Martin

Har du sett något i opinionsavdelningen som du tycker är värt att ta upp? Jag tyckte själv inte att det var lika hett som det brukar vara ibland.

Boris

Det brukar vara tyngre grejer. Det fanns en perifersak jag som vanligt fastnade för. Det var Ronny Svenssons mycket märkliga text om staten bör finansiera... Ronny Svenssons svenskfilm är för smal och svårmodig. Staten bör finansiera lättsamt ögongodis som kan konkurrera med Netflix-knarkande. Ja. Han kan ju inte ha varit nykten när han skrev det här. Jag trodde först att det var någon sån här ironi, men han menar det allvar helt enkelt.

Martin

Jag vet inte hur Ronny Svensson är, men det var ändå lite lustigt att läsa den här artikeln. Jag såg den tidigare idag, jag skrev om rubriken på bubblan för att den hon sa tidigare var missvisande. Han konstaterar helt enkelt, och det är inte utan att... Jag är verkligen expert på svensk film, men jag kan verkligen tänka mig att han har rätt när han säger att den film som produceras, och det är underförstått här att vi pratar om skattefinansierad filmproduktion.

Jag antar att det inte finns någon annan filmproduktion i Sverige. Den är väldigt smal. Det är vad han kallar för feel-bad filmer. Han betonar att han gillar feel-bad filmer. Han skriver då att smala, mer dramatiska filmer som är stor svärta gestaltar viktiga ämnen med mycket tuggmotstånd. och som kräver lite mer av oss i bioförtöljen. Och det är tydligen väldigt mycket sånt. Och det är inte så mycket kvicka, smarta och rörande manus där den fetare budgeten syns i varje bildruta. Vilket får alla att gå man ur huset och samlas i våra biografer.

Boris

Men det är ju också den här jättemärkliga Lennart Hyllans osägerställningen att det här oerhörda behovet en del Människor som arbetar på kulturfronten och den politiska fronten har av att vi måste alla gå man ur huset och se på samma jävla sak. Alltså nationell samling i biosalongerna, varför då? Det är liksom det underförstådda för, jag tror inte det spelar någon roll för dem i Svensson.

Vad man visade egentligen, bara alla i Sverige gick och såg samma saker. Helst skulle vi bara ha en tv-kanal också, där ligger ju en av dem. Jävligt märkliga resonemangen alltså. För man kan mycket väl ha en högkvalit... Nu har inte Sverige en högkvalitativ filmindustri. Men man kan mycket väl ha... Ett land kan mycket väl ha högklassiga filmer. Utan att det innebär att alla tycker att de är bra. Det gäller ju allt. Teater, litteratur, whatever. Det här behovet av nationell enhet i kulturen är väldigt märkligt. Det är väldigt intressant faktiskt. Att försöka uttolka vad som är det som är bra och vad som är det som är dåligt.

Martin

Det är ju väldigt intressant faktiskt. Det är väldigt intressant faktiskt. Vad man egentligen syftar på. Det är en sån här sak som det ofta är att man skriver inte ut exakt vad man menar. Man pratar om vissa saker. Och jag antar att det är det som är huvudpoängen egentligen, det som du säger, att alla ska titta på samma sak. Det är det som är viktigt, att man har gemensamma filmupplevelser. Och det påminner kanske lite grann om SVT, deras direktiv och hur de jobbar.

Att deras jobb inte är att göra högkvalitativa saker. Det där är en missuppfattning som borgerliga debattörer har ibland. Public service. Ska göra liksom smala, högkvalitativa saker. Deras uppgift är att göra populära saker. Saker som är på ett sånt sätt att kan samla miljontals människor och kolla på samma sak. Sen vad det där är för någonting. Det är inte så viktigt.

Om det är en dockersåpa, då är det det som SRT ska göra. Och det här är ett liknande resonemang. Att vi måste bara göra mer populära filmer. Oavsett deras kvalitet, oavsett vad de handlar om. Och jag tycker det är intressant också att Även om det inte sägs rakt ut så finns ett väldigt starkt fokus på tekniska aspekter.

När jag säger att där den fetare budgeten syns i varje bildruta, det kan ju betyda att det är kända skådisar. Att det är Mikael Persbrandt och Stellan Skarsgård, vad det nu kan heta, de dyraste svenska skådisarna man kan hitta. som är med i varje bildruta. Det är därför en fetare bulletin syns. Men det han menar är ju snarare specialeffekter.

Och jag vet inte vad det kan vara, liksom. Någon dator, manipulationer eller bireakter. Det spelar nog ingen roll, va? Utan man ska ha de här glassiga visuella upplevelserna. Det som vi har pratat om några gånger tidigare i Radio Bubbla om sådana här... Nu har jag glömt den exakta termen. Men det heter någonting i stil med tekniska effekter, tekniska momenten och sånt där, som man använder inom filmindustrin och tv-industrin, som är till exempel inzoomningar, kameraglidningar, snabba klipp, som har en hypnotisk effekt på tittare.

som gör att man vill sitta och kolla på det där, oavsett om innehållet är intressant eller inte. Och därför lägger man in det i exempelvis vanlig nyhetsrapportering. Så istället för att bara sitta och lyssna på någon, eller kolla bilden av någonting som har hänt, så är det en massa glittriga effekter. Och det är sånt han vill ha. Han vill hypnotisera folk med dyra tekniska specialtricks. Det är det viktiga. Inte att det är högkvalitativ film. Jag har otippat för övrigt att det är bara en massa smal, svårmodig film i det som staten finansierar.

Boris

Ja, det är ju inte riktigt sant heller. Där glider han på sanningen. Han borde faktiskt veta bättre. Därför att väldigt många av de här... Vi har ju liksom filmer som är obegripliga. Tjockskvältare med svenska mått mätt. Alltså den här en man vid namn Ove 100-åringen som försvann genom fönstret. Som nu fått uppfölja den 101-åringen som försvann.

Bla Jättemånga som går och tittar på dem. Och det är ju inte dyster och svårmodig film. Det är Det är en komplett ointressant film. Svenskfilm är ju de saker som drar mycket folk. Det är filmer om män i livet, slutskede. Jag vet inte vad det säger om samtiden. Och de har ordentlig statlig finansiering. Sedan finansierar ju staten också sådana här filmer som Cesar 407 människor. Av misstag antagligen. Men man gör både och. När man inte borde göra någonting.