Martin

Tom Standedge, digitalredaktör för The Economist. Traditionell annonsförsäljning, allt svagare affärsmodell. Medier som förlitar sig på den kommer inte att klara sig. Det är lite ett tema, för vi pratade om det här i förra sändningen också. Om den sviktande annonsmarknaden. Och det här är en artikel som jag verkligen rekommenderar. Det var en väldigt intressant intervju.

Nu tycker jag att det ser ut som att länken är borta. Ja. För när jag klickar på den så får jag bara upp en about-sida. Precis. Det var väldigt tråkigt för att jag läste den här artikeln igår. Och det var fascinerande. Men jag kan försöka då, göra ett kort referat ur huvudet. Tom Standridge som är, jobbar alltså med de digitala produkterna på Economist. Berättar, tycker jag var ganska intressant att Economist tror inte på annonsmodellen. Och de är hudsakligen finansierade genom prenumerationer och alltid varit.

Men de tror helt enkelt att annonsförsäljning är på väg ner och de har helt andra sätt att tänka kring det här. Till exempel håller de på med sponsring av events av olika slag. De kan låna ut det ekonomiskt namn, till exempel en konferens. Det kan finnas material relaterat till den konferensen. De gör en massa smarta saker och använder sitt starka varumärke.

De har också en ovanligt smart modell för sina prenumerationstjänster. De har... Minns siffrorna från huvudet nu rätt så kostar en pappersprenumeration 130 dollar eller pund eller sånt där. Euro kanske. Och en digital prenumeration så du bara får tillgång till den via internet och deras iPad app och sånt där kostar också 130 euro. Om du vill ha både papper och digital så kostar det 165.

Och det är bland annat att det är svårt att ens säga vad gäller det ekonomiskt hur mycket man betalar för respektive del. Vad som är digitalt och vad som är papper och sådär. Så det är lite svårt numera att få exakta siffror. Men det han säger är att det spelar ingen roll. Därför att de ser papperstidningen. Papper är just another device. Ungefär som att man har en mobilapp eller en hemsida. Så har man också pappersutgåvan. Det är kul att jag tycker att ekonomist är verkligen i framkant.

Boris

Men jag tror att det grundläggande här är också att ekonomist är fortfarande en... Ett läsbart magasin. Återigen så tror jag att en stor del av problemen med vikande annonsintäkter, oavsett media, beror på att annonsörer ser att människor tar inte till sig helt enkelt de här pappersprodukterna, eller om de läser det på platta. Det är för dåligt. Och annonsörer är ju ofta kvalitetsmedvetna.

Och märker de att det är visande, vikande läsarunderlag och läsarintressen för att vara med till sånt här, då annonserar man inte. Bättre produkter kommer att vara lättare att få annonsintäkter. Eller att de ekonomiskt har en relativt god ekonomi beror ju inte bara på att de tänker nytt. Det beror på att de har någonting de kan tänka nytt med.

Det går inte att ta Aftonbladet och säga att vi ska skapa häftiga jävla event med vårt varumärke. Intellektuella paneldebatter och så vidare. Det är för att vem fan vill betala för det? Har Åsa Lindeborg sittan i en panel? Var ni beredda att betala och slippa ha en i panelen?

Martin

Det är också en affärsidé för Aftonbladet. Och till slut fick jag bara nog. Det stod mig upp i halsen när de hade ännu ett hyllningsreportage till Eurosystemet. De förespråkade att Eurosystemet måste byggas ut och stärkas.

För allt i världen kan vi inte låta något land byta ut euron mot någon annan valuta. De har också förespråkat statliga interventioner i ekonomin. Tarp och andra bailout-system i USA. Och i Europa. Jag tycker att de har gått oerhört långt åt vänster. De känns väldigt etatistiska och knökiga faktiskt. Så jag sa upp min prenumeration för fyra-fem år sedan i vredesmod.

Men jag saknar den ibland. Därför att det finns några saker med Economist som är ganska fantastiskt. I den här intervjun som jag läste igår så satte han fingret på vad det är som är så bra med Economist. Det är en ganska kort tidning. En liten tidning. Den är väldigt hårt kurerad och väldigt bra. Erbjudandet är att det här är allt du behöver läsa och den tar slut.

Den har liksom en ende. I snitt så läser man ekonomiskt i en och en halv timme ungefär. Och sen så får man en känsla av att nu är jag informerad. Nu har jag fått en bra överblick över vad som händer i världen. Det vill säga att det är en lösning på problemet med informationsöverbelastning. Att det är väldigt kurerat och begränsat. Och inte bara den här oändliga mängden länkar som man ofta får på internet.

Det är också en tanke som vi har på Bubbla. Vi har ju bara tio länkar per avdelning. Så gå in på Bubbla, även om du är jätteintresserad och verkligen läser varenda länk på sajten. Så är det aldrig mer än 120 länkar. Så du kan inte lägga mer än några timmar på att läsa Bubbla.

Boris

Jag förstår din kritik mot The Economist. De är väldigt tryggradslösa egentligen. På något sätt kan de framstå som friheten som marknadens förespråkare. Men så fort det börjar se illa ut, då är de jävligt snabba med att ropa på statliga ingripanden och statliga lösningar och interventioner. Jag sa också upp min The Economist prenumeration för några år sedan.

Men... Av helt andra skäl faktiskt. För jag är beredd att läsa även svågerkapitalistiska magasin. Bara för min allmänbildning. Men jag sa upp den för att de bytte papper. För att ett grundläggande krav jag har på magasin är att de ska gå och läsa i bastun efter att jag har tränat. Och de bytte papper så blev det som en gaggamaja man hade med sig. Det är kanonmäst i bastun. Så att, nej,

Martin

det funkar inte. Jag gillade de sista åren så använde jag framförallt, jag hade båda pappers och digitala versioner, men jag använde framförallt deras iPad-app. Som jag tyckte var väldigt väldigt bra. Dels kunde jag läsa artiklarna och lyssna på de inlästa varianterna. De hade väldigt professionella inläsningar av alla artiklar i varje nummer. Så om man gillar att lyssna på saker, så var det väldigt väldigt bra med Economist. Så det kanske det man får göra i dag. I basten eventuellt.

Boris

Det funkar inte för mig för jag gillar bara att lyssna på min egen röst. Jag klarar aldrig av att ta in vad andra säger. Undertag för dig förstås.