem. Som folk ofta inte tänker på. Därför att. Det som behövs för att upprätthålla en population det är inte bara att man har många barn per familj, som man ofta pratar om att svenskar skaffar bara ett eller två barn men de andra skaffar så här som många barn. Det har en väldigt stor effekt på matematiken, hur gamla folk är när de skaffar barn.

Ju äldre man är, desto färre generationer hinner man skapa över tid. Om man tar ett enkelt räkneexempel så antar att en skaffar barn. Vi har en population som skaffar i snitt fyra barn per familj. Och där är mödrarna i snitt 30 år gamla när de föder barn. Och sen antar vi att vi har en annan population som skaffar tre barn per familj i snitt. Då kommer de över tid få mycket färre barn, allt annat lika kan man tänka, särskilt ackumulerat över tid.

Men om vi antar att de som skaffar tre barn per familj är i snitt 25 år gamla istället för 30 år gamla när de får barn. Då kommer de få många fler barn. Så att över en hundraårsperiod. Så kommer de få. 27% fler barn. Så att de får 27% fler barn. Över tid. Trots att den andra gruppen får. 33% fler barn. Per familj. Jag är såklart ingen förespråkare att folk ska skaffa så många barn de bara kan.

Det pratar jag ofta om i Radio Bubbla och tycker särskilt inte att män ska skynda sig särskilt mycket med att skaffa barn som jag pratade om tidigare. Men det är väldigt problematiskt om folk väntar för länge. Framförallt såklart om kvinnor väntar för länge. Och vi bör vara medvetna om att icke- europeer fungerar helt annorlunda. Europeer har en lång tradition, en mångtur...

...tusenårig tradition. Helt säkert också en genetisk predisposition att skjuta upp barnafödande. För europeer så är det naturligt. Det är inte naturligt för europeer att skaffa barn när de är 15. Utan det är naturligt att vänta tills man är kanske 25 eller sånt där. Och det är väldigt bra. Det gör att vi är bättre förberedda materiellt.

Vi kan investera mer och uppfostra våra barn. Istället för bara... Klämma ut dem och kasta ut dem i världen. Som andra människosläkten gör. Men vi måste förstå de relativa konsekvenserna. Om vi tar in invandrare från Mellanöstern eller Afrika. Det finns det narrativet ibland som säger att efter ett tag i väst så börjar de skaffa färre barn. Det är bara i Afrika och kanske första generationen efter migrationen så har de skaffat sju barn per familj och sånt.

Men det spelar ingen roll om de skaffar barn tidigare. Anta till exempel att svenskar och somalier skaffar två barn per familj. Men svenskar är i snitt 30 år gamla när de får barn. Medan somalier är i snitt 20 år gamla. Under en hundraårsperiod så innebär det att det föds fyra gånger fler somalier än svenskar. Trots att man har lika stora familjer.

Boris

Och så ser det ju ut om man tittar på Stockholm. Alltså siffrorna är inte tillräckligt nedbrytna. Men på Östermalm är det ju... Som sagt var 36 år. Snittåldern. I Spånga så är den 10 år mindre. Och i Spånga ingår ju. Tensta Rinkeby. Räknar man bort dem så att säga. Vita områdena i Spånga. Församling. Så kommer man garanterat att hamna lägre. Än 25 år. För förstföderskarna. Och det ser man just det där. Att det är mer än 10 år som skiljer.

Martin

Ja, det jag som säger som sagt det är inte att europeer ska konkurrera med afrikaner om att skaffa fler barn eller skaffa barn snabbare. Men det är bra om vi är medvetna om hur reproduktion fungerar över tid. Så att en slutsats till exempel är att invandring av människor som skaffar barn tidigt är ännu farligare än de flesta tänker sig. Och en konsekvens är den här trenden där folk väntar till 35, 40, till och med 45 när de ska få barn.

Den har mycket större konsekvenser på samhället än man tror om man väger in de här långsiktiga konsekvenserna och inte bara ser till vad som händer med den enskilda familjen. Jag har en liten anekdot från min egen familjehistoria på det här temat. Det var en sak som upptäcktes i släktforskning och det var en sak som upptäcktes i släktforskning. När en bekant gjorde en väldigt grundig släktforskning på min släkt.

Och upptäckte då att jag härstammar från en lång, lång linje av mycket gamla fäder. Alla är min far, min farfar och så vidare. Min far var 36 när jag föddes. Min farfar var... 37 när min far föddes. Och åldrarna då på respektive person. Min farfars farfar var 53 när min farfars far föddes.

Och hans far var 41. Hans farfar var 44. Hans farfars far var 52. Och så vidare. Min farfars farfars farfars far var 52 när han fick min farfars farfars farfar. Det här gör att man kommer tillbaka till 1600-talet i den här släktlinjen på bara sju generationer. Vilket då är en typisk muslimsk familj. De kanske måste gå till dubbelt så många generationer bakåt för att komma till samma tid.

Jag själv var 40 när min son föddes. Jag skulle fylla 40 det året. Så om man räknar från hans perspektiv så är den genomsnittliga längden på föregående åtta generationer räknat på fäderet är 41 år. Lite drygt. Så jag var ovanligt ung när jag fick min son med släktens måttmäter som jag bara var 40.

Boris

Intressant.

Martin

Jag vet inte vad det här betyder. Jag vet inte hur det ska tolkas.

Boris

Men finns det något skäl till dessa ålderstigna anförvanter du har? Anfäder?

Martin

Nej, jag vet inte. Mina släktingar kanske har varit långlivade. Aktiva och förtila i hög ålder. Skulle kunna förklara.

Boris

Ja, det är där de har varit.

Martin

Kanske att mina förfäder har blivit ordentligt investerade i av sina närmaste familjer eftersom de har varit mer etablerade. Det kanske är en fördel. Men jag kommer från en släkt som inte har långa linjer av relationer och traditioner genom släkten. Varje generation är relativt isolerad. Och det är ett mönster som verkar fortsätta upprepas i släkten tyvärr.

Så det är baksidan. Jag vågade inte tänka på det när jag läste om det här. Det var något som släktforskningsexperten påpekade för mig. Det är väldigt konstigt att alla var så gamla när de fick sina förfäder. Om någon vet vad det beror på och hur man kan tolka det så är jag gärna tacksam för analysen.