Transkribering
Proletären skådar högerskymning: Det blåa antar allt mörkare nyanser och öppnar på sina håll upp mot midnattsblått
Martin
Proletären skadar högerskymning. Men det är lite fintycket att vi har någon bubbla, inte ens jag bevakar Proletären. Vilken bubbladedaktör är detta som då och då surfar in på Proletären-sajten?
Boris
Ja, det kan man fråga sig. Proletären skadar högerskymning. Det blåa antar allt mörkare nyanser och öppnar på sina håll upp mot midnattsplott. Det är inte första gången som vi har en artikel från Proletären. För att som du säger, det finns någon bubbloredaktör som uppenbarligen har lagt in Proletarien i sin RSS-läsare eller kanske sitter och reloadar och letar efter de här pärlorna.
Proletären är en ganska bra tidning. De har ofta välskrivna artiklar, de tar ofta upp ämnen och vinklar som ingen annan bevakar. Och även om de har ett av de mest skruvade, ondskefulla perspektiv som man kan ha, så har de ganska mycket unika grejer. Vilket är mer än man kan säga för massa andra skittidningar som finns i Sverige. Så jag skulle för min del gärna se mer artiklar från Proletären på bubblan.
Martin
Fast den här var ju så jävla... Det är någon som har slagit ett knut på sig själv när det gäller metaforer och bilder. Det är stackars Alessio D'Aresco, första anklagaren som får ha tagit en skepparexamen. Och sen är det biskopsstavar. Man ser ju, det är two match på något sätt.
Boris
Ja, det börjar som en lavin av marina metaforer. Det är båtar. Det är en hemmahamn. Alistair Dreske har tagit skepparexamen. Och sen så går han över då till till de mer religiösa, till exempel biskopskräcklarna och såna saker.
Martin
Och sen den inledande beskrivningen av hur den mörkblåa kvällssimmen förändrar sig i toner och kulör. Det är gästarnas ansvar.
Boris
Ja. Efter sin mångåriga och relativt lugnaste glats på de fria marknadskrafternas ocean har borgerligheten blivit rotlös. Rotlös, det finns inte en mycket bättre metafor där.
Martin
Jo, men de har ett jävligt bra tag i land, det citat som faktiskt... är jävligt korrekt i sin beskrivning av vissa svenska politiska fenomen. De citerar, de säger så här Som den mångårige socialdemokratiska statsministern Tagerlander en gång skrev Så är socialliberalismen en skör planta som endast har förmått växa i skuggan av en stark socialdemokrati. Så sant som det är sagt.
Boris
Ja visst, det är spot on. De har en del skruvad idéer, för det är ju för allt den tunga överklassen som de kallar den för. Den svenska borgerklassen. De tror att för den svenska borgerklassen så är ledorden tronen, altaret och penning pungen. Och att det finns en stor hat mot underklassen. Ständigt närvarande tilltör i styrka. Men jag tycker det var ännu intressant att läsa deras analys av Alice Theodorescu.
Ivar Arpi, Ebba Börstor, Sabba Bene Perlenberg och några andra personer som nämns här som unga opinionsbildare som drar åt det konservativa hållet. Och de uppmärksammar här att både Alice Teodorescu och Ivar Arpi kombinerar ett stöd dels från Svensk Näringsliv och Timbro och densvärre, Oxfond.
Man kan säga Sverigedemokratiskt eller invandringskritiskt håll. De har två sådana här grupper som hejar på dem. Och det är väl åtminstone sant att de skribenterna är populära i båda lägren.
Martin
När borgerligheten söker sin hemma hamn, nu är det här i avrunda stund, när borgerligheten söker sin hemma hamn suddas gränserna mellan mörkt, blått och brunt snabbt ut. Alltså, någon måste ta tag, man vill nästan crowd... Som ni ser, det är intressant att följa produktären faktiskt, men man borde nästan crowdfunda någon slags skrivkurs där man lär sig rensa metaforer och få lite styrsel på språket.
Man minns med saknad sådana... Stilistiska giganter som Frank Både, Christer Tärnerud och mig själv. Det här är inte bra, det är en sörja, en språklig sörja.
Boris
Jag skriver också en sak i artikeln som jag tycker är mer gemen och inte så hedlig. Men det är ofta tyckande med proletären, man håller inte med dem alls. Men man kan ändå på något sätt... Det de skriver är ofta inte felaktigt. De har bara en väldigt skruvad värdering av det de skriver om. Men de skriver en sak som jag har till på ändå. De skriver att... Det tragikomiska är att yttrandefriheten alltid gäller höger ut och alltid är förbehållen de krafter som simmar i rasismens och främlingsvetenskrumliga vatten.
Om dessa tillförsöpet kallar sig konstnärer så stämplar det mörkblå varje kritik som ett försök att inskränka yttrandefriheten. När det däremot gäller vänsterkanten är det därmed yttrandefrihet inte så viktigt. I en ledare i GP som är osignerad men uppenbart skriven med det mörkblåaste av bläck krävs att Mikael Wie och Jan Gio ska kastas ut i utfrysthetens minusgrader.
I den mörkblåa toleransen i Sverige kan konstnärer som Wie och Gio inte tolereras. Alltså det där är ju rent skitsnack. Det där har man ju bara hittat på. Och det tycker jag faktiskt under den nivå som man har lärt sig att förvänta sig från proletären.
Martin
Ja, men jag tror att tanken... De har sett utmattade av sitt brottande med svenska språket så till slut så funkar inte en logikcentrum eller någonting. Det är inte ondvilja som är Lindeborgs fall, det är mental utmattning av ganska begränsade förstånd. De försöker hålla ihop för mycket här.
Boris
Jag menar, nog för att Michael V. Jong-il och såna människor som man vill höra mindre av, då vore det toppen om tidningarna slutade publicera deras dravel i samma utsträckning som de gör nu. Men jag har aldrig hört minsta tillstymelse till någon från höger håll som säger att man ska tysta dem eller att de inte ska få uttala sig. Det skulle handla om en inskränkning av yttrandefriheten. Men det kanske är den här typen av yttrandefrihet som Åsa Lindeborg pratade om i samtalet med Lars Wilskog.
Då sa han att det absolut största hotet mot yttrandefriheten idag det är att det finns så många människor som har en så utsatt ekonomisk situation på sin arbetsplats att de inte vågar säga vad de tycker om den för att de är rädda att förlora jobbet. Det är det största hotet mot yttrandefriheten. Peter Sundahl menar att det är ett jättestort systematiskt problem.
Martin
Ja, det är ett problem, men det gäller ju väldigt mycket i journalistvärlden tycker jag. Där alla är mjuka och ryggradslösa och inte vågar säga sin mening och skriva sånt som är viktigt. Men det är någonting man väljer själv.