Martin

Gösta Ekman avliden vid 77 års ålder efter en tids sjukdom. Boris, vad säger du om Gösta Ekman? Jag är lite för ung för att egentligen ha en relation till Gösta Ekman, även om jag... Det vet man va.

Boris

Ja, nej, alltså jag är... Jag var redan i medelåldern och satt och tittade på när han gjorde sitt prov på... dramatens scenskola och faktiskt misslyckades med sex uppläsningar på Raken och faktiskt väldigt stiligt slog ihop klackarna och bugade och sa att jag tror jag har kommit fel och så gick han ut.

Jag har ju aldrig gillat Just Ekman som skådespelare och konstnär faktiskt. För mig förkroppsliggande något som är väldigt konstigt. Man har ju nämnt väldigt mycket i alla artiklar som säger fina ord när man steker. Det här med papphammar är ett ord som kommer tillbaka hela tiden.

Det är för kroppsliga på något sätt. Just den ekmafiguren alltså. En person som är totalt vilse i tillvaron. Som liksom inte kan hantera minsta lilla sak. Även i sitt samarbete med Hasseltag. Så fick han ju extremt ofta spela den här lätt. Han var en lite förvirrad man som inte kunde välja kvällstidningar och sådana saker. Han var alltid förvirrad.

Och på något sätt så är det så kännetecknande för någonting som har pågått faktiskt i vårtiden i Sverige, att nästan en slags propaganda om att vi ska vara förvirrade och inte kunna orientera oss i tillvaron. Och vi ska finna tröst när vi tittar på papphammar att, oj han kan inte, gud vad klumpig han kan inte skruva i en glödlampa.

Och så ska man finna ytterligare tröst i tanken på att, men det kan man ju själv göra i alla fall. Det där är allt. I Öster Ekmans produktioner och pjäser och steltagande av några firmer så är samhället alltid obegripligt. Och vi ska lära oss att skratta åt att vi inte förstår någonting. Och det där är lite obehagligt. Och man vinner aldrig liksom någonting i Öster Ekmans värld.

Det är uppenbart att han kopierade och tog väldigt mycket av den franska filmregissören Jacques Tati. Men för Tatis figurer och Michel Hulot ställde sig också allt inför ett modernt, extremt komplicerat samhälle. Men Tati-figurer rycker alltid på axlarna. De försöker inte anpassa sig. De gör sin egen grej och tänder pipan och tittar lätt förundrat på alla idioter som svassar runt.

Det finns nästan ett nedlåtande förakt hos den omheten och också ett förakt för de som anpassar sig hos Tati. Och det finns det inte hos Ekman. Däremot så var han ju faktiskt en bra skådespelare. Jag tycker fortfarande att hans gestaltning av... Gustav III i den här dramatiseringen av MacLean-serien som gick på tv på början på 90-talet.

Han var en väldigt bra Gustav III. Och det var en obehagligt effektiv socialdemokratisk propagandaserie också. Men det fråntar inte honom en stor del i rådtolken. De få Beckfilmer orkade se med Öster Ekman, det var samma sak där. De kan på något sätt acceptera förvirring. Och vi ska bara inte tala om, jag orkar se 30 minuter av en Jönssonligan-film, men det är samma sak där.

Men det är lite typiskt där för Sverige att man aldrig har ett kritiskt... När någon dör så har man inte en kritisk diskussion om deras livsverk utan det bara staplas på varandra om hur fina människorna var. Ja, det var han säkert, men man måste kunna diskutera dock en människas konstnärliga gärningar också. Och det gör man aldrig i det här landet.

Martin

Utom i Radiobubbla Utom i Radiobubbla,

Boris

hör vi till det här landet förutom.

Martin

Nej, men det var intressanta reflektioner tycker jag. Även om det blev lite oklar kring... Din position verkar aningen ambivalent i utvärderingen av just Ekmans gärning. Men det är intressant. För mig har han bara dykt upp i komiska sammanhang. Jönsson-ligan och såna här saker. Aldrig gjort något riktigt intryck, måste jag säga, som skådespelare eller komiker.