Martin

C.A. Scholz. Myt att omtanke för naturen är något progressivt, egentligen djupt reaktionärt. Högern inser att människan är en integrerad del av skapelsen, samt att naturen är viktig traditionsbärare. Medan vänstern alltid utgått från att människan är skild från naturen, vilken ska övervinnas och anpassas.

En överfascinerade sig från socialmatter.net. Här tas det ett nytag på frågan om miljöhänsyn och miljöengagemang. Som alla vet så är miljöfrågor någonting som associeras nästan enbart med den politiska vänstern i modern tid. Ibland så pratar man om så kallade vattenmeloner, de som är gröna på utsidan men röda på insidan.

På olika sätt så har den moderna vänstern... De har lyckats väldigt bra med agendan att kapa miljöfrågorna och göra det ett vänsterprojekt. Och i viss utsträckning har man också lyckats provocera den politiska högern i bred bemärkelse att motsätta sig miljöhälsyn. För det är vänsterns frågor.

Jag ska försöka undvika de värsta tangenterna här. Det finns en sådan dynamik, en polarisering kring miljöfrågor. Där miljönsyn är vänster och att vara höger är att nästan vara mot naturen och säga att människorna står i centrum och vi ska bygga så många fabriker som möjligt och så vidare.

Men det här är inte alls så historiskt och dessutom så tycker jag att man kan förstå det här med ett väldigt enkelt grundläggande resonemang. För att om man säger att man ska bevara naturen som den är på sina egna premisser. Ett annat ord för bevara är konservera. Det vill säga det är en konservativ uppfattning, en konservativ ideologi med avseende på naturen.

bortom människan. I själva verket som det påpekas i den här artikeln så är det ett ärkekonservativt, ett reaktionärt synsätt att säga att naturen ska upphörjas och respekteras som ett värde i sig, inte bara som ett medel för människors mål. Vi får också många exempel här, bland annat den stora reaktionära tänkande befattaren J.R.R.