Martin

Michel Oelbeck släpper trillen Aniantir, ungefärligen Frinta, som handlar om ett presidentval 2027. Boken innehåller karaktärer snarlika samtida figurer som Emmanuel Macron. Författaren är känd för samtidsaktuella verk som publiceras vid träffande tillfällen. Och gör det nu igen då Frankrike går till val nästa år.

Detta år får vi säga. Den här artikeln antar jag är kvar sedan... sedan i december, men nu skriver vi 2022. Jag har som trognad och dubbellyssnare vet ett komplicerat förhållande till skönlitteratur. Jag har läst en del skönlitteratur, jag gillar att läsa, framförallt så gillar jag tegelstensromaner som jag kan få sjunka i och utforska i flera veckor utan att de tar slut.

Men samtidigt tycker jag att skönlitteratur är på många sätt motbjudande och meningslöst. För mig är det, jag kanske tänker på det mer som en guilty pleasure, en skamfull njutning. snarare än att jag har en tanke om att jag tillägna mig ärvördig bildning genom att läsa och så vidare. Då och då har jag något projekt där jag ger mig på en författare eller en genre för att ge litteraturen en till chans.

Så långt gång får inte så länge sedan så läser jag till exempel en massa gamla ryska romaner för att åh, de stora ryska författarna, de skrev ju vad som är bra liksom. Så de kanske kan övertyga mig om att skönlitteratur är så fantastiskt. Inte heller de lyckades. Michel Olbeck, han har varit min radar för att han, dels för att han är så omtalad, så det känns som att det kan vara kul att läsa om honom bara för att det snackas mycket om honom. Och som det sägs då i bubblarubriken här, att han alltid är så samtidsrelevant.

För det är någonting som jag kan tycka ändå att litteraturen eventuellt kan bidra med, att det kan hjälpa oss att förstå samtiden om det är litteratur som verkligen brottas med samtiden. Jag tycker för min del, jag brottar nu min barbarism, men jag tycker att det är... meningslöst att läsa ännu en banal kärlekshistoria. Pojker träffar flicka, problem uppstår, problem övervinns, de lever lyckliga alla sina dagar, eller så tar de livet av sig.

Alla kärlekshistorier är variationer på tre, fyra olika temata som sedan repeteras tusentals gånger genom litteraturhistorien. Riktigt trådligt tycker jag. Men det är ändå lite intressant med romaner som tar sig an mer liksom... Aktuella frågor, politiska frågor, det verkar vara en specialitet för för Ålbäck. Han liksom, han hittar in i i liksom dessa aktuella debattfrågor.