Martin

Skillnaden mellan italienska och tyska tvååriga statsobligationer på högsta nivån sedan 2012 efter uppgång på 190 baspunkter. Ökad marknadsoro då EU-kritiska röster driver italienska valrörelsen. Ja, den här nyheten ska vi nog lyckas packa upp den också. Radiolyssnarna vet ju redan vad en statsobligation är för något.

När staten ska låna upp pengar, då gör man det via obligationsmarknaden, alltså man emitterar en obligation. Och dessa obligationer då, de har en given ränta över en viss period. Och i det här fallet, i den här rubriken, så är det obligationer med två års löptid det handlar om. Det är det man brukar ha för tvååringar. Men inte bara det, i rubriken pratas det om att det finns en skillnad mellan de italienska och de tyska obligationerna.

Ju högre risk marknaden anser att en obligation har, ju högre ränta kräver marknaden. Eftersom Tyskland anses vara ett finansiellt starkt land med en stark industri och hyfsad ordning och reda, och Italien motsatsen, då blir det intressant att jämföra. dessa två räntesatser för att se hur mycket marknaden ogillar Italien respektive gillar Tyskland, om man så vill.

Skillnaden ökade vid detta tillfälle 190 baspunkter. Och vad är då en baspunkt? Jo, det är ett annat ord för en hundradels procentenhet. Så 190 baspunkter är helt enkelt 1,9 procentenheter. Så enkelt var det. Skillnaden mellan tyska tvååringar och italienska tvååringar är vid det här tillfället 350 baspunkter.

Vilket är den största skillnaden sedan 2012. En månad sen var skillnaden 25 baspunkter. Nu har den gått från 25 till 350. Och detta inträffade i samband med det italienska valet. Och det är ganska vanligt att marknaden reagerar negativt på politisk oro. Är det någonting som marknaden ogillar så är det instabilitet eller när man har svårt att bedöma ett utfall då blir det oroligt på marknaden.

Så då måste vi ju sätta oss in i italiensk politik för att förstå det här. Martin, vad är det marknaden är orolig för när det kommer till Italien? Vad är det som har hänt där politiskt?

Johnny

Det som har hänt är att Italien har fått en ny regering. Det har varit en parlamentarisk kris och det har varit svårt att bilda regering. Men det är också ett stort ideologiskt skifte i hur Italien styrs. Först och främst handlar det säkert om, från ett marknadsperspektiv, det som du är inne på, att status quo har brutits eller ändrats. Man är inte på samma...

Det är inte samma trögrörliga förutsettbara sätt längre. Och jag har inte exakt koll på det här, du kanske vet bättre än jag, men jag tror att man kunde se en liknande effekt. Till exempel efter Brexit-omröstningen och även när Trump blev vald till president, att marknaden reagerade först negativt initialt.

Och kanske delvis för osäkerheten, delvis för Kanske negativa skriverier och sånt där som bidrar till det. Men på några månaders sikt så har marknaden reagerat positivt. De flesta indikatorer har gått upp i USA efter Trump. Och även i Brexit så har det varit så här oväntat positivt. Vi Brexit-fanatiker kanske säger att vi inte alls är överraskade. Men det finns en sådan att det går ner lite i början när det är osäkert och sen går det upp.

Vi har sett det några gånger tidigare i alla fall. Och sen så finns det ju en fråga om... Det är det nya regeringen har på sin agenda både utgiftshöjningar och skattesänkningar. Och nog för att vi bilibertarianer vet att sänkta skattesatser kan leda till högre skatteintäkter.

Tanken i Italien är ju ändå att folk och företag ska behålla mer av sina pengar samtidigt som staten ska göra större så kallade satsningar och investeringar. Även som vän av Lafferkurvan och så vidare så får man konstatera att det inte är helt okomplicerat vad de ska göra med italienska staten.

Och sen så ska man ju inte sticka under stål med att det finns genuina risker. att den nya italienska regeringen, de är helt öppna med till exempel att de inte är nervösa över att hamna på kant med resten av världen. Och i någon utsträckning så är det säkert rimligt antagande att de är mer benägna än normala italienska regeringar att ställa in betalningarna på statsskulden.

Det kanske är ett extremt exempel, men om det säger att det blir något sorts maktkamp inom EU eller något sånt där, kanske... Flyktingkrisen eskalerar, Italien sätter in en ännu hårdare linje, EU svarar med att straffa Italien på ett eller annat sätt. Och Italien säger i sådana fall, tänk inte vi spelar boll, då ställer vi in våra betalningar. Eller gör någonting annat, okonventionellt för att sätta hårt mot hårt.

Och då kan faktiskt Italien hamna i en annorlunda typ av situation jämfört med de världen, än vad de flesta andra länder är. Men det finns säkert en viss genuin ökad risk med en sån rebellisk regering som de har nu.

Martin

Ja, och jag såg nu i morse, eller om det var igår, att Merkel ska åka på blickvisit till Österrike och Italien och något annat land för att försöka styra upp den här flyktingkrisen. Jag vet inte vad som hände där riktigt, men min största reflektion är att det här påminner väldigt mycket om hela Trump.

Effekten om man säger så är att det är snarlik ekonomisk politik där med skattesänkningar och utgiftsökningar. Och jag menar, som libertarian så skulle man ju hellre se att det blev utgiftsminskningar också. Men, jaja, man får ta det onda med det goda. Men sen tycker jag nog att ditt scenario där med flyktingkrisen, det låter ju väldigt troligt. Alltså om inte Merkel eller någon annan lyckas lösa den här situationen då...

Ja, alltså det är ju... Varför skulle Italien fortsätta spela boll för det? De har ju tagit en enormt stor del av det här flyktinglasset. Det såg vi ju nu senast med den här båten Achilles, men så hette den inte.

Johnny

Vi kan kalla den Achilles. Achilles utan gräser.

Martin

Den försökte ju docka i, eller gå i hamn. i Italien och sen när de inte ville så försökte de med Malta och Gursjölov så åkte den vidare men då säger Spanien att de inte vill ta emot den. Så det blir ju en himla mycket pingis med de här taxibåtarna.

Johnny

Det var väldigt salomoniskt där Italiens nya premiärminister verkligen ville godisignalera. Han bara längtade efter en möjlighet att kvadda Spanien för att visa hur fin han var. Det var ju perfekt, men om det fortsätter så kommer vi... Frågan är ju om EU kan förmå sig själv att spela hardball med Italien.

Och de har ju aldrig gjort det tidigare, vad gäller de finansiella frågorna. Om olika länder överskrider de här EU-gränserna för budgetunderskott och storstadsskulder, det skiter de i. Men jag kan föreställa mig att just flyktingpolitiken kan bli en fråga där EU vaknar och plötsligt börjar bry sig och sätter in riktiga motåtgärder.

Martin

Vilket är ju helt bizarrt. Jag förstår... Jag håller ju med dig, men det är ju verkligen skevt att det är en prioriterad fråga och inte statsfinanserna. Men, ja. EU logic.