Martin

Författaren av konstkritiken John Berger, död vid 90-årsålder, förstod aldrig att stor konst inte har någonting med demokrati att göra. Boris, vill du berätta för oss vem var John Berger och varför var han bättre eller sämre än Kenneth Clark?

Boris

John Berger är en lite knepig person. Han är en av de som har ställt till allra mest elände i kulturvärlden. Det sorglar väl lite grann, och det gjorde han med sin bok och sin tv-serie, Konsten och Se på svenska. Den har ju fått ett intressant uttryck. Det är väldigt stort inflytande bland vänsterns kulturkritiker.

Det är svårt att tänka sig dagens post med modernistiska trams. Och fjäskande för de påstått förtryckta utan John Burgers. Det är en konstsätt att se på konst som han lanserade en gång i tiden. Jag ska komma in på varför det är sorgligt i dubbel mening. Men man kan säga att han... Han slog igenom den här boken och med sin följande konst- och kulturkritik genom att hävda att väldigt mycket av forna tiders konst ser vi på fel sätt och att den ofta är falsk därför att den framställer människor som Antingen framställer en människa som de förtryckta massorna, bunder, liv i egna, vanliga småbrukare, som glad och lyckliga.

Och det var de ju inte, säger Börne. De var aldrig lyckliga. Och om det är så att det ändå syns i konsten så beror det på, och så ser inte vi det därför att det är en etablerad människa. konstkritiken om museerna och institutionerna förvrider vår syn så att vi inte ser att de är olyckliga, svultna och försjutna.

Det är lite märkliga resonemang där. Det gör ju att han underförstått i detta bio också att väldigt många av de konstnärer som vi ser som stora och viktiga hantlangare åt makten. Och i texten vi har länkat till här så lyfter man istället fram Kenneth Clark som i och för sig en mycket mer aristokratisk konstsyn eller manuska uttryckare Han lyfter fram det här med genier som faktiskt skapar.

och hålla på att säga oberoende av tid och rum därför att de är genier. Och det där hade Börder lite svårt för. Men min stora poäng med att jag vill prata om Börder här är att om ni tar och tittar på svenska utändiska kultursidor så kommer ni att se Börder hyllas just på grundval av konsten att se och de saker han gjorde kring den tiden.

Och det här är ju mer än 60 år tillbaka i tiden. Lite märkligt faktiskt. Och så nämner man då, som Stefan Jonsson i Dagens Nyheter, att efter det här så flyttade Börder till Frankrike och bodde i en bondby i Savojen och bodde med bönder. Och så skrev han lite böcker om bönder och migrantarbetare och sådana saker.

Det är lite förbegående. Men det intressanta med John Börder är att han har skrivit några av de böcker som han har skrivit. faktiskt viktigaste böcker de senaste årtiondena om om bönder, om något så udda här i världen som bönder I början, hans första bok i den här trilogin om bönderna i den här byn i Savojen där han levde i större del är ju lite trevande, man märker att han inte riktigt vet var han har hamnat, han vet bara att han är i Sverige Han blir fascinerad av vardagslivet, slitet i den här väldigt fattiga byn faktiskt.

Men efterhand så utvecklas det här till en trilogi som är extremt... Intressant helt enkelt. Han lär sig respektera det vardagliga, enkla, nästan brutala arbetet. Lunken i den här lilla byn. Och han ställde det alltså mot det moderna samhället där utanför. Och just det här livet i Bondbyn har ju sen kommit att prägla hela John Burgers författarskap.

Och det... Det står på, alltså merparten av hans verk kan man säga, går på tvärsen mot väldigt mycket av etablissemangets kultursynedal, alltså hyllande av globalisering, modernitet, det så kallade framåtskridandet. Det är snarare en låsång till, hans verk är snarare en låsång till det som en gång var och som är värt att bevara.

Så att... Lita inte på de här nekrologer ni kan läsa på Svenska Tidningens kultursida när man bara pratar om en enda bok, utan gå till källorna och läs John Burgess bondeböcker.

Martin

Tack för den utläggningen. Allt det här okänt för mig har aldrig talats om de här människorna tidigare. Ben, det är inte utan att man blir lite sugen på att läsa.

Boris

Han är jätteintressant alltså, så att... Eller han blev intressant. Han övervann sig själv.