Transkribering
Amerikabrev från Houston, Texas om Five Guys-burgare, privat barnomsorg och hopp
Martin
Nu har vi kommit till slutet av programmet där vi äntligen ska ta oss an en av de här sakerna som är en riktig höjdpunkt i Radiobubblan. En av de finaste typerna av inslag som vi har tycker jag är när vi får ännu ett lyssnarbrev från Houston, Texas. Här kommer det allra senaste som kom för tre-fyra dagar sedan, strax efter den förra sändningen vi gjorde.
Tjena Radion! Egentligen är jag lite grinig för att jag ännu inte blivit miljonär och därför är jag extra sur och sträng med mina arbetstider. Nu fick ni mig att le och smälta en aning så jag får helt enkelt ta en paus och skriva till er igen. Ni pratade om Five Guys. Precis när vi anlänt här och hade det där speciella flottsuget som kommer att vara jättelaggad så frågade jag runt bland the locals om vart jag kunde få tag på en riktigt bra vardagspörjare.
Jag blev skickad till Five Guys. Det var min första utflykt i ljusståndstrafiken och mitt första försök att beställa mat för egen räkning. Jag förstod nästan ingenting av den vackra, släpiga sydstats afroamerikanskan, men till slut kom jag hem med en tung takeaway-påse. Vi skulle titta på film, men jag hann inte ens sätta på tvn förrän jag hade slukat den fetaste, flottigaste burgaren jag någonsin ätit.
Och konstigast av allt var att när jag vaknade dagen efter ville jag åka dit och käka en till till frukost. Jag gillar att hålla mig i form och att äta nyttigt. Och jag brukar vara mätt på flott i veckor efter att äta snabbmat. Men nu vill jag nästan omedelbart ha en till. För att begränsa mig någorlunda försöker jag hålla mig till en gång i veckan. Och har sålades infört Burger Mondays på företaget.
För mig representerar Five Guys mötet med USA. De bara ler när man säger vilken storlek på frysen man vill ha. Och stället förvisso en kopp av varierande storlek blev i början i påsen. Men sen fyller de take-away-påsen nästan till bredden med fries, oavsett vilken storlek man beställde på den symboliska koppen. Vi har aldrig lyckats sätta i oss ens hälften av alla fries. De har också en läskmaskin, som jag därefter dock har sett på fler ställen.
Och kanske har man sådana i Sverige också nu för tiden. En maskin som har över hundra olika smaker. Det blev nästan overload för mig. Jag tog hälften cherry coke och hälften raspberry coke. Riktigt äckligt, men totally worth it. En gång nyligen trodde jag... Sådana har de inte i Sverige, eller hur, Boris?