Transkribering
Vi på Saltkråkan spelas in på nytt av SVT, kommer delvis utspela sig i modernt sammanhang
Martin
Vi på Saltkråkan spelas in på nytt av SVT. Kommer delvis utspela sig i modernt sammanhang. Delade meningar på sociala medier om huruvida projektet är välkommet. Vi på Saltkråkan är en klassisk tv-serie som ursprungligen sändes 1964. Skriven av Astrid Lindgren, men inte baserat på någon Astrid Lindgren-bok utan hon skrev den direkt för tv.
Och jag tror att det är det enda som hon skrev direkt för tv. Vi på Saltkråkan är som alla säker känner till en institution i svensk kultur som haft ett enormt inflytande i form av alla möjliga små memer och uttryck som har populariserats, synen på skärgården, allt möjligt. Serien för er som naturligtvis inte har sett ändå, jag har själv inte sett Vi på Saltkråkan så jag har behövt kolla upp lite grann.
Den handlar om livet på somrarna på en skärgårdsö där det är en stor skärgård. Där turistfamiljen Melkerson kommer på somrarna. Pappa Melker Melkerson och hans fyra barn. Och de interagerar bland annat med de bofasta människorna på ön. Som bland annat inkluderar en flicka som heter Tjorven. Jag kan tänka mig att kanske 99,99% av alla som lyssnar på Radio Bubbla har betydligt bättre koll på saltkråkarna än vad jag har.
Men jag ska komma till det, jag har faktiskt kollat lite nu på ett par avsnitt. Jag ska göra en ny version, ny inspelning av Iposal-kråkan och den ska utspela sig i nutid. Den ska inte utspela sig i 1964 vilket hade varit ett roligt grepp tycker jag. Och man säger såhär, den ska vara trogen Astrid Lindgrens ursprungliga intentioner. Men, ja, det här leder givetvis till en stor debatt i Sverige därför att alla misstänker ju vad SVT anno 2021 kommer att göra.
Det ligger nära till hans att tro att det blir... En enda stor normkritisk postkolonial sörja med invandrare och transpersoner och allt vad det är för någonting. Jag såg en av kommentarerna som studerades i den här artikeln. Det var någon typ av kulturperson som heter Johan Hilton. Han skrev, vi har en nevrotisk relation till saltkråkan.
Jag tyckte det var en så märklig och infam kommentar därför att det har ju absolut ingenting med saltkråkan att göra. eller Astrid Lindgren, som vi säger, vi har en neurotisk relation till skärgården. Vi någorlunda rättänkande svenskar har en cynisk relation till SVT eftersom SVT är en gigantisk maskin för psykologisk krigföring mot det svenska folket.
Allting som SVT tar i förvandlas till socialism, antivitrasism, sexuell degenerering, hatpropaganda mot kärnfamiljen. Vilka tankevirus som nu pumpas ut från amerikanska elituniversitet just den här säsongen. Var det en är som Harvard torgför just nu så är det SVTs jobb att inympa det i svenskarnas hjärnor.
Apropå cynicism så kan jag känna att det är en särskild, det är en särskilt drafinerad sorts cynicism att kalla folk neurotiska för att de inte vill att deras kultur ska vändas mot dem genom att omstöpas till fientlig propaganda och... psykologisk stridföring. Skärp er nu, slappna av lite, var inte så neurotiska. Ställ er på knä och gapa och ta emot rånduschen.
Förlåt, vi tittade lite här hemma häromdan faktiskt på Vi på Saltkråkan. Jag antar att det var för att det var i ropet som Sofia satte på på tvn. Så kanske ett eller kanske två avsnitt. Jag var liksom i rummet och hade getögar på det bara. Men jag kunde ändå göra några reflektioner. Jag fixerade den här. Melker, Melkersson och Pelle och Chorven och hennes hund och sånt där.
Mitt intryck var primärt att det var att det var ganska långsamt och tråkigt. Det hände liksom ingenting. Barn som hade tråkigt, det barnen gjorde mest var att de verkade tråkigt. De sa, ja vad ska vi göra ute på den här tråkiga ön? Ja vi kan gå och fiska. Ja det är också ganska tråkigt, vad ska vi göra nu? Och de vuxna hade också tråkigt och gjorde ingenting. Alla har tråkigt och ingen gör någonting. Lite sån här, slow tv-känsla. Förutom att det är mindre intressant att kolla på än älgar som går genom en skog. Slow tv brukar vara i vanliga fall. Boris, vad tycker du om gamla Vi på Saltkråkan och vad gör du för spaningar kring den nya versionen?
Boris
Ja, alltså den gamla VIP och saltkråkan är ju... Jag tycker den är intressant. Jag är flerfaldig, jag är kluven inför den både på längden och tvären. Dels tycker jag det är intressant att alla som... Nu har jag läst alla Kulturstyrelsens artiklar om den. Och man diskuterar inte så jäkla mycket om den. För det första bör man diskutera vad Astrid Lindgren vill ha sagt med att skyldra familjen och livet på Saltkråkan.
För mig finns det intressanta motsättningar där som hon tar upp. Dels, det kommer låta tråkigt och marxistiskt, dels är det motsättningar mellan stad och land. Och det är uppenbart att för den här Astrid Lindgren, ursprungligen ganska lantlig, bönam, men språkligt begåvad, som jobbar sig upp, har ändå de här sympatierna och normaliteten finns ju hos borna.
Den sunda familjen Granqvist och de här vresiga gubbarna, vad heter de? Västerman, Söderman och Österman. Framförallt Granqvistarna är sympatiska. Och Handland är trevlig och... Har en lugn och ironisk syn på tillvaron. Och sen kommer stadsborna och den här förvirrade Melker.
Totalt förvirrad. Han har inte ens tummen mitt i handen. Han har inga tummar. Och det finns faktiskt ett nedlåtande, stillsamt frakt mot stadsbor. Med lite ömsint. Men det är intressant att hon tar upp detta. Man kan säga att det är den sista främtning av den svenska landsbygdens. överseende med de här människorna från stan.
De får nu uppleva hämnden från den här nedlåtande synen. Men det finns en annan sak som stör mig. Det är att just skildringarna har honom som den tafaste mannen. Han är ju ingen riktig man. Ganska förvirrad som ensamstående far. Han ingår i en lång... Svensk populärkultur har alltid skildrat mannen.
Väldigt ofta skildrar mannen i äktenskapet som en... Rätt töntig figur alltså. Melker ställde sig sist i raden på något sätt vid den här tiden. Från föregångaren av Kronblom, Åsa Nisse, Lilla Fridolf och så kommer Melkersson från Äppelviken i Bromma. Det är inte mycket bevänt med de här männen. Det är tuktade av fruarna som är mycket mer ordentliga.
Och mälker han inte ens en frusen trukta, utan han truktas av livet och körven. Och sin dotter Malin som suckar för han måste hand om sig. Nästan handikappade pappa mälker. Så att, och den här komedisynen på den svenska mannen som så jäkla tafat. Och ingen riktig mannen går igen liksom.
Hehehehe. som fortsätter från Kronblom över Mälker och fram till Lasse Åbergs fjantiga figurer och så vidare. Och jag har lite svårt att förstå varför det är inget enbart svenskt fenomen. Och det där tror jag är kulturellt undergrävande att mannen i familjer i svenska västerländska kommittéer är alltid en tönt.
Extremt tönt. Och tittar man på actionfilmer i Sverige och actionserier så är alltid den här tuffa hårda killen som tar hand om sin familj även om de måste skjuta folk och gangsta lite. Han är alltid utlänning. Jäkligt ont om Snabba Cash nu som går en ny variant på Netflix Netflix är ett typexempel på det.
Det är nästan en Robin Hood läge på killarnas norta. Och jag tror det här är en underskattad, mentalt undergrävande grej som traditionsamälkning ingår i. Därför gillar jag inte Saltkrokan, den gamla. Ja,
Martin
jag förstår ju utifrån de få minuter jag ägnade åt vi på Saltkrokan, så förstår jag ju precis vad du menar. Man ser de där sakerna. En scen som vi såg var hur de mälker, de ska gå och fiska, de ska gå ner till vattnet och fiska, och så har vi sett några av hans barn och han själv. och barnen får en massa fisk och han får ingen fisk och han ska vara lite ball men han får ingen fisk. Och det slutar med att han somnar och barnen sätter fisk på hans krok för att de tycker synd om honom.
Och de ska lura honom att det är snäll mot pappa och så får han ändå låtsas som att han har fångat en fisk och sånt där. Ja, det är ganska roligt liksom. Men det är också fördjupande och det är barn som förnedrar sina föräldrar. Och som du säger, det är ett mönster som är väldigt väl uppdragsfullt. väl etablerat och det är ju nästintill universellt i Hollywood och amerikansk och amerikansk influerad kultur numera.
Det var ju ett kulturellt. Jag tror att man ser från amerikansk horisont så var det ganska tydligt skifte. Kanske ungefär vid den här tiden när man gjorde vi på Saltkråkan, men sedan dess har ju alla alla familjefäder som någonsin har skildrats har varit såna här tafatta, klumpiga, korkade, menlösa, dåliga personer helt enkelt. Och det är extremt sällsynt. med en sund familjefar som skiljas.
Framförallt om det är någon typ av komedi. Så finns det liksom inget. Det finns ingen som helst ambition, det känns som en fantasilöshet. De kan inte komma på några andra sätt att skämta om män, men givetvis handlar det inte om det utan om en ideologisk tendens. Att man aktivt vill undergräva manlighet och traditionella familjenormer. Det är väldigt sorgligt och nu blir jag ännu mer... Det är lite ledsen att tänka på att vi på Saltkråkan så starkt manifesterar den här destruktiva arketypen.
Boris
Det är jättesenna och... Genomstaket i film kommer nog ungefär som vi säger i den här tiden i Västerlandet. Annars har man väldigt starka familjefilmer, även med en humoristisk ton i både Hollywood och i Sverige. Fram till och med 50-talet. Och ska man hitta starka familjefäder i populärkultur idag, riktiga familjefäder?
riktiga fäder. Det är ju liksom Klanen Corleone eller Tony Soprano. Det är liksom de som tar hand om familjen. Och det är väldigt svårt för folk att realisera just den fadersförebilden till vardags.
Martin
Ja visst och resten är ju såna här Homer Simpson-pappor. Totala idioter som måste manageras av kvinnor. För att inte förstöra allting hela tiden. Vad kommer hända då med nya VIP-saltkråkan? Jag tror någonstans att det som kommer hända är någonting lite annorlunda än det som man pratar om nu. Det kommer såklart vara en massa hype kring nya saltkråkan och många kommer att stålsätta sig för det värsta.
Men det är värt att reflektera över redan nu för det är så förutsettbart att givetvis så kommer det inte bli den värsta tänkbara versionen som de skulle kunna göra. Det kommer vara en eller två invandrare som är med. Men det kommer fortfarande vara en klar majoritet etniska svenskar som bland skådespelarna. De kanske har någon flata eller transperson med dem. Men vi kommer förmodligen inte behöva höra Chorwent förklara för Pelle hur analsex fungerar.
Man skulle kunna tänka sig att de håller på med andra sammanhang. Men de kommer inte göra det i SVT stora flaggskeppsproduktion på Saltkråkan. Och det som kommer hända då är att folk kommer att jubla. Hurra! SVT stod emot politiska trycket och gjorde en ändå rätt rimlig version. Det var ju bara lite socialism och bara lite Rinkeby-svenska och bara en transperson.
Det kunde ju faktiskt varit mycket värre. Det som händer då är att till och med enstaka personer av dem som nu varnar för att det kommer bli en vemjelig pek-och-soppa av nya saltkråkan, till och med några av dem kommer hylla den, kommer hylla den här nya... Den fantastiska baserade högerkråkan. Och vi har sett det hända gång på gång på gång. Vi såg i exempel häromåret med SVTs julkalender.
Det var helt fascinerande. Det var alla möjliga människor som var, alltså i våra kretsar, som var exalterade över att julkalendern det året inte var fullt lika kommunistisk som den brukar vara. Den var fortfarande kommunistisk och degenererad. Men den uppskattades ändå av högersinnade därför att den hade enstaka inslag som inte var totalt degenererade och faktiskt lite uppbyggliga.
Och precis så tror jag det kommer bli även med den här nya VIPA-saltkråkan. Och givetvis så kommer vänstern garva ihjäl sig. De kommer säga såhär, haha, kolla det är ju nästan bara svenskar. Haha, kolla vad dumma och paranoida ni var som trodde att det skulle vara total Pekoms döpning. Haha, SVT är faktiskt ganska högre ändå. Fritt fram och driva på för mer normkritik.
Boris
Ja, det har ju satt ett begrepp. Man kommer att tala om högerkråkan när nya versionen kommer.