Martin

Philip Bagus, medan euroländernas statsfinanser ser allt bättre ut kommer ECBs nollrändepolitik för att främja kreditexpansion till slut leda till motsatsen i en kris som kommer äventyra både det europeiska banksystemet och den gemensamma valutan. Det illustreras av att bankerna snart lägger 10% av sina intäkter på compliancebyråkrati, att osäkra fordringar uppgår till 30% av bankernas aktiekapital och att många bankaktier handlas till under 1.5% av aktierna.

bokfört värde. Ja, det var kanske världsrekord i bubbla rubriklängd. Men en riktig härlig, härlig kött i rubrik att försöka packa upp. Philip Bagus, jag tror att vi har nämnt honom tidigare. Det är en tysk ekonom av den österrikiska skolan och baserad i Madrid. Och han är känd för sina böcker In Defense of Deflation, Blind Robbery, The Tragedy of the Euro och Deep Freeze.

Iceland's Economic Collapse. Och det var framförallt den boken om Island som gjorde honom som en rising star på den österrikiska ekonomiska himlen kan man säga. Den här artikeln är publicerad i det amerikanska Mises-institutet. På deras hemsida där. Och han menar att det kanske på pappret ser ut som att det ser okej ut i Europa och eurokrisen är nästan bortglömd.

Men något ligger och bubblar under ytan. Något som kan dra ner sig, dra med sig hela kontinenten ner i avgrunden. Om det vill sig riktigt illa. Och det är nämligen det europeiska banksystemet. För det första så berättar Philip Bagguss här om att bankernas kostnader för compliance, med det begreppet menar jag då, bankernas kostnader för att uppfylla sin kreditkortning.

leva efter de regler som staten har satt upp på dem. Det brukar man kalla för compliance. Och där ingår ju också antipengar tvätt, koll på kunder och det man kallar för know your customer, KYC. Av den här kostnaden då i dagsläget, motsvarad 4% av bankernas totala intäkter. Men den väntar alltså stiga till 10% redan 2022.

Det kommer såklart försämra lönsamheten för bankerna på kort sikt. På lång sikt kan det bara betyda en sak, det vill säga att det kommer bli dyrare att vara bankkund i framtiden. Det är som vanligt att alla de här kostnaderna måste läggas på kunden i slutändan. För det andra menar han att det verkar vara något skumt med bankernas balansräkningar. Om man tittar på bankernas bokförda värde, det vill säga alla tillgångar som bankerna har på sina balansräkningar, och sen jämför man den siffran med hur marknaden värderar hela banken på börsen, då ser man att marknaden värderar banken till under vad banken själva säger att de har tillgångar på.

I teorin kan alltså en rik, stark aktör köpa en hel bank och sedan sälja av alla tillgångarna och lägga ner banken och samtidigt tjäna en stor hacka pengar. Så varför gör ingen det här då? Jo, hävdar Bagus, för att marknaden inte tror att tillgångarna banken har går att sälja till så högt pris som bankerna själva hävdar.

Med andra ord så ser bankerna mer stabila ut än vad de i själva verket är. Får en bank nedskrivningar på tillgångarna, då påverkar det också kapitaliseringen, dvs. hur mycket eget kapital banken måste ha. Blir det nedskrivningar i banken, då måste man be aktieägarna, eller skattebetalarna, eller kunderna om pengar. För det tredje har ECB, Europas centralbank, fört en väldigt aggressiv monetär policy med lägre och lägre räntor och massiva obligationsköp, det man brukar kalla för kvantitativa lättnader.

Det här har ju då drivit upp priserna på finansiella tillgångar. Dels när räntorna går ner så stiger värdet på obligationer och när det trycks en massa pengar som flödar in i börsen så trycks priserna på aktier upp också. Det betyder då att bankernas tillgångar har blåst upp till artificiellt höga nivåer.

Ju högre den här bubblan blir, desto mer känsligt blir hela systemet för en nedgång. För det fjärde så har enligt ECB lån där låntagarna hamnat efter med betalningarna ökat till 759 miljarder euro. Och hur mycket är det då undrar vän av Sunda pengar. Jo, det motsvarar hela 30% av bankernas egna kapital. Så att de dåliga lånen där kunderna ligger efter med betalningarna. Den lånestocken uppgår till 30% av bankernas egna kapital.

[Speaker 3]

Alltså 30% det låter helt vansinnigt mycket. Vad är det normalt? Vad är det normalt för ifall?

Martin

Det är en bra fråga. Det vet jag inte på rak arm. Men man ska komma ihåg att bankernas egna kapital utgör ju bara en liten liten fraktion av hela den utstående lånestocken. Så att eftersom hela banksystemet har den här hävstången med fractional reserve banking som vi har pratat om i tidiga ställningar. Men mycket relevant fråga, jag vet faktiskt inte. Men det man kan konstatera utifrån Berghus tänkst är att den har ökat.

Det går åt fel håll helt enkelt. Det signalerar att det är någonting som är fel i den europeiska ekonomin. För det femte menar Berghus så har andelen tyska företag, ett exempel tyska företag, på obestånd tack vare de här låga räntorna, den andelen har fallit från 1,36% till 0,62%. Och det låter ju himla positivt att säga att det är färre företag som handlar på obestånd, naturligtvis.

Men, när väl... hävdar han då att det här beror på att räntorna är så pass låga. Alltså när räntorna väl stiger igen, då kommer de här bolagen uppleva en slags catch-up-effekt. Där fler och fler av dem har svårare att... betalar sina lån precis som de privata kunderna har och då får vi en slags ketchup effekt med ännu fler konkurser än vad vi annars skulle ha haft.

Men inte nog med det, eftersom de här företagen då normalt sett skulle ha gått i konkurs men att de fortfarande existerar. Ja, då använder ju de här bolagen resurser i ekonomin som annars skulle ha allokerats om till produktiva sysslor. Med andra ord så får vi en slags stocket av zombieföretag i Europa som egentligen borde ha gått i konkurs. För det sjätte, bankernas marginaler på deras vanliga verksamhet har sjunkit i och med nollräntor och negativa räntor.

Det finns flera aspekter i det här, men till exempel så parkerar banker kundernas pengar över natten i andra banker och centralbanker. Här har man normalt kunnat tjäna lite pengar, man får ränta på de här pengarna över natten. Men det går inte när räntorna är noll eller till och med negativa. Vad? Ränta uttrycker inte bara kunders tidpreferenser utan också risk.

När räntorna faller och därmed också bankens marginaler och deras vinster, då försöker man kompensera det genom att ta på sig ännu mer risk. Och mer risk än vad man annars hade gjort. Så det är en mekanism som ökar risken i systemet. För det sjunde så äger bankerna en fasans massa statsobligationer. Och de här utgör...

13% av bankernas tillgångar. Så när nästa eurokris kommer, då kommer också de här obligationerna sannolikt falla i värde, vilket påverkar bankernas balansräkningar ännu mer negativt. Så när räntorna väl stiger igen, vilket de redan har börjat göra i USA, då USAs Federal Reserve höjde här nyligen styrräntorna, då påverkas bankerna negativt genom att ett dåliga lån av 1,5 miljoner kronor.

kommer öka då folk har svårare att betala sina räntor. 2. Det blir svårare att återfinansiera gamla lån eftersom räntorna nu är högre. 3. Övriga tillgångar bankerna äger kommer falla i värde. Och när bankerna hamnar i trubbel, ja, då blir de tvingade att låna ut mer restriktivt. Med andra ord, ironiskt nog så resulterar alltså ECBs lågräntepolicy som är ju tänkt att öka belåningshakten.

Istället att bankerna kommer dra in på sina lån och krediterna minska istället för öka. Då får vi en så att säga deflationstryck. När bankerna hotas, då hotas även euron. Då stater kommer att försöka rekapitalisera bankerna genom bailouts, det vill säga öka på statsskulden. Eller till och med bail-ins, det vill säga ta kundernas pengar eller på annat sätt belasta skattebetalarna.

Vad säger du Martin? Det här är ju en ganska komplex story, men är det inte ett bra exempel på det man kallar för the law of unintended consequences, men på en massiv skala?

[Speaker 3]

Ja, på ett sätt så är det det förmodligen, men man måste också fråga till vilka konsekvenser som faktiskt är oförutsedda och av vem. För det är åtminstone i viss utsträckning så att vissa aktörer, fattar vissa aspekter av vad som pågår men de spelar med för att de tjänar på det. Så utan att blanda in allt för vilda konspirationsteorier så finns det uppenbarligen företag och personer som har nytta av att kunna ta billiga lån.

Och få tacka nej till gratispengar och det är praktiken det det är. Man får pengar nu, senare. utan att betala marknadspris. Politiker tjänar på att låntagare hålls nöjda och glada i många fall. Men det inkluderar också en vanlig familj som får möjlighet att ta ett billigt lån för att köpa en villa. Många känner nog på sig att det är något konstigt.

Många känner nog på sig att kan det verkligen är så här enkelt att få loss så mycket pengar till så låg kostnad. Men man passar ju såklart på när man har möjligheten. Och det är ju också så att det är inte alla som kommer att förlora när det svänger. Inte ens om det blir en stor krasch. Många kommer att klara sig mer eller mindre oskadda genom en sådan kris. Eller åtminstone så kommer de göra större vinster på de låga räntorna än förluster på krascheffekterna.

Och felinvesteringar generellt på marknaden görs ju... Ja, det är ju ofta så att de inte görs god tro, så att säga. Alltså, algebraer är... Det är helt normalt att entreprenörer ser till exempel att här har vi en ekonomisk bubbla. Den ska jag passa på att exploatera väldigt medvetet och aggressivt och tjäna pengar på alla suckers som investerar för mycket. På sätt och vis så handlar det om en slags omfördelningspolitik. De facto men även högst medvetet på många håll och kanter.

Martin

Ja, absolut. Man behöver nog inte vara en konspirationsteoretiker för att resonera kring det.

[Speaker 3]

En riktig konspirationsteoretiker skulle vara att de sitter och studerar österrikiska ekonomisk teori på ECB och planerar ut de här teorierna. Precis.

Martin

Det är ju högst osannolikt. Men om man nu ska ta det till sig ur USA, då innebär det ju att de sitter och pluggar Keynesianismen där borta. Utifrån deras ekonomiska teorier, då ska ju... Ska ju centralbankerna bete sig på det här sättet, sänka räntorna och stödköpa massa saker för att då stimulera ekonomin som man kallar det. Men i själva verket då, hävdar Vargo, så kommer det här leda till raka motsatsen i förlängningen när det här sen, ja, när bubblan har blivit så pass stor att den inte kan växa längre.

Så att i det, ur den bemärkelsen så är det ju en unintended consequence. Men däremot så tror jag att, precis som du är inne på, marknadens aktörer är säkert väldigt många som... tycker det här är väldigt märkligt och kanske söker sig till Österriksa skolan utan att de egentligen hade något intresse av det. Men bara att tusan, det är ju någonting som är fel här. Det måste finnas någon alternativ förklaringsmodell på det här.

Jag tror att det var många som hittade Österriksa skolan genom Peter Schiff inom finansvärlden när bubblan väl sprack i USA. Och tänkte väl tusan, vad är det som händer egentligen? Och sen hittar man den här Peter Schiff som... har snackat om det här länge. Och han, Peter Schiff är inget större geni, utan han nu har ju bara liksom, förstått den österrikiska kreditsyken.

Och sen återupprepar han det på ett väldigt effektivt, retoriskt sätt. Och sina 30 sekunder han får i media lite då och då. Och det i sig är väldigt skickligt, att kunna sammanfatta en komplex teori på så pedagogiskt sätt som man lyckas med.

[Speaker 3]

Jag vet inte i vilken utsträckning som det de facto är keynesianska resonemang som ligger bakom beslut på till exempel ECB. När de skriver sin pressrelease och säger nu sänker vi räntan, då är det rimligen någon typ av sådant ekonomiskt kreditsresonemang. Men vad var det rent kausalt som hände som gjorde att de sänkte räntan? I många fall, det här är kanske bara min förutom fulla bild, den hollywood-versionen.

Men jag har i alla fall den här bilden av att i många fall så är det en... Säg en bankdirektör som ringer upp centralbanken och säger Nu håller det på att gå riktigt åt helvete för oss och du vet mycket väl vad som händer med centralbanken och staten och allting om vår bank går omkull, då kommer aldrig bankerna gå omkull så nu måste ni göra någonting och det är ändå lite annorlunda att agera för att ens polare som man pluggade på handelshögskolan med och som nu är bankdirektör ringer upp Det är en annan typ av kausalkedja än att du gör liksom en en kylig, logisk, keynesiansk kalkyl.

Martin

Den förklaringen ligger väldigt nära till Hans, speciellt i USA, eftersom de har ett centralbanksystem där de regionala centralbankskontoren så att säga ägs av de privata bankerna. De är inte ingår i Federal Reserve System. och sitter på då the board of governors där ordföranden är politiskt tillsatt. Så att det är ju en soppa där svårkapitalismen liksom har nått sin absoluta maximum.

Så att du har klart att ha en väldigt stor poäng där så vilket är, så det är lite vilket kom först för jag har någonläge att fråga kapitalismen eller keynesianismen. Och jag tror att anledningen till att Keynes blev så populär var ju att det var applicerbart utifrån ett bankir-stat-relationssoppa, liksom, i den svågerkapitalistiska relationen.

[Speaker 3]

Men Keynes var ju en sentida figur som verkade i förgår. Det är inte så långsiktigt tycker jag ser det som en rationalisering av en korrupt praktik som har pågått i hundratals, om inte tusentals år.

Martin

Den utveckling inom akademin, den ser vi ju inte bara inom ekonomisk teori, utan genusvetenskapsexempel som inte skulle finnas i frimarknad sannolikt, eftersom det finns inga företag som skulle betala för den skiten.