Martin

Marsch med packning, ultimat konditionsträning för den ovane och leder en till att bygga styrka, förbättra sin hållning, vara utomhus, bli förberedd inför katastrofer samt lära känna med människor. Betydligt lättare belastning på knän, leder och senor än löpning och betydligt lägre skaderisk. En ny folksport har kommit till min uppmärksamhet.

Eller ny för mig åtminstone. Det är väl gammal verkspränt givetvis. Mångtusenårig. Jag upptäckte det här för inte så länge sedan. För att det fanns en tråd på Bubblor BBS om så kallad rucking. Rucking. Ruckning. Rucking. Det kommer från ordet rucksacka. Det är så komiskt om man ska säga det på engelska. Men ryggsäck, ryggning kanske man säger på svenska, eller ryggsäckning.

Eller man säger rucking även i svenska sammanhang ibland. Och det är helt enkelt idén att marschera, säger man i vissa kontexter. Det är väl inget fel på att säga marschera oavsett sammanhang egentligen. Men det är helt enkelt att gå längre sträckor med packning, med en vikt. Och jag antar att det som är kännetecknande för just rucking är, får hålla tungan rätt i mun här, men det är att...

Man gör det här trots att det inte behövs. Det är inte att man är ute och fjällvandrar och behöver ha sitt tält och all mat och sånt med sig. Utan man är kanske bara ute några timmar över dagen. Men man tar en ryggsäck och man kanske fyller den med stenar eller veträn eller någonting. Bara för att ha en extra vikt på sig. Men sen så går man bara i rask takt givetvis. Och det kan ju låta konstigt men det är en väldigt bra idé.

När man tänker på det så förstår man direkt att det är en väldigt bra idé. Dels är det bra träning, det är mycket mer träning. Du bränner fler kalorier och får bättre motion än om du bara går. Nästan lika bra som att springa. Du bränner nästan lika mycket kalorier som att springa. Men det är mycket mer skonsamt för ledare och sånt där. Som många vet så är ju att springa ganska farligt. Det är inte ett sunt och hälsosamt beteende. Man håller på att springa flera timmar varje dag och sånt där.

Det finns kanske enstaka sätt att springa. Jag vet inte, primitiva människogrupper. Tarahumara i Mexiko och sånt där som springer jättemycket. Men generellt sett så är människor troligen inte byggda för att springa. Det här är en debatt, det är en kontroversiell fråga. Jag ska inte ge mig in på det här. Jag har själv läst en av böckerna som propagerar för att mänskligheten är byggd för att springa. Born to run hette den sådana boken om.

Barfokt och springning och sånt där. Okej, jag ska inte ge mig in på det. Jag själv är inte så förtjust till att springa, så jag gillar mycket den här idén om att gå men öka svårighetsgraden med en ryggsäck. Men framförallt är det ju någonting som är väldigt... Det är väldigt en realistisk form av träning, väldigt ändamålsenligt. Någonting som är också bra att kunna. Förberedelse för katastrofer kan man säga, men det är också en förberedelse för alla olika sammanhang, där man kan behöva gå långa sträckor och bära saker.

Och det är ju verkligen ingenting, det är inte någon sån här orealistiskt foliehattscenario, att man skulle behöva göra det. Och givetvis är det en återkoppling till till en militär Som det sägs i den här artikeln, påpekas helt korrekt, så är ju marsch med packning någonting som man sysslade med i Rom och i Sparta och alla de här fantasiägande historiska militära sammanhangen. Så man knyter också an till den traditionen om man ägnar sig åt rucking. Ja, vad säger du Boris? Delar du min känsla av att det är en väldigt uppbygglig form av motion?

Boris

Jo, men det är det på alla sätt. Om man börjar med gåendet, alltså utan packning och belastning, så tycker jag att gående i sig är underskattat. Även för, det är med sparta, rum och så vidare. Vi ska ju komma ihåg att förr i tiden så ansågs det ju, det var inte bara en soldatgrej, utan att prata, tänka, diskutera under gång var ju liksom, alltså också det normala.

sätt att föra decisioner i. De gamla grekiska stadsstaterna. Man satt ju inte på rumpan och diskuterade. Man vandrade och pratade. Göte, lite senare exempel, han ville också befinna sig i rörelsen när han diskuterade, eller när han tänkte. Jag tror att det är lite, och det där har, att vi går mycket mindre överhuvudtaget tror jag gör människor dummare.

Tack för mig. Och att folk inte går själva och tänker. Alltså folk verkar livrädda för att tänka. Utan ser det någon vara ute av andra så har de ju allt någonting i öronen. Musik eller poddar, ja bubblar ju tillåtet men för övrigt är det tveksamt. Eller stadsradion, gud förbjuda. Så att i botten för det ligger att folk borde gå mycket mer överhuvudtaget.

Som en påbyggnad på detta tycker jag att det här är briljant och självklart. Det ökar belastning och ett bra sätt att bränna mer kalorier. Men framförallt det är det som är det som är viktigt. Det är någonting som inte löpningen ger eller vanlig gång. Och det är att du bygger bra vålstabilitet och hållning. Alltså du stärker större delar av kroppen. Så att det vore trevligt med en bubbla grupp som var ute och rycksäcksvandrade faktiskt.

Martin

Det finns en sån grupp tydligen. De organiserar sig på VBSen. De har särskilt råd där. Man kan söka efter dem om man är intresserad för sådana här vandringar. Det är det. Det är sant att kopplingen mellan att gå och att tänka är jätteintressant. Det exempel som jag är mest fäst vid är dels... Aristoteles och hans lärjungar kallades för den peripatetiska skolan på sin tid.

Peripatetikos betyder de som går omkring, därför att de hade för van att gå runt och prata och diskutera i Aten. Och givetvis min ständiga följerslagare Friedrich Nietzsche insisterade på att man måste gå. för att kunna tänka och man kan inte lita på tankar som har kommit till en när man har suttit ner, utan man måste utvärdera tankarna också gående, innan man kan sätta någon tilltro till dem. Det är jätte, jätteviktigt.