Transkribering
Alexandra Ivanov: Torys föreslagna fackreform användbar även i Sverige, ekonomiska bidrag till S kan vara bra början
Martin
Alexandra Ivanov. Tories föreslagna fackreform användbar även i Sverige. Ekonomiska bidrag till S kan vara bra början. Vi pratade ju förra dag i Bubbla om ny lagstiftning i Storbritannien som ska begränsa strejkrätten. Och här kommer en kommentar från Svensk Horizont. Alexandra Ivana, ordförande för Fremoderat och studentförbundet, som menar på att det är hög tid att man tar sig an det här även i Sverige och att man kan låta sig inspireras av det brittiska förslaget som alltså handlar om att man ställer högre krav på omröstningar bland de anställda innan man tillåter strejk.
Så man måste ha 40% ja till strejken i en omröstning där minst 50% deltar. Man har också andra regler för att man måste ha rätt att inte strejka. Man måste ha rätt att ställa sig vid sidan av strejken. Och ytterligare någon sån här ändring på liknande sätt. Som gör det lite svårare för facken att utöva utpressning mot företag.
Så att det handlar bland annat då om... Alltså, fackmedlemmarna måste välja huruvida deras pengar ska gå till det socialdemokratiska partiet, Labour-partiet. Så jag vet inte hur det funkar i Storbritannien, det låter som att de har gamla sortens kollektiva anslutning. Ja,
Boris
det är olika från fackförbund till fackförbund. En del har ju faktiskt varit så... Du har vänsterstila fackförbund som varit så missnöjda med Labour så att de har dragit in sina bidrag. Och du har lite mer högerstila fackförbund som varit missnöjda och tycker att de har varit förvänsta. Så att de har haft ett både och frånfall där.
Och det här är en jävligt trickig fråga för att egentligen vi... man vill ju ha förnuftiga. Och på ett vettigt sätt stridbara fackföreningar och inte de här byråkratiska politrukkolossarna vi har nu. Det tror jag alla, även medlemmar, vill ha. Samtidigt vill man inte hålla på och reglera sådana här grejer heller.
Martin
Nej, det blir ju riktigt sjukt när staten ska ha en massa speciallagstiftning. För att oavsett om det handlar om att gynna fackföreningar eller att begränsa fackföreningar så blir det en väldigt konstig och pervers situation. Om Storbritannien har problem med det här och som Thatcher på 70-talet... var tvungen att bryta upp en sorts ingråd, maktbas som facket hade. Så kan man förstå att man vill rucka på det. Men det borde inte finnas några specialregler alls om vad facket får göra eller inte får göra.
Boris
Det borde helt enkelt vara så, om man tar det från höften, att staten skulle överhuvudtaget abdikera från all form av lagstiftning på det här området.
Martin
All form av lagstiftning överhuvudtaget kan vissa av oss tycka. Jag också. Men om man frågar sig då, vad skulle vara kvar om staten inte... reglerar strejker längre. Om vi tänker tillbaka i tiden, bortom Saltsjö-Basavtalet och hur det var innan dess, när det inte fanns alla de här reglerna.
Boris
Då blir det de facto mycket bättre, därför att då, som det är nu, så har ju både företagen och fackföreningarna möjlighet att springa till Mahama-staten och kräva olika former av regleringar och stöd och så vidare. Och de behöver inte längre. vara rationella och förnuftiga utgår de sina intressen utan de kan alltid använda staten däremot en komplett oreglerad arbetsmarknad där tvingas både arbetsgivaren och fackföreningarna agera mycket mer avarsamt och tänka efter det finns ingen som skyddar dem mot deras egen dumhet och till slut så kommer vi få förnuftiga avtal som speglar verkligheten både när det gäller löner, arbetsvillkor och whatever men så fort staten finns det. Det finns där som en dabblande mellanhandsvård att helvete.
Martin
Så på kort sikt kanske vi skulle få lite mer kaotiska och stormiga situationer. Snarare än de här välordnade byråkratiska processerna som man har idag så skulle man ha det man förr i tiden kallade för vilda strejker. Att man inte gjorde det på ett kollektivt och organiserat sätt utan det var mer lokala, skarpa aktioner som man gjorde på eget initiativ.
Men man skulle också behöva bära kostnaderna för allting man gjorde. Så om du har en villstrejk, en strejk, så finns risken att du får sparken. Att arbetsgivaren gör dig av med dig till exempel. Och det ömsesidigt gäller. Man får ta konsekvenserna av vad man gör.
Boris
Eller att företaget går omkull. Och jag tror just det här med att alla parter skulle tas över sig. Tänka efterförhandlingsbordet skulle bli den normala situationen. Så att man börjar behandla både de som arbetar och de som inte. och de som är arbetstagare, de får använda sitt förnuft helt enkelt.
Martin
På sikt skulle man kunna få bättre, rimligare avtal och framförallt en mer dynamisk situation så att avtalen kan förändras istället för det här otroligt stela, sklerotiska, byråkratiska systemet som man har idag. Man har låst allting i en centraliserad byråkratisk modell. och därmed blockerat för lama till arbetsmarknaden. Ja,
Boris
och det borde, alla parter borde vara intresserade av att deras öden inte hänger på att de lyckas övertala en inkompetent byråkrat någonstans i statsapparaten att agera till deras fördel med våra pengar.
Martin
Så vi tackar Alexandra Ivanov för den här välkomna appellen, även för den svenska kontexten, att börja titta på de här sakerna med fackets makt, strejkrätten, ekonomiskt stöd från fackföreningar till politiska partier, Därför att det är angrägna frågor, alla, som börjar upp agendan. Men det är inte så många som vågar ta i de här sakerna. Det måste man ändå säga att vad man än tycker i övrigt om Fria, Moderat och Studentförbundet så är det en organisation som står rakryggade mot fackligt maktmissbruk.
Jag blev väldigt imponerad härom året när de agerade strejkbrytare kan man säga. Det var när de startade Amaltealinjen, när det var bussstrejk här i Stockholm. Bussarna gick in för att busschaufförerna skulle strejka och då startade studentförbundet en skytteltjänst som åkte fram och tillbaka mellan en busstation och ett sjukhus.
Sen körde de fram och tillbaka med en egen bil för att visa att de inte accepterade den här strejken, att man bara kan blockera infrastruktur på det sättet. De kallade det för Amaltea-linjen vilket var väldigt provocerande för vänstertrollen. Det var en fantastisk... De fick väldigt välperkänt uppmärksamhet kring det. Jag är väldigt glad att det finns åtminstone någon organisation som lyfter det här perspektivet i Sverige.