Martin

Läkare utan vänster. Principer om människovärde, behov och kostnadseffektivitet i er kö och kollektiviserade behandlingsbeslut. Det här är en förklaring som förståddes i den här första delen av flera i en serie inlägg. Men här förklaras de förklarade. Det är tre principer som styr prioriteringar i svensk sjukvård. Därför i praktiken styr huruvida en viss person kommer att överleva om de drabbas av en svår sjukdom.

Prioritetsordning är först och främst människovärdesprincipen. Principen att alla människor har lika värde och det är ingen skillnad på den ena eller andra personen. Oavsett om det handlar om en telegon eller en nazistisk seriemördare. Som tas som exempel här, eller du själv, eller din partner, din mamma. En person som aldrig haft ett jobb i hela sitt liv, går på bidrag och inte skäms för det.

Eller en person som har jobbat i 40 år och slitit ut sin kropp och är sjuk av det skälet och har betalat miljoner kronor i skatt. Det spelar ingen roll, alla människor ska ha exakt samma rätt till sjukvård. Den andra principen kallas för behovs- och solidaritetsprincipen. Vilket innebär att den som anses ha störst medicinskt behov ska alltid gå först.

Och det är det som gör att man får väldigt långa köer i de här systemen. Därför att om du står i kö för ett ingrepp som inte betraktas av sjukvården som akut, så kommer alla som har mer akuta ärenden gå före i kön. Så om du har otyd då så står du och väntar på din höftoperation eller vad det är för någonting. Men hela tiden så kommer det in en massa akuta ärenden som går före.

Och du kanske hinner dö innan du får din operation som du behöver. Som kanske inte är livshotande men som kanske ändå gör det omöjligt för dig att leva ett rimligt liv. Dessutom så har du konsekvenser som det påpekas här i form av att Många sjukdomar behandlas mycket bättre om de behandlas tidigt. Man kan ställa en tidig diagnos och behandla dem tidigt. Det finns alla möjliga oförutsedda konsekvenser av det här.

Den tredje principen är kostnadseffektivitetsprincipen. Som gör att man väljer mellan åtgärder så ska en rimlig relation mellan kostnad och effekt eftersträvas. Problemet med det här är att vad en medicinsk behandling är värd, det är omöjligt att säga. Det är omöjligt att säga för en byråkrat. Den enda som kan avgöra det är patienten själv.