Martin

Milan M. Sirkovich. Det är den antropiska selektionsprincipen som gör att glassen smälter. Det här är en artikel från Improbable Research. Är det de som delar ut det här lustiga priset?

Boris

Det är de som delar ut Nobelpriset. Parodin på Nobelpriset, och som förvånansvärt ofta har lyckats pricka in forskning som sen har......eller åtminstone en forskare som sen har belönats med Nobelpriset eller andra riktiga vetenskapspriser. Här är det då en astronom i Serbien, Milan M. Sirkovic, som de har slagit upp. Han har skrivit en artikel om varför naturlagarna ser ut som de gör.

Och det är egentligen ett välkänt argument, nämligen att om de inte gjorde det så skulle vi inte kunna finnas här och diskutera dem. Det vill säga att tiden måste gå framåt i ett universum där människor lever. Och när tiden går framåt så händer det olika saker som till exempel att glass smälter istället för att frysa till som den skulle om tiden gick baklänges. Det är det här som kallas för den entropiska selektionsmekanismen.

Det vill säga att av alla tänkbara universa så finns bara människor, antropos. De universa som vi kan observera är selekterade på grund av att vi finns ur en hypotetisk mängd av oändligt många universa med olika naturlagar.

Martin

Jag har alltid tyckt att det här argumentet låter skumt. Det låter på något sätt cirkulärt. Vad säger du, Boris? Köper du den här glass-teorin?

Gustav N

Nej, jag gör ju inte det. Även den som har lanserat det. Men jag tror att han skämtar faktiskt. Men är det antropiska principer som bör man skilja på den hårda och den svaga antropiska principen? De är ju olika mycket cirkulära faktiskt. Han här är ju en företrädare för den hårda, cirkulära principen. Men han lyckas inte få ihop det. Alltså man bör ju kunna tänka sig faktiskt parallella universa med människor. Som i sin tur kan, där man kan applicera den antropiska principen. Och det gillar han. Glassen blir hårdare, rimligen. Nu tittar jag förvirrat på vetenskapssändarna.