Martin

Peter Johanssons figur Ping Pong som påminner om en deformerad smurf. Vinnande bidraget när Stockholms kommun beslutar kring vilken konst som ska prida nya sporthallen i Kungsängen. Tjänstemännen i juryn som granskade anbuden har utgått från konstnärligt innehåll, estetiska värden och hållbarhet över tid. Bidraget segrade framför Studio Murklas målning vid sidan av planen.

som gestaltar idrott där alla kroppar och känslolägen får plats. Jag måste börja det här inslaget faktiskt med en dementi, en liten erata, nämligen att det är inte Stockholms kommun som fattat det här beslutet. Den här fascinerande historien utspelar sig i Upplandsbro kommun som ligger lite, kan man säga lite nordväst om Stockholms kommun, i Stockholms län.

I Upplandsbro Som på så många andra orter i Sverige så har man byggt en ny sporthall för att utveckla kommuner och sätta dem på kartan. Lite av en besvikelse i coronatiden när man har en stor sporthall som man ska inviga och samtidigt så har man en policy om att människor inte får träffas. Istället så blir det en digital invigning nu om någon månad och sen eventuellt en fysisk invigning senare när det inte finns några virus längre.

Tack för mig! Och givetvis kan man inte ha ett kommunalt skrytbygge utan en konstnärlig utsmyckning. Det här är faktiskt en regel som finns inskriven nu i många kommuners rullor. Det kallas för enprocentsregeln, enprocentsregeln ibland. Att när man gör ett stort projekt så ska minst en procent av budgeten gå till konst. Det är en intressant grej.

Så oavsett om de vill eller inte så var de tvungna att köpa konst för en procent av budgeten. Jag vet inte om det eventuellt har något att göra med utfallet. Det är något som vi kan diskutera. Det vinnande bidraget då, för att konsthjälpsmycka Sporthallen, har blivit väldigt omdiskuterat de senaste dagarna i Sverige. Det har blivit lite av en snackis faktiskt, på grund av hur det ser ut, hur mycket det kostar och så vidare.

Jag kan bara kort försöka beskriva själva verket. Det är en skulptur säger man, och det är kanske inte vad man normalt skulle tänka på som en skulptur. Men... Men det är på två pelare som står utanför konsthallen så ska det då sitta en blå figur som påminner lite grann om en smurf kan man säga för att den har samma blå färg som en smurf.

Men det är själva verket inte alls en smurfblå. Konstnären har själv förklarat att färgen är inspirerad av äldre sporthallars blåa golv och att både pingisracket och pingisbord brukar gå i blått. Det är som en byst. Det låter så storvulet när man säger skulptur och byst. Men det jag menar med byst är att man ser ett ansikte och lite axlarna.

Man ser att den här blåa figuren har en fluga eller rosett runt halsen. Och så har den en vit hatt eller hjälm, en stor pingisboll till näsan, vit näsa och en röd tunga som hänger ut i munnen. Och sen så finns det en mekanism i den här skulpturen som gör att hatten... och tungan och pupilerna i ögonen rör sig fram och tillbaka i en sorts pendelrörelse fram och tillbaka.

Hatten på sniskan fram och tillbaka och tungan fram och tillbaka, höger och vänster. Och det är precis så knäppt som det låter. Det ser ut som om någon svårt berusad person har avbildat en annan svårt berusad person och satt upp det på en fem meter hög pedel. Det ser knäppt ut.

787 500 kronor inklusive moms. Om vi bryter ner det så var det 600 000 för själva konstverket och 30 000 för ett skissarvode kallar de det för. Vilket jag antar är någonting som man då ger till flera konstnärer som bjuds in att skissa och sånt där. Hur som helst då. Närmare 800 000 inklusive moms vilket många tycker är dyrt och sådär. Ska man verkligen lägga det på en vanskål?

Boris

Jag är enbart hatig skulle jag vilja säga. Den här typen av anläggningar är, det ska jag säga, idealet är ju Foro Italica i Rom, den här gigantiska idrottsanläggningen som Mussolini lät bygga och simhallen där det bland det vackraste som finns.

Och allt det där används som en del av det här. Det är så där konst på idrottsanläggningar ska se ut. Det är starka kroppar som hoppar, simmar, dyker, lyfter saker. Det är sånt som är inkluderande, de här beställarnas favoritord.

Det är för att folk känner att sådär kan jag också bli. Det är ett ideal att sträva efter. Men sen är det möjligt också att det pågår någon slags... Att jag totalt missförstår hela situationen faktiskt. Jag har en känsla av att det pågår en slags kulturstrid i det fördolda i kungsängen. Som man bara adar konturen av här.

För ett tag sedan så köpte man in... En annan offentlig konstverk som skulle prida ingången till kommunhuset. Och det blev en skulptur av den kända konstnären Carl Fredrik Reutersvärd. Det här är lite, först av väldigt kluven va, men sen det föreställer nämligen en fet och lycklig välmående gris och har fått namn, men sen att mitt hjärta liksom Det var när jag fick veta att Röger Therzewälde hade döpt det här till Kulturen, DTR Jag.

Och då tänkte jag att det här kanske är ett angrepp från kommunpolitikerna på kultursektorn. Och sen slog det mig också att det här är ju perfekt, att det har en politisk udd också. Placerar du en stor välmående gris framför ingången till kommunhuset, Så kommer det inga bidragsökande muslimer in genom dörren. Då kommer de stå 100 meter bort och stampa och svära. Jag tror inte de förmår sig att gå förbi grisen.

Martin

Intressant. Förlåt, Reutersvärd, har inte han varit död ganska länge? Jo. Är det han med revolven med en knut på pipen och allt det där? Japp. Så det måste ha varit ett tag sedan då, eller? Jag kanske missförstår dig.

Boris

1989. Jaja, okej. Så det är inte häromdagen. Det var förutsigande. Det är en kulturstrid som pågått länge.

Martin

Jag tror ju att det eventuellt finns en annan bakgrund om vi ska skrapa under ytan. Vad finns det för mer esoterisk konflikt bakom det här? Jag tittar lite på konstnärens hemsida. Har du händelsevis sett hans hemsida, Boris? Nej, det har jag inte gjort. Jag kan skicka en länk till dig på Discord kanske. Du kan klicka på den där. Så det skickar han där. Det var samma staff. Kan du beskriva vad du ser på bilden?

Boris

Ja, alltså jag ser en bestämd ung man i förd en luftvaffeuniform faktiskt. med hakors och allting.

Martin

Luftwaffenuniformet med hakors både på mössan och på kavajen. Blånt hår,

Boris

stålblå blick. Ja det är i linje med den lyckliga grisenkulturen där jag har det här.

Martin

Om det är någon som tror att vi skämtar, gå in på artistpeterjohansson.org han kanske tar bort bilden sen, men han står alltså i en luftwaffenuniform. Och ser ut som en riktig nazist. Han har också lite utsmyckningar som han har sytt fast på kostymen. Lite kurbitsblommor och clown-nateraljer, jag vet inte exakt. Men han står där i en riktig nazi-uniform. Och han ser väldigt nazistisk ut om man bara ser på hans glenor.

Boris

Ja, alltså blicken och minen.

Martin

Det är någonting som är lite konstigt med den här affären. Men vi har också en artikel som vi har på Bubbla där Mitti, tidningen Mitti, Mitti i Upplandsbro har gjort ett riktigt knäck här. För de har ju begärt ut all dokumentation kring det här ärendet, alla olika anbud som har lagts in. Och de har också granskat de metoder som använts för att utvärdera.

Så att de har då juryns kommentarer, hur många poäng respektive verk har fått. Och det är visserligen väldigt konstigt för att det är bara tre stycken anbud. Jag får intrycket här att MITI hävdar att det är bara tre konstverk som har......tre konstnärer som har lagt anbud och tre konstverk som har öververkt. Men om man tittar på de här då, det är så Studio Murkla som har gjort ett verk som heter Besidan av planen.

Och det handlar om... Ja, det är en målning för en sporttal som handlar om de som inte håller på med sport. vid sidan av planen. En gestaltning där alla kroppar och känslolägen får plats. Och det är till exempel en rullstolsbunden person, ett rullstolsburen person som åker i rullstol och spelar handboll. Och också en person med grafdeformerade armar. En person som stöder sig på en käpp ser det ut som.

Kan vara upp och nedvända innebandyklubbar, men det ser ut som att stöda sig på en käpp. En person som är bollrädd, eller åtminstone så är det så att jag tolkar bilden, är en person som sitter och hukar sig och skyddar sitt huvud med händerna så det kommer. och det kommer en boll flygande över dem, så jag antar att det är någon som är bollrädd och inte kan vara med av det skälet. Sen är det två personer som jag inte kan se något uppenbart fel på, men de är svarta båda två. Så det är väl det, att de är av afrikansk börd, kanske som avses vara deras handikapp.

Men i alla fall, det är en bild av människor som inte kan sporta. Man kanske kan säga att det är den exakta diametrala motsatsen till Foro Italico i Rom. Ja, där man avbildar de atletiska personerna.

Boris

Det är så det ska se ut. Vi behöver alla sådana förebilder. Vi måste tyvärr avskriva konstnären Peter Johansson som en frände. Väldigt sorgligt. Det står om en kommande utställning som han ska ha. I Polen, som heter National Therapy, den här utställningen skulle öppna i oktober i år.

Men jag snabbläste om vad den ska gå ut på och han är ute för att dekonstruera nationalistiska myter. Så tyvärr så tror jag att den här bilden där han ser ståtlig ut är någon slags dekonstruktion. Han har ju några underliga virkade bollar om halsen och sådär. Och i affischen för den kommande utställningen så har han spökat ut sig till någon slags variant på pipilångstrumpor. Så det är alltså fritt fram för att spränga den här smurfen för dem som önskar så.

Martin

Ja, nu har man sagt det i backarna. Vi har studiemörkla och rullstolsbundna atleten och den boldredda personen och så vidare. Och sen har vi Melissa Henderson som har vars förslaget är Blink. Och det är en serie tavlor tror jag som är inspirerade av vetenskapsdokumentärer om hjärnan. Ehh, och hur. Hur atleters hjärnor skiljer sig från andra människor.

Till exempel hur Jan Ove Waltner kan reagera så blittsnabbt när pingisbullar flyger. Och sen är det Peter Johansson. Peter Luftwaffe Johanssons verk Ping Pong. Och Boris, handen på hjärtat om du ska jämföra de här tre verken. Ja, du har rätt alltså. Tycker du inte att Ping Pong ändå är det bästa av de här tre?

Boris

Den här blink som inte är konst utan det är liksom lite olika färger på väggarna. Väldigt diskret och intetsägande. Jag skulle nog nästan seriöst föredra den framför smurfen där. Speciellt som smurfen faktiskt är gjord av någon som uppenbarligen är... Och fel kulturell inriktning.

Så att, nej upp med den här fåniga blink istället. Varför ska vi sitta och välja mellan dessa eländer förresten? Det visar ju liksom hur långt det har gått.

Martin

Jag skulle vilja veta hur den här tävlingen utlystes. Varför inte finns fler konstnärer som har lagt in anbud? Det är någonting som är jätteskumt med det här.

Boris

Ja, det är för att de brukar ju drösa inför alla de här Kulturskulptörer och mål och annat, de vill ju verkligen ha offentliga påhugg. Så att det är jättekonstigt att det är bara tre stycken. De kanske har ratat de här, de såldades direkt, de här som vi skulle ha gillat.