Martin

Island nära att bli världens första land där inga barn med Down-syndrom föds på grund av prenatal diagnos och abort. Island har satsat på det här med Down-syndrom, satsat på det här med aborter. Och nu väcks upprördhet i abortkritiska kretsar. Över att man slår sig för bröstet kan man säga på Island.

Säger att vi har tagit bort Down-syndrom, vi aborterar alla foster som visar de symptomen. Och snart är Island en helt Down-syndrom-fri ö. Jag tycker vissa att det här är upprörande. Upprörande för att det är aborter, antar jag. Folk med Down-syndrom är ungefär lika livsstugliga som andra människor.

Men eventuellt finns det också något särskilt problem. Jag vet inte vad du säger, Boris. Men eventuellt finns det också något särskilt problem med att man har en viss måltavla. typ av människor som man vill ta bort. Ibland säger man så här att i Asien när folk aborterar foster av kvinnorskön för att de bara vill ha söner, inte döttrar, så är det liksom extra dåligt.

Det tycker jag även de som tycker att det är oproblematiskt med abort till exempel. Tycker jag att det är problematiskt när man aborterar ofödda barn baserat på deras förhållningslörighet. Och kanske är det på samma sätt, det kanske är en sorts särskild sorts skäl. Vad är det som hets mot folkgruppen av de som har Downs syndrom att abortera just dem?

Boris

Ja, alltså min ståndpunkt och att jag finner nyheterna, för att inte säga att decisionerna är obehagliga, det beror dels givetvis på att jag har gjort det. Jag har nära efterblivna kretsen som är mot aborter. Jag gillar inte aborter av en mängd olika skäl. Sen är jag som sagt förut inte beredd att begränsa människors rätt att begå denna mindre behagliga handling.

Men jag är mot aborter. Men i det här, alltså för mig är det här också en fråga om, jag skulle vilja anknyta till den här artikeln vi pratade om för 12 sekunder sedan, de här resonemangsektenskapen. De bygger ju väldigt mycket på att man ser världen som den är, tänker igenom saker och ting, och att man faktiskt går upp i något större.

Och att man faktiskt spelar med de kort som man får sig tilldela. Man kan inte alltid välja kort. Jag tycker helt enkelt att, och ska ett sådant äktenskap fungera så måste båda parter ha den inställningen. Och samma sak menar jag att det är när det gäller barn. För mig är det något känslamässigt obehagligt att tänka sig att vi ska välja bort en del individer på grund av att de har Down-syndrom eller något annat.

Och så har vi ju själva en aplinie också, vilket gör att i handen känner man sig lite befryndad. Och ur ett större perspektiv så börjar vi plocka bort människor med hjälp av den här typen av tekniker. Fostervattenprover, DNA-analyser och så vidare så går vi mot en skön ny värld som inte är speciellt skön.

Det ligger något naturvidigt i det hela för mig. Sen är jag inte inne på att man skulle förbjuda den här typen av saker eller att jag skulle ha rätt att diktera för föräldrar vilka barn de ska sätta till världen. Jag vill bara markera att det här är ett av stegen vi tar på vägen mot ett sämre och i framtiden kollapsat samhälle. Och vem fan vill bo på Island om alla ser ut som Sara Sigmundsdotter där?

Martin

Du menar att det enda räddningen för Island som kan göra landsliden intressant är att det också finns... Folk som har lite annorlunda kromosomer, det blir en sorts genetisk mångfald som piggar upp.

Boris

Det där ser jag som en fällan, den tänker jag inte glatt trava in i. Som jag säger så, det finns mängder, därför att tar man den här decisionen, då är det jättesvår faktiskt, då kan folk, jag har försökt ta det några gånger, Då kommer folk släpande med läkarböcker och börjar räkna upp olika typer av sjukdomar som man kan hitta hos fosterna. Tycker du att det här barnet ska födas också?

Det enda jag säger är att jag personligen finner ett djupt obehag inför tanken på abort. Jag tycker det är fel att abortera barn oavsett vad det är. Det är min personliga ståndpunkt. Vill folk sen abortera allt som kommer i deras väg så får de för Guds skull göra det. Det är deras kroppar och deras barn. Och det enda jag säger är att jag tror inte det är bra för samhället.

Martin

Om du ursäktar att jag bara fortsätter gräva lite grann i den här frågan. Jag är fortfarande lite osäker på, finns det någonting specifikt med just de som har Down-syndrom som gör att det är särskilt misstagligt att ta bort dem? Eller handlar det enbart om att det är någon typ av grupp som görs till måltavla som gör att det känns extra dåligt?

Boris

För mig är det inte kopplat till Down-syndrom utan det är en generell ståndpunkt. Jag tillhör inte det gruppets sätt att just dem ska vi inte, får vi inte abortera. Jag är mot aborter överhuvudtaget.

Martin

Ja det förstår jag. Det verkar finnas i alla fall folk som, exempel i den här artikeln, då finns det en person som säger att CBS säger att Island eliminerar människor med Down-syndrom, men det är värre, säger Jian Manzi. Mm. som är ordförande för March for Life, en anti-abortoriktion.

Hon säger att vi skulle säga att de utrotar människor med Down-syndrom. Jag tycker det är spännande. Jag har läst tidigare, jag vet inte om det stämmer, men jag har läst tidigare att det finns en sorts anslående global samstämmighet i hur stor andel av alla foster med Down-syndrom som aborteras.

Alltså att över tid och också mellan olika länder så visar det sig att det är lika stor andel av mödrar som då. Alltså om de får veta att deras barn som de väntar på har Downs syndrom så väljer de att göra abort. Jag för mig att det är 91 procent eller någonting. Så att vart man än kollar så är det alltid 91 procent, 92 procent som väljer att abortera.

Så det väger nästan vara en konstant kvot av människor som har Downs syndrom. som accepterar respektive inte accepterar just den här utvecklingsstörningen. Förlåt, jag vet inte exakt vad man ska kalla det för. Därför tycker jag det var extra intressant, just det här med Island, att man har lyckats få upp den där siffran. Eller att den har gått upp. Det är nästan som att Down-syndrom finns över hela världen, det har alltid funnits, det är nästan en del av den mänskliga naturen.

En viss typ av människor som alltid har funnits och som säkert har funnits. Det kommer alltid finnas, förutom om vi stilar abortera allihopa. Men det är en distinkt människotyp nästan kan man säga. Kan det vara så kanske att man tycker att det här är en del av det mänskliga, att man också ska ha folk med Down-syndrom?

Boris

Jo, men för mig är det en del av det mänskliga. Men självklart, därför vänder jag mig mot detta, att de är en del av det mänskliga, precis som det är i vårt liv. En del av det mänskliga är att alla kan inte få barn, och så vidare, och så vidare. Alltså, man kan inte dra iväg det här till någon slags aftonmatt eller som alla gillar, vi olika. Det är helt enkelt en fråga om att alla föds vi olika, med olika förutsättningar och olika gåvor. Och jag tror inte man ska fingra för mycket på det där.

Martin

Jag har förståelse för, kan åtminstone relatera till många av abortkritiska ståndpunkter, argumenten för att man inte borde acceptera abort överhuvudtaget. Åtminstone inte på ett moraliskt eller personligt plan, oavsett det juridiska som du verkar vinna på. Men jag tycker det är svårt att förstå och fascinerande det här med att man säger att det är ett särskilt problem, att man fokuserar på en viss grupp.

En viss grupp som har viss genetisk defekt, eller man kan väl säga en del av den. Genetisk avvikelse eller något sånt där. För det är ju liksom, jag kan inte riktigt... Jag skulle vilja höra vad argumentet är. Alla andra är så deppiga, så vi behöver folk med Down syndrome. De är alltid glada när man kan pröva.

Boris

Nej, alltså jag fattar inte heller varför man signar ut en speciell grupp och säger att de här får vi inte abortera. Det är en jävligt konstig hållning. Man kan inte ha min mer generella hållning tycker jag. Men att liksom, det är väl självklart, man kan ju se grunden för detta. Det är föräldrar som kanske har barn eller anhöriga som har Downsyndrom. Och då känner de liksom att aborter av sådana barn förtar mitt, värdet av mitt barn på något sätt.

Jag tror sånt spelar in faktiskt. Och att som du säger, människor med Downsyndrom finns mitt ibland och så där. Jag tycker folk att, kan folk som inte har en sån anhörig eller sånt barn tycka att det här är obehagligt. Men för mig, det är ju det jag sagt av en generell ståndpunkt. Vi ska inte hålla på och dribbla med sådana grejer.

Martin

Ja, ja. Jag blir lite skeptisk alltså. Jag har ju känt instinktivt och alltid varit ganska positiv till... Med abort. Nej, inte till aborter, men däremot till olika typer av eugeniska perspektiv eller antidysgeniska perspektiv. Det verkar vara någonting som mänskligheten har hållit på med under hela sin existens.

Och man skulle också kunna säga att förbättra mänskligheten själv, inklusive att utveckla genderpolen. Det ligger ju nära kärnan av vad vi gör. Mänsklig civilisation är för någonting. Kultiveringen av den mänskliga arten, mänsklighetens självkultivering, civilisationsprocessen, liknar på många sätt den kultiveringsprocess som vi applicerar på den övriga naturen, till exempel med djur.

Att vi använder oss av djur på bättre sätt, vi avlar fram bättre djur och så vidare. Det här är också någonting som vi gör på oss själva. Och i inte så liten utsträckning så är det det som civilisation är. Och då, utifrån det perspektivet, så hyser ju en viss spontanskepsis mot förslag som verkar uppenbart dysgeniska och går emot den tendensen.

Boris

Ja, alltså, det är intressant det här. Alltså, det ena är ju att jag, mänskligheten, har alltid strävat efter... och förbättra sig. Det blir en slags the calling of the herd. Man plockar ut de dåliga djuren. Men jag vill nog tala för, dra min lans här, för min nyligen lanserade mjukdarwinism. Alltså, det där, det är en väldig skillnad på att, om vi går tillbaka till de antika idealen och räknar bort spartas avlivande av svaga barn.

Romaridealet är att du tar dina fysiska förutsättningar och övervinner dem. Om du är tuberkulös, enben, puckeldrygg så övervinner du dem. Och varje människa ska övervinna sina inneboendebegränsningar och finna sin plats i livet. Och sätta nya barn till världen. Det är konstiga vi låter, både du och jag.

Men det såg man. stärker och utvecklar människosläktet, inte genom att avliva den enbenta tuberkulösa pukulögen tycker jag. Och det är det du behöver i samhället, inte att du får komma på den här linjen att det är klart vi ska hålla på att fixa och trixa med arvsmassa och gener och aborter.

Då ger vi plötsligt väldigt starka vapen i händerna på. både stora företag och staten, vilket vi borde kanske vara lite rädda för. Och en viktig skillnad till. För jag kan förstå lite resonemang där att mänskligheten har brutalt uttryckt, vi ska inte blunda för detta, tidiga historier när man inte kunde abortera satt ut svaga barn i skogen eller gamla människor.

Det är en sak, det var för familjens, flockens, stammens överlevnad och det är borta för vad vi kan diskutera. Utan det var nödvändigt. Men vad vi ser nu idag, det tror jag är, det är inte så att alla dessa isländingar som aborterar barn med Down-syndrom gör det av tanken på flocken som stammes och den isländska folkets överlevnad.

Det är en jävligt ofta fråga om att man ser barn som accessoarer och man vill inte ha fel sorts handväskar bara runt på. Så det är skillnad på The Calling of the Herd på 1200-talet och idag. Renandet av jorden 2017, det sker på olika premisser och av olika typer av människor. Också ett skäl till att jag är emot detta.

Martin

Sen antar jag att det också, det är väldigt obskyrt, jag tror att vi ska ha lite sändning snart. Ja, faktiskt det. Det är väl nästan så att om Island nu lyckas med sin slutgiltiga lösning på Down-syndrom-problemet så är det klart. De eliminerar ju inte ett enda fall. Som jag förstår genetiken, kanske helt ute i cyklar, men som jag förstår genetiken så kommer det fortfarande bli precis lika många graviditeter med Down-syndrom om tio år, om trettio år, om hundra år.

Därför att det inte är ett ärftligt tillstånd som man kan eliminera genom att du får bort dem. Visst är det tyvärr högre sannolikhet att du får Downs syndrom om både dina föräldrar och kanske även män och dina föräldrar har Downs syndrom. Vi vet att det finns i alla fall andra genetiska problem som kan uppstå när de skaffar barn med varandra. Men på det sättet så blir det ju inte en anti-dysenisk effekt än så man tar bort allihopa. Den som händer. Man kommer behöva genomföra massor med aborter för att slippa ha dem i samhället. Genpolen över tid förändras egentligen inte.