Martin

Thomas Stoiben. Kryptovalutor är till sin natur faustiska med sitt fokus på matematik och energianvändning samt besatthet av en linjär tidssyn, utgör ett redskap för att bryta oss fria från den post-faustiska centralbanksekonomins dysfunktionella tyranni och beskydda våra tillgångar och är framförallt ett medel genom vilket en kommande spengleriansk kultur kan finna sin identitet.

Vi har framför oss en text från Countercurrents, den mycket utmärkta sajten Countercurrents. Den handlar om kryptovalutor och tar ett lite ovanligt grepp för att analysera dem. Jag är inte superintresserad att prata om alla nya artiklar som skrivs om bitcoin och kryptovalutor. Tycker det blir lite tjatigt. Det sägs inte så mycket nytt. Det här gillade jag då, för att författaren placerar in krypto i...

ett spenglerianskt sammanhang och ser dem som faustiska fenomen i en faustisk värld. Och jag kan inte hjälpa att jag är ganska svag för... för den här typen av udda analyser. Så Faust, jag ska börja med det här, Faust är huvudpersonen i en gammal europeisk berättelse, en gammal legend från kanske från medeltiden och sånt där.

Det har berättats i många olika versioner. Och det handlar om en alkemist, Faust, som går för långt i sina okulta strävanden och säljer sin själ till djävulen. Hans törst efter kunskap blir stark. Så djävulen lovar honom obegränsad kunskap och alla möjliga magiska krafter.

Men bara för en begränsad tid. När tiden går ut, då blir Faust djävulens slav. Och får alltid, på för alltid då, bli inne i helvetet och tjäna djävulen och så vidare. Härifrån har vi då idén om ett faustiskt avtal, faustiembargain på engelska. Det vill säga att gå för långt i materiella strävanden och eftersträva kunskap och makt och njutning på bekostnad av sin själ.

Härifrån kommer då idén om vår civilisation, den moderna europeiska civilisationen som en faustisk civilisation. Det vill säga att vi har lämnat andliga värden bakom oss för vi är så fixerade vid det materiella. och att framförallt transcendera alla våra omständigheter. Men med fokus på en materiell, snarare än en själslig transcendens. Och undertexten är att det vi har gjort är någonting dåraktigt.

Och att vi får betala ett högt pris. Vi är på väg mot helvetet. Evigt slaveri under djävulen på grund av vårt övermod och vår gränslöshet. Och idén då om det moderna Europa som en faustisk civilisation och det kommer från oss valspenglar. och hans bok Västerlandets undergång som lägger fram en stor slagen bred pensla teori om civilisationscykler och kulturers uppgång och fall och så vidare en mycket intressant tysk filosof.

Men den här artikeln då, den tar avstamp i en idé om faustisk ekonomi, alltså faustiskt ekonomiskt tänkande som då präglas vid en fixering och en längtan efter det oändliga, vilket är liksom en del av den här. Kärnan i den faustiska världskänslan som spängde sig. Så i det ekonomiska livet ser vi då i en av de här artikeln till exempel i form av en fixering vid evig ekonomisk tillväxt.

Vilket är ohållbart och istället leder till bubblor och ekonomisk förstörelse. Och kryptovalutor säger artikeln och författaren, de är också faustiska. Faktiskt säger han att de i grunden är helt och hållet faustiska. De bygger på abstraktioner. Matematik och elektricitet. Elektriciteten som han kallar för en osynlig luminös kraft. Och han påpekar också att matematiken bakom bitcoin involverar tal med väldigt många decimaler.

Vilket gör att de här talen känns som... Han skriver så här, de känns som abstrakta men ändå exakta mängder av nebulös energi som kristalliseras och skickas genom eten. Han skriver faktiskt sådana saker, den här Thomas Stolben. Osynlig luminös energi, nebulös kristallisering i etnerna. Det är väldigt charmigt tycker jag. Det är ett ganska unikt sätt att ta sig an just ekonomiska och matematiska fenomen.

Att framhäva deras luminösa och nebulösa aspekter. Men han påpekar att kutvalutor har ingen egentlig fysisk existens. Utan i praktiken så existerar de på internet och i människors medvetande. Vilket... helt och fullt återspeglar hur en faustisk längtan efter oändlig rymd transcenderar det fysiska rummet till det oändliga som finns utanför det rumsliga.

Jag måste fortsätta citera honom, för jag gillar honom så mycket. Han säger också att det som lagras på en blockkedja lagras där för alltid. Och det återspeglar en syn på tiden som bara återfinns i två kulturer. Dels i det arkaiska Egypten, där tiden sågs som en monumental procession. Och det är återigen, det här är då Spenglers idé om den egyptiska civilisationens världskänsla, deras centrala princip.

Och då givetvis det faustiska Europa. Och där ger han engelsk fastighetsrätt som exempel, med de särskilt minutiösa lagfarter som används historiskt i England. Och på vår artikel fattar han, menar du att blockkedjan är är cyberpunk-ekvivalenten till den egyptiska stelen och den engelska lagfarten. Jag rekommenderar läsningen av den här artikeln, jag tycker att den är kul.

Men, kryptovalutor har också vissa egenskaper som använder ett faustiskt medel för att vända den faustiska impulsen mot sig själv. Ett exempel som han ger är att till skillnad från konventionella valutor som kan tryckas i oändliga mängder av av världen centralbanker så är tillgången på bitcoin strikt begränsad eftersom det aldrig kan existera mer än 21 miljoner bitcoins.

Och det hänger ihop med den andra saken jag påpekar, nämligen att bitcoin kan användas som ett försvar mot hyperinflation. Det vill säga, den eskalerande och till synes oändliga, väldigt faustiska tryckandet av nya pengar. Så jämförelse blir bitcoin ett sätt att... att införa stabilitet och begränsningar långsam men hållbar tillväxt mindre extrema ekonomiska cykler så han säger att att investera i bitcoin det är inte bara en fråga om ekonomisk nytta utan det är även ett uttryck för att man avvisar den faustiska synen på ekonomi så som den manifesteras av den rådande ekonomiska regimen och han menar att det här är ett motstånd som delvis är är undermedvetet Men det kanske blir i högre utsträckning medvetet, men i grunden så är det en omedveten, nästan instinktiv revolt mot det faustiska från ett annat perspektiv än det faustiska.

Boris, vad tror du om den här sortens tänkande? Att man försöker använda den här svepande, filosofiska och historiska maktutörier för att analysera rätt specifika tekniska mikrofenomen. Jag tycker ju uppenbarligen att det är lite fantasiäggande. Det känns lite som att läsa Nietzsche och sånt där med de här galna sprången mellan nivåer, mellan analysnivåer och typer av intellektuella verktyg.

Samtidigt så känns det ofta rätt svajigt. Man kan i alla fall säga att... Det är svårare att komma undan med såna här saker. Om man inte är Nietzsche. Eller, är det i själva verket en så god metod som någon? Och mer specifikt, hur upplysande tycker du att det är att i Oswald Spenglers Fotspår försöka analysera allting i vår tid ur perspektivet av det faustiska och post-faustiska kulturen?

Boris

Alltså jag var ju tveksam när jag läste den här tills jag kom till punkt 4 som jag läst. 14 gånger någon gång. Då plötsligt blev det lite tilltag. Då äntligen pratade han om något som jag kände att nämen det här, ja men fan. Han kanske har rätt alltså. Däremot så är ju exemplet, vad man ska vara betig, engelska...

Med Deeds och Ställning har det lagen väldigt tveksamt exempel. Däremot är centraleuropeiska och balkanska jordaböcker som fortfarande används till exempel i Österrike, Schweiz, Slovenien, Kroatien och i Ungern. Ett jämförbart exempel. Alltså det fick mig börja fundera på om man faktiskt, med det här tankesprånget, inte är något på spåren.

Jag måste fundera mer, men jag gillar den här sortens texter. Det är... De är så oerhört nyttiga för hjärnan, alltså. Och förflyttar perspektivet och tvingar en att tänka, som mig som måste börja fundera på. Finns det ett samband mellan europeiska jordaböcker och kryptovalutor? Och jag bara tror att det finns det, i en slags kulturell, andlig mening. Men det här är en text man kan gå tillbaka då och då och fundera på faktiskt. Det är upphiggande.

Martin

Mot slutet av den här artikeln så kommer ju någonting annat egentligen, och det är väl det som jag kanske tycker är allra mest intressant, men det lyfts också upp i bubblarubriken. Det är då artikelförfattarens... resonemang om hur kulturer och civilisationer avlöser varandra i en spengderiansk analys och vad kryptovalutornas frammarsch kan säga oss om hur nästkommande kulturella cykel förhåller sig till sin föregångare, det vill säga vår egen kultur i den döende faustiska civilisationen.

Och här då, vi kanske då eftersom... Eftersom alla som lyssnar på det här bubbla eventuellt inte har läst Västerlandets undergång så kan jag säga helt kort att en av Spenglers centrala idéer eller hans centrala idé kan man säga det är att Europa har gått igenom tre huvudsakliga kulturella eller civilisatoriska cykler.

Spengler använder de här begreppen på ett specifikt sätt kultur respektive civilisation. Det spelar ingen större roll för vår diskussion här. Så jag kanske använder orden utbyggtbart. Men Spengler, han använder ordet civilisation för att beteckna den sklerotiska slutfasen av en kultur. Han pratar om kulturer, men i slutet av en kulturorganismsliv så blir det en civilisation.

Och det är ett dåligt tillstånd som förebådar dess undergång. Men den första europeiska kulturen han beskriver är den apolloniska. som motsvarar den klassiska världen, centrerad kring Grekland och Rom. Den centrala idén i napoleonska kulturen är världskänslan i den kulturen som Spengler säger.

Det är en värdnad för den fulländade människokroppen som estetiskt ideal, och ett fokus på saker som är lokala och samtida och partikulära. Det är det enda. Det är en ahistorisk epok som är relativt inåtvänd och inte så intresserad av att ha ett helhetsgrepp på världen eller historien.

Den andra kulturen är den magiska kulturen som man kallar för. Den representerar semitiska impulser, judendomen, den tidiga kristendomen, islam, även zoroastrianismen, andra strömningar från Mellanöstern. Den tidiga kristendomen ser Spengler som en form av magisk kultur som uttrycktes genom den klassiska hedondomens former.

Medan islam är den magiska kulturens sanna natur. När den var fri att uttrycka sig på sina egna premisser då blev det islam och islams ultraaggressiva erövringskrig. Den magiska kulturen är essentialistisk. och dualistisk och den har en den centrala uppfattningen om världen, hur världen är beskaffad är att världen är som en världen är som en grotta.

Det säger Spengler, eller Spenglotta. Magisk ska inte förstås som det svenska ordet magisk, utan det är syftet på det historiska ursprunget till vårt ord magi, vilket är det antika iranska prästerskapet. De iranska vetenskapsmän och mystiker som kallades så, och som omnämns bland annat i Bibeln, det är väl det mest kända exempel då, när de vice männen besöker Jesus när han är nyfödd.

Så i äldre bibelöversättningar så heter de då vise män och det är så vi ofta pratar om dem. Men i den nya bibelöversättningen, i bibel 2000, så kallas de för österländska stjärntydare. Vilket jag personligen tycker är mycket mer vackert och suggestivt. Och poängen är då att det ord som står i originalgrekiskan i Mattias Stefanielit eller vad det är för något.

Det är alltså magoj. Magerna. som var astronomer och astrologer från Iran. Så österländska stjärntyder är exakt rätt i översättning. Det är bättre i översättning än vice män. Förlåt, det var en liten tangent. Vi har den apolloniska och den magiska kulturen och sen har vi den faustiska kulturen som är det moderna Europa. Europa efter medeltiden och senaste tusen år eller nåt sånt.

Den faustiska kulturens världskänsla har sagt och kretsat kring människor. Människokroppen som ideal... Förlåt, jag pratar apolloniska. Den falska kulturens centrala idé är den här idén om oändlighet och om världen som oändlig. Världen är inte en grotta, världen är en gränslös rymd.

Och den falska kulturen är gränslös och otålig, omättligt utforskande och expanderande och transcendent. Även till... till en punkt där det leder till dess egen nackdel och destruktion. Så en poäng då som Stahlbind gör, därför vill jag ge lite bakgrund då, det är att den magiska kulturen förhöll sig till den apolloniska primärt baserat på sentiment.

Så i den här Spenglerianska analysen då så ser man att den magiska kulturen hatade den apolloniska kulturens centrala ideal och förkastade det. Tack så mycket. dyrkan av människokroppen och det konkreta så istället så får vi en rörelse bort från det konkreta och kötsliga som man ser tydligt i islam men även i vissa former av kristendom till exempel då, exempel som jag säger de bysantiska ikonoklasmerna så den faustiska kulturen, den var helt annorlunda, den var mer pragmatisk den beundrade den apolloniska kulturen den använde sig opportunistiskt av, den var mer enkunda prognostik från apollonierna, från magierna, driv i den faustiska kulturen, eller de våra förfäder i den faustiska kulturen, som Thomas Stolpin skulle säga, var inte lika petiga och framförallt inte lika sentimentsdrivna.

Så att det han tycker sig se när han undersöker kryptovalutor är att, det är så roligt tycker jag, den här kopplingen mellan de här högt flygande historisk-filosofiska idéerna och krypto, men det han tycker sig se är nästa faustisk psyke, nästa samhälls- samhällsorganism som nu befinner sig på ett embryoniskt stadium men man kan börja skönjas.

Den verkar förhålla sig till det faustiska som det faustiska förhöll sig till de tidigare kulturerna, snarare än att efterlikna den magiska kulturens inställning. Och det är goda nyheter, menar han då, därför att om den nya kulturen ser tillbaka på historien med respekt, snarare än sentiment, då kan den födas och utvecklas och hitta sin egen identitet på ett mer systematiskt och integrerat sätt, snarare än genom ett kataklysmiskt...

uppbrott där mycket går förlorat, vilket händer då på grund av diverse abrahamitiska utvecklingar. Och han har då, det intressanta är att han har en egen teori om vilken den nästa kulturen är, den som ska ersätta den faustiska. Så här snackar vi verkligen de breda stora penseldragen. Och han vill ju tro då att vi inom dissidenthögen, som han säger, vi i dissidenthögen och även är eugeniska normis.

Vi är inte bara en ny nation, utan vi är föregångarna till en helt ny kulturell-civilisatorisk cykel så som de beskrivs av Oswald Spengler. Han skriver att vi är de första männen av en första nation av en helt ny kultur. Han säger att den här kulturen kommer kretsa kring att se tiden som cyklisk och att se cykler i cyklarna.

Det är väl det? cykelorienterad paradigm. Och det är förstås något som funnits i tidigare kultur, givetvis. Men Stoiben menar att det kommer att vara mycket mer centralt för nästa kultur. Det kommer att vara den kulturens världskänsla. Och eftersom då, eftersom Oswald Spengler teoretiserade kring historiska cykler så kallar Stoiben den här nya, hypotetiska kulturen för en Spengleriansk kultur. Så det är en sorts fullbordande av en självmedvetenhet som den faustiska civilisationen började utveckla.

Och Oswald Spengler själv ses då i. Inte bara som den faustiska civilisationens undergångsprofet, utan även som den första profeten som förebådar den nya kulturens födelse. Även om man kanske inte helt förstår det själv, eller åtminstone inte artikulerar det. Men då är typiska idéer för den här spenglerianska kulturen, som vår artikelförfattare tänker sig, är att allting har en tid, och därför har allting även en plats.

Livet är orättvist, människor är ojämlika, kämlikhet är varken möjligt eller eftersträvansvärd. Så som glädje alltid förbyts i sorg, så förbyts sorg i glädje. Det är en fritt översatt formulering som finns här. Det kommer att vara en kultur som är fri från moralism. Det kommer inte att finnas några moralistiska korspåg, inga häxjakter. Man kommer inte att ha den här idén om att fullständigt eliminera det som är ont i världen.

Textning.nu Eller som vi säger i Sverige, nollvisioner. Man kommer inte att ha nollvisioner. Det är en väldigt faustisk idé som bygger på att utsträcka moralen i en oändlig dimension. Men sådant tänkande har ingen plats i den spenglerianska framtidskulturen. Utopiska idéer kommer inte ens kunna få fotfäste.

Vanligt folk i den spenglerianska kulturen kommer att uppfatta utopiska idéer som motbjudande. Då kanske inte kommer att kunna artikulera sig för varför, men de kommer inte bara rinna av dem som tillflån. De kommer ha så starkt fokus på balans och stabilitet och helt andra värden. Det kommer också ta sig hand och spekulera kring vissa typer av teknologi som kommer att försvinna för att folk tappar intresset för dem.

Och hur politiska system och rättssystem kommer att påverkas och så vidare. Han skriver till och med hur deras musik kommer att vara. Jag kan förutsäga vissa aspekter av deras musikaliska utveckling. Musiken kommer fokusera mycket på repetition i linje med den här cykliska idén. Han spekulerar kring vilka deras grundläggande myter kommer att vara. Vad i vår samtid kommer att bli deras myter på samma sätt som, jag säger, Iliaden var grundläggande myt för den apolloniska civilisationen.

Vilka stora krig är det som den framtida kulturen kommer att berätta om på ett mytologiskt sätt? Hur kommer deras religion att se ut? Ja, sånt här tycker jag är superspännande. Jag gillar verkligen ansatsen, jag gillar verkligen de här tankarna på. Det är precis så som jag själv tänker att det vi måste fokusera på nu är inte att reformera eller ens rädda något som existerar idag utan det vi måste fokusera på, vi som vill ha någon sorts seriös framåtsträvande det är att så frön som på lång sikt i framtiden kan bli någonting helt nytt.

Nya samhällen, nya kulturer och och bryt oss loss så mycket som möjligt. Ställ oss så långt som möjligt utanför allting som finns idag för att kunna så dem här. de här fröna. Men jag måste erkänna att jag liksom jag kan sitta och dagdrömma och spekulera med sakerna, men mina dagdrömmar brukar aldrig bli så specifik och detaljerade som Thomas Stoybens drömmar som till och med ger YouTube-länkar till musikstycken som han tror liknar den musik som kommer spelas i nästa kulturella cykel.

Boris

Är det inte det? Det börjar bli lite osunt också. Han missar inte, han reflekterar inte ens på en sak. Dels tycker jag att hans framtidsvision påminner ju till exempel ganska mycket om vad Alexander Bard väntar sig av, av framtiden. Och en sak han inte berörd, det är ju att skulle det bli så här, så är det ju en slutgiltig brytning.

historiskt sett. Alltså det är inte så att någonting fortsätter cykliskt utan i de två föregående stora civilisatoriska tillstånden, där ingick ju alltid faustiska individer. Alltså det är de som påverkar utvecklingen och definitivt i det tredje tillståndet också.

Och jag kan se om jag förstår honom rätt. och tittar på hans drömmar, så innebär ju det fjärde tillståndet att de enkelt uttryckta faustiska individerna kan faktiskt lösgöra sig från allt. De är internationellt jordiskt på något sätt. De ingår inte längre i några sammanhang.

De har bildat sin helt egen civilisation på något sätt vid sidan av och ovanpå allting annat. Och de gamla civilisationerna lever ju kvar faktiskt. De starka kulturella moment. Så det vi får är ju en del av det. Den nya civilisationen talar om kommer att vara helt avskild, alltså inte bo i speciella städer, men existera vid sidan av och oberoende av.

av resten av världen. Och sådana som mig som håller fast vid guldtackor, cigarettlimper och sådana saker. Som är fysiskt påtagliga. Alltså jag ser ett problem där att gästen i degen försvinner. Och bara gäster är inte så jäkla bra.

Martin

Alltså jag hade, min första tanke när jag, Jag tog del av hans idé om den här spenglerianska kulturen. Det är någonting som liknar det du säger, tror jag, konjugerar mot ett liknande slutsats. För det han säger är att det finns en idé, det finns en urgammal idé, som är att man säger till exempel så här att den som inte lär sig av historien är dömd att upprepa den.

Och problemet är att vi aldrig lär oss av historien. Därför upprepas allting i eviga cykler på grund av vår okunskap och aningslöshet. Hans idé är på sätt och vis att nu ska vi bryta det mönstret. Nu ska vi en gång för alla lära oss av historien och leva med en ständig medvetenhet om historiska cykler, historiska...

Rörelselagar och mekanismer för att inte vara offer för de här cyklerna. Genom att ta själva cykliciteten som grundprincip så ska vi vara ständigt medvetna. På sätt och vis tycker jag det låter som att man pratar om att vi ska transcendera hela den spenglerianska cykliciteten. Det här är en idé som jag tycker är, det är klart ett tilltande idé, men jag tycker också att det är en sån naiv, nästan lite gymnasial idé.

Det är ett utslag av en sorts kollektiv hybris. Därför att det vi framförallt har lärt oss det är ju att, det är min dystra analys med det, att mänskligheten är absolut inkapabel att ta det steget. Det är därför vi hela tiden upprepar historiska misstag. För vi kan inte lära oss av historien. Och det här är ett fundamentalt problem med hans idé om att vi ska ha en Han har alldeles för höga tankar om hur upplyst mänskligheten kan bli och hur kohärent mänskligheten kan utvecklas.

Men samtidigt gillar jag idén väldigt mycket för att jag tänker på ett liknande sätt. Det är bara att jag har inte en sån universell eller universalistisk idé kring det. Jag tror väldigt mycket på en tanke om att en del av mänskligheten kan gå ut ur den historiska cykeln, alltså i termer av sitt historiska medvetande. Och de kan inte förhindra att de historiska misstagen upprepas.

Men jag tror att de kan stå lite vid sidan av och se även se i förväg hur de historiska misstagen upprepas. Och det har man ju faktiskt i alla tider. I alla sådana här stora historiska katastrofer som har upprepats gång på gång så har det alltid funnits människor som har sagt att nu gör ni bara precis samma sak som vi har gjort fem gånger förut, bara i vår lilla civilisation, och det här kommer inte att sluta bra.

Så det finns den möjligheten att stå utanför. Och man skulle också kunna tänka sig att man bygger ett ett parallellt samhälle, som jag är intresserad av, att bygga ett parallellt samhälle där den medvetenheten är mycket mer levande. Och där man lär sig av historien, inte att man kan förhindra historiska misstanser att upprepa sig, men att man kan anticipera dem och anpassa sig i den egna gruppen till dem och parera effekterna som de kommer att ha på en själv.

På så sätt kan man skapa ett parallellt samhälle, kanske till och med något i stil med ett utbrytelse som heller utbryter civilisationen. Man kan ta det riktigt långt och man kan få det att överleva och odla en sån här särart. Men jag tror att det är det bästa vi kan hoppas på, men det är en tillräckligt, oerhört inspirerande vision för mig. Att man skulle kunna bygga, att en del av mänskligheten skulle kunna evolvera och leva på ett mer upplyst sätt.

och dra nytta av lärdomar som kanske hela mänskligheten inte har kapacitet att integrera. På så sätt skulle man kunna ha en parallell utveckling som kanske på något sätt skulle kunna moderera de här historiska cyklerna, åtminstone lite grann på marginalen. Alla som har läst sin Ajstrak Asimov vet förstås att det jag pratar om här liknar väldigt mycket någonting som som Asimov beskriver i sina böcker om stiftelsen, i Foundation-stiftelsen.

Och det är därifrån den här idén, det är där den har planterats och kommit till mig och många andra människor som är intresserade av de här idéerna. Det är liksom vårtidsarketypiska berättelse om den här hemliga parallellcivilisationen som utövar ett subtilt inflytande på den större civilisationen som är ohjälpligt utlämnad till historiska lagar och historiska lagar.

historiska katastrofer som återkommer i ständiga cykler. Så det tror jag, det känner jag spontant att det är det som skaver mest för mig med hans idé. Att han tror att det här kan göras så universellt. Jag tycker det är mycket mer intressant och inspirerande det att tänka att man kanske faktiskt kan göra det på riktigt på ett mer begränsat sätt. Men jag tror inte det går om man inbillar sig att alla ska med i det här nya samhället.

Boris

Amen, det är ju... Då blir det hela begripligt och kanterligt och det andra blir så fel sorts drömmande. Men att skapa en ny, inte en civilisation för det är ett annat begrepp alltså, men ett livsrum för en speciell sorts människor, det är ju fulltgörligt. Och det ger de här sakerna möjlighet, bidrar till de här sakerna, till att man kan åstadkomma. Och det är oerhört gott nog.