Button-svg Transkribering

Bibliotek på Ekerö vägrar ta in bok av Tino Sanandaji, kan inte avgöra verkets relevans

Martin

Bibliotek på Ekerö vägrar ta in bok av Tino Sanandaji. Kan inte avgöra verkets relevans då det givits ut på eget förlag. Tino Sanandajis bok Massutmaning är årets storsäljare får man väl säga. Senast jag kollade så låg den fortfarande första plats på Bokus, den låg på fjärde plats på Adlibris eller om det var tvärtom.

Den säljs som smör i alla fall. Första utgåvan tog slut. Och de jobbar förbriligt med att få ut fler böcker. Och de börjar tas in på bibliotek runt om i landet. Man får rapporter om att på vissa bibliotek, till exempel i Göteborg, så är det dussentals människor som redan står i kö om att få låna den här boken. Det finns en enorm efterfrågan även på biblioteken. Men på Ekerö kan man inte gå och låna den här boken.

När Maria Halkiewicz hörde av sig till biblioteket och frågade varför boken inte finns och bad dem ta in den, så fick hon ett väldigt intressant mejl från Nina Sundberg som är bibliotekarie. Hon skrev det i väg på ett ganska långt mejl, som är ganska spretigt och det är svårt att ringa in exakt. Exakt vad hon har sagt. Hon börjar med att säga att biblioteket måste följa bibliotekslagen och FN-konventioner om mänskliga rättigheter. Och de ska inte köpa in böcker som stödjer rasism, uttrycker könsfördomar, manar till förföljelse eller på annat sätt strider mot de mänskliga rättigheterna.

Boris

Det är väldigt tomt i hyllan där nu.

Martin

Vad ska vi tro det? Vi har också fått rapporter om att de har en hel del annat intressant i hyllorna. Bland annat har de två exemplar av Mein Kampf, de har Skumman i fästet och en hel del annat smått och gott som har klarat ribban när Tino Sanandaji inte gjorde det. Det är oklart att förstå på vilket sätt Tinos bok uppfyller de här kriterierna.

Men hon skriver också att för att kunna avgöra om ett verk är lämpligt så tittar hon på Faktagranskning. De säger att eftersom den här boken är utgiven på eget förlag och att författarens kontroll över boken är fullständig, helt och fullt ligger under författarens kontroll, och det är något komprometerande, säger de.

Det finns inga synliga faktagranskar inblandade, vilket är fallet vid alla seriösa förlag. Därför kan biblioteket inte avgöra verkets relevans avstå därför från att köpa in dem?

Boris

Alltså kamrat, Nina är ju en skrämmande människa. Det ena är ju att om vi tar den här sista argumentationsgången om ensamförlag och faktakoll så behöver man inte ens gå in på diskussionen om mycket än bara här visar diskussionen vi hade i förra programmet att Tina är känd för en nästan manisk fakta-nogganhet vilket är väldigt ovanligt.

Att han är också beredd att rätta sig själv om han har haft fel på någon siffra. Vilket är väldigt ovanligt. Det hade hon väldigt lätt kunnat ta reda på. Det andra är att hennes anvisning till... Från bibliotekarier är han väldigt lite kunnig om hur det ser ut på den svenska bokmarknaden. Hon ställer ett ensamförlag, eller vad man ska kalla det, mot de stora förlagarna och deras etablerade faktakontroll.

Jag kan ju förse en lista på stora förlag som har dragit in sina böcker de senaste åren, därför att det har visat sig att faktakontrollen har varit... Senast uppmärksammade fallet var den här biografin om Yang You som förlaget drog in innan den ensamlade på bokhandelsdiskarna för mig.

En dyrgrip om ni kommer över den. Herman Lindqvist har fått två, i alla fall en bok tillbakadragen och rättad och så vidare. Det är ett ganska vanligt fenomen där. Så det är ju inget argument i sig. Men sen det allra värsta det är det här med vi köper inte böcker som ställer rasism, uttrycker könsfulldomar och så vidare. Det är klart som fan att bibliotek ska köpa in sådana saker.

Nu faller ju inte Tinos bok in i den kategorin. Vi kommer ta bort väldigt mycket av bibliotekens funktion. Jag har andat och rensat ut den alldeles fantastiska och helt nödvändiga romanen Resa till nattens ände. Den är fylld med könsfullt dumma, rasism och antisemitism. En fantastisk roman i alla fall. Och helt nödvändig läsning om man är intresserad av. av 1900-talet och läsa en god bok, och så vidare, och så vidare.

Alltså, vi står här inför en bibliotekarie som får bibliotekarierna i Brezhnevs sovjet att framstå som föredömmen i sin vidsyn av liberalism. Det är helt otroligt det här. Jag är inte för yrkesbidrag att ge människan spark i mig. Ska vi nu ha offentliga bibliotek så kan de inte styras och ledas av den här typen av totala ignoranter.

Martin

Jag tycker det är väldigt intressant det här resonemanget om böcker utgivna på eget förlag. Det är en direkt parallell till diskussionen som finns om mainstream-medier, å ena sidan, och å andra sidan alternativmedier och bloggar. Så fort någonting är skrivet i en stor tidning, även om det är Aftonbladet som... Det finns ingen människa som har respekt för Aftonbladet och deras förmåga att faktagranska och ens ha ett uppsåt att förmedla en verklighetstrogen bild.

Det är ingen som tar Aftonbladet på allvar på det sättet, men ändå har man ständigt referenser till att det här är en riktig artikel, publicerad i en riktig tidning i Aftonbladet. Bara i kraft av att det är en stor organisation med många människor som jobbar. och de är politiskt rumsrena osv. Så är det en kvalitetsstämpel på det som skrivs. Och fortfarande, trots att bloggosfärerna har funnits nu i 15 år, mer, 20 år, så har man fortfarande referenser till att det där är bara en blogg.

Det där är bara någon ensam galning som har publicerat på sin blogg. Och det här är samma sak. Så skiftet vad gäller böcker har kanske kommit lite senare. än med bloggsvärlden. Men det har varit så länge nu att särskilt faktiskt många duktiga författare, som framförallt de som vet i förväg att de kommer sälja många exemplar, det ligger väldigt starkt resintressa att ge ut böckerna på eget förlag.

Inte minst då för att få bort mellanhandeln, så att ta en massa pengar. När de vet, kanske för att de har en egen plattform till exempel, att de kommer kunna sälja boken ändå. Så det är väldigt roligt. Men bibliotekarierna sitter och resenerar på det här sättet och det är så skattretande när de pratar om det här med faktagranskning. Dels för att Tino, och det tror jag framgår tydligt i boken också, att det är massor med ekonomiprofessorer och så vidare som har varit involverade och granskat.

Kapitel för kapitel så har han hittat de bästa experterna för att just faktagranska och korrigera eventuella fel. Dessutom så har det redan varit en väldigt stor debatt kring den här boken och om det fanns en del som inte har varit så. några stora faktafel, så skulle vi garanterat ha fått höra talas om det. Men inte ens Jerzy Sarnecki som fick sitta och lägga ut texten oemotsagd i Sveriges Radio.

Inte att han kunde hitta några faktafel, utan han menade bara på att det var en problematisk tolkning av korrekta fakta. och så vidare. Men det är ett tecken i tiden att bibliotekarier och andra fortfarande sitter och låtsas som att det spelar någon roll vilken plattform man publicerar någonting på. Om det är ett välkänt, hävdvunnet förlag eller om man ger ut det på eget förlag.

Boris

Och det gör ju också biblioteken mindre och mindre intressant. Och ska det som till exempel ung människa orientera diversitetaturen i stor del av? Ju fler Nina Sundbergar vi får där ute, desto mindre relevanta blir biblioteken.