Martin går igenom Tyler Cowens stora stagnation, Kurt Andersens begränsade förändringsbudget, dekadensteorin och Francis Fukuyama. Boris har svårt för dem alla och tar avstamp i Karl Mannheim: sedan ungdomen blev ett eget skikt med egen kultur går varje generation bara tillbaka till sin egen ungdom.
Martin presenterar en essä av Jason Jorjani, där smarta telefoner, CRISPR och AI bara förverkligar idéer som var välbekanta före millennieskiftet. Boris gillar texten men inte Star Wars vars arkeofuturism är verklig men omedveten.
Nätplattformarna härstammar från tv och tidningar och utvecklingar som redan Sokrates varnade för. Boris menar att den gamla pressens långsamhet var en del av civilisationsprocessen och att sociala mediers snabbhet låter människor bete sig som grottmänniskor.