Martin

Sveriges kanske siste luffare, Uffe Svensson, har valt att leva utanför samhället. Jag har inte gått med i det där skattesystemet.

Boris

Alltså kan man slippa? Jag blir så jävla glad när jag hör om det.

Martin

Tricket eventuellt är att man aldrig ska gå med från första början. Har du en gång gått med så är du fast, då har du sålt din själ till staten. Oh yes. Men Uffe Svensson, han har aldrig betalat skatt. Det är inte så att han har varit tonåring. Han har levt helt utanför samhället. Hans historia är lite mystisk. Spekulationen är att det hände något när Uffe Svensson var i tonåren.

som gjorde att han tog avstånd från samhället. Han bestämde sig att jag tänker inte vara del av det här, jag tänker inte skaffa ett jobb, jag tänker inte bo på normalt sätt, jag tänker leva helt och hållet på mina egna premisser. Och det har han gjort sedan dess. Han har varit, jag tänker man kan säga en klassisk luffare. Han har cyklat runt i Sverige, varit på många olika orter, jobbat med olika typer av småjobb när han har behövt pengar.

Men större delen av tiden så har han nog inte inte behövt så mycket pengar. Trots att han är väl över pensionsåldern och därmed borde vara berättigad till åtminstone någon typ av minimal pension. Så han har aldrig tagit ut någon pension eller så vidare kan jag förstå något annat stöd överhuvudtaget från staten någonsin.

Och jag skulle tro att han hellre aldrig har betalat 100 krona i skatt. Nu är alltså Boran utanför Söderköping i ett skogsparti. Tidigare bodde han under en pressändning men personen på bygden har byggt en koja åt honom. Nu har han åtminstone några enkla väggar och tak över sig där i skogen. Kan personen tycka att han har sett bilderna på hans koja?

Boris

Nej jag har inte kollat på dem. Jag är mest fascinerad över att han verkar vara i drömmarna och bilderna man ser på honom. Så 72 år, man verkar vara i sällsynt godform tycker jag för en 72-årig. Det är en gammal kraftkare det här.

Martin

Ja, det tror jag också. Han verkar vital och skärpt på sitt sätt. Han får en fråga av SVT-journalisten, en sån där korkad fråga som de ställer tanklöst, ungefär som efter en sportmatch. De går fram och ställer en sån där korkad inser i frågan. Du har bott i skogen i många år nu, hur är det?

Ha Som vanligt, säger han. För dig är det som vanligt fråga till journalisten, häpen över att de får ett intresserande svar på en intresserande fråga. Det är som vanligt, svarar Uppes Vänster. Han har ganska roliga sätt att hantera. Du var frågan. Han har mycket stöd nu, byggnaderna också. Han har ett kafé där han går varje dag och får kaffe och en macka och bjuder på middag hos folk ibland och sådär.

Men jag undrar om han nästan inte får... Jag reagerar lite på hans koja. Nu har han en koja och det trivs han med antar jag som han bor där. Men han har en namnskylt på dörren. De har gjort en sån här liten graverad plastnamnskylt där det står Ulf Svensson på dörren. Det känns inte så luffraktigt faktiskt.

Boris

Nej men, och det är dessutom farligt alltså. Det kommer att sitta någon socialtant här och tänka att den där ska vi slå klona i. Vad är nästa steg?

Martin

Tatuera in hans personnummer i pannan på honom?

Boris

Man får lite koll på honom. Den här typen av människor stör myndighetspersoner väldigt mycket. Jag blir så extremt... Jag blir glad på något sätt av den här berättelsen om Uffa. Att någon faktiskt... Det finns något väldigt romantiskt och dramatiskt i det hela. Att någonting händer där han bara bestämmer sig för att jag vill inte vara med längre.

Jag drar mig undan detta. Och det är så oerhört starkt att ett samhälle som Sverige faktiskt lyckas med detta också. Det måste ju kräva en oerhörd viljestyrka. Samtidigt så visar den här berättelsen det vackra i samhället när det faktiskt fungerar. Att folk blir vanlig mänsklig nyfikenhet gör att de som det berättas om, till exempel, tar kontakt med honom och utvecklar faktiskt en slags vänskap och hjälper honom på hans egna villkor. Och en del av hjälpen vill han inte ha, som att låna en lägenhet då och då.

Martin

De verkar inte riktigt kunna vibba in med Uffe. De verkar inte riktigt förstå hans perspektiv. De erbjuder honom saker som han inte är intresserad av, som han aldrig varit intresserad av. Namnskyltar på kojan och så vidare, det känns inte så Uffe helt enkelt. Men självklart är det väldigt sympatiskt. Och det är ett tecken på att det fortfarande finns. Det finns fortfarande medmänsklighet och sunda impulser i Sverige.

Samtidigt så kan man sätta det här i en kontrast till hur det fungerar i vissa andra samhällen. En tanke som slår mig när jag läser om det här och ser, det finns ett fem minuters videoklip från SVT, om Fris Wensson. Han påminner för mig väldigt mycket om en typ av person som finns i andra samhällen och är inte bara vanlig utan också högt respekterad.

I Indien kallas man människorna för sadhu. Sadhus är alltså, kan man säga, asketer som drar sig undan från världen och lever väldigt enkelt. De lever kanske på almosor. De ser ut ungefär som buffe med långa skägg. De har väldigt enkla omständigheter och kan bo i kojor.

I Indien betraktas de som heliga män. Och där förstår man att det de är involverade i är en befrielseprocess. Det är en radikal befrielseprocess. Det är människor som inte behöver alla de vanliga inslagen i det normala vardagliga livet.

Där blir de här människorna med händer tagna, inte för att man tycker synd om dem och känner att man måste hjälpa dem och försöka göra dem välanpassade, utan för att man ser att det de gör är något väldigt intressant. Det är inte för alla, men det är ändå inspirerande. Det kan få en att reflektera över sådana här saker som, behöver jag egentligen alla, vare sig det är de materiella eller de sociala sakerna i mitt liv?

Är allt det här nödvändigt? Kanske skulle jag... fungerar lika bra utan de här sakerna. Kanske skulle jag till och med vara lyckligare om jag tog bort en del av det här materiella lullullet som jag har eller onödiga relationer med andra människor till exempel eller beroende av staten eller har ett jobb som jag går till varje dag och betalar massor med pengar i skatt och så vidare. Det är väldigt välbehövlig tankeställare. Därför vore det väldigt bra om det fanns fler svenska sadhus som Uffe.

Boris

Ja, exakt. De blir ju en slags motpunkt, en mätare på vad vi gör med våra egna liv, även om vi kan betrakta oss som smarta och framgångsrika och allting sånt. Så bio-uffarna är alltid en slags påminnelse om att, vad är det du tänker efter, vad du gör med ditt liv egentligen? Det här är något som har försvunnit i den västerländska och också tyvärr i den kristna kulturen.

Där ursprunget var det här med eremiter och så kallade pelahelgor var ett väldigt naturligt inslag. Att man drog sig undan för att begrunda tillvaron och dra sig undan från samhällets ävlan och kamp för att försöka förstå lite mer.