Martin

Jag läste den här artikeln av Jacob Savage så blev jag ganska upplivad. Jag kände lite irriterad på om att han är så fjant, men jag kände mig ganska munter när jag reflekterade över vad det här innebär. Om det allting han skriver är sant, vilket jag tror att det I princip är, vad betyder det för samhället och framtiden? Därför att det slår mig att jag förmodligen har underskattat hur mycket de här centrala institutionerna har skjutit sig I foten.

De har fyllt upp sina led med personer som inte bara är mindre kompetenta för att de är inkvterade, utan de kommer med all sannolikhet sänka produktiviteten på alla delar av organisationen som de kommer I kontakt med. Och de kommer såklart förstärka de här tendenserna som fixar in dem, det vill säga kvotering, positiv särbehandling, rasdiskriminering mot vita och så vidare.

Det är, min första approximation, är fantastiskt goda nyheter. Därför att jag ser inte de här medieorganisationerna eller för den delen universiteten som ärverdiga eller värdefulla institutioner. De är ruttna. Och de är på många sätt extremt skadliga för samhället. Om de förstör sig själva så tänker inte jag stå och producera.

Är det Napoleon som brukar tillskriva resultatet att avbryta aldrig din fiende medan han begår ett misstag? Eller nåt sånt där. Bara det är ju skäl nog till att den här artikeln aldrig borde publicerats eller diskuterats. Kan man tänka mig den är lite cynisk? Men om, jag ser det här som som, det är potentiellt viktigt när vi tänker framåt. Det finns åtminstone en hyfsad sannolikhet att de här institutionerna kommer inte att överleva.

Åtminstone inte I något som liknar deras nuvarande form. De håller redan på att förtvina och tappa sitt inflytande Av en rad olika skäl. Så ett skäl är det här att de har blivit så enormt aggressivt antimeritokratiska och sett till att hela återväxten av humankapital har ruinerats. På så vis kommer de att tynna bort av det skälet, lite oavsett vad som händer I övrigt.

Om de inte gör nåt sånt här oerhört radikalt uppbrott från det som nu är deras egna principer, deras upphöjda dogmer. Men dessutom så är de här branscherna extremt sårbara för tekniska utvecklingar. Så internet har slagit extremt hårt mot deras verksamheter. Och det gäller alla de här som vi pratar om, Hollywood och medieorganisationer och akademin.

Det har slagit mot deras ställning, mot deras intäktsdrömmar. Och den utvecklingen är långt ifrån klar. Alltså massmedier av alla slag, de går fortfarande på knäna och det finns inget ljus I sikte. Universiteten blir mer och mer irrelevanta. Och ju lättare det blir att lära sig saker på egen hand och ju lättare det blir att starta egna företag och andra projekt med likasinnade människor som man har träffat på internet.

Hollywood är på dekis, så jag smällar om det. Det är som ett ruttet lik som ligger och stinker vid det laget. Det finns inga tecken alls på att unga människor kommer att tröttna på Youtube och börjar gå på bio igen. Och jag tror att även till exempel Netflix, som Jacob Savertz skriver mycket om, Netflix, jag tror att det också är mossigt och förlegat nu. Kolla på Netflix, det är någonting som mest liksom Boomers och kanske Genx håller på med. Kanske lite äldre millennials.

Så att de här branscherna de är liksom dubbelt rökta. Och nu är de trippelt rökta när vi står inför en ännu större teknisk revolution nu när vi har AI-system som är extremt bra på att producera text och de blir bättre och bättre på att producera video. Jag är inte särskilt entusiastisk över den utvecklingen I vissa avseenden, bland annat för att jag själv avskyr att konsumera AI-genererat innehåll.

Men jag avskyr också att konsumera Netflix. För att inte tala om Vox och Busfeed som Jacob Slabert hojar sig över sin artikel. För den typen av liksom dussininnehåll som de producerar är helt nu. Och förmodligen så är allting de publicerar AI-genererat redan nu. Så det finns inga skribentjobb längre. Det finns liksom ett mindre antal redaktörsjobb.

Folk som sitter och koordinerar AI-agenter I princip. Men framför allt så har de här kanalerna ingen relevans längre. Därför att den som vill konsumera AI-slopp kan bara slå på närmsta LLM-kran och få ett så skräddarsytts lopp om precis de ämnen de är intresserade av. Och det finns inte längre något offentligt samtal som kan göra texter relevanta bara I kraft av att alla läser dem. Den här som vi kommer I är Jacob Sävart-artikeln eller The Great Feminisation.

Det var annorlunda med tidningar förr I tiden. För alla läste samma tidningar, alla kollade på samma 2 tv-kanaler och så vidare. Men nu är allting så splittrat genom internet och sociala medier där alla lever I sin egen personliga filterbubbla. Och dessutom så gör den här AI-revolutionen att det är mycket lättare för små grupper att utmana de stora aktörerna.

Därför att allt arbete runt omkring som behövs för att starta en tidning eller driva ett universitet eller en filmstudio kan automatiseras på helt andra sätt nu. Så att starta en uppstickartidning eller ett uppstickaruniversitet om man skulle vilja göra det, det är görbart nu på ett helt annat sätt än tidigare. Och de etablerade aktörerna är mycket sämre på att använda tekniken. Så de är hårt ansatta av direkt konkurrens och vi har liksom bara sett de första glimtarna fortfarande av av den utvecklingen.

Och det här är nånting som vi rimligen måste exploatera. Och från det perspektivet så går vi in I en sorts guldålder nu för individuella och småskaliga initiativ. Jag har pratat om det I alla år, men nu är det ännu mer sant än tidigare, inte minst på grund av AI-revolutionen. Vilket jag inte ska prata om nu, men jag skulle gärna prata mer om det vid ett tillfälle, varför spelar in så mycket I de här frågorna. Så jag blir bara muntrare och muntrare på sätt och vis när jag tänker på våra möjligheter att agera, vilken sorts motstånd vi kommer möta, det vill säga nästan inget alls.

Boris

Det där var hoppfullt.

Martin

Ja. Alltså, ja, nej men jag har ju, jag har ju, det är Jag verkar, jag har blivit så munter, hoppfull och optimistisk på senare år. Jag kan inte hjälpa dig, Boris. Men det jag ville komma fram till här är att jag vill också problematisera lite grann. Och det här är också, jag ska försöka ansluta lite grann till diskussioner som har förts I det här sammanhanget och som BPA också är intresserad av.

Så en sak, det jag ofta har pratat om genom åren, det är nånting I stil med att vi ska vänta ut systemen. De förstör sig mycket för sig själva nu och de kollapsar under sin egen vikt. Det viktigaste för oss är att inte dras med ner I kollapsen, att vi inte får vara för beroende av systemen, vi får inte vara för inkopplade I dem, utan vi ska snarare gå ut ur systemet och och fokusera på våra egna sfärer, våra egna affärer.

Och om vi sköter våra affärer på ett rimligt sätt så kommer vi få fina tillfällen att agera I framtiden, för att vi kan fortsätta växa, vi kan fortsätta vara starka som individer, som familjer, som nätverk och jämfört med resten av samhället så kommer vi bara bli starkare och starkare, smartare och smartare, mer och mer kapabla. Men det finns en sorts passivitet I här Det finns en del problem där.

För att förr eller senare så måste vi antingen måste vi gå in I systemet igen. Eller så måste vi bygga egna system. För att om vi bara sitter ute I våra, som jag gör, jag lever ett väldigt lyckligt liv ute på landsbygden, Allting är väldigt idylliskt och harmoniskt här och det skulle kunna gå många dagar I veckor utan att jag får skäl att tänka på eländet som är inne I städerna och så vidare.

Men om man bara lever på det sättet, genom en sån här pastoralidyll, så blir man eventuellt en ganska ineffektiv person från samhällsförändringsperspektiv som vi ändå är lite intresserade av. Vi måste, förr eller senare måste vi in I systemet igen eller då bygga egna system. Men om man bygger egna system, det betyder också att gå in I systemet. Det är bara att det är vårt eget system.

Vi kan inte bygga ett nytt system samtidigt, ett eget system, samtidigt som vi är liksom coola och alternativa och vi är inte en del av nåt system. Utan vi behöver göra nåt annat också. Nåt som inbegriper kanske organisation och disciplin på på en högre kollektiv nivå. Och det där är nånting som nästan ingen är intresserad av.

Inklusive jag själv. Jag är inte heller intresserad av de sakerna. Det är motbjudande för mig, vilket är någonting som bekymrar mig väldigt mycket, därför att ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att den här attityden som bland annat jag har är otillräcklig. Vi måste bygga, om vi ska få ordning på saker och ting så måste vi bygga, som vi ofta pratat om, en alternativ elit, en kontraelit.

Och ytterst så behöver vi också en alternativ stat, därför att den staten som vi har nu är obeskrivligt, totalt genomkorrupt och måste rivas, som du redan har sagt I den här sändningen, Boris, som du brukar säga så förtjänstfullt. Och jag kanske måste vara mer ödmjuk. Jag kan säga att, jag måste nog vara mer ödmjuk än jag har varit genom åren.

Alltså exakt hur det går till att bygga upp nånting helt nytt, separat från alla hittillsvarande institutioner. Är det realistiskt? Finns det kanske trots allt ett ganska starkt case för att gå in I existerande institutioner. Antingen de som är I sönderfall eller de som vi kan se som nu håller på att växa sig starkare och mer dominerande. De som I praktiken här och nu håller på att ersätta de gamla institutionerna.

Så om vi tittar på mediesfären så kan vi se att alternativa medier är ett väldigt intressant koncept och I bubbla sfären har vi försökt I liksom I mer än 10 års tid nu. Och en massa andra människor har försökt, men ingen har riktigt knäckt nöten. Ingen har lyckats så där fantastiskt bra på I den här sektorn och jag tror att en ledtråd är att ingen har lyckats särskilt bra med alternativa tidningar, alternativa radioprogram och så vidare.

Vissa lyckas väldigt bra med alternativ TV, kan man säga, på videoplattformar. Men de stora dominerande spelarna I vår tid är plattformarna. Det finns en och annan som är stor på Youtube. Men vet du vem som verkligen är stor? Det är den som äger YouTube. Och det här är nånting som jag tänker på mer och mer, att vi inte ska bygga digitala projekt för att konkurrera med Expressen.

Om vi menar allvar så ska vi bygga saker som konkurrerar med Google och Facebook. Och det kan låta galet. Men, jag får säga Nordnet här bara. För det första så är det nästan ingen som faktiskt försöker. Så att vi har, det är absolut inte så att vi har tillräckligt med empiri för att säga att alla försök är dömda att misslyckas. För det andra så finns det en hel del uppmuntrande exempel. Till exempel så finns det nu ett antal företag som utmanar Google med egenhändigt byggda sökmotorer.

Det finns mitt favoritexempel, ett företag som heter Kage, vars sökmotor jag själv har betalat för I många år nu för att det blir en mycket bättre söktjänst än Google, vilket framstod som nästan mirakulöst för sig 10 år sen att någon ens skulle försöka göra sån sak. Ett annat exempel som jag tycker är intressant är en plattform som heter Gab. Som började som en sorts klon av Twitter.

Men för kristna amerikaner, typ. Och det har gått riktigt bra för dem. Det är som ett eget litet mikroteknikimperium nu med en massa olika tjänster. Jag tror att de har som egna AI-projekt så de har en egen språkmodell tror jag som ska vara mindre censurerad eller nåt sånt där. Jag har inte exakt koll, men jag har hört ryktas. Och jag tror att de har en egen betalgateway för kortbetalningar.

Och det är liksom en av De har åtminstone försökt bygga en och det är en enormt viktig sak. Det är väldigt imponerad om någon klarar av det. Så jag är väldigt imponerad av GABE-projektet, bara deras ambitionsnivå, energin de har, att de kämpar på år efter år och så vidare. Jag har nästan ingenting gemensamt med dem som driver GABE ideologiskt. Jag tycker att när jag någon gång tittar in på deras plattform så vill jag kräkas när jag ser vad folk skriver där liksom och människorna som hänger där. Är absolut ingenting för mig. Men själva projektets strukturen är enormt intressant och det borde finnas många många fler GAB-liknande projekt.

Det finns också många projekt inom så kallad finntech som på seriösa sätt utmanar jättarna I finansbranschen. Och jag tror att det finns andra områden som borde utforskas som nästan ingen ens tänker på idag, men som skulle kunna bli kraftfulla vektorer för oss att verkligen inflytande och forma framtiden.

Och jag vill säga som jag säger ibland, jag menar det här på allvar. Om om någon annan sitter där ute och tänker på de här sakerna och har kring dem, hör gärna av dig till mig, Martinbubb punkt la. Jag försöker så smått börja samla fler människor omkring mig som faktiskt kan göra seriösa försök att att göra saker. Men poängen jag försöker prata om för den här sändningen är att vi måste börja tänka mer på på de institutioner genom vilka vi vill agera, genom vilka vi ska ta tillbaka våra länder och styra dem efter att vi har tagit tillbaka dem.

Och här finns det en lättsinnighet som jag själv eventuellt har bidragit till. Och även om jag fortfarande framför allt tror på att bygga helt nya saker så är jag inte lika säker som tidigare på att vi inte borde sikta in oss på en del existerande institutioner. De som nu försvagas I så snabb takt att de framstår som enormt urlakade bläckliga.

Och här finns det en diskussion och det är det som jag försöker, det blir väldigt omständigt nu, jag ber om ursäkt till alla som lyssnar, men det jag försöker leda in på här är att det finns en debatt inte minst inom, säger amerikansk höger och generellt I sådana kretsar, där man säger så här, de här unga vita männen, de I en väldigt problematisk situation, men vad ska de göra Vad ska man liksom, vad ska man försöka leda in dem på? Vad ska man rekommendera unga vita män att göra? För att man säger att många traditionella karriärvägarna, framför allt till högstatusyrken, yrken som traditionellt har inneburit mycket inflytande, de är stängda för unga vita män. Så vad återstår?

Och då finns det en debatt som handlar om hantverksyrken och yrkesutbildningar. Och det finns tips då som man ger ofta, kanske framför allt I USA, men man hör det här I Sverige också, att man man rekommenderar The Trade, alltså hantverksyrken. Och så säger man så universitetsutbildning, är överskattat. Det är bara att det är genomkorrupt vänster näste och de sysslar inte ens med att lära folk saker längre inom större utsträckning. Så att det är bättre för dig om du läser någon mer praktisk yrkesutbildning till exempel.

Det ändå rätt grej att vara jurist liksom, så bli rörmokare istället. Du kommer vara fullt sysselsatt hela din karriär, du kommer goda inkomster på en hög medelklassnivå, du kommer inte några studielån, du har bra möjligheter att starta eget, anställa dig till folk och bli en riktig företagare. Och du kommer att vara med folket. Du kommer inte sväva iväg I nån illojal elitklick som du kanske skulle göra om du blev en universitetsutbildad så kallad kunskapsarbetare och bodde I en storstad.

Och det finns ju helt klart ett case för det här, såklart. För att för många människor så är det rätt väg. Men det finns också folk som slår larm och en av dem är Brom Sage Pervert. Vi kan ta honom som exempel. Han påpekar ofta att institutionerna, universiteten och så vidare, de är fortfarande relevanta. Därför att oavsett om det är riktiga utbildningar eller inte så är det fortfarande genom dem som hög social status förmedlas och det är såklart det som är deras egentliga funktion I hög utsträckning. Alltså det handlar om att filtrera fram en nominell elit.

Minst lika mycket som det handlar om att förbereda studenter för meritokratisk konkurrens eller nåt sånt där. Så att om man avsäger sig, den akademiska världen helt och hållet, så avsäger man sig status och I förlängningen relevans. Så samma personer, inklusive VAB, säger att vi kan inte ge upp städerna. Därför att samhället kommer aldrig att styras från landsbygden.

Det är nånting som aldrig någonsin har hänt I världshistorien och det kommer aldrig hända. Så att vem som än är I städerna kommer att dominera. Om vi inte finns där då kommer nån annan än vi att dominera. Så enkelt är det. Alltså måste vi vara I städerna. Unga människor måste vara I städerna och etablera sig där genom utbildning och karriärer och socialt nätverkande, delaktighet I kulturliv och så vidare.

Om vi alla bara sitter på landet så blir vi garanterat irrelevanta och I slutändan helt överkörda. Ja, jag ska sluta prata nu, Boris. Jag är nyfiken på om du har följt den här diskussionen. Den här debatten med boomers som rekommenderar unga att satsa på tradesholi och millennier som känner sig lurade för att för att de nu ohjälplligen är irrelevanta bondläppar och en ny en ny intelligensia som kanske skulle kunna göra något men som inte har det fotfolk de behöver? Till exempel för att sätta in I statsapparaten. Vad tror du, antar?

Boris

Alltså, hela diskussionen Jo, jag har tagit en titt på den och hela diskussionen är mig så oerhört främmande därför att den tar inte hänsyn till hur verkligheten ser ut. Det ena är ju det här med Babs om att länderna aldrig har styr från landsbygden. Det är sant, men jag vill för andra gången ikväll citera Matetung att man ska omringa städerna och erövra dem från landsbygden.

Det vill säga, och då menar jag inte små orter utan mellanstora. Alltså, vi vinner ingenting genom att alla finns I Stockholm. Alla borde finnas I Solna. Nej, men så här, det där är liksom bara någonting han säger därför att han själv gillar att hänga I stora städer. Och det där är Alltså, det som saknas I de här diskussionerna är att folk förstår att det kostar vilken väg man än väljer.

Om att unga människor ska vandra in på institutionerna för att inte missa chansen att bli en del av en intelligenta. Alltså, den missar ju hur det ser ut på institutionerna idag. Vi kan inte å ena sidan säga att det är inte bra för barn att gå I dagens skola. De blir liksom nedbrutna och IT-lutare med olika saker.

Det blir det ju också på institutionerna idag, oavsett vilka höll jag på att säga, inte riktigt, men nästan. Och att gå där några år måste ju synes mer vara en sällsynt hopplös tillvaro. Och det är ju inte ett Jag har inget klart svar på vad man gör istället när man etablerar en ny intelligens, men att gå den vägen innebär bara att man slänger folk till vargarna.

Mycket få skulle vara starka att komma ur där opåverkade och icke-disillusionerade. Och om de är starka och tar plats I korridorerna så blir de ju inte långlivade. De kommer ju inte liksom att lyftas fram på nåt sätt av institutionerna. Så att det där är en oerhört märklig Och att Bap till exempel kan förordda en efter att gjort en beskrivning av hur institutionerna fungerar nu och har fungerat.

Det är liksom lite väl fantasirikt. För en stor grupp människor så vill jag nog rekommendera hantverkargrejen. Det innebär inte att alla behöver bli rörmokare, utan ska man vara väldigt konkret och praktisk och som gammal medarbetare på arbetsmarknadsstyrelsen så tycker jag man ska titta på 10 och tjugoårsprognoserna, de är ganska tillförlitliga.

Och det finns mängder av industriella utbildningar som man räknar med kommer att bli bristyrken om 10 och 20 år, oavsett hur teknologin utvecklas. Det är väl värt att titta på yrkestekniska utbildningar, yrkeshögskolortekniska utbildningar. Och som du själv sa, oftast så får man ju då studera och sen arbeta med folk som är någorlunda normala.

Och det finns ingenting som säger att man, jag skulle vilja säga så här, att om vi tänker oss att människor ska utvecklas intellektuellt, konstnärligt och själsligt, så skulle jag vilja säga att det är väl vidare lättare att klara av det på sin lediga tid och även på sin arbetstid, om man är till exempel svartläggare, som är ett favoritexempel, än när man är jurist.

Bara utbildningen och sen tillvaron I väntan på att man nån gång ska bemanna en ny statsapparat. Alltså, det funkar inte. Men vad jag skulle vilja få A och O här är att ingen sitter på några perfekta svar för hur det där ska byggas upp I Sverige. Därför att det finns ingen som än har sagt att det behövs, för att det kommer att finnas en massa utspridda initiativ.

Enskilda personer som gör saker och så vidare. Och så länge det inte finns en liten grupp som föresatt sig att bli större och som rent fysiskt, höll jag på att säga, reser runt och pratar med folk och samordnar och binder ihop, så kommer inte så mycket att hända. Då kommer vi att samtala med varandra om olika initiativ som finns, men ingen gör försök att väva nånting av alla dessa trådar. Och jag tror att det är dags att börja väva.