Martin

Ludvig Svensson ägande rätten historiskt stark i Sverige. Mycket tragiskt att se den urholkas av klåfingriga byråkrater och politiker. Rättigheten nödvändig för att individer ska kunna bygga sitt liv i en konstruktiv riktning. Det är ganska paf när jag läste den här artikeln faktiskt. Den är publicerad på svenskt näringsliv.se och förväntningarna är ju till topp.

Man klickar sig in på den domänen och ska läsa en text om politik eller någonting. Så jag satt där och häpnade så smått över hur välfunnen uppslaget i den här artikeln var. Vilket glasklart, tydligt stöd och argument som ger sig här för... Den privata äganderätten, vilket ger dig ett historiskt resonemang som underbygger det argumentet och den totala avsaknaden av felsteg.

Till exempel att säga att syftet med allt det här är att om vi värnar äganderätten i viss utsträckning så blir det mer välfärd. Då blir det fler daghemsplatser, då blir det fler subventioner till våra medel och så vidare. Det är något som är ett näringsliv. Jag brukar köra med det. Så jag tyckte det var fantastiskt. Sen kollade jag på byline-bilden.

Jag satte byline-bilden på kronikören. Ja. Och så såg jag frisyren, stuket på glasögonen och så tänkte jag Är det jag? Är det jag som har skrivit den här artikeln? Det skulle ju förklara varför den är så välformulerad. Varför jag håller med om allting i den. Men sen såg jag då att det här är faktiskt Ludvig Svensson. Ja. Vår egen Ludvig P. Svensson som vi har haft många länkar av tidigare på bubbla.

Boris

Får man driva den här ståndpunkten han gör i den moderata rörelsen? Jag vet inte,

Martin

jag tror nästan att vi måste utnämna Ludvig Svensson till Årets trotte. Årets hederstrotte. Hur kom han undan med det här? Kör han klockrengästkronika på svensknäringsliv.se? Det här är liksom, ja, de gamla offensivbleknar av avund i sina gravar.