Martin

Engelska komikern Andy Hamilton publicerar 349-sidig roman skriven helt för hand under två år. Skrev inklusive revisioner 3000 sidor med 43 pennor i försök att rädda handskriften. Säger att det känns som att vinkarna gör till handskriften och om den försvinner är det en förlust av intimitet.

Att skriva för hand är någonting som numera betraktas som väldigt ålderdomligt på utdöende. Jag vet att vi har en tråd på BBSen som är ganska intressant där folk försöker återknyta till att skriva för hand och har olika tips och projekt för att nu ska jag försöka föra dagbok för hand för jag vill inte tappa den förmågan eller till exempel jag fick aldrig lära mig, jag har så ful handstil för jag fick aldrig lära mig att skriva ordentligt.

Nu skulle jag i vuxen ålder vilja utveckla bättre handstil. Jag har också sett några exempel på folk som har gjort det extremt bra och fått väldigt vacker handstil efter att ha börjat träna ganska sent. Men vid det här laget så är att skriva för hand någonting som är, ja, inte en utdöd men en konstform på utdöende som unga människor lite grann måste återupptäcka och återuppväcka. Och den här artikeln handlar då om en person som vill bidra till det senare.

Den heter Andy Hamilton, för mig en... En okänd person men han har tydligen skapat en tv-serie som heter Outnumbered. Och säkert gjort många andra intressanta saker också. Och han har skrivit en hel roman för hand. Och den heter Longhand. Och den handlar om en man som måste lämna kvinnan som han lever med. Eventuellt på grund av att han har levt någon typ av dubbelliv.

Och när han gör det här så skriver han ett långt avskedsbrev. Men förstår du så består boken av ett... 349 sidor långt avskedsbrev där han beskriver hela sitt liv, alla olika identiteter som han har levt under och så vidare som en förklaring av varför han måste lämna henne en bizarr och lite sorglig premiss för den här romanen men han har skrivit den då helt för hand det finns några ytterliga komplikationer som är intressanta också, till exempel att Andy Hamilton är högerhänt men skriver ändå med vänsterhand för att han har tappat tummen.

Som barn så tappade han tummen. Därför har han istället skrivit med vänsterhand. Antar hela sitt liv. Även om han har gjort det hela livet så antar jag att det blir extra svårt för honom. Sen finns det några frågeteckner också. Som att, är det så att den här boken kommer att publiceras i faximil? Att man kommer få se hans handstil, de snediga raderna, överstrykningarna? Eller kommer den att tryckas som text? Det står inget om det här i artikeln. Men alla utdrag i boken som visat det. visas handskrivna. Ja. Förstår du, är det bara jag som inbillar mig det här med att de kanske ska publicera den i Faxemil?

Boris

Nej det ska de. Alltså jag har sett det. Jag kollade några texter om honom och den kommer publiceras i Faxemil. Sen finns det väl någon bibliofilutgåva där det sitter folk och har kopierat hans väldigt vackra handstil. Hans kalligrafiska handstil. Ja. Nej men det här är ett underbart projekt alltså. Och jag hoppas alla förstår den dubbla svårigheten därför att dels skriver han med vänsterhand och högerhänt.

Men att få en snygg handstil med vänsterhand är i sig svårt. Det är mycket lättare att få till en snygg handstil med högerhand. Det vet jag som är vänsterhänt. Det innebär speciella problem. Jag har haft dubbelt motstånd där. Så allt berör om att få till något så vackert och så omfattande. Men jag är mest nyfiken på att, jag försökte leta efter vad han utvecklar med intimiteten.

Det är i sig mycket intimare att skriva brev till någon för hand och få ett handskrivet brev. Alltså själva skrivandet i sig gör ju att man... aktiverar sig mycket mer av sin kropp och hjärna och själ än man gör när man sitter vid tangentbordet. Och det tvingar en till disciplin, alltså att forma bokstäver och tänka.

Det är en helt annan... Utan att ha några vetenskapliga belägg så vill jag hävda att det påverkar dig som människa på ett helt annat sätt än vad tangentbordsknattrandet gör. Tack för mig! Och det är fascinerande man för dagbok som jag har gjort obegripligt länge, att sitta och bläddra i dem.

För hur mycket man än knoppar med sin handstil så ser man när man går tillbaka och tittar på hela sidor, hur det är uppenbart att man befunnit sig i olika sinnesstämningar. Det är att man får bättre blick för sig själv och man får bättre blick för den man får ett brev av också.

Och för innehållet. Även om man kan läsa sådana brev fort och med en snygg handstil så innebär det alltid ett visst, omedvetet uttolkande av det hela. Jag tror för att skrivare har varit en viktig del i människans intellektuella utveckling. Vi skapar ett tag symboler och det är lite vidare det här.

Jag tror vi kommer komma in på ett liknande ämne framöver i sändningen. Men jag tror att just skrivande hantverk, om det så är väldigt enkla hantverk, vilket inte alltid är enkla, så... Är det där något väldigt viktigt för oss som människor, alltså kopplingen mellan hand och hjärna, som är på väg att på ett grundläggande sätt brytas i den tid vi befinner oss i nu? Det tror jag inte båda har gått för vår själsliga utveckling. Ja,

Martin

definitivt så är det så enormt mycket som sitter i muskelminnet och som aktiverar olika delar av hjärnor beroende på hur man uttrycker sig. Tack för att du har huggit mig upp. Alla som skriver någorlunda mycket vet ju till exempel att det är en sak som händer i hjärnan när man pratar och en sak som händer när man skriver. Om man är kapabel att skriva en viss typ av texter så betyder inte det att man är kapabel att diktera samma typ av texter.

Det är olika text, olika ord som kommer ut beroende på om man använder röstcentrum i hjärnan eller skrivcentrum i hjärnan. När man skriver aktiveras delar av hjärnan. som styr händerna. Åsett om man skriver på ett datortonerat bord eller om man skriver för hand med en penna. Men vi som har skrivit mycket både på dator och för hand vi vet ju också att beroende på vilket skrivverktyg man använder så är det också så att man kommer helt man får fram helt andra tankar.

Och en vanlig uttryck som folk har som jag själv verkligen kan känna igen mig i det är att man måste skriva för att kunna tänka. Man vet inte vad man tänker om någonting och man kan inte prata sig fram till det utan man måste skriva om det för att få veta vad man tänker om det. För det är så man aktiverar den delen av hjärnan. Och jag har märkt att jag tänker på olika sätt när jag skriver på dator och skriver för hand.

Och inte nu längre men en gång i tiden så var det så att för att tänka på och syssla med vissa ämnen så var det mycket, mycket lättare om jag skiftade till att skriva för hand. Så kunde jag skifta tillbaka till datorn när jag ville fokusera på ett annat ämne. Men definitivt är det så. Jag tror att det här har mycket att göra med träning. Alltså det är inte så att det finns någon inneboende egenskap i handskriften som gör att den passar på ett visst ämne.

Utan det är att man har tränat sig själv att bearbeta ett visst ämne med en viss metod. Men inte desto mindre så är det ju en, det är definitivt en dimension som går förlorad. Som man kan använda sig av och som man går miste om när man är i ljusförhand.

Boris

Du sa ett ord där som jag tror är väldigt viktigt och som ibland... som jag tror haft en väldig betydelse för, inte så mycket för människors utveckling, men för samhällets utveckling och som nu är helt bortglömd. Och det dikterandet, jag tror att det var... Samma sak här, jag har inga vetenskapliga beläg för det, men det ligger något tror jag klokt, vackert, ändamålsenligt och praktiskt i det här man kan se om man tittar på gamla bildsnerfilmer från Sverige, till och med amerikanska 50-60-talsfilmer där liksom chefen kommer in och säger ta diktamen och sen går fram och tillbaka i rummet och lägger ut sina tankar och säger det här.

och sen håller ordning på detta och sorterar det. Jag tror att det är dristigt att säga att svensk sjukvård var bättre på den tiden vi hade läkarsekreterare. Läkaren dikterade för läkarsekreteraren och så knackades det ner och hunde var oftast en hund, höll ordning på detta. Jag vet inte varför, men...

Jag hatar uttrycket tjänst, men det känns mer naturligt än att läkaren kutar mellan patienter och babblar in på en sån här liten bandspelare i munnypan om vad han har gjort och ska göra. Låt oss få sekreterarna i världen tillbaka. Ja,

Martin

men då måste man också träna sig i konsten att ge diktamen. Jag önskar att jag var bättre på det. Jag var en gång i en yrkesmässig situation där jag... Jag jobbade som skribent men jag fick prov. Man kan säga medicinska problem i mina händer, för det blir svårt att använda händerna. Och då var frågan hur jag skulle kunna fortsätta med det. Jag var en värderad medarbetare, så då erbjöds jag en assistent som skulle kunna ta av diktamen.

Så skulle jag helt enkelt kunna säga texterna och någon annan skriver ner dem. Och det var ju ett väldigt generöst erbjudande, men jag kunde inte. Det gick inte. För det var relativt intrikata, tekniska texter och sånt där. Jag kunde inte göra dem, så jag blev helt otrolig. Och tvingade dem att göra det med fingrarna på ett turnerat bord.

Boris

Ja men exakt, och det är en förlorad förmåga som jag tror är viktig. Jag skulle inte kunna ge diktamen i något ämne till någon. Jag skulle bara säga, nej men låt mig fixa det här själv. Och det är en mänsklig kapacitet som har försvunnit tror jag. Som vi måste återvinna faktiskt.

Martin

Möjligen då. nyhetskommentarer kanske man skulle kunna ge diktamen för. Du och jag har i alla fall då en tusentimers erfarenhet. Ja,

Boris

men det är mycket möjligt att man skulle få en märklig spärr om man skulle diktera. Men som vi säkert skulle övervinna snabbt, men ja.

Martin

Jag tänker på en sak ibland som har att göra med att skriva för hand. Det är en fråga till dig Bård, för jag vet att du skriver mycket för hand och det har du gjort länge. Men också under den här perioden då du satt på kolmårdenhastalten så skrev du ännu mer för hand. Ja, men det är mycket möjligt att man skulle få en märklig spärr om man skulle diktera. Men som vi säkert skulle övervinna snabbt, men ja. Jag vet att du också skrev mycket brev och jag fick själv brev från dig som skrev för hand och så vidare. Så jag vet att det är något du är väldigt rutinerad på. För att en sak, ett stort problem som jag har när jag skriver för hand och som gör att jag inte skriver så mycket för hand längre är att jag tycker det är så otroligt svårt att hålla reda på allting jag har skrivit.

När jag skriver i datorn så är allting liksom i prydliga filer eller om jag har något sånt där anteckningsprogram som sköter och sorterar, jag kan söka och sånt där. Men när jag skriver så är det väldigt svårt att hålla reda på allting. Jag har här hemma två eller tre stora kartonger fyllda med anteckningsböcker och anteckningsblock som jag har ackumulerat sen jag gick på bloggstadiet.

Jag sparar saker men jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det. Jag kan inte gå till en av de här kartongerna och hitta något specifikt jag letar efter. Med mindre än att jag sitter en timme och letar. Jag tycker det är svårt att hitta det. Och då tänker jag så att ja, om det kanske finns en annan typ av skrivande, kanske ett dagbokskrivande skulle kunna funka, för där har man ändå ett tydligt format. Och man kan gå tillbaka till ett visst datum och så vidare.

Men det mesta som jag skriver är kanske mer projektrelaterade anteckningar eller något sånt där. Och jag vet bara inte hur jag ska kunna organisera det och samtidigt skriva förhand på papper.

Boris

Jag kan berätta att jag för årtionden sedan gav upp tanken på att organisera. Jag försökte också ha projekt och förskriva något sådant fest på pränt också. Men det växer oerhört snabbt till oöverskådliga pappersögar som bara gör deprimerade om de ska hitta rätt.

Det hjälper inte att hålla på med färger och annat. Det är något inbyggt i själva materien. Då tänkte jag att det ska bara bli dagbok. Men det är samma sak där det... Utan... Jag har liksom aldrig kunnat komma på något system. Gavs en sakta upp för länge sedan. Jag använder dagböckerna helt enkelt för att... Det är ett sätt att tömma hjärnan. Det var en gammal...

Det är en gammal visning om att man alltid ska avsluta dagen med att föra bok över det viktigaste. Och då behöver man inte minnas dagen efter det finns i boken. Jag betraktar det mer som en guldig gruva helt enkelt. Att man kan slå upp en dagbok som är fem eller femton år gammal och liksom upptäcka tankegångar som man har glömt att man har haft.

Och ibland kan man tänka vilken idiot jag var. Och ibland kan man tänka, men varför har jag inte gått vidare med den tråden? Så tar man upp den tråden. Så att behandla dragböckerna som en skatt bara, och inte som man kan gå tillbaka till, en fyndhörna i medvetandet.

Martin

Det här är en rimlig strategi att skriva dagbok för hand och i mitt fall använda datorn för att skriva andra saker. Sköta projekt och sätta ihop anteckningar för radiobubblasändningar. En grej som jag har tänkt på, jag är nyfiken på vad du tänker under borgsitet. Jag har faktiskt inte bara funderat på det, jag har beställt en apparat som eventuellt skulle kunna vara någonting.

Det är en särskild platt. Det är en platta, en läs- och skrivplatta. Men det är inte som en iPad eller liknande som är som en dator. Det är en platta som enbart är till för att skriva och läsa. Den har en e-ink skärm som bara är svartvitt och inga lampor.

Det finns inga appar, det finns ingen webbläsare. Det enda man kan göra på den är att skriva och man kan också ladda in e-böcker, pdf och så vidare och läsa. Remarkable heter den. Den görs av ett norskt företag. Det är en väldigt hipp teknikpryl. Det de har gjort är att de försöker skapa en digital version av papper som ska funka som papper och kännas som papper.

och var ett verktyg för tänkande, befriat från distraktioner. Det är en sån sak som de ofta pratar om. Det finns inget annat i den här maskinen. Trots att den är dyrare än en iPad så har den bara några få funktioner. En sak de har gjort är att de har ingenjörat skärmen, ytan och pennan så att det ska kännas fysiskt som att skriva. De har återskapat samma friktion som du har mellan penn och papper.

Så att du känner den vibrationen i fingret. Och du hör också ljudet av någonting som dras över papper trots att du skriver på en digital skärm. Det tycker jag är en sån här attraktiv idé, så jag beställde faktiskt en som jag väntar på att få hemleverera dem.

Boris

Det är fantastiskt. Jag är på väg att bryta in det och säga att det blir inte samma sak. Det är därför att man tar bort det fysiska i själva skrivandet.

Martin

Helt fantastiskt. Det blir nog inte samma sak, men de har försökt åtminstone. Det här är version två. Den första versionen kom för tre, fyra år sedan. Det är en del smarta ingenjörer i Norge som älskar papper. De är passionerade kring papper som ett verktyg för tänkande. De försöker åderskapa känslan i alla fall. Det ska vara mycket bättre än att skriva på en iPad som har den här glasskärmen, den här glättiga känslan. Det funkar inte alls. Nej. Alla som har testat det vet att det inte alls är som papper.

Jag ska i alla fall se vad som händer med den här. den här plattan från Norge. Det här är så här, du skriver för hand och du väljer själv om du vill ha ett blankt blad du kan få rader att skriva mot eller rutor och sånt där, det är lätt att fixa med en dator. Men sen sparas allting du skriver ner och sen har du ett digitalt system som har sorterat alla dina handskrifter. Och den kan du också omvandla handskriften till digital text om du vill skicka ett mejl med det. I teorin så låter det väldigt smart, det låter som att det skulle kunna vara det bästa från båda världar.

Boris

Tack för mig! Det där skulle lösa väldigt, väldigt många problem faktiskt. Eller problem, men det där låter som ett definitivt tilltalande steg framåt.

Martin

Jag återkommer med rapport när jag har fått enheten.

Boris

Ja, och då vill vi ju höra sändning, hur det låter när du skriver.

Martin

Jag har testat deras första version, version två, för några år sedan. Jag blev väldigt imponerad av hur bra den funkade, hur bra det kändes att skriva på. Men den ska vara ännu mycket bättre än den nya funktionen.

Boris

Kan man ställa in den på olika typer av papper, som pergament?

Martin

Det är nästa steg i så fall. Det vore väldigt bra. Jag vet att om man har en Ipad eller motsvarande sådana här platta så finns det sådana här klisterpapper som man kan sätta ovanpå för att få till friktion. Det syns inte så mycket men man får en annan känsla. Och de borde ju ha liksom... Vanligt billigt papper från någon skrivare eller pergament eller lyxigt papper av egyptisk bomull eller vad man nu har för någonting. De borde ju ha varianter. Jag tror inte de har det men de borde ha varianter.