Button-svg Transkribering

Mobbare har bäst självkänsla, högst social status och minst depression, enligt studie av kanadensiska Simon Fraser University

Martin

Mobbare har bäst självkänsla, högst socialstatus och minst depression, enligt studie av kanadensiska Simon Fraser University. Den här artikeln från National Post sammanfattar den här artikeln. Det är väldigt intressant. Traditionellt så har man ju haft en teori om mobbare som åtminstone är politiskt bekväm, kan man väl säga.

Där mobbare säger att de är missanpassade, de har problem. De mobbar för att de själva har blivit mobbade eller utsatta för övergrepp av olika slag. Så problemet här är i grunden att mobbarna har blivit utsatta för saker och det är inte riktigt deras fel. De kan inte rå före. Därför måste man också hjälpa mobbarna på olika sätt. Men i själva verket så visar det sig att mobbare mår bra.

Det finns en viss underkategori av mobbare som man kan kalla för victim bully som är precis som det här mönstret som man brukar prata om traditionellt. Men de utgör 10-20% av alla mobbare. 80-90% är mobbare. Högfungerande, de mår bra, de har mindre mentala problem, de har bättre självförtroende och de har högre socialstatus än andra personer.

Och det sluta som man kommer till här, det är att man mobbar i hög utsträckning för att höja sin sociala status. Och det har olika typer av positiva konsekvenser, bland annat för ens eget välbefinnande och ens mentala hälsa och såna här saker. Och förklaringen här är inte något stort mysterium. som kriminologiprofessorn som ledde studien själv säger Människor tenderar att etablera en hierarkisk rangordning vilket inte är precis ett mysterium på tanke på att vi är apor vi är flockdjur som har evolverats till de varelser vi är idag så varför skulle vi vara undantagna från samma typ av hierarkiska flockbeteende som alla andra flocklevande apdjur är?

Men nu vaknar de här forskarna och inser att de här beteenden som vi ser bland människor, som är för oss väldigt problematiska i vår kontext, är förmodligen ganska naturliga biologiskt betingade och samma saker som apor håller på med till exempel, att hacka på varandra för att etablera statushierarkier. Men jag tycker att det här är intressant, därför att det här sätter verkligen ljus på jättestora problemet som finns med hur man idag hanterar mobbing.

Därför att om man har teorin att mobbare är skadade och de behöver hjälp att bli normala igen, då kommer de sluta mobba. Då kommer det leda till vissa typer av lösningsförslag. Till exempel att man lägger väldigt mycket fokus på mobbarna, man hjälper dem, man försöker hitta alternativa utlopp för deras energi. De här forskarna som hållit på med det här ser själva till att det är en bra idé.

De tror att det är en bra idé för skolor att tillhandahålla alternativa, kompetitiva verksamheter. Till exempel sport. Så att mobbarna istället för att få ut dem för sin aggressivitet och konkurrensdrift genom mobbing, så kan de göra det genom sport. Och tävla om att bli bäst på sport på skolan. Ett annat exempel som tas upp är att man har låtit mobbare få särskilda jobb på skolan. Till exempel att bara skolgreeter var det dels utanför skolan hälsa på folk, men också för att det var en bra idé att få ut dem för sin aggressivitet.

Boris

Var inte du skolpolis när du var liten?

Martin

Nej, jag var dessvärre inte lika framåt som du och var skolpolis. Men tydligen så har de sådana här uppdrag och de träffar sig positivt när mobbare får syssla med de här sakerna istället. Och den här typen av lösningar, de löser ofta inget problem, men framförallt så är de väldigt oetiska, anser jag. Därför att de fokuserar på att hjälpa mobbaren, hjälpa en förövare, istället för att hjälpa offret.

Men framförallt så tar de inte ett systemperspektiv på det här. Därför att problemet... Problemet här är inte att vissa människor är skadade i huvudet och därför så mobbar de. Problemet är inte heller att den mänskliga naturen är som det är, att vi är flocklevande apor. För det är bara ett faktum, och man kan inte tänka bort det faktumet eller önska sig att vi inte ska vara flockdjur längre, att vi inte ska ha någon drift att etablera statushierarkier.

Problemet här är det moderna västerländska skolsystemet. som trycker ihop hundratals barn, som är totala främlingar för varandra, trycker ihop dem i en grupp där de inte har något annat utlopp för att etablera sig själva, för att känna självkänsla och styrka. Det enda de kan göra är att börja etablera primitiva statushierarkier på ett sätt som barn inte gör med sina syskon, eller sina släktingar, eller sina grannar.

Utan det är just när man kastar in barn... I den här situationen med främlingar, man tvingar dem att vara på samma ställe, de har ingen kontakt med sina föräldrar för de är på jobbet. Det är bara de här främmande människorna och lärarna. Då får man flugornas situation, som man har i mindre skala på nästan alla skolor. Med mobbning och våld och den här typen av sociala problem, folk får ofta är för livet av de här situationerna.

Som är fullständigt artificiella och onaturliga. Det är det som är det sjuka här, att vi har skolor. Att skolor anses vara något som är socialt acceptabelt, när det i själva verket är en utdragen psykologisk misshandel. Och faktiskt tekniskt sett en sorts koncentrationsläger.

Boris

Absolut.

Martin

Och förhoppningsvis så kan den här typen av forskning börja öppna upp folks tänkande och börja ifrågasätta själva fundamenten för skolsystemet. För att om det är så att mobbning är en sorts inbyggd tendens. Då kan vi inte stävja det genom att ge extra mycket kärlek till mobbar i skolan. Vi måste i sådana fall ta bort själva förutsättningen för att de här situationerna uppstår.

Det vill säga att se till att barn inte vistas i koncentrationsläger. Utan istället vistas i naturliga, organiska miljöer där de har kontakt med sin familj, sina grannar, sina vänner, folk de har naturliga band med. Där de inte behöver hela tiden hävda sig genom att till exempel mobba.

Boris

för att få en plats i en status-hierarki.

vad som händer med alla människor och barn som hamnar i de här ytterlighetspositionerna. Antingen de som blir extremt mobbade eller de som blir extremt underkuvade för att de är den här typen av rebelliska barn eller för att de har en specialbegåvning eller för att de är autister eller vad det nu är för någonting som gör att de inte passar in överhuvudtaget. De blir extremt utsatta i den här situationen. Och att de inte då ska få alternativa undervisningsmetoder i till exempel hemskolning Det är bara så jävla omänskligt.

Martin

Folkpartiet är de riktiga mobbarna. Det är de riktiga storskaliga mobbarna. Det är de som skapar, de är de som tvingar in alla barn att vara i den här situationen där mobbning uppkommer. Och det är värt att påminna om att det finns bara i modern tid två politiska aktörer som har förbjudit hemskolning i västländer. Och det ena är Jan Björklund i Sverige år 2011.

Den andra politiska aktören som genomdrev ett förbud mot hemskolning är som bekant Adolf Hitler i Tyskland på 1930-talet. Än idag så är Tyskland och Sverige de enda västländerna som har förbjudit hemskolning. Gör det inte är det Nordkorea och några sådana länder där det är förbjudet. Resten av världen ser det här som ett grovt övergrepp på svenska medborgares mänskliga rättigheter.

Flera svenska familjer har fått politisk asyl i USA. för att de vill hemskola sina barn och nu är de förföljda av den svenska staten. Men det är Adolf Hitler och Jan Björklund som är de riktiga mobbarna.

Boris

Ska man dra till med ytterligare en grej för att det är temat? Alltså det är verkligen så här, om man betraktar folkpartister som folkgrupp på något sätt och tänker på hur beter de sig i en skormiljö. Alltså de är ju verkligen de här mediokra, agreeable, mittenpersonerna som verkligen passar in i en sån här kontext. Och som är väldigt intresserade av att etablera sig själva som för mer än andra.

Så de är ju den här typen av påfrestande person som alltid ska vara där med pekpinnar och berätta för andra hur de ska göra saker och ting. Som en riktig teachers pet. Frågan är ju bara vilken typ av teacher det är som de har nu när de inte längre är i skolan.