Martin

Konstnären Cristo, död vid 84 års ålder, var känd för storskaliga installationer på offentliga platser, exempelvis att slå in kända byggnader i tyg. En av samtidens mest legendariska konstnärer har gått ur tiden, nämligen Cristo Vladimir of Javarzev, ursprungligen från Bulgarien, som man kan gissa på namnet.

Enormt storskaliga konstinstallationer på offentliga platser som har varit en del av det här.

som fascinerade i hög utsträckning på grund av hur stora och till synes omöjliga och orimliga de var. De fick uppmärksamhet, åtminstone delvis, för att de i vissa fall var så väldigt synliga. De var jättestora och sträckte ut sig över landskapen och så vidare. Kanske mest kända gimmick är att slå in stora byggnader i tyg.

Jag vill återkomma lite till det här med tyget. Vad är det för tyg de slår in i? Det är ganska intressant. Men det ser ju ut som en gigantisk vit presssändning. Även om det faktiskt inte är det. Men det ser ut som en så vit presssändning. Mest kända exemplet är väl riksdagshuset i Berlin. Där man använde 100 000 kvadratmeter tyg och 15 kilometer rep för att packa in huset i tyg.

Och det ser ut som en byggställning när man täcker in ett hus i papper. Av skyddande hölje för att man håller på med någon renovering eller kanske en... Man håller på att utrota några insekter, släpper ut insekts dödande gas så måste man hålla... skydda omgivningen för det som händer inne i huset.

Ja, jag tänker mig att många som har... många som lyssnar på det här till Bubbla vet precis hur de här sakerna ser ut. Och det är många anerkända byggnader har man packat in på samma sätt. Och nästa stora projekt var tydligen att packa in triumfbågen. Och det fortfarande beräknar man att det kommer att hända under nästa år trots att Cristo har gått ur tiden.

Och Jean Claude gick ur tiden för några år sedan. Många andra städer har jag känt konstverk över. De orangea portarna i Central Park i New York. Som är tusentals eller tiotusentals stora portar. Orangea portar med orange tyg som hänger från dem. Som man ställde upp längs gångvägarna i Central Park. Och i ett par veckor eller sånt där fanns de där. Ett av de senaste projekten var en uppsättning flytande broar som byggdes på en sjö i Italien.

De har lett folk runt på stora, orangea flytande broar. Vad ska man säga om konsten då? Jag har försökt förstå hur de själva ser på sin konst. Och det är ju någonting med själva skalan som är i fokus givetvis. Att de bara gör så enormt storskaliga saker.

Det finns ju ingen som gör så fysiskt stora konstverk. Om man tänker på saker som man normalt sett klassificerar som konst i alla fall. Och det finns ju också starkt fokus på konstverkens flyktighet. Att man sätter upp dem och sen så försvinner de en vecka senare eller två veckor senare. Jag såg en intervju med Christo. Där han förklarar lite grann hur han själv tänker. Han förklarar att våra konstverk är absolut totalt irrationella.

Världen kan definitivt leva utan dem. De existerar bara för att jag och Jean-Claude vill ha dem. Vi har inget rättfärdigande, vi har inga skäl som vi anger för det. Och det är dessutom, så gör han en poäng då av, det är viktigt för dem att man kan inte köpa de här konstverken, man kan inte köpa och sälja dem. Man kan inte köpa biljetter, man kan inte sälja biljetter för att gå och se dem, för att de står på offentliga platser som ensam helst kan få tillgång till.

Och därför menar han att de representerar en absolut uttryck för konstnärlig frihet. Ja, vad säger du Boris? Köper du Kristos förklaring här och är han en stor konstnär?

Boris

Nej, jag instämmer med Helmut Kohl. Han motsatte sig ju våldsamt alltså inpackningen av riksdagshuset. Jag kanske såg det som ett av sitt livs viktigaste politiska strider. Och även om han anförde motståndet mot Örebro så förlorade han ju. Man röstar ju om det i den tyska riksdagen. Kålsida förlorade med 223 mot 292 röster.

Martin

Efter många omomens kan man säga. Det var en lång utdragen process. Ja, det var en lång kamp. Och Kristersson klart kämpade i årtionden för att få göra det här.

Boris

Det som är deras affärsidé, själva kampen, att komma till det. Jag vill bara påminna om deras... De börjar sin karriär med ganska fåniga grejer. Du, jag pratade i förra avsnittet om Steve Bannon och att han kanske borde fundera på det här att lokalbefolkningen inte ville ha det här institutet. Att han skulle ses om varför han plötsligt ville ha det.

Alla deras första stora projekt, Christo och Jean Claude, möttes av motstånd från sunt folk från landsbygden. När de skulle täcka 6 mil av en flodig ark med silvertyg och hotade djurliv och annat. Kock och projekt, men det lyckades de genomdriva. Eller när de skulle bygga en 18-fot hög mur genom tre mil kaliforniskt jordbrukslandskap.

Det är synd att han är död, annars kunde Trump kanske fått honom att bygga muren mot Mexiko. Då hade han gjort lite nytta. Han fick lyckas göra saker i alla fall. Det sorgligaste är kanske det här med deras paraplypark i Kalifornien. Det var nästan 2000 jätteparaplyer.

De fick ju montera ner alltihopa för att först så följde ett av paraplyerna en kull och krossade sorgligt nog en kvinna som stod under det. Och när leverantören kom och monterade ner, skulle man träna ner alltihopa, så dog han också. Därför fick han elstöt under arbetet. Så deras start var inte så bra. Men. Det här du sa om att, Christo brukar ju ofta betona det här med att det här är fritt och tillgängligt för alla och det säljs inga biljetter och vi tar aldrig emot statlig stöd och så vidare.

Men affärsidén var ju att ju längre ett projekt de fick kämpa för, det var ju John Claude som var geniet på att tampa sådana här byråkrati och så vidare och skapa. uppmärksamhet kring Stira, mot byggnadsnämnder och politiska församlingar och annat. Och höll det här på ett tag så väckte sig väldigt stort intresse och de levde ganska gott på att sälja skissarna till Det var ju stor business.

Det talar man ju sällan om att det var där de måge in kulorna. Därför var de beroende av långa utdragna strider och processer. När det gäller själva det konstnärliga värdet så tycker jag att det är inte så att det är noll och inte. Det ligger väl på minusskalan snarare. Det är liksom ett uppmuntran talar ibland Krister om att ja, är det någonting som vill förmedlas, är det frihet och skönhet?

Jag kan svårligen se att det sköna är att packa in vackra landskap eller historiska byggnader i segelduk och repa eller omgärder med bensinfart. Det är att förfula det hela. Och frihet hit och dit, det är liksom mer frihet. En slags försök att vänja folk i att nej men ingenting är som det ser ut och allt kommer att bli flyktiga så vänder vi i att saker och ting inte är eviga. Konsten skulle snarare vänja oss i att vissa saker är så sköna att de är eviga. Det var en dålig konstnär. De var dåliga konstnärer.

Martin

Jag själv har aldrig alls tilltalat av något av det konkreta konstverket och i vissa fall, till exempel de här med inpackningar av historiska byggnader, så det är så uppenbart perverst att man ska dölja det som är vackert, det som är själva värdet av de här byggnaderna och få dem att se ut som generiska gigantiska påsar eller byggarbetsplatser, som jag alltid tyckte att det ser ut som.

Vad är det som är vackert med en byggarbetsplats? Även om en sak, om jag får vara tuff nu bara. En sak som jag tycker är intressant med de här inpackningarna av hus. Det är själva materialet som används. Vet du vad det är för material Boris?

Boris

Tältduk, nomad... Alltså en nomad tälts liknande tältduk har framme.

Martin

Jag skulle kunna tro det, men det är faktiskt aluminium. Det är faktiskt en aluminiumfoliefilt. Som sveps över till exempel ett riktigt... Va? Ja. Det är aluminiumet som ger den skimrande färgen. Det är ett steg i taget två lager där det ena lagret är aluminium. Men det är alltså heldraget med aluminium över hela tyget. Vilket gör att det skyddar mot alla typer av tankekontrollstrålar. Jaha,

Boris

alltså vilken fejk gubbe. Jag har ju gått på det här med att han har ju orerat om att... Det är tältduk och det ska föra tanken till dom adernas liv att slå upp tältet och dra vidare. Och så är det aluminium.

Martin

Det är två olika material, det kan inte bara vara aluminium. Om det bara var aluminiumfolie så skulle det vara... Det tror jag inte skulle funka rent hållfasthetsmässigt. Men jag tycker i alla fall att det är ganska kul att han gång på gång har slagit rekord i foliefilt. Men... Jag vet inte, jag måste ändå säga att jag uppskattar vissa aspekter där. Till exempel de här långa utdragna processerna. Det är någonting fantasiägande att hålla på i 40 års tid.

För att försöka få igenom en sån här gigantiskt, opraktiskt, meningslöst projekt. Och alla förhandlingar, alla politiska kampanjer. Som till exempel det här projektet i Kalifornien som du hänvisade till tidigare. Som heter Running Fence. Som var ett jättelångt staket med massa tyg. tygdetaljer som ett enormt segel, som ett många mil långt segel som han satte upp i en snirklig bana över ett kuperat landskap i Amerika.

Och denna gick ju över massor med privatmark som de var tvungna att förhandla med hundratals kanske tusentals olika privata landägare. Och till slut så fick de det funka, till slut så fick de igenom det och då fick en deal med dem och hur de skulle göra med att montera ner och så vidare. Och det i sig är ju en imponerande... Det är imponerande projekt att lyckas med en sån sak. Och de har gjort det gång på gång på gång.

Till exempel då det här orangea porten i Central Park som höll på med i 40 års tid och lobbade mot politikerna i New York för att få tillstånd att göra. Det var ju till förrän Michael Bloomberg blev borgmästare och han var gammal kompis med dem då. Så han sa bara okej kör, då var det slut, då behövde vi ingen övertalningskampanj. Jag förstår ju din poäng Boris om det. Att det är en del av konceptet och de måste söka de konflikterna för att konstverket skulle inte vara lika intressant om det var om det var enkelt och de fick göra det utan vidare så vidare.

Jag menar bara på att det är liksom antalet personer som har kapaciteten att göra en sådan sak. Det är liksom det inte en på miljonen som kan göra sådant utan det är extremt, extremt det exceptionell kapacitet som de här personerna gör.

Boris

Det är ju... Ja, alltså den extremkapaciteten, jag ser dem som storslagna bondfångare. Och det är viktigt just det här med att som en del i konceptet och affärsidén. Det fanns en av New Yorkers berättande reportrar, följde dem under det här New York-projektet tidvis då det var så jäkla utdraget.

Han beskriver väldigt ingående, han ser dem jobba på nära håll. och hur de gör så här att de dyker upp på möten och som de kallas till med olika instanser. Och där ställs de inför byråkrater som liksom de kan ju inte artikulera sig inför någonting som de upplever som så fruktansvärt koko.

Ungefär som de här kaliforniska landbrukarna de tyckte det här var idiotiskt men liksom det var så idiotiskt att de inte kunde uppleva det. Artikulera kritiken mot det. Ni ska inte bygga de murar vi bara åker. Alternativt till New York att någon trött statsenmäktige kan inte förklara varför man inte ska ha 7500 vinyl och orangea portar i vinylparken.

Och så står liksom Krista där och pratar om konst och skönhet och flyktighet. Och då framstår byråkraten som jättekorkad. Det verkar så grått och trist det handlar om att säga mot den här. Lilla Lönska, Bulgarens svada. Och när den scenen är satt, då pinnar Jean Claude iväg till olika personer som sitter på stålen. Det finns alltid sådana människor i New Yorks konstliv som vill framstå som vidsynta och modernistiska och så vidare.

Och så slantar de upp och köper en massa skisser och grejer på förhand. Det är liksom bondfångeri för mig. Och det är inte så konstigt att de lyckas få Bloomberg på sin sida. Bulgarer ska inte ägna sig åt konst, det var aldrig Guds mening. De ska ha forost.

Martin

Jag tycker nog ändå att du är lite ogin här. Inte minst vad gäller den här finansieringsaspekten, när det kommer till finansiering av konst så måste man väl ändå säga att Christo och Jean-Claude var helt lysande före dömen. Det känns väldigt konstigt att kritisera dem på den punkten. Vad säger du om deras modell?

Deras modell var som Boris redan har nämnt att de finansierade alla konstverk själva till 100%. De hade som princip aldrig tagit en enda krona från staten och de tog heller inte en enda krona i till exempel sponsring från företag och sånt där som många konstnärer gör. Utan de finansierade allting själva och det var en av orsakerna till att det ibland tog lång tid att göra ett konstverk därför att det var så enormt dyrt och de var själva tvungna att skrapa ihop alla pengarna.

Många av de här sakerna de gjorde, de var ju liksom enorma industriella produktioner. Att man behövde bygga liksom hundratusentals, miljontals enheter av någonting. Så man behövde ha liksom fabriker, ganska flera olika fabriker för att skapa ett enda konstverk som skulle stå i två veckor. Alltså det är helt, fullständigt knäpp grej liksom. Man kan tycka att det är kapitalförstöring. Men de hade de här enorma produktionsapparaterna.

Och då hittade de ett sätt att faktiskt finansiera det själva. Och det är bara som riktmärke då. De orangea portarna i Central Park, de kostade 20 miljoner dollar. Projektet kostade 20 miljoner dollar. Vad är det? 200 miljoner svenska. Och ett annat konstverk jag läste om kostade 60 miljoner dollar. Det fanns ju svindlande summor. Och de betalade allt själva i egen ficka. Och sättet de finansierade på då, det var att de de sålde, de sålde som skisser, teckningar framförallt, som Christo gjorde av konstverken under processen innan.

När de väl avslutade ett konstverk så sålde de inga mer saker som hade med det konstverk att göra, utan det var bara produkter från förarbetet. De kunde ju sälja de här teckningarna för hundratusentals dollar styck. Sen kan man ha synpunkter på konsthandel i allmänhet, vilket jag har, jag är ganska skeptisk till den branschen. Jag tror att väldigt mycket av alla såna här dyra konsttransaktioner är en sorts avancerad form av legaliserad penningtvätt, kan man säga.

Men om man jämför Christo och Jean-Claude med nästan alla andra konstnärer så måste de ju framstå som moraliska föredömen i det att de faktiskt finansierade allting själva. Du kan ju inte kritisera dem för att de sålde teckningar och att de tog en marginal av det pengar som de gjorde själva.

Boris

Du missar min poäng och det tror jag beror lite på att jag har annat förut i vissa program att ta. Du gillar vulgarer. Det är ju så här att jag vänder mig inte mot finansieringsmodeller. Det är liksom högklassigt bontfångeri. Vilket ofta förekommer i konstvärlden. Det hör till det hela. Det jag vänder mig mot är att de nyttjar vanliga människors utrymme.

Central Park till exempel. Eller historiska monument som de inte har något rätt att tafsa på. De gjorde det här på något annat sätt i kulturarvet. Om man har stuckit ut i godbeöknen och ritat saker i sanden, täckt över det med segelduk och så vidare där det inte stör speciellt många. Lite getheda kanske. Så hade det varit okej. Det här blir ju liksom ett kulturellt angrepp på historien, historiska monument och mark som människor har skapat eller mark som människor nyttjar.

Nej, det är ju vedervärdigt. Om någon sen hittar en jättebra... för deras del, modell för att finansiera det hela med hjälp av smaklösa rika människor i New York och annars där det är Stoky och Paris. Så berättar det inte angreppet på ett kulturarv som tillhör oss alla och inte definitivt, men definitivt inte dem. Vad är jag emot?

Martin

Det du säger Boris är att du hatar bulgarer. Ja,

Boris

egentligen är det väl det som ligger i botten. Inte att hata, men var sak på sin plats.

Martin

Det här är bara sån här jugoslavisk chauvinism. Trots att ni jugoslaver egentligen bara pratar en bastardiserad sorts bulgariska.

Boris

Nej, om det inte vore för oss så skulle vi inte ha något skriftspråk ens. Ja. Ehm... Det försvann våra bulgariska lyssnare.

Martin

Fan, det var ju hälften av vår intäkter där som inte var så. från mina vänner i Bulgarien. Det är sant, jag gillar Bulgarien väldigt mycket. Jag har ju varit där och jobbat med Bulgarer och sånt. Jag är en stor bulgarofil, det är helt sant. Kanske därför som jag har lätt att ha ett vänligt öga till krister. Jag måste ändå säga att de allra flesta sådana här firade konstnärer som man ser, som jag hyser bara 100% frakt av smak mot dem.

Jag kan inte hitta någonting gott att säga om dem alls. Men här har vi i alla fall ett exempel på någon som, alltså vissa dimensioner av hans konstnärskap är väldigt häftigt och imponerande tycker jag.

Boris

Jag ska bara säga att det jag finner imponerande är tycker jag just på de här aspekterna. Jag tror att det här paret hade jävligt roligt. Att de sa okej ska vi se vad vi kan få tuta i dem nästa gång och slanta upp för. Vad tror du att vi ska, triumfspågeln kanske? Ja vi kör på det. Ja, de tyckte nog det här var ett äventyr.

Martin

Definitivt måste de ha levt två helt fantastiska liv. Ja. De har förmodligen varit framgångsrika utifrån sina egna kriterier. De här sakerna som vi reagerar ganska illa på, till exempel att det handlar mycket om att degradera och förutmjuka traditionell kultur och estetik. Det var ju en avsiktlig del av deras projekt, men de säger såhär att det finns ingen djupare mening.

Det handlar bara om att det ska vara vackert och lyckligt och fantastiskt i ögonblicket när man ser det. Det var ju också tydligt från deras sida att det handlade om en... En sorts avsiktlig provokation och att man skulle störa människor och så vidare. Sen vet inte jag, jag är personligen agnostisk inför hur stort problem det är att gå in i en modern stadsmiljö och störa folk. För det är inte som att det var en perfekt naturlig och harmonisk scen innan Kristo kom in och störde saker och ting.

Men det är svårt för mig att säga om saker blir bättre eller sämre för de som bor där. Det är en målsättning som jag inte sympatiserar med. Men jag kan samtidigt vara imponerad av hur konsekvent och effektivt de har genomgivits. Nog kanske från Bulgarienavdelningen för den här gången.

Konstigt att vi inte har en särskild Bulgarienavdelning. Det är ju jätteunderligt. Nästan aldrig har vi något därifrån. Jag funderar på när vi pratade om Bulgarien senast. Vi hade ett par inslag för länge sen om... Var det den här polischefen i Sofia som sen blev premiärminister? Hur det gick för honom egentligen? Jag ska försöka kolla upp det där.

Boris

Jag tror vi har pratat om någon kinesisk grej där också med någon sidenverksavlig utlöpare till Bulgarien också. Just det. Men det är sällan vi pratar om det.

Martin

Bulgarien, spetsen av Kinas tentakel. Ja, precis. Frästas in i Europa. Känns det bra med lite mer positiv vakning av Bulgaren? Inte bara den här bulgarofoba svadan som har ständigt hår från dig och andra.