Martin

Fnordspotting, dags för den fega borgerliga opinionsbildningen att sluta gå svåre kapitalisters ärenden och istället angripa det socialdemokratiska samhällsbygget. Här får vi en välskriven och välbehövlig genomgång av den så kallade svenska borgerlighetens fullständiga moraliska och praktiska kollaps.

Där det finns enstaka spår. av frihetligt tänkande och traditionella värder möjligen. Möjligen knappt detekterbara spårmängder. Men för det första finns det en oerhörd skepsis inom till exempel Moderaterna som för något påpekar här att om man till exempel är lite Gösta Boman-Moderat så får man väldigt mycket problem med de socialliberaler som dominerar de här kretsarna nu för tiden.

som är mer rädda för gösta bomann-moderater än för palmesosar. Därför att det är det som den svenska borgerligheten håller på med. Och för övrigt så skulle jag säga att det gäller alla borgerliga, konservativa eller förment högersinnade politiska rörelser i hela världen. Det enda man gör är att på marginalen kritisera små detaljer i det socialdemokratiska samhällsbygget.

Det finns ingen fundamental kritik längre, det finns ingen vision och någonting annat. Allting man vill göra är att... små små justeringar på Olof Palmes stadsbygge i Sverige. Och förr eller senare, trofsnålsspottning, så måste det här vända. Han tror att det är en tidsfråga inom svenska politikerna att tvingas att banta välfärdsstaten, skärpa straffen rejält, avreglera bostadsmarknaden och styra upp flumskolan, som han skriver.

Frågan är bara vem som ska ta den här nischen. Vem som ska gå i bränslen för det här och vinna det politiska kapitalet som behövs. Och där konstaterar han att det finns inte så många som är intresserade. De politiska partierna verkar inte intresserade. Och inte heller näringslivets resursstarka tankesmedjor. Så näringsliv, Timbro, inte ens skattebetalarnas förening har särskilt mycket trovärdighet.

Jag tycker det är en ganska intressant reflektion som förhållsportning gör. Många svenskar ser idag skattebetalarnas förening som en del av en förljugen överhöghet, snarare än som en röst för de drakoniskt beskattade löntagarna. Det säger en hel del om situationen när inte ens skattebetalarnas förening lyckas upprätthålla någon sorts respekt hos rättänkande människor.