Martin

Thorbjörn Nilsson. Stefan Löfven borde känna igen sig i frisinnade landsföreningens utveckling från största parti 1911 till riksdagens minsta parti 1914, där Karl Staff valdes på samtidens förhoppning att nationsgränser inte ska tillåtas ha väsentligt politiskt inflytande, och sedan för sent insåg att folket gick från honom när uppfattningen vändes till det motsatta.

Thorbjörn Nilsson, en tycker jag ganska pigg ung skribent. Han sticker ut lite grann tycker jag i mängden i Svenska Medströms media. Han har lite intresse för historia, verkar läsa böcker och sådär. Tyvärr skriver han numera med den här väldigt stolpiga kvällstidningsstilen som jag tycker är väldigt svårpenetrerad.

Mycket stycken som bara består av en enda jättekort mening och sådär. Förlåt, det var lite kontinent bara. Men jag gillar egentligen Torbjörn Nilsson. Jag bara önskar att han kunde skriva som en vuxen människa. Han ska göra nu i sluttampen på valrörelsen en serie historiska betraktelser. Han ska titta på historiska valrörelser i Sverige och dra paralleller till samtida politik.

Och den första delen som vi tittar på här då är en parallell mellan Stefan Löfven som är Sveriges statsminister. i nådens år 2018 och Carl Staaf som var Sveriges statsminister och store liberala ledare i början av 1900-talet man kan säga för 100 år sedan det är...

jag ska försöka sammanfatta hans hans tes lite grann då han berättar om om Carl Staaf och hans hopplösa position kan man säga I åren som ledde upp till första världskriget då han intog en en sorts internationalistisk och antimilitaristisk linje.

Man hade stridsfrågor då i Sverige som hade att göra bland annat med huruvida Sverige skulle rusta upp militären. Man hade framförallt en en sorts symbolisk fråga, en symbolisk stridsfråga om huruvida man skulle finansiera den så kallade F-båten att vara militär. I ytterligare en sån här intressant återspegling av hur vi jobbar idag så gjorde man en crowdfunding hos allmänheten för att finansiera den här F-båten.

Crowdfunding är inget nytt som kom i internet, så man skramlade till saker, även då i sån här politiska PR-kampanjer. Hur som helst då så blev det mer och mer uppenbart. Att det inte riktigt var läge med tanke på världsläget att ha en sån här pacifistisk nedrustningslinje och inte bara den stora upptäcktsresande Sven Hedin gick till storms för det här med en sån här pamflett som de skickade ut i en miljon exemplar till det svenska folket.

Dessutom så deltog kungen själv, Sveriges konung Gustav V tog aktiv del av det här och skickade ut det. påverkade opinionen. Det som hände var att Karl Staf och hans liberala rörelse gick från att vara den största och tyngsta kraften i svensk politik till att bli fullständigt marginaliserade.

Det här gick över ett enda val. Torbjörn Nilsson, han vill dra ett antal paralleller då till dagens situation. Karl Staf är naturligtvis Stefan Löfven som leder det som har varit det största partiet. Men nu riskerar det att bli väldigt marginaliserade. Jag har en annan liknande, men jag vet inte om de är lika välfunna.

Ärligt talat så tycker jag att de är tämligen halsbrytande. Till exempel menar han på att vår tids motsvarighet till Sven Hedin skulle kunna vara Thomas Gyr. Och att Tino Salandagi är vår tids motsvarighet till Manfred Björkqvist, som var svärson till Rudolf Schelen. en konservativ figur.

Och det allra mest svindlande, det han menar är att vår tids vår tids konung, Gustav V, är Jimmy Åkesson. Han menar alltså att när när kungen när kungen ställer sig inför 30 000 demonstrerande människor som har som ska protestera mot Karl Staff i bondetåget och kungen läser ett tal som är skrivet av Sven Hedin.

Då är det alltså att jämföra med Jimmy Åkesson. Jimmy Åkesson är Sveriges kung. Och Thomas Gyr är hans talskrivare. Alltså den biten tyckte jag bara blev bizarr. Jag tycker vi skulle kunna dra liknelserna, dra de här sträckorna på lite annat sätt. Och göra mer reda för liknelserna. Men innan jag börjar grotta ner mig i det. Vad säger du Boris? Du som var med när det begav sig. Vad tycker du om de här liknelserna?

Boris

Ja men jag minns det där. Alltså liknelserna på slutet. Det är som du, han ska liksom... och hitta personer som motsvarar. Det gjorde att när jag kom dit så bara tänkte jag innan dess så har jag tyckt att det var en ganska elegant genomförd analys som egentligen handlar mer om politikens mekanismer alltså oförmåga att bedöma vad som rör sig i folkdjupen.

Men så gick jag tillbaka och läste om och tänkte att det här på slutet var lite koko. Inget ont är med menat om de har lyft det fram som viktiga sanningssägare. Men det var väldigt konstigt. Men fram till dess tycker jag det håller bra som en skildring av mekanismer.

Alltså hur man totalt missbedömer vad som rör sig i folkgruppen. Finns det mer man kan säga om detta? Ur de frisinades totala förfall och Karl Stavs missbedömningar så växer också Det stärker ju faktiskt, som han uttrycker det, extremerna. Men mot tanken på upprustning så står ju faktiskt också den då framväxande socialdemokratin.

Och polariseringen i samhället gör ju att de får en jätteschuss framåt också när de vänder sig mot tanken på det befästa folkhemmet. Det befästar folk, fattighuset. Så det är väl det vi kommer att se tror jag. I den meningen så är mekanismerna skylda rätt. En totalt kollapsande socialdemokrati.

Och de partier som folk tolkade som att det är de som uttrycker mina drömmar, förhoppningar och önskningar de kommer att gå mycket stärkta ur det hela. Jag har lite svårt dock att se den andra extremen. Jag kan se liksom att de inte ska kalla SD som extrem, då de kommer att gå stärkta ur den här politiska kollapsen hos Soldaterna sedan ett årtionde.

Men vad som växer fram på andra kanten för att rimligen ska... Om parallellen funkar så måste det vara en extrem där också. Extrem är inte ett bra ord men jag kan inte se den riktigt. Jag ser bara ett fält framför mig efter valet där en massa extremt skadeskjutna partier och ett starkt SD.

Så det är någonting jag saknar i Tobias Nilssons analys här. Det säger mig liksom i magen att det är någonting som inte riktigt stämmer med situationen. Men jag kan inte sätta fingret på det just nu.

Martin

En sak som jag tänker på som är en stor skillnad i situationerna är att I Karl Stavs situation för hundra år sedan så hade man det nya partiet Socialdemokraterna som var på väg att flytta fram sina positioner, på väg att ta över. Och som det står i klicken här, Karl Stav kände säkert en viss ängstlighet över att ett så pass radikalt parti som Socialdemokraterna var på väg in.

Men, en väldigt stor skillnad jämfört med situationen idag är att Liberaler och Socialdemokrater var allierade. De gick arm i arm. Carl Staf var tight med Alma Branting. De var vänner. De kände varandra sedan ung ålder. De gillade varandra och samarbetade.

Han förebådade, hjälpte och krattade manegen. för Socialdemokraterna. Idag har vi en helt annan situation. Vi pratade tidigare om det här i Radio Bubbla. Jag gillar den här tanken på att den här förklaringsmodellen, om man säger det, att Sverigedemokraterna idag är i ungefär den position som Socialdemokraterna var för hundra år sedan.

Det vill säga att det är den nya, begynnande rörelsen som ser ut att vara på väg att ta över. Som en del av en... Då hade man en internationell socialistisk våg eller socialdemokratisk våg som svepte över hela världen. Och idag så har man på ett liknande sätt en nationalistisk våg som sveper över Europa och världen. Och i Sverige så är det Sverigedemokraterna just nu som är den primära manifestationen av det.

Men skillnaden är att Sverigedemokraterna idag är... fortfarande väldigt marginaliserade och isolerade. De har inget gammalt etablerat parti som de samarbetar med och går i armkrok med. Så för mig haltar liknelsen mycket av det skälet.

Man skulle behöva tänka sig att det är... Ja men då att du skulle bli ett Stefan Löfven är gammal barndomspolare med Jimmy Åkesson. och gör sitt bästa för att komma överens med honom, de bildar regering tillsammans och så vidare. Och sen på något sätt så gör Stefan Löfven fel bedömning och det slinkar honom i händerna och sen tar Jimmy Åkesson över. Men det där tycker jag är ett stort problem med liknelsen.

Boris

Ja, och sen har du den sociala grundvalen. Instämmer. Och sen har du också problem med att du har en annan typ av sociala rörelser som verkar i samhället. Du har en tydligare koppling mellan... Bondetåget heter ju inte Bondetåget utan anledning, utan det är ju liksom ett bondetåg i verklig mening.

Du har tydligare sociala skikt som fortfarande... Det är ganska lätt att definiera faktiskt, bönder, sådana lantarbetare, du har en framväxande arbetarklass, du har en mycket tydlig högerbaserad, dels på en allt mer trött ålder men också en stark industriell ägarklass som växer fram.

Och idag är allting sanslöst mycket mer flytande, alltså du har inte den här Mycket mer direkta kopplingen till en social skickning. Och det var ju också ett av de frisinnades problem, att det var kanske ett väl allmänt fluffigt parti utan en riktigt stark klassbas.

Martin

Det är alltid problematiskt för ett parti. Det här varierar ju allting.

Boris

Jag förstår inte ens grunden för den.

Martin

på ett plan hur man kan komma till den idén, åtminstone på ett så här grumligt, undermedvetet sätt. Jag säger, ja, Jimmie Åkesson är en sorts landsfaderlig auktoritetsperson och han är också, på grund av att han är politiskt marginaliserad, så är han lite så där en sorts neutral, upphöjd part som sitter emellan de politiska sidorna och kan vara vågmästare.

och säga saker som de andra inte kan säga och han är inte alltför betungnad av regerande och politiskt ansvarstagande och så vidare. Och jag tror, som jag har varit inne på tidigare, att i Sveriges kollektiva undermedvetna så växer just nu en idé, en dröm, om Jimmie Åkesson som Sveriges nya landsfader.

Alla vet egentligen att det ska bli så. Alla är inställda på att det är dit vi är på väg. Frågan är bara om det händer 2018, 2022 eller 2026. Men folk börjar ställa in sig på det. Men det som jag tycker är det mest stötande med den här bilden det är att Sverige av idag har faktiskt en exakt motsvarighet till Gustav V. Han heter Karl XVI Gustav.

Boris

Ja och det är lite fascinerande att det är, där skulle du kunna dra en ganska tydlig historisk parallell. Och varför man inte gör det, det är lite konstigt. Jag tror det skulle anses som lite för icke-politiskt korrekt att beropa den likheten.

Martin

Ja, men då kan väl vi kosta på oss. Det tycker jag. Bränna vårt goda anseende på att prata lite om Sverige i Skåne. Jag tycker det är en jätteintressant tanke och jag tror att det är faktiskt så att vår kung har en fullständigt unik position att spela en roll. Jag tror att om kungen vet i det här tillfället ställde sig upp och höll ett anförande inför folk som protesterade eller på något annat sätt meddelade sin uppfattning att nu har det gått för långt.

Sverige har förfallit till van styre under oansvariga politiker som håller på att förstöra landet. Nu måste vi sätta stopp. Måste sätta ner foten och lägga om kursen. Om kungen skulle göra ett kraftfullt ställningstagande på ett eller annat sätt så att det var liksom otvetydligt klart för alla i Sverige att kungen sa och vågade säga att saker och ting håller på att gå åt helvete nu.

Jag tror att det skulle ha en enorm fördel. enorm impact på det svenska samhällslivet. Det skulle bli vändpunkten. Och det skulle vi titta tillbaka på det definitivt som som ögonblicket då Sverige vände, då man började lägga om kursen. Och därtill så vill jag säga att jag är inte säker på att det är möjligt för Sverige att lägga om kurs utan att kungen gör det ställningstagandet.

Ja. Kungen, jag vet inte om du lyssnar. Kanske någon som känner kungen lyssnar. Hoppas det finns någon. som pratar med kungen och uppmuntrar honom att åtminstone överväga den här tanken att ta en mer aktiv roll. För att som jag har sagt tidigare, jag kan man kan man kan drömma och fantisera men om man ska vara realistisk så kan jag bara se en enda person i Sverige som skulle kunna ha den typen av av tunga avgörande inflytande. Och det är kungen.