Martin

Ron Kapschar, Christopher Hitchens gjorde logisk resa från konservativ marxism till libertariansk trotskism. Jag vet inte vad man ska säga om den här artikeln. En liten bagatell som dök upp häromdagen på Bubbla. Jag vet inte om texten i sig är så intressant, men ämnet är ju för all del intressant. Christopher Hitchens, den oefterliknande och evigt saknade rabbelisten.

Gud vet att jag ibland... Det händer ibland att jag går in på Youtube och söker på Christopher Hitchens namn och tänker Har det kommit något nytt med Hitchens? Och sen så slår det mig att just det, han finns inte kvar längre. Det finns ingen poäng att göra där som jag brukade göra en gång i veckan fram till hans död. Jag själv gillade att lyssna på Hitchens tv- och radioframträdare och sånt där bara för att han var otroligt mysig att lyssna på.

Med rösten och stilen och slagfärdigheten. Det mycket mer än hans faktiska uppfattningar eller analyser. Särskilt skulle jag säga under de sista tio åren eller sådär, då han tog en ganska ensidig vändning. Allra särskilt på slutet av de sista åren, när han nästan bara pratade om ateism och sådana här saker. Men ändå vilken häftig stil han hade.

Och som den här artikeln handlar om, en väldigt intressant bakgrund. Men från ett Radio Bubbla perspektiv så är det inte så konstigt egentligen med en gammal marxist och trotskist som rör sig i en konservativ och libertariansk riktning. Eller vad säger du Boris?

Boris

Nej, vi är ju en del som har gjort det. Det är ganska många faktiskt. Jag har väl ungefär samma utvecklingsbanan med vissa undantag som Hitchens. Jag kan förstå hans reaktion. Hans stora misstag var när han så fanatiskt bröt med en stor del av sin miljö om i vänstern och ställde sig upp och försvara invasionen i Irak.

Och det gjorde jag också. Jag tror mekanismerna var de samma. Kände som en vänmedelse inför att så många som var mot kriget var dummi huvudet vänster. Så man ville fundera mot dem. Det var i alla fall en av de saker som drev mig. Att man utmålade Irak som ett mycket bättre land än det i verkligheten var.

Resultatet blev katastrofalt. Jag gör ju som du, jag går ju ofta och väntar på att Hitchens ska uttala sig. Då kommer jag på att han är död. Men det skulle vara intressant att se vad han intog för stånd. Om man skulle ändra sin ståndpunkt. och sett den katastrof som följde. Det är inte givet, för vad man ofta glömmer bort är ju att han blev uppenbart slidig de sista åren av sitt liv, därför att han krökade för mycket.

Det syns ju, det är inte bara syns när man tittar på på tv-program med honom, det räcker ju med att läsa honom. Alltså den stora boken, den stora ateistbibeln till exempel. Och en hel del av hans texter och hans självbiografi också som kom ungefär i samma veva. Alltså, den intellektuella skärpan är borta helt enkelt. Och jag tror att det var innan sjukdomen slog klona i honom.

Jag vill ju passa på, han är en oerhört viktig person alltså. Jag går ofta tillbaka och läser hans texter innan han blev slirig. Det man ofta glömmer bort är Alexander Cockburn som var hittills sparhäst väldigt, väldigt länge och de bröt slutgiltigt med varandra i och med Irakkriget. Båda var britter och flyttade till USA därför att det var en friare miljö.

De grundade Counterpunch tillsammans. Hitchens rörelse är också libertariansk riktning, men en mycket mer jordnära libertariansk riktning. Han, som av en händelse flyttade till en farm i norra Kalifornien. Blev varmförespråkare för och andra tillägglig konstruktion och alla ska rätt att bära vapen. Han skrev ofta i The Reason och var även ett takkronikör i Wall Street Journal men var fortfarande benhård marxist och han jobbade mycket med antiwar.com Han gick ju bort också i cancer men han gjorde det på ett hitch and seeker på sitt vanliga sätt borthålla på sig med buller och bång och skrev mycket om detta.

Cockburn drog sig bara undan till en klinik i Tyskland och väldigt, väldigt få visste ens att han hade cancer. Så dog han i all tysthet och stillhet. Men han är också väldigt, väldigt väl värd att läsa. Det var väldigt mycket död i det här programmet.

Martin

Vi hade en liten diskussion innan vi satt i roll om det skulle bli tema död. Jag försökte undvika det, men sen såg jag den här Hitchens-artikeln och inser att vi halkar väl dit ändå.