Martin

Ilana Mercer, att kolonialismen skulle vara roten till Afrikas problem är falskt. Orsaken är fortfarande av dess stamkultur. Ja, jag vet inte vem Ilana Mercer är, vet du Boris?

Boris

Ja, alltså nu menar jag vet jag, för jag läste presentationen av henne. Det verkar vara, det finns längst bak i artikeln, jag hade ingen koll på henne alls. Men det är så härligt, underbart, självförhärligande. texter om hur bra henne var. Det var uppgiggande att läsa. Hon beskrivs eller beskriver sig själv som paleolibertarian. Ja. Och är flitigt verksam som skribent på massa områden. Men du kanske har stött på henne?

Martin

Nej, jag känner inte igen henne alls. Men det vi har i den här artikeln, det är i alla fall en ganska Det är en ganska utförlig genomgång av den här tesen som framförs gång på gång på gång. Att nästan alla problem som finns på den afrikanska kontinenten beror på den koloniala historien. Och kolonialismen är roten till allting ont.

Och om det inte vore för att Europa och andra länder har koloniserat Afrika så skulle det idag vara ett paradis av teknologisk utveckling och spirande ekonomisk tillväxt och mänskliga rättigheter och gratis alkohol och glass till alla barnen. Eller vad man nu vill ha. Men riktigt så enkelt är det inte.

Boris

Nej, det är det ju. Hon tar upp väldigt många bra exempel här så att det finns många ingångar i den här artikeln. En bra vinkling hon har som man ofta glömmer bort är det här med avkoloniseringen på 1950-talet och sent 1940-tal där USA var pådrivande. Där USA hade linjer att kolonier är fel och det är fel.

Det är förnedrande och Storbritannien och Frankrike håller sig i Afrika med en massa fina och högstående kulturer som man håller nedtryckta, utnyttjar och utsuger både befolkning och snoråvarorna. Det här måste upphöras. USA var ju väldigt kraftfulla i avkoloniseringen där.

Vi ses! Som många andra har påpekat så var det bara i ett eget intresse. Det var inte av omsorg om afrikaner som USA drev på av koloniseringen. Det var för att öppna marknaderna för sig själva. Man kan titta på hur deras agerande i Afrika har sett ut de senaste åren.

Märket tar ju upp. Hillary Clintons fantastiska intervention för att skapa ordning och reda i Libyen. Vad den har lett till. Hon citerar en tänkare som har sagt att det är väldigt klokt att historia är historia. Det går inte att säga att någonting har gått eller att någonting har ont. I historien sker saker och det måste man bedöma utifrån vad som hände och vad det ledde till.

Och då är det ju så att koloniseringen av Afrika förde väldigt många. Det medförde att det fanns många bra saker i samhället som hade gått i totalt stå. I andra fall så är det så att koloniseringen ledde till saker som var negativa. Det är både och där. Men man måste gå ner och titta på vad som egentligen hände och hur det ser ut idag.

Ett bra exempel som jag tror är Sydafrika. Nu har vi ett antal gånger i bubbla påtalat det här ur ANC och Vänsterpartiet, det nya Vänsterpartiet, eller Partiet till vänster om ANC, lätt av Malema i Sydafrika nu enas om att börja tala om jordreform för att man ska ge jorden åt dem, ta ifrån de vita brukarna jorden ungefär som i Zimbabwe och dela ut ibland de svarta.

Det man inte låsas om då är att en väldigt stor del av jorden i Sydafrika, i Sydafrika ligger i träda och ägs av svarta. Nästan hälften av Kapprovinsens jord ägs av Sulukungen. Det är en extremt outnyttjad mark. Men Sulukungens mark vill man inte röra från ANC-sidan därför att han levererar röster.

Det är det viktiga. Man kan hellre ta mark från vita, högproduktiva farmer och ge till svarta, vilket är ju synnerligen korkat. Så att kolonialiseringen var inte på något sätt genomgående dålig?

Martin

Nej, det är svårt att ha en sån entydig syn tycker jag. Man har läst bara lite grann eller upplevt lite grann hur det kan funka. Jag hade personligtvis ett uppvaknande när jag besökte under en längre period några länder i sydostasien och kunde konstatera att Thailand som är det enda land i Sydostasien som aldrig har koloniserats av europeiska länder är väldigt, väldigt annorlunda jämfört med de andra länderna i den här regionen.

Om du jämför med Laos, eller Kambodja, eller Vietnam, eller Malaysia, eller Burma så är det en jättestor skillnad mellan de länderna och Thailand. Det är mycket smaker mellan dem. kulturerna och hur långt civilisationsprocessen har gått där, så ser man att Thailand är så oerhört ociviliserat och primitivt och barbariskt och ojästvänligt och på olika sätt efterblivet och dåligt.

Jag minns hur mycket lättare luften blev att andas när man kom till till exempel Malaysia som är ett land som är väldigt oerhört ociviliserat. Ett muslimsland med vissa saker som inte faller mig lika mycket på läppen. Men ändå med ett lager av civilisation på saker och ting som fullständigt fattades i Thailand.

Det är ett exempel från en annan kontinent. Men med tanke på hur mycket gott kolonialismen har gjort även för Afrika så är det ett väldigt konstigt perspektiv. Några saker som jag tycker är intressant med den här artikeln är den här tanken som kommer på slutet. Att å ena sidan så har Afrika inte avtribaliserat sina kulturer.

Så att man fortfarande har stamsamhällen som spelar en väldigt viktig roll. Man kan tycka att det är ett problem. Men från väst sida så har man kluven förhållningssätt till det här. Man är kluven till tribalism. Tribalism är absolutsförbjudet på hemmaplan. Man får inte vara en väst- eller anglosaxisk tribalist.

Men däremot kan det vara okej i Afrika. Det påpekas också i den här artikeln. Afrikaner och afrikanska länder är åtminstone mer sanna gentemot sin natur än vad man är i väst, där man inte erkänner tribalism som en kraft överhuvudtaget. Därför riskerar man att förlora, om jag läser det här rätt, att man riskerar att förlora de positiva sidorna av ett stamsamhälle. Det är de naturliga band som finns mellan människor och de samhällsstrukturer som man kan bygga på grund av de banden.

Boris

Det där är jätteviktigt alltså och det är just det därför det gäller att vara väldigt konkret när man diskuterar stamm och tribalismen och klaner, vad de egentligen innebär. Och tittar man på Afrika så har det ju olika former av stammkultur helt enkelt.

Jag tror att man kan betrakta en del som väldigt bra, alltså sulenationen och Det var ju en högstående stam som sen kollapsade genom stamledningens samarbete med kolonialherrarna. Det är en form av utveckling. Du har andra stammar i Afrika som har en extremt efterbliven kultur, till exempel på Afrikas horn.

Där det är en våldtäkts och tjuvkultur där det är totalt letargisk inställning till arbete och odling. Det är självklart att man ska leva på röva och döda helt enkelt. Så att man bör ha olika... Jag tror vi kan gå tillbaka till det man konstigt nog har sagt om att äta djur. Vilka djur man ska äta och inte äta.

Ehh... Det måste vara fullt rimligt och tillåtet att säga för människor att jag finner den och den kulturen som är totalt väsensfrämmande och nästan livsfientlig. När vi talar om Afrika så får man faktiskt jobba lite med frågan och säga att den och den stammen har en bra kulturhistoria och den och den stammens kultur borde faktiskt vara dömd till undergång för den är dålig.

Martin

Jag kan se framför mig en renaissance för det afrikanska stammmetasystemet. Tänk om vi istället för de här onaturliga koloniala gränserna som man har idag mellan staten och Afrika hade en ordning där varje stamm hade självstyre. De hade sin traditionella plättmark och de kunde ha en egen stat eller de kunde ha någon annan typ av Stamorganisering.

Men att vi istället för att, jag vet inte hur många länder det finns i Afrika, kanske 40-50 länder eller något sånt där. Istället för det så hade vi 500 eller 5000 stamterritorier som kunde konkurrera med varandra. Precis som du säger Boris, att vissa av dem här kommer att gå bra för, för de har bra normer. Vissa av dem kommer inte att gå bra för, för att de har blivit väldigt insulära och destruktiva, eventuellt.

Men på det sättet kunde man få en marknad. för afrikanska stammar. Där vi får se, nu är det inte lika lätt att byta från en stamm till en annan. Som det kanske byter man några saker, man har alla blodspann och sånt där. Men det skulle ändå vara en möjlighet för dem att konkurrera. Och då får vi se vad som faktiskt funkar.

Boris

Ja, och det vi ser nu det är ju egentligen krig för att hålla kvar Stammar med en särigen kultur och en egen inre positiv utvecklingsdynamik i stadsbildningar som inte fungerar. Till Beaffras har jag pratat om ett utmärkt exempel på detta. Så att, och kriget i Rwanda, det blodiga inbördeskriget var ju bara en följd av en totalt konstig stadsbildning där man puttat ihop två stycken stammar med vitt skilda produktionsförhållanden och kulturer.

Så. Så att ju mer man skulle kunna gå tillbaka till ett stambaserat samhälle som utgår från de reella förhållandena man producerar och lever under och den egna kulturen som har formats, desto fredligare utveckling skulle vi se i Afrika.