Martin

Du använder fortfarande inte gamla namnet, Boris. Du vet tror att man nu mer måste säga Liberalerna. Nu är det... Ja visst fan, ja. Nu är det 1984 på riktigt. Nu är det 1985. Ja, ja. Den ultimata politiska språkförbistringen.

Boris

Ska vi verkligen gå med på detta? Jag har funderat på det också. Alltså vänder det sig inte lite i magen på dig?

Martin

Ja, det är bra att vi kom in på det. Nu är det ett inslag som inte handlar om partiet i fråga. Men jag får en instinkt att aldrig mer nämna deras namn och definitivt inte nämna deras nya namn.

Boris

Nej, det skulle inte kännas väldigt konstigt att säga Jan Björklund, Liberalerna.

Martin

Någonstans så står vi inför ett alternativ, vi kanske ska göra ett separat inslag om det här. Men vi står någonstans i ett alternativ här, om att antingen aldrig någonsin kalla Jan Björklunds parti för deras nya officiella namn. Vi kan kalla det för Jan Björklunds parti istället. Ja. Alternativt så låter vi dem ha det här ordet, L-ordet. Men vi slutar använda det själva. Aldrig mer. använda L-ordet på någonting annat än Jarlöklunds parti.

Jag har en idé där, men vi kanske kommer till den vid något annat tillfälle. Det kanske är efter någon sändning, efter att de har bytt namn officiellt, så kan vi diskutera det här. Min magkänsla är ändå att L-ordet kan vara värt att kämpa för. Det kan vara värt att ta tillbaks. För det finns en väldigt stark retorisk poäng som vi kan göra där.