Martin

Anders W. Edvardsson Oroande att Moderaterna propagerar för vänsterns fördjugna Sverigeberättelse. Det är en debattartikel i Dagens Samhälle där historikern och statsvetaren Anders Edvardsson beklagar sig över hur Moderaterna numera uttrycker sig i frågor som man gör med Sveriges ekonomiska historia.

Ofrånkomligen så är ett historiskt perspektiv en central del av en politisk ståndpunkt. Man kan inte förhålla sig till politiken idag utan att förhålla sig till vad som hänt i historien. Socialdemokraterna har bedrivit. ett intensivt och väldigt framgångsrikt arbete för att ljuga om Sveriges historia och hitta på en fullständigt fiktiv berättelse om hur Sverige har utvecklats under de senaste 150 åren.

Det jag fick lära mig när jag gick i skolan var i grova drag att Sverige var ett u-land, ett fruktansvärt hälfteshål. Alla människor var fattiga och svälte och det var förtryck och allting var oerhört dåligt. Om man ens överlevde svåra barnsjukdomar och såna saker när man var liten så fick man leva mer eller mindre som en slav under kapitalister och andra utsugare.

Ända fram till 1932 då Hjalmar Branting kom och spred ett stort ljus över Sverige och man införde frihet och välfärd och man byggde ut välfärdsstaten och plötsligt började allting bli bra. Sverige blev ett rik land, Sverige kom i kapp och det är stort resten av världen. och blev en modern industrination.

Boris

Icke att förglömma att man också hade världens högsta tillväxt under de glory days, the glory years, i socialdemokratisk historia.

Martin

Ja, precis. Och det är vad man ofta påstår, att Sverige har haft ekonomiska framgångar under den här perioden. Men som Anders Edvarsson påpekar så är det här en ren lögn. Ja. Det är så han uttrycker det. Detta är dock en ren lögn. I själva verket var det så att Sveriges stora ekonomiska boomperiod var från ungefär 1870, då man införde mer eller mindre fullskalig marknadsekonomi, till 1970, då man gick från att vara ett relativt ordinärt europeiskt land till att trycka gasen i botten på en socialistisk agenda, ledd naturligtvis av Olof Palme, som hade blivit statsminister ett par år tidigare.