Transkribering
Hans-Gunnar Axberger: SVT och SR är en stat i staten vars enda rättfärdigande sedan länge är obsolet
Martin
Hans Gunnar Axberger, SVT och SR är en stat i staten vars enda rättfärdigande sedan länge är obsolet. Hans Gunnar Axberger är ju en av Sveriges främsta tänkare, tjänstemän, aktörer inom medier och mediejuridik. Han har varit pressombudsman bland annat. Han har haft väldigt många viktiga roller i det här sammanhanget, bland annat som statlig utredare av Public Service.
Han är professor i konstitutionell rätt i Uppsala och anses vara ledande och mediejurist. Han tycker inte som vi i de här frågorna. Hans Gunnar Axberg vill inte avskaffa Public Service. Han ser inte samma typ av principiella problem med att överhuvudtaget ha statsfinansierade medier. Tvärtom säger den här artikeln att han ser en sorts...
En sorts nödvändighet är att man har det här. Men, inte desto mindre, eller kanske just därför, så är det så intressant att läsa det han skriver. För det här är alltså en person som inte är rabiata extremister som vi är. som vill lägga ner public service till varje pris. Trots att han i grunden är positiv till att ha de här statsfinansierade medierna så gör han en förödande genomgång av hur de här systemen har växt fram vilken effekt de har på olika marknader och han gör några påpekanden som jag känner är väldigt viktiga.
En av de sakerna är att SVT och SR marknadsför sig själva. De har sårt propaganda där de marknadsför sig själva som fria. De kallar det för fri television. De säger att de är det oberoende alternativet. Därför att de är de enda medierna som inte är beroende av marknaden, av annonser. Men Hans-Gunnar Axberg påpekar på ett väldigt förtjänstfullt sätt att man kan inte bli mer beroende än SVT och SR.
Därför att 100% av deras finansiering kommer från staten. De är 100% beroende av politikernas goda vilja. Så att vi låter, inte vi, men... Vi som samhälle som helhet låter public service företagen komma undan med att låtsas som att de är något helt annat än vad de är. Vi pratar om fria medier, oberoende medier och sådana saker. Men det finns ingen som helst fog för den retoriken. Det är klart att vi säger det, men det är väl behövligt att få höra från Hans Gunnar Axberger.
Boris
Martin
Det han säger då är att den här rättfärdiga etableringen... public service, att det är som fria, oberoende medier. Det är inte ett giltigt argument. Så på de grunderna kan vi inte försvara public service-systemet. Det han är inne på är att för att ha ett rättfärdigt public service, vilket han menar då finns, så måste man ändra fokus på verksamheten.
Man måste smalna av det och satsa på... Han säger att man behöver en aktiv statlig mediepolitik för att det ska vara demokratiskt. balanserande kraft vid sidan av oreglerade medier. Och han tycker att det är en demokratisk nödvändighet. Ja,
Boris
men det är det här. Alltså, jag har skitsvårt för den ståndpunkten också. Därför att, är det någonting som förenar vänster och höger i Sverige så är det ju folkförakt och den bristande tilltron till marknaden. Alltså, jag avskyr tankegången att vi kan bara ha demokrati om den är statligt garanterad. Till exempel genom att staten garanterar ett fungerande offentligt samtal.
Det är inte ens en enfald, det är en barnslig tankegång. Och det är inget som skiljer honom från Johan Ehrenberg till exempel. Att staten behövs för att samtalet ska fungera och vi ska få veta sanningen.
Martin
En annan viktig sak som Axberger påpekar, alla artiklens fel till trots, är att Public Service har en sorts oberoende, i en viss bemärkelse. Men det är inte något som är positivt. Därför att när i dialogen mellan politiker och public service företagen så tenderar politiker att underordna sig.
Tenderar att dansa efter public service företagens pipa. Och därför fungerar de i praktiken som han uttrycker det som en organiskt framvuxen stat i staten. Ja, det där med organiskt framvuxen kan man fundera på, men att det är en stat i staten. Det är en intressant formulering och en riktig formulering.
Boris
Men statsmedia är ju oberoende på sitt sätt. De står ju helt oberoende från bildning och godsmak. Det är också ett oberoende.
Martin
Boris
Martin
En annan sak, om jag ska bara nämna ytterligare någon sak som är intressant i den här artikeln, är att han tar upp problemet med att public service tränger ut konkurrerande medier. och de gör så att privatfinansierade medier har otroligt svårt att slås in på olika marknader. Traditionellt i Sverige hade man en uppdelning mellan pressen som var privata ägd och radio och tv.
Det är dels att det är väldigt svårt för privata företag att slå sig in i radio- och tv-branschen. Nu har det ju hänt vid att jag har sett några trevande försök men de har ju ett extremt underläge. ...de måste konkurrera med public service som börjar varje år med plus 7,2 miljarder i kassan......när de privata företagen börjar på noll. Det är extremt, extremt svårt att konkurrera.
Boris
Men nu får du igång med... Jag vill inte höra den här siffran heller. 7,2 jävla miljarder. Tänk vad man kan göra med de pengarna och tänk vad vi får för... Det tar mig fan helt jävla obegripligt. 7,2 miljarder. Och vad får vi?
Martin
Ni får 3 000 kommunistpåletruckor. som sitter och mest rullar tummarna. Men nästa steg då, det som är det som är om möjligt ännu mer problematiskt annat än att vi då inte har fri etablering i radio och tv och möjlighet att konkurrera i det mediet det är att nu flyttar ju allting ut på internet och i och med internet så faller hela den traditionella motiveringen för att ha public service nämligen att eterutrymmet är begränsat och tecknad.
...av tekniska spektrums skäl. Det finns bara så många frekvenser som man kan sända tv och radio på. Med internet så försvinner alla de aspekterna. Vem som helst kan köra ut hur mycket information som helst. Men även i den här kontexten så har public service medierna bara glidit med. Både SR, SVT och Utbildningsradion publicerar massor med saker på internet. Och det har man gjort utan att ha så mycket diskussion.
Man har bara sett det som en naturlig utveckling. Men det är klart att public service ska vara tillgängligt även i de nya kanalerna på internet. Men egentligen är det en ganska absurt sak att vi ska ha de här statligt finansierade kanalerna som gör nyheter på internet. Där det inte finns, även om man tror på det här någonsons argumentet om att spektrumutrymmet är begränsat för etimedia, så applicerar vi det överhuvudtaget inte på internet.
Men exakt samma konkurrenssituation föreligger på internet. Att alla som vill driva en nyhetssajt på internet idag måste konkurrera med SVT, som har många, många miljarder i sin budget, 7,2 miljarder i sin budget. Det är public service sammanlagt, SVT, SR och UR. Men SVT får ju Lejonpartner av det här. Och alla måste konkurrera med dem. Jag ska bara säga hands down att jag tycker att SVT har en väldigt bra nyhetshemsida.
De har en väldigt bra hemsida, den är teknisk, den är snygg. Den är trevlig att läsa för att den inte har några annonser. Det är en bra sak med den. De behöver inte annonser. För att de börjar med några miljarder i kassan varje år. De har också ganska duktiga journalister. De tar intressanta vinklar ibland. Ibland är de jättepropagandistiska. Ibland så gör de intressanta knäck. Men va fan, du var snäll idag. Nej, men det här är bara verkligheten. Det här är bara verkligheten.
Det är som om du pumpar in massor med miljarder i ett företag. Till och med sådana totala klåpare som SVT kan göra ganska mycket bra saker. Och det är tufft, det är jävligt tufft att konkurrera med det här. Och det här är bara sån jävla djupt orättfärdig soppa. Folk tror att de lever i ett friare samhälle för att de har de här statligt finansierade propagandaorganen som konkurrerar ut privata medier.
Det gör att folk inte ens vågar testa och starta nya privata medier. I alla fall, vi har en framträdande förespråkare av public service här som gör ett antal mycket bra poänger. Det rekommenderade läsningenartikel från senaste nummeret av Access.