Transkribering
Justin Raimondo: John McCain förkroppsligande det amerikanska efterkrigsimperiet
Martin
Justin Raimondo. John McCain förkroppsledde det amerikanska efterkrigsimperiet och representerade det amerikanska Rooseveltska krigaridealet. Hans roll i debatten kommer inte ersättas då hans åsikter nu är överspelade. John McCain har gått ur tiden. Eller som han egentligen hette, jag tror han hette någonting i stil med John Sinclair McCain III.
Han var inte den första John McCainen, vilket är en intressant del av hans historia. Det finns mycket att säga om John McCain. Den här artikeln är väl bra avstamp, tycker jag, skriven av Justin Raimondo på Antiwar.com. John McCain var på något sätt den ultimata, så långsväga krigshetsaren. Som Raimondo säger så var han ja, han veritabelt förkroppsligade det amerikanska imperiet under efterkrigstiden.
Och jag vet inte på raka, någon som har någon som har hetsat så mycket för krig och våld och bombningar och att döda folk och samtidigt haft ett så helgonaktigt gott rykte. John McCain såg aldrig i hela sitt liv ett problem som han inte ansåg kunde lösas med boots on the ground och att bomba och döda människor.
Han har enkelt uttryckt alltid haft diametralt motsatt ståndpunkt som anti-war, den libertarianska sajten som fokuserar på att motsätta sig i krig. Men John McCain hade den här, som jag var inne på tidigare, den här speciella familjehistorien. Han var son till en amiral. Och jag tror att hans pappa Amiralen också var son till en general eller amiral och sånt där. Så de har John McCain, John Sinclair McCain, den första, den andra, den tredje och så vidare.
Han är känd för att han har den här historien under Vietnamkriget. Han var pilot och hans plan blev nedskjöld och han blev tillfångatagen. Sen fick han utstå fångenskap, han fick utstå tortyr och så vidare. Om man har blivit tillfångatagen och torterad och sen klarar sig och kommer hem så blir man automatiskt en hjälte. Det här är en del av krigsmytologin. Det är inte helt uppenbart för mig varför det är så, men det är så det funkar i alla fall i USA.
Och sen dess har John McCain haft den här helgon-glorian. Men glorian sitter ju på sniskan för uttryckare mildt. Dels är den här frågan om hans familjebakgrund. Det är många som säger att med den typen av militär emiriter som John McCain Jr. faktiskt hade, så var det tveksamt att han gjorde så snabb karriär som han gjorde.
Förmodligen förekom det en hel del nepotism där, det vill säga att amiralens son skulle promovera snabbare och han skulle få bli pilot och allt det där. Det sägs, jag vet inte om det är sant, det kan vara fake news på med folie i hatten. Men jag har läst i alla fall historier om att John McCain gjorde olika typer av misstag under början av sin militär karriär. Ett exempel är att han har... Väldigt många gånger så kraschade han olika typer av svindyra militära plan.
Bland annat för att han flög slarvigt och orsakade olika typer av olyckor. Jag har också hört historier om att han inte var sånt helgon i fångenskap, som man säger. Att det inte var så att han liksom utstod tortyr år ut och år in för att skydda sina kamrater. Utan tvärtom så samarbetade han och gav information. Och han blev specialbehandlad och blev särbehandlad.
av sina fångvaktare för att de visste att han var son till en amiral och så vidare. Så att även här finns det en hagiografi, en helgonberättelse om John McCain med många luckor och frågetecken kan man säga. Men han har i alla fall blivit det ultimata krigshetsarhelgonet i alla fall.
Tobias
Ja, vad man kan säga som är positivt om honom i alla fall, det är väl att han till skillnad från din typiska neokon levde som han lärde. Han hade varit i krig och han hade fått erfara hur smärtsamt det kunde vara. Och sen förespråkade han en massa nya krig sen i alla fall. Men det ger mig åtminstone lite mer respekt än någon som aldrig har varit i krig själv gör samma sak.
Vad som kanske är lustigt med det här från svensk horisont, det är väl att det är sådana unisona hyllningar till McCain nu. Och det är så tydligt i de här att vad de hyllningarna handlar om det är att han inte är Trump utan att han var en skarpt kritiker av Trump. Så de här hyllningarna handlar med andra ord betydligt mer om Trump än vad de handlar om McCain.
Och att han dessutom hade dessförinnan varit motståndare till Bush gör ju naturligtvis samma personer ännu mer entusiastiska. Det som är skruvat med det här då, det är att Bush och McCain, de delade syn på Irakkriget. Så när man hyllade McCain för att han inte var Bush, så hyllade man honom... för att man var motståndare till att Bush hade startat ett krig som McCain ändå var för.
Och när man nu hyllar honom så hyllar man honom för att man ogillar Trump som då inte är för de krig som McCain har varit för, som de som hyllar honom inte är för. Så det brinner totalt i skallen på dem här. De byter måttstockar snabbare än vad konsensuskulturen byter riktning. Och jag tror det säger väl ganska mycket om hur förvirrat och hur panisk den här inställningen till Trump är.
Martin
John McCain hatade Trump. Han var en sån där never-Trumper. Extremt negativ till Trump in i det sista han ägnade sina sista år. Både att kämpa dels mot sin cancer, men också mot presidenten Donald Trump. Oförsonligt verkligen. Och Trump var ju också väldigt negativ naturligtvis. som han alltid är i respons när någon attackerar honom. Men... Och dels är det det att han hatade Trump så mycket och det gör att han plockar många poäng såklart.
Och sen har han också plockat poäng som du säger på att han var mot... han var negativ till Bush och så vidare. Men... Det finns också något annat med John McCain för han har ju den här liksom... Han är en republikan som får väldigt mycket uppskattning från demokrater. Det finns lite sådär mittenpolitiker kan man säga i båda partierna i USA. På andra sidan kan man ta ett annat exempel, säg... Joe Lieberman till exempel som är en ledande demokratisk politiker som man kan säga han är såhär alla republikaners favoritdemokrat och demokraterna tycker han är kanske ingen riktig demokrat han är mer som en republikan fast han är mer i demokratiska partier.
Och John McCain är lite samma sak att han är alla demokraters favoritrepublikan och en del republikaner som säger att han är väldigt liberal han är väldigt demokratisk i sina uppfattningar. Man har den här Det går hand i hand med de andra aspekterna av hans politiska persona i det att han nästan är som ödesbestämd att bli president.
Och det var ju många som tyckte det, att det var hans tur. Och sen så gick det som det gick när han försökte bli president 2008. Och vi minns alla vad som hände då istället. John McCain, jag har blivit ordentligt spyfärdig av alla hyllningar till John McCain i mitt Facebook-flöde senaste veckan.
Väldigt mycket svenska politiker och svenska politiska människor som oförblommerat behyller honom. Jag har svårt att hitta någonting gott att säga om John McCain trots att han är död. Jag är benägen att hålla med Justin Raimondo som säger att det påpekas nu gång på gång i runorna som skrivs om John McCain att vi kommer aldrig mer att uppleva en man som han och enligt Justin Raimondo så är det nog lika bra som.
Tobias
Först det låter lite väl optimistiskt tycker jag. Hans tes är ungefär att krigseventyren är över i det republikanska partiet, om jag förstår honom rätt. Och det ställer jag mig väldigt skeptiskt till på personlig basis.