Transkribering
Civil Rights Defenders menar hot, hat och trakasserier mot opinionsbildare, påverkanspersoner...
Martin
Civil Rights Defenders menar hot, hat och trakasserier mot opinionsbildare, påverkanspersoner och frilansande skriventer är ett allvarligt slag mot demokratin. Kvinnor, rasifierade och nationella minoriteter särskilt utsatta. Organisationens programchef Marcin Dekaminski kräver att samhället och ordningsmakten tar trakasserierna på allvar.
Ja, det kom ett rapport där från Civil Rights Defenders som... refereras i dagens juridik. Programchef Marcin Dekaminski är den som presenterar och ger lite pratminus i artikeln. Marcin Dekaminski är en lite intressant person. Jag känner till honom väl, jag ska inte säga att jag känner honom, men vi umgicks delvis i lite samma kretsar för en massa år sedan.
Vi är ungefär jämnåriga och vi gick på samma gymnasieskola. Under åtminstone ett år gick vi samtidigt på fyriskolan i Uppsala. Vi rörde oss också i lite likhet. i kretsar så blev jag tillfällig att träffa Marcin Lekaminskij på den tiden och fick någorlunda bild av honom. Sen så har han haft en karriär i det offentliga som gör att han är en lite halvkänd person i offentliga kretsar.
Och man kan sammanfatta enkelt uttryckt om att Marcin Lekaminskij är en han är en professionell vänsterextremaktivist. Han har gått från sån här anbärande anarko-socialistiska, autonomistiska grupperingar. Jag tror att han var aktiv i SUF, alltså Syndikalistiska Ungdomsförbundet, det rördes i alla fall i de kretsarna.
Han skrev i Gila, som är en sådan här tidning som de håller på med. Senast gick han över till Piratsvängen, Piratbyrån och Pirate Bay. Han var med och grundade de verksamheterna och var talesperson delvis för de verksamheterna. Sen har han blivit mindre och mindre. mindre och mindre anarkistisk i sin framtoning och mer och mer gått in i staten kan man säga.
För några år sedan tog han jobb på Sida, satt han och jobbade på statliga biståndsmyndigheten. Och nu har han gått över mer till det gånggångsfär en då och jobbar på Civil Rights Defenders. Som är en organisation som tidigare hette Svenska Helsingforskomiteen tror jag. Svenska Helsingforskomiteen för mänskliga rättigheter. De har bytt namn till Civil Rights Defenders.
Jag vet inte varför, han har ett så pass anrikt och inarbetat varumärke. Jag vet inte varför han skulle byta namn. Så nu jobbar han där i alla fall, men han är och blir en sorts proportionell vänsterextremist. Men mer och mer städad, mer och mer statligt högavlönad för varje år som går. Vi nämnde honom i Radio Bubblas, det hade att göra med en artikel som publicerades om hans otal.
Trots att han satt på sida och rak in en ganska bra lön så hade han väldigt mycket konstiga skulder. Det var inte några jättestora belopp men det kanske är för att han är en anarkist som av princip vägrar betala skulder till kronofogden. Det tror jag slutade med att de fick göra en sån här inkomstutmätning. De fick bara ta pengarna från hans konto innan han fick ut det som lön.
Jag förstår inte, det har vi inget med det här att göra. Det kan ju bara vara ett skäl. En ärorik skattevägran eller något sånt där. Ja. Men fan trot. Ja. Den gode Marcin Dekaminski han säger Om opinionsbildare och samhällsaktörer på grund av hot och hat inte vågar stå upp för de viktiga frågor de driver finns det risk att de tystnar. Detta är inte bara ett hot mot yttrandefriheten, utan ett allvarligt slag mot demokratin när folk på grund av rädsla inte vågar skriva vad de tycker.
Ja, men vet ni kära lyssnare vad som mer kan leda till att folk tystnar? Är hot till exempel att de blir portade från Facebook, Twitter och Youtube? Eller att de inte får använda Paypal och Stripe för att ta emot donationer? Eller att deras åsikter kriminaliseras som hets mot folk? så att de riskerar att driga böter eller hamna i fängelse för att de uttrycker sina åsikter.
Givetvis bryr sig inte Marcin Lekaminski om de här sakerna. Han sitter helt säker och applåderar alla sådana utvecklingar. Han bryr sig bara om att folk som tycker som han inte ska tystna. Exakt. Man kanske tycker att det är en skitsak det här, men jag blir ganska störd av att läsa om det. Alla de här undersökningarna, den här rapporten... Det är inte helt glasklart, men som jag fattar det så är det Sverige.
För de pratar också om nationella minoriteter och det måste nästan syftas på Sverige. Så att de säger så här, kvinnor utsätts mer rasifierade, utsätts mer... Ja men de har ju bara frågat sina rasifierade kommunistpolare när de har gjort den här undersökningen. Jag tror inte de har frågat ens liksom... Du spekulerar här, jag tror inte ens att de har frågat liksom lätthögre människor. Det man ser, det jag kan se lite grann från min horisont, det är att...
Dels att se mycket ifrågasättande av... om många av de här påståendena om trakasserier som kommer från olika typer av vänsterreportörer. Jag har egentligen ingen stark åsikt om det här, om det är sant eller inte. Men folk som jag litar på lägger fram väldigt bra argument för att det inte alltid är trovärdigt, mycket av de här påståendena. Utan det är i många fall, som det tycks, ett ställe att få uppmärksamhet, att påstå att man blir ständigt utsatt för trakasserier, både på gatorna och medierna som skickas och så vidare.
Samtidigt. Jag har sett många högerorienterade profiler rapportera om enorma mängder trakasserier från vänsteraktivister. Jag ska inte på förhand döma ut den här rapporten, men jag misstänker att de inte tagit med sig så mycket av de rapporterna i sin rapport. Det är det här som gör mig så irriterad. Den här typen av verksamheter i Rik är en stor bluff för att föra bort uppmärksamheten från de verkliga problemen.
Den mest utsatta gruppen. Om vi pratar om opinionsbildning och samhällsaktörer och så vidare. Det mesta utsatta gruppen är inte nationella minoriteter, utan det är människor med konströta övervärderingar. Kristna människor. Män. Och andra som det är fritt fram att attackera hur hårt som helst, med vilka metoder som helst, på grund av Peko-ideologin.
Boris
Ja, så det är inte nationella minoriteter som är mest utsatta. Det är ju nationalisterna, där det handlar om tryckfrihet. Okej. Men skulle du ställa frågorna till... Du har alldeles rätt att säga att de inte har pratat med skribenter och opinionsbildare på andra sidan.
Skulle de ställas inför bevisföringar om trakasserier, hot och förföljelser av något som ska betraktas som skälet? Det är inte så konstigt att folk reagerar, han har skrivit så här och så här. –afghanska flyktingar och så vidare. Det är inte underligt. Det ligger i att man har hört såna diskussioner.
Men... Och det är ju... Vi vet ju att det är så att från den vänstra kanten– –så är man ganska duktig på att organisera, att dreva och jaga folk. Det anses som berättigat, för de har fel åsikter. Det är ingen principiell hållning. Kaminski och hans vänner inte har.
Men dessutom det som alltid stöver mig så här när jag rapporterar. Och det är ju liksom den förbannade gnälligheten. Jag förstår inte mig på den. Om man är skribent, opinionsbildare, journalist och det ger en ståndpunkt eller en undersökning då ska man förvänta sig att... Det finns folk som blir förbannade och ger sig på en dag.
Skickar avföringen QR eller vad som helst. Och det är bara att rycka på axlarna åt. Går man in i den verksamheten så får man räkna med sådana saker. Allt annat vi säger att det är jäkla mjäkt. Det är bara att gnälla. Åsa Lindemann var ju fantastisk på att gnälla om detta. Men hon kan ju hänga ut folk och vara brutalt till höger och vänster. Men för hon 15, ilsna mejl i mejlkorgen.
Det är bara att gnälla. inkrykat helt enkelt. Det finns ju länder där det är lite svettigt. Mer än hundra journalister som ägnat sig åt grävande journalistik om korruption i Mexiko har ju mörtats de senaste åren. Men de säger ju inte att, de fattar ju själva att de vet ju riskerna, det är riktigt modiga män och kvinnor som gör det. Jag lönte över lite hat.