Martin

Thomas Engström, fått nog av att betala för vännernas maxtaxa, lämnar Sverige för att kunna leva på min lön. Kulturskribenten och författaren Thomas Engström har under en tid varit på väg att lämna landet. Man har kunnat följa lite grann i skriverier av honom och hans partner Margit Richard.

Att de varit ute och rest och han skriver här om deras planer på att köpa en gammal järnvägstation i norra Tyskland där de tänkte flytta in. Men efter bara några veckors planering så insåg de att den tyska byråkratin var lite för lik den svenska. Och de insåg att vi måste åka längre bort för att slippa skatter och påtvingad solidaritet.

Farväl till välfärden är rubriken på den här intressanta krönikan. Han beskriver den strypande klaustrofobin som infann sig, med krav på blanketter, telefonköer och till slut så bestämmer han sig för att göra det som kanske är kontraintuitivt till vissa människor, att söka sig söderut och österut. I motsatt riktning som han påpekar till de stora flyktingströmmarna.

Han gör några intressanta reflektioner här om varför han åtminstone billigt möter människor på vägen bort. som är på väg i motsatt riktning. Och han konstaterar att det som flyktingarna söker sig till är precis det som han vill slippa. Där han ser, där de ser trygghet och välstånd ser han en påtvingad, kvävande solidaritet med människor som har fast anställning och barn.

Om man inte lever på det sättet, om man inte har de målen så kommer saker och ting i ett helt annat ljus. Som han uttrycker det, för oss som freelancer och tvingas betala två tredjedelar av våra intjänade pengar i skatt till ett system som aldrig någonsin kommer oss till del. Är man dessutom barnfri och frisk framstår alltihop som rena rånet. Ja men alltså,

Boris

jag har visst, jävligt fundamentalistiska idag. Jag har vissa problem med hans text därför att det är, han bygger sitt resonemang alltså på, på det här. Inte på någon som helst form av principer utan jag blir av med lite för mycket stålar. Men han har ingen principiella hållning fast säger också gör det med ett litet osolidariskt fä. Möjligen. Kanske flyger han vacker dag hem till Sverige i cancersjuk och livrädd skamsen och besegrar.