Martin

Thorbjörn Nilsson. Stefan Löfven borde känna igen sig i frisinnade landsföreningens utveckling från största parti 1911 till riksdagens minsta parti 1914, där Karl Staff valdes på samtidens förhoppning att nationsgränser inte ska tillåtas ha väsentligt politiskt inflytande, och sedan för sent insåg att folket gick från honom när uppfattningen vändes till det motsatta.

Thorbjörn Nilsson, en tycker jag ganska pigg ung skribent. Han sticker ut lite grann tycker jag i mängden i Svenska Medströms media. Han har lite intresse för historia, verkar läsa böcker och sådär. Tyvärr skriver han numera med den här väldigt stolpiga kvällstidningsstilen som jag tycker är väldigt svårpenetrerad.

Mycket stycken som bara består av en enda jättekort mening och sådär. Förlåt, det var lite kontinent bara. Men jag gillar egentligen Torbjörn Nilsson. Jag bara önskar att han kunde skriva som en vuxen människa. Han ska göra nu i sluttampen på valrörelsen en serie historiska betraktelser. Han ska titta på historiska valrörelser i Sverige och dra paralleller till samtida politik.

Och den första delen som vi tittar på här då är en parallell mellan Stefan Löfven som är Sveriges statsminister. i nådens år 2018 och Carl Staaf som var Sveriges statsminister och store liberala ledare i början av 1900-talet man kan säga för 100 år sedan det är...

jag ska försöka sammanfatta hans hans tes lite grann då han berättar om om Carl Staaf och hans hopplösa position kan man säga I åren som ledde upp till första världskriget då han intog en en sorts internationalistisk och antimilitaristisk linje.

Man hade stridsfrågor då i Sverige som hade att göra bland annat med huruvida Sverige skulle rusta upp militären. Man hade framförallt en en sorts symbolisk fråga, en symbolisk stridsfråga om huruvida man skulle finansiera den så kallade F-båten att vara militär. I ytterligare en sån här intressant återspegling av hur vi jobbar idag så gjorde man en crowdfunding hos allmänheten för att finansiera den här F-båten.