Martin

Fredrik Antonsson Antalet anmälda våldtäkter, misshandelsfall och mordförsök kraftigt ökat sedan 1975. DN Siffertrixar Och det här är ett av flera inlägg som kom igår som uppmärksammar hur DN och flera andra tidningar valt att rapportera i kölvattnet av knivmorden på IKEA i Västerås.

Och bland annat så har Ivar Arpi uppmärksammat det här på Twitter. Han tog ett väldigt intressant screenshot från DN.se där han visar på vilka är topprubrikerna. på DNs första sidan. Och han skriver så här Tänk dig att du är anhörig till de mördade och går in på dm.se Då är det de här tre rubrikerna du möts av.

Och då står det så här Rädsla på boendet efter knivattacken Asylsökande kolon Jag känner mig rädd för reaktionerna som kan följa. Trots allt, dödliga våldet har minskat. Sverige har blivit tryggare. Färre människor mördas och trenden har varit tydlig under flera år. Rubriken. Misstänkt IKEA-mördare livshotande skadad. Så att, det är en väljer att lägga fokus 100% på mördarna.

Mördarna kommer ifrån omsorg om mördarnas hälsa. Och framförallt det huvudvinkeln. Oron för hemdattacker. Man får antagligen hemdattacker från rasister mot till exempel den här flyktingförläggningen. Där de två gripna personerna bodde. Ingenting om offren, ingenting om vad man skulle tycka var en mer konventionell normal vinkling i sån här rapportering.

Utan istället så är det uppenbart att man har en väldigt stark agenda. Man har en väldigt tydlig uppfattning om hur det här ska rapporteras om. Att man ska fokusera på vissa saker, att man för allt i världen inte ska fokusera på vissa andra saker. Och det har skrivits flera intressanta inlägg om det här. Fnordspotting, som är länkad från Fredrik Antonssons inlägg, säger att Det andas inte bara cynicism.

Det ligger därtill något närmast fanatiskt över det hela. I synnerhet med tanke på att alla tre tidningarna närmast omedelbart tycks ha gjort samma bizarra analys. Det hela signalerar att man inom journalistkåren antingen inte förstår skillnaden mellan nyheter och de egna åsikterna, Eller att man ser det som sitt uppdrag att uppfostra allmänheten snarare än att informera den. Och att ändamålen i ständigt ökande grad helgar medlen.