Martin

23 månader gamla Alfie Evans, död efter att brittisk domstol beordrat avstängning av livsuppehållande vård, samt förbjudit familjen att ta honom till sjukhus i Italien. Via medierna har han under lång tid nu kunnat följa Alfie Evans. Minns inte på rak arm om vi pratat om honom tidigare, jag har för mig att han har dykt upp någon tidigare, men jag är inte säker.

En 23 månader gammal barn som föddes med svårt sjuk eller missbildning. Hans hjärna fungerade inte så han hade ingen normal hjärnfunktion. Han hade definitivt ingen möjlighet att få ett normalt liv.

Förmodligen så fanns det inte ens någon chans för honom att få normal kognitiv funktion, kommunicera med omvärlden och så vidare. Det var en väldigt, väldigt sorglig historia. Hans föräldrar som var väldigt unga när de fick honom var förstås hjärtekrossade över det här. Och de gjorde allt de kunde för att ändå hålla honom vid liv, vilket bara var möjligt med olika typer av livsuppehållande system.

Och till slut sa läkarna att det här går inte längre, det är ingen poäng med att hålla honom vid liv, vi stänger av livsuppehållande funktioner. Och föräldrarna sa nej, håll honom vid liv, gör vad som än krävs. Vi måste innan det sista ha hopp om att något kan bli bättre, åtminstone hålla Alfie vid liv. Då blev det en domstolprocess där domstolarna sa att nej, livsuppehållande funktionerna ska stängas av.

Till slut överklagade de sig till någon sista domstolsinstans som de inte kunde överklaga från. I och med det stängde man för en vecka sedan av domstolarna. de livsuppehållande funktionerna och så tog det en vecka ungefär tills saken var klar. Det är en komplicerad situation på viss sätt, på ett personligt plan så tycker jag, det är bara min personliga uppfattning, att det är en absurd tanke att man ska hålla ett barn vid liv på de här premisserna.

Om någonting så är det ett brott mot barnets egen värdighet som människa. Eftersom det inte finns några utsikter för barnet att få ett normalt liv. Och det är också faktiskt, det är tämligen stötande om någon förväntar sig att en person ska hållas vid liv på sådana premisser för skattepengar. Det är en komplicerad situation för att det inte är frivilligt i stor del att man blir fråntagen i högutsträckning möjligheten att söka vård på andra premisser.

Men om man antar att... att lilla Alfvick underhållats vid liv i åratal, kanske flera årtionden. Det skulle vara en enorm kostnad att göra det. Och fine om föräldrarna vill betala för det. Men det är ju inte vad det handlar om här. Men, så det gör liksom att det är en konstig moralisk situation från början där föräldrarna kämpar för någonting som inte är rimligt på sina egna premisser.

Men det som hände sen, och det som är så fruktansvärt, det är att den brittiska staten... gick ett steg längre. De gick ett steg längre och det var ett avgörande och extremt ett oerhört upprörande steg. Därför att inte bara stängde de av de livsuppvarande funktionerna, utan dessutom förbjöd de familjen att föra ut Alfie Ebbans från sjukhuset och ta honom till ett annat sjukhus.

Därför att då hade de fått kontakt med sjukhus i Rom i Italien. Jag blömde att Poven hade engagerats lite grann i det här fallet. Och jag tror delvis via Povens involvering så var det ett sjukhus i Italien som sa att Men vi tar emot Alfie och vi kanske inte kan göra så mycket men vi håller honom vid liv med de här metoderna och sen så gör vi vad vi kan.

Och föräldrarna var väl tacksamma för det här och de sa att då reser vi iväg. Men då säger Storbritannien att de får inte lämna sjukhuset. Alfie Evans måste dö. Vi har bestämt att han ska dö. Inte det att vi av ekonomiska skäl måste stänga av livsuppehållande maskinerna. Utan vi kräver att han ska dö. En dödstum. Man beordrade att han skulle dödas. Och sällan har man sett statens ondskar så ren och omaskerad som när brittiska poliser slog en järnring runt entrén till sjukhuset för att med våld stoppa en familj från att föra sitt barn från sjukhuset som vägrar.

försöka rädda barnets liv till ett annat sjukhus i ett annat land som var villiga att fortsätta försöka. Sällan kokas det ner så kristallklart. Och om inte det här leder till uppror och revolution, då vet jag inte. Eller finns det hopp?

Boris

Det är klart det finns hopp. Men det du säger är, det är också så att vi ser ju alla de här mekanismerna i, det här blir ungefär som att du skriver riksdag, politik och stat, vi ser ju alla de här mekanismerna som leder till den brittisk domstoluttalade dödsdomen och lilla Alfie i. De mekanismerna klickar och låter och fungerar i hela det västerländska samhället redan idag.

För precis som det inledde man säga, det hela problematiseras ju av att det är Sjukvården är i stor del uppbyggd på skattemedel. Och det ger staten kontroll över människors liv. Inte bara över nästan nyfödda barn utan framförallt över äldre och äldre äldres liv. Och själva det här, alltså att vi hamnar i en situation där staten, även i Sverige, har faktiskt inte så här uttalat som i fallet Alf i England.

har åsikter om vem som är människa och vem som inte är människa och vem som har rätt att leva och inte leva eller få en värdig vård. Det är för att vi har satt oss i den fruktansvärda situationen att vi behåller inte våra egna pengar och får ta hand om oss själva och våra familjer utan staten tar hand om dem. Vi har ifrånhänt oss det ansvaret.

Då ska vi räkna med en utveckling i Sverige där fler och fler betraktas som onödiga. De mekanismerna klickar in redan idag. Vi har mängder av människor som arbetar och bor i landet som får slita för att få ihop till att ha livets nötorv och att betala skatt.

Samtidigt har vi mängder av människor som inte behöver slita alls för att ha det relativt gott ställt. Det är staten som gör de valen. Vi har gett dem möjligheten att bestämma allt i vår vardag. Vem som ska få gymkort och körkort gratis och vem som inte ska få det för att ta enkla vardagliga exempel. Därmed har vi också frånhänt oss rätten.

Vi måste ha kontrollen över våra egna liv och till exempel bestämma vem som ska dö och vem som ska få leva. Det må låta brutalt men jag utgår från att vi i Sverige kommer att se en utveckling där vi faktiskt mycket snart får en väldigt tydlig dödshjälpsdissusion för äldre och äldre. Äldre och äldre ska verkligen Asta 82 fortsätta leva under de här premisserna.

Samtidigt, för att återknyta till det vi började, som vi får se en kamp för att de med intellektuell funktionsnedsättning ska kunna ta sig till vallokalen och rösta på gärna det som överheten har anbefallet. Det är en så vidrig utveckling.

Martin

Ja, det är exakt så som du säger Boris. Så väl formulerat. Allting kommer. från de här till synes enkla, harmlösa idéerna av hur farligt kan det vara att ha en välfärdsstat? Ska inte människor hjälpa varandra? Ska fattiga människor gå utan sjukvård? Såna här saker som inte är liksom... Men inte om man är sju, åtta år gammal och funderar på de här sakerna för första gången.

Då är det inte konstigt alls att man tänker på det sättet. Det är en ganska rimlig utgångspunkt, i alla fall rimliga frågor att ställa. Sen måste man växa upp och komma över det, men från de här simplistiska tankarna som inte är direkt ondsinta som människor har, för de flesta människor är fullständigt infantiliserade. De lämnar aldrig femåringsnivån i sitt politiska tänkande.

Det är precis däremot det vi pratade om tidigare, om nivån på politisk diskussion och intellektuella funktionsutmaningar i politiken. Men på den simpliska nivån tänker folk. Men det leder, det leder oundvikligen till de här konsekvenserna att vi har en en en normat, en leviatan som bestämmer över liv och död och som kräver att spädbarn ska offras, ska dödas på välfärdsstatens altare.

Och jag tror att du har absolut rätt Boris, att vi kommer få en en omfattande eutanasidebatt och ett starkt tryck på gamla människor att till exempel avsluta sitt liv i förtid. Och det är också undvikligt därför att det handlar om knappa resurser. Och till exempel i takt med att det utvecklas mer och mer teknik för att förlänga människors liv eller att upprätthålla livet för folk som är sjuka och så vidare, så kommer det finnas mer och mer tekniska möjligheter att göra det.

Men det kommer inte finnas i motsvarande mån mer ekonomiska resurser att sätta in de här behandlingarna. Och det enda sättet att fördela de här resurserna på ett sätt som är något sådant är rättvist är genom privat ägande. privat finansiering, försäkringar, privat välgörenhet. Det enda sättet att få människors verkliga preferenser är att faktiskt få genomslag i utfallet.

Annars så kommer vi få statliga, som i USA pratar om dödspaneler, dödspanelerna som infördes med Barack Obama. Där sitter byråkrater, sjukvårdsbyråkrater, och bestämmer om tant Agda ska få leva vidare nästa månad eller om hon ska skickas till... till dödshjälpsavdelningen och få en injektion.