Martin

Producenten Thor Halvårsen om filmatiseringen av Robert A. Heinleins The Moon is a Harsh Mistress. Det kommer inte bli en propagandafilm. Det kommer bli en episk berättelse om kampen mot statligt tyranni. Gud vad vackert det låter. Ja, men du vet vad man brukar säga om det låter som att det är för bra för att vara sant. Ja, jag vet det där. Det är väl ett motsägelsefullt artikel, ett motsägelsefullt budskap som filmproducenterna gör.

Och åtminstone jag tolkar det på ett visst sätt. Men de säger att det här ska inte vara en message movie. som är didaktisk och pratar om filosofi och sådana saker. Den ska berätta en historia om karaktärer och deras kamp. Så då är det som säger att man ska orientera allt det här kring det politiska budskapet. Det är en kamp mot statens tyranni.

En grupp som vill ha frihet som sätter sig upp mot staten och slår sig fria. Det är det som boken handlar om. Och man säger också saker som You can call that ideological if you want, but I just call it a great, great movie. Då är det så att man ska ha politiken, å andra sidan så säger man precis de saker man skulle säga om man ville tona ner det maximalt. Och man nämner också att i diskussionerna som producentgrupperna haft kring den här filmen, de har stått ute och mötte i mer än 12 timmar sammanlagt. Men inte vid ett enda tillfälle så har det kommit upp en diskussion om politik. Och det måste ju annonseras med ett väldigt dåligt tecken.

Boris

Ja, men sen tror jag att hela den här grejen om att vi har suttit i tolv timmar och pratat. Hade det varit de kruten regissören så hade han ju sagt sig att nu jävlar ska vi göra en film om det statliga, om statligt förtryck. Det helvete innebär att det finns en statsapparat överhuvudtaget. Nu gör vi film, nu gör ni som jag säger. Istället har man suttit och jamsat i tolv timmar. Det säger det mesta om vad det är. Det blir en svensk dagisfilm av det här.

[Speaker 3]

Jag har en lite annan tolkning än vad ni har. Jag tänker mer att man skulle kunna ta Atlas Stragers som exempel. Där framgår det extremt tydligt, skulle man kunna säga, vad det är som är det politiska budskapet, vad det är som är berättelsen. Hon lyfter ju fram med en väldigt nogisam tydlighet vad det är som är dåligt med det system som hon beskriver. Istället för att låta karaktär- och händelsutvecklingar förberetta sig framåt där man...

Jobba med traditionella protagonister, antagonister och story arcs och så vidare. Och jag tänker bara att det kanske är bättre att de inte försöker se på den här övertydliga skrivande på näsan-strategin. För att de förstår förmodligen inte politiken ändå. Däremot har jag stort förtroende för att de kan måla upp vem det är som är fienden och hur de systematiskt arbetar och så vidare.