Martin

Att Joakim Lamotte samlar in frivilliga bidrag via Swish innebär att han utnyttjar terrordåd, våldtäkter och gängmord för att klara brödfödan, enligt Andreas Magnusson på magasinet Paragraf. Oklart vad Magnusson har för syn på prästdödsfinansierade tidningar som täcker samma områden.

Boris

Vad tycker du om honom?

Martin

Jag vet inte, jag har försökt att kolla på hans, han lägger upp såna här Facebook-videos. Jag följer inte alls Facebook men jag får upp det med frödet för att andra delar av det. Precis. Och två eller tre gånger så har jag klickat på play eller vad man nu gör för att lyssna på det. Jag tror ingen gång så har jag orkat mer än... 10 sekunder eller något sånt där. För att han är ju extremt, jag vet inte hur man ska uttrycka det på ett fint känsligt sätt, men han är väldigt gapig, liksom.

Ja. Väldigt gapig och osofistikerad. Det är inte min stil i det. Jag är inte målgruppen för Joakim Lamotte. Med det sagt, jag kan själv inte kolla på honom. Det är bara helt enkelt omöjligt för mig att ta till mig hans svada. Men jag förstår ju att han har en stor publik. Jag kan se att han har det. när jag stänger av den, att den hade 100 000 spelningar eller någonting.

Vilket innebär att det är säkert några tusen personer som faktiskt har kollat på den. De siffrorna är ju fake som Facebook ger, det hoppas att alla som lyssnar vet. När jag bara scrollar förbi en eller annat video i mitt Facebookflöde så räknas det som en visning på Facebook. Men han når ju ut till massor av människor och som sagt, jag vet inte vad han säger så jag inte kan lyssna på hans grejer. Men jag vet att vissa andra personer som har kollat på den har också sett det.

Jag har så många spännande trådar på BBSen.

Boris

Jag har sett rubriken där men inte gått in och kollat. Jag håller med dig om att jag har precis samma reaktion. Jag kan ju se på rubriker vad han instänger i olika frågor, men jag har aldrig kunnat ta till mig vad han säger för jag stänger ner direkt mentalt. Och det är den stora frågan liksom att på oavsett, han har ju uppenbarligen en tittarskara och som dessutom syschar stålar så han kan försörja sig.

Och jag är jättenyfiken på, jag skulle vilja sitta och titta på folk som tar emot budskapet från skärmen. Jag förstår inte hur man liksom uthärdar mer än dina tio sekunder där. Jättekonstigt fenomen. Jag måste ha missat något i Det är en stor grupp i det svenska samhället som är lamottanhängare.

Martin

Jag antar att det är väldigt få människor som tycker att Joakim Lamotte är en stor tänkare och den som på det mest stringenta sättet formulerar samtidens problem och stakar ut lösningar. Jag tror att många, och det här är otroligt spekulativt, det kanske bara dumtar mig att spekulera om någonting som jag inte förstår, inte ens kan ta del av. Jag föreställer mig i alla fall att han kanaliserar en sorts folklig vrede på ett folkligt sätt.

–och nicka instämmande och känna att det är skönt– –att nån uttrycker starka känslor– –kring saker som i övrigt är väldigt nertystade. Det är en speciell nisch. Du har vissa specialmedier som säger att du har fria tider– –eller avpixlat eller sånt där, som också kan kanalisera känslorna. Men det är inte på det rena, råa, avskalade sättet– –som nån som bara sitter i sin bil och skriker i sin mobiltelefon.

Det finns en baktanke, de är ändå rätt cyniska på fria tider. Väldigt duktiga på att vara analytiska, men kanske lite för analytiska nästan. Medan Lamotte, han är bara helt tokig. Han är tokig, sitter och skriker in i telefonen. Man kan häpna lite grann över att han lyckas vara så förvånad. och lyckas vara så imminuten, upprörd över någonting som man kan tycka har pågått väldigt länge och som man på flesta människor kanske är lite avtrubbad i.

Jag tror det är ett skönventil för folk att han bara uttrycker de här känslorna på ett väldigt rått och direkt sätt. Sen tror jag också många tittar på honom för att de tycker att han är underhållande. Det tror jag att jag också skulle tycka om jag inte hade den här instinktiva motviljan som gör att jag måste stänga upp. Jag skulle tänka mig att jag skulle stänga av för att inte må dåligt. Om jag kunde komma över den tröskeln så skulle jag eventuellt tycka att det var ganska kul.

Inte att Joakim Lamotte är en profet eller en tänkare, men att han är en sorts underhållare. Jag vet inte så mycket om Joakim Lamotte, men det låter bra tycker jag att han samlar in mycket pengar på Swish. Och det är klart att soporna på magasinet Paragraf... Jag är jävligt klurig inför

Boris

dem därför att något har hänt där. När det startades upp så tyckte jag det var jättebra för att framförallt cheferaktören och en reporter till gjorde väldigt bra insatser för rättssäkerheten i landet. De manglar ju polisen i det här stora kokainmålet och visade hur polisen jobbar med planterade bevis och andra saker.

De var väldigt bra där. Och de har ju haft kolumnister som varit väldigt starka i rättssäkerhetsfrågor. Men sen har någonting hänt alltså. Jag tycker det senaste året har just det här som du pekar på, pek- och galenskapen dykt upp där och plötsligt finns det kolumnister som liksom inte har någon koppling till kriminaljournalistik eller juridik eller någon slags professionell koppling till, vad ska vi kalla det, paragrafområdet.

Som uttryck känner jag att jag haft några sådana jättekokolänkar. Så att det är väl ett tecken tror jag på att man alla anpassar sig till för att överleva till PK-manualen. Och det kommer jag innebära också att gradvis eller snabbt så kommer paragrafs sista Sluta köra texter liksom, så tar upp hur rättsapparaten i alla dess grenar missköter sitt uppdrag.

Martin

Ja, det är inte särskilt märkligt att ett magasin som sysslar med kriminaljournalistik, den typen av som bevakar brott och rättsväsendet och sånt där, det är inte konstigt att de ligger så i bakkant på PK-cykeln. I övrigt så verkar vattensvänga åt andra hållet ganska tydligt och starkt och det har pågått i flera år.

Så att under den tiden har saker och ting normaliserats i övriga medias världen. så har magasinet paragraf gått bakåt i fel riktning. Det måste vara väldigt dåligt ledarskap. Någonting måste vara allvarligt fel på den här direktionen. Du heter ju Kleven Borgs, så jag kan förstå det. Du har ju följt, till skillnad från mig, du har ju följt magasinet paragraf.

Boris

Ja, de har en Lisa och Läsa tidigare.

Martin

Ja, jag sitter ju mest där och... Jag pratar rakt ut genom baksidan för att jag faktiskt inte har studerat magasinet. Men jag väljer att ha en ganska simplistisk och svartvit syn på saker och ting så att jag inte behöver vara kluven. Inför saker. I min värld är det så att om man publicerar en sån artikel, som jag har sett minst fem från magasinet per graf, publicerar man en sån artikel och sen så ger man sig inte ut på en golgatavandring och pudlar och ber om ursäkt.

Då är man död för mig. Och jag tycker det, man ska inte tolerera. Man ska inte tolerera sånt överhuvudtaget. Och jag vet inte vad som har gått fel på magasinet per graf, men de är i alla fall mina fiender. Såvitt mig anbelangar. Och nu ska de ge sig på Joachim Lamotte. En kille som är... Nu höll jag på att säga någonting. Någonting som är kanske bäst jag inte säger. Nu ska de ge sig på Joachim Lamotte. Han sitter i sin bil och uttrycker känslor som folk kan relatera till.

Och faktiskt bevakar frågor som mainstream-medier, som magasinets paragraf. Inte bara inte rapporterar dem, utan aktivt ljuger dem. Du ljuger om och mörklägger som magasinet paragraf gör. Försöker bortförklara på fullständigt illvilliga sätt. Mm. Näe. Vad får de att skämmas? Andreas Magnusson på Maxinell Paragraf får ju skämmas för det här påhoppet.

Boris

Paragrafen på alla sätt förlorat. Vi kommer att se, som han sa, att den här typen av saker som gjorde att jag trodde att de kunde utvecklas är en liten firbåg för kampen mot rättsapparatens övergrepp. Det kan dyka upp i en och annan artikel. Det dyker upp bra saker i mainstream media som tar sikte på de riktigt sjuka övergreppen.

Det är ofta kriminalmål som Stefan Isinskis kamp för Kaj Lina som varit föredömlig och fått honom frikänd. Det är synd på paragraf, men som ni säger, det är bara att släppa dem och förakta dem.