Martin

Nick Cohen om censurens slutande plan och hur identitetspolitiken biter sig själv i svansen. Och för att vara en bubblarubrik så är inte den här särskilt informativ, men det här är en väldigt väldigt bra artikel. Den är väldigt intressant.

Boris

Nick Cohen är ofta väldigt bra.

Martin

Och den handlar alltså om hur den politiska korrektheten som rörelse eller etablissemang håller på att kollapsa genom att den vänder sig mot sig själv. Den får väldigt mycket interna stridigheter därför att PK-censurens principer vänds mot deras egna. Några exempel som tas inledningsvis här det är att radikal feminist har gått från att vara ett tonörsord till att vara en förelämpning.

Och för att nu vara salongsfäg genom akademin, i den kontext som vi pratar om här då, framförallt tror jag då Storbritannien, USA, så måste man ha rätt definitioner av feminism, rätt definitioner av vad som är en kvinna. Första frågan man får är vad är en kvinna för någonting? Svarar man fel så åker man ut. Det är väldigt känsligt även internt med de här distinktionerna och definitionerna.

Och nu kan man till exempel, traditionella feminister, Det finns flera exempel på den här artikeln. Har nu problem för att mer moderna feminister tycker till exempel att traditionella feminister och då menar vi alltså feminister från bara några år tillbaka att de är bland annat transfobiker. De lider av transfobi. Man får anta att de lider av det där, för det låter som en sjukdom.

Transfobi. Men det kan vara till exempel en sån sak som att det finns en känd amerikansk feminist till exempel som har pratat om att Det kan vara problematiskt när en man som har bytt kön till kvinna vill jobba med till exempel utsatta kvinnor. Till exempel på en kvinnosjur, man förväntar sig att kvinnorna ska få möta andra kvinnor.