Martin

Butiksägaren Salam Kurda lägger ner verksamhet i Husby efter 30 år. Ökande kriminalitet och dåligt polisskydd gör situationen ohållbar. Folk som har varit i Husby, bott där eller passerat förbi har möjligen handlat på... Salam Kurdas Affär, Salam Orientlivs. Ligger i Husby, längst ut på blåa linjen. Han hade drivit den här butiken i mer än 30 år.

Men nu är det slut. Nu har han sålt butiken och han kommer att vara därifrån senast i juni i år. Jag tror att det stod i den här artikeln. Det beror på att han säger att det är omöjligt att vara kvar i Husby på grund av all kriminalitet. Han och alla andra företagare är väldigt bekymrade av det här och förlorar väldigt mycket pengar på det.

Han säger att väldigt många av hans företag och kollegor funderar också på att flytta eller bara lägga ner verksamheten. Det handlar om rån inklusive saker som är ganska spektakulära. Drive-by-skjutningar och sex män med pistoler som rusar in på en butik. Det är en ganska grov typ av kriminalitet också.

Sådana här som Salam Kher, han har varit med om ett och annat sedan 1987 när han startade den här butiken. Det har inte varit jättelugnt i Husby under hela den tiden. Det är inte att han är tunnhudad och känslig, men nu har han nått sin grej. Hans namn var Jens och han fick betala 300 000 kronor i kontanter förloraren. När de sågade upp hans vägg och öppnade ett kassaskåp. Det tog polisen en och en halv timme att komma till plats den gången.

Boris

Ja, det är inte under att de alls uppenbarade sig tycker jag. Det här är inte bara vanlig polislöhet. Vi måste bara se det här som ett medvetet grepp. Det har varit lite medial uppmärksamhet när butikshägarna i hus bestrekade och skrev kvällstiden om det i två dagar ungefär. Och sen allting som vanligt, det bara fortsätter. Och det är ju tragiskt nästan när en...

Invandrare har drivit affärsverksamhet i 30 år och nu borde kunna sälja världsverksamheten, ta slantarna och undna sig några avkopplande år. Men han får bara lägga ner. Det måste vara så oerhört jävla bittert. Man måste också se hur samhället och myndigheterna struntar i detta. Det brukar ofta pratas i kommuner och byggnader.

Afrosvenskarna, Svensk Riksförbund och andra brukar hyra om Apartheid, Sverige och struktur och så vidare. På sättet vi stryker på den här situationen i no-go-zonerna som faktiskt då finns, påminner om Apartheid i Sydafrika. Det är därför att det kännetecknande för dem var att Apartheid-regimen och polisen såg till att man helt enkelt höll sig borta, alltså medvetet höll sig borta från zonerna.

Och man såg till att koncentrera sig på att det inte skulle liksom våldet skulle spridas in i de vita områdena för mycket. Sådana sådana grejer. Och det är väl där vi befinner oss idag. Man liksom tittar på Husby och och Rinkeby och Tegel. Uppenbarligen tycker man att låt dem slå ihjäl varandra, låt dem plundra varandra det är inte vårt problem.

Men om en juvelerarbutik eller vilken jävla butik som helst här på Östermalm skulle liksom få drabbas av att det kör in en bil, sex män med pistoler kommer in och tar allting. Alltså vi skulle ju ha nationella insatsstyrkan fast stationerad och fullt beväpnad konstant i den här kvarteren då. Pfff.

Martin

Väldigt tråkigt för dem som bor i husby. Lokala entreprenörer är enormt viktiga och de platserna som skapas kring de här butikerna. Jag minns när jag bodde i Tensta, vilken enormt stor skillnad det var på ett kvarter, om det fanns en sån här butik eller någonting annat liknande. Men oftast är det en sån här orientlivstyp-butiken. Och när en sån lägger ner och försvinner så blir det mörkt, folktomt och farligare i hela området.

Och det är ju förstås ett grundproblem. i de här områdena. På ett sätt kanske ett mer fundamentalt problem än att det nästan bara bor invandrare i de här områdena är att de är byggda på ett så fruktansvärt avhumaniserande Allting är byggt för en väldigt steril betongmiljö, utan naturliga mötesplatser, utan människor som rör sig och andra saker som kan skapa gemenskap och trygghet. Det är oerhört dystopiskt och de här små livsbutikerna, restaurangerna och så vidare är nästan det enda som finns där ute som bryter av mot den känslan.