Martin

Frank Herbert Sci-Fi-epos Dune firar 50 år. Ett av de största inom genren, inspirerade exempelvis Star Wars. Här har vi en litteraturnyhet. Det är inte varje dag, varje sändning i Radio Bubbla.

Boris

Men väl förra gången?

Martin

Ja, då pratar vi om Lars Gustafsson. Som vi kan säga är kanske Sveriges största författare, åtminstone i mina ögon. Här har vi Dune, som har många ansiktsvaror, den största science fiction-romanen. Man skulle möjligen kunna ifrågasätta om det här verkligen är en renodlad science fiction-roman. Jag läser den kanske snarare som en fantasyroman.

Boris

Jag tänkte precis, det är en väldigt lång artikel men den är väl värd att läsa. Jag har inte läst den här boken själv men jag är lite mer lagd åt fantasyhållet. Men efter att ha läst den här artikeln så blev jag i alla fall väldigt sugen på att läsa den. Men jag kan tänka mig att det har att göra med att det kanske är mer av fantasy, sci-fi miljö eller framtidsmiljö.

Martin

Det kan man säga, det finns en parallell här till Star Wars, som då är en serie filmer som är gjorda av George Lucas som är tungt, tungt influerade av Dune. Det finns många väldigt direkta grejer som han lånar från Dune och baserar hela de övergripande delarna av storyn. På samma sätt kan man säga om Star Wars, att Star Wars är inte en science fiction-film eller en serie science fiction-filmer.

Utan det är en klassisk saga, eller som man skulle säga nyftigen en fantasy-berättelse, som bara råkar utspela sig delvis i rymden. Att det finns rymdsköp och laserpistoler och såna saker. Men i övrigt så finns det ingenting som gör Star Wars till science fiction egentligen. Nu kan man inte säga riktigt på det sättet om Dune, därför att Dune är på många sätt en riktig science fiction roman.

Men jag gissar att den har haft mer genomslag än vissa andra böcker. För att den har haft lite den här genreöverskridande kraften att appellera till människor.

Boris

Artikelförfattaren jämför med Lord of the Rings och Game of Thrones. Det säger väl kanske någonting om genreöverstridandet som sådant. Jag tyckte en ganska intressant sidospår eller stickspår som artikelförfattaren gör är att När Star Wars-filmerna producerades så var det han, Herbert Spencer, och ett antal kollegor till honom som hittade på en postidion, även om det är helt fel århundrade, ett litet samhälle som de kallade för We're too big to sue George Lucas Society, som var en slags skämtorganisation. för att de insåg att det var väldigt många saker som hade kopierats rakt av från boken.

Martin

Det jag själv kanske tyckte var lite... För mig var Dune en rätt stor läsupplevelse när jag var liten. Det var väldigt inspirerande och väldigt mycket intressanta idéer. Det som fascinerade mig mest var förmodligen alla psykologiska idéer. För att de här böckerna innehåller väldigt mycket avancerade psykologiska idéer. Och den typ som absolut inte är vanlig i fantasy eller science fiction.

Där många andra författare jobbar med... idéer kring hur teknologiska innovationer påverkar samhället och extrapolerar olika typer av utvecklingar. Så jobbar Frank Herbert väldigt mycket med psykologiska idéer. Människor lär sig kontrollera sin egen psykologi på annorlunda sätt. De har olika typer av mentala krafter, men det handlar i väldigt hög utsträckning bara om människor som kan kommunicera väldigt effektivt.

Folk som är väldigt bra på att lyssna, folk som är väldigt bra på att kommunicera på ett subtilt sätt. Det här tycker jag är väldigt intressant. Han gör det med den äran. Problemet som jag ser med Dune är att serien urartade. Dels när de första böckerna blev så populära så började Frank Herbert skriva fler. Kanske för att han gillade sin värld så mycket eller för att han ville tjäna pengar. Men de senare böckerna är förutsettbart nog inte alls lika bra.

Sen blev det någon typ av makaber likskänning när Frank Herbert dog och ett annat böcker. Några författare fortsatte att ge ut djurböcker som bara blev sämre och sämre. Jag har inte läst den här. Det kan hända att någonting av dem är helt oupptäckt geniverk, men de är väldigt, väldigt dåliga. Och jag tror att det fortfarande ges ut Dune-böcker som ges ut av kända science fiction-författare som har rätt att skriva det här franchiset. Men det där har, tycker jag, lagt lite sordin över hela franchiset.

Boris

Jag förstår. Men en annan fråga. Det verkar som att det finns två stycken politiska... dimensioner av hans författarskap. Dels så verkar det som att det finns någon typ av djupekologisk idé. Och sen så verkar det som att de omskriver honom som libertarian. Jag tycker att de här två sakerna går ganska mycket i stigestäm med varandra. Jag undrar, hur fungerar det här egentligen?

Martin

Jag tror att de snarare går precis hand i hand för att Frank Herbert kommer från Alltså kalifornisk libertarianism, västkust- eller protolibertarianism som växer fram ur samma kontext som hippierörelsen kommer ifrån sen. Så jag tror att de här, de är väldigt logiska och förenas på ett naturligt sätt. Men det är en blandning av idéer.

I böckerna finns dels ett libertarianskt epos, men det är också någon typ av orientalism, där hans hjältegrupp, ett folkslag som heter Främmen, är baserade på förmågan att beduiner med annan liknande kulturer. Och även terminologin kring de här människorna och vad de håller på med är lånad väldigt mycket från arabiska och islamsk terminologi.

Samtidigt som boken bygger väldigt mycket på en sån här klassisk kolonial fantasi om den vita mannen som kommer till ett främmande land och blir upphöjd till en sorts gudakung av de bruna infödingarna. Så det finns alla möjliga idéer. Som går in i det här. I den här artikeln som vi tittar på nu från The Guardian.

Så finns det en del spekulation kring det här. Jag tycker kanske att den slår över i lite väl mycket spekulation. De försöker dra växlar på att det här är, det säger något extra intressant 2015. Det låter som att man har tagit de senaste årens historia. Skakat om dem lite grann och stoppat ihop bitarna i en annan ordning. Men det är väl snarare så att det här säger en hel del om tidsandan för 60-70 år sedan. Rymdkejsaren i böckerna är till exempel Shaddam. Det tycker man påminner lite om Saddam. Det är väldigt långsökta liknelser om jag förstår mig rätt.

Boris

Okej, det var väl lite märkligt kanske.

Martin

June rekommenderas i alla fall den första boken för den som till äventyr inte har läst den. Om man inte har läst June, det är lite som att inte ha kollat på Star Wars. Eller som i mitt personliga fall inte har läst Sagan och ringen.

Boris

Du har inte kollat på Star Wars heller?

Martin

Jo men jag har sett någon av Star Wars filmerna. Den var inte jättedålig tycker jag. Det var inte ett jättedåligt film. Det är bara lite tråkigt och meningslöst som att kolla på en film. Det är en barnfilm utan några intressanta idéer. Det kan vara kul när den är välproducerad. Men det är roligare att kolla på filmer med lite intressanta idéer åsikten de är gjorda för barn eller vuxna.

Boris

Visst, men det är ju en klassisk hjältesaga. Och i sin, alltså de tidiga filmerna, i sin genre fantasy-rymden på vad man vill kalla det. Väldigt, väldigt bra, bra gjord. Därför att man blev tvungen att jobba med karaktärutveckling och dialog på ett annat sätt när man inte hade specialeffekter. Vilket också föranledde att de nya filmerna suger totalt.