Martin

En av dem som hoppade in I här debatten I december var vår vän Bup. Han skrev en text på sin substack. Och han pratade om det, en av sina podcastavsnitt och så vidare. Han var ju på sätt och vis ganska generös och sa så här, det är bra att den här artikeln får uppmärksamhet. Därför innehåller den många upplysande siffror som gör den rasistisk-sexistiska diskrimineringen mot unga vita män både oförnekliga och oförsvarlig.

Och om grundtesen det är igen ex-män och boomermän som har mest skuld I den här situationen. Därför att det är de som har genomfört alla de här antimeritokratiska anställningarna. Så minoriteterna, de har inte anställt sig själva. Men BAP han gillar inte alls att den här artikeln utmålar unga vita män som en sorts utsatt minoritet.

För artikeln har ju då den har ju verkligen vita män som subjekt, som Bab säger då, som infödingarna som ska studeras. Och Och det är ju lite komplext kanske för att bilden av det här, bilden av unga vita män som en utsatt minoritet är förstås korrekt. Det finns ingen minoritet som är så hatad, bespottad och motarbetad som som vita män. Men BAP gör såklart en viktig poäng också att det leder ingen vart att dra på sig den här offerkoftan.

Det är väldigt bokstavligt talat, den förlorar attityd. Och det finns ingen som talar för att det finns nån att vinna strategiskt på på en sån inställning. Han gör flera påpekanden som jag tycker är intressanta, flera intressanta observationer. En sån är att det var inte så här som vänstern gjorde för att nå sina högsta nivåer av inflytande.

Vänsterns centrala var inte att att det är så synd om den eller den gruppen och därför måste de gynnas. När vänstern har pratat på det sättet, vilket den har gjort tidvis, då har den generellt gått bakåt. Och ett exempel på det är vad som har hänt under nu på senare år. När vänstern på många sätt har blivit svagare under precis den era som den här artikeln beskriver.

Men vänsterns riktiga källor till styrka, säger BAP, det är att de har lyckats utmåla sina gynnade grupper som starka och värdefulla. Det vill säga, man har sagt att kvinnor kvinnor har unika perspektiv och kompetenser. Och organisationer, de vinner på att använda sig av dem. De förlorar på att avhända sig den resursen.

Och svarta människor. Svarta människor, de är väldigt atletiska och charmiga och roliga och det finns också, ja, det finns massvis med svarta genier som samhället inte drar nytta av på grund av rasism. Och allt det här är såklart lögner, men poängen är att retoriken har gått I motsatt riktning. Så att om man ska följa vänsterns framgångsrecept så ska man absolut inte gnälla om att det är synd om en. Att man blir diskriminerad, man inte får säga det som man har rätt till och så vidare. Utan då ska man säga, den här gruppen är väldigt stark.

Eller eller annorlunda uttryckt så kan man säga, vi företräder den meritokratiska saken. Det är ni som blockerar meritokratin. Kapitalismen skjuter sig själv I foten genom att inte utnyttja arbetarklassens fantastiska förmåga att göra mer än att bara stå vid banden I fabrikerna. Ett klassiskt exempel på den från svensk politik är föreställningen om begåvningsreserven.

Det vill säga intelligenta, pigga unga människor från arbetarklassen som skulle kunna bli väldigt värdefulla I mer kvalificerade yrken, men som hålls tillbaka av att de inte får den utbildning de skulle behöva och så vidare därför att de är födda in I fel klass. Men poängen är att man säger inte att det är synd om de unga arbetarkönerna. Vilket kanske man gör också, men huvudpoängen man gör är att de är starka och värdefulla och resten av samhället borde dra mer nytta av dem för sin egen skull.

Man kan säga också att I mångt och mycket så var det ett korrekt resonemang. Men den poäng vi intresserade av här var att det var en korrekt retorik. Det var en effektiv strategi. Nu har vi en snarlik situation på vissa sätt. Och man kan faktiskt säga att det är exakt samma situation, därför att när den gamla vänstern vurmade för att ge den unga arbetarklassen en chans, då pratar ju de såklart om unga vita män.

Som diskriminerades mot, inte för att de var vita, men rent demografiskt så är det samma grupp som man pratar om nu. Jacob Savage eller Bromcisepervert pratar om. Det är samma människor bara 3 generationer senare. Och det finns såklart ett starkt case här. Vita män är de smartaste och driftigaste människorna I hela världen.

De byggde världen som vi känner än idag. Vita män byggde hela civilisationen. All vetenskap och all kultur och alla tekniska landvinningar, det som har gjorts av andra än vita män, det är så lite att det I praktiken är ett avrundningsfel. Och det är inget snack om att vita män hade kunnat dra hela lasset själva om om det hade behövts eller om de hade fått det göra det. Om du tar bort varenda kvinnligt geni som någonsin har existerat, du tar bort varenda kinesisk uppfinnare, varenda afrikansk konstnär och så vidare från världshistorien, då har du nästan exakt samma sak kvar.

Och det är förstås också att utan den här kulturen som I modern tid har premierat kvinnor och afrikaner och så vidare på det här vettlösa sättet. Om inte vita män hade behövt bära den bördan så hade de såklart kunnat göra mycket, mycket mer nytta. Så nu Nu när man inte bara försöker få in kvinnor och svarta I de vita männens sammanhang utan man har också kommit så långt att man marginaliserar vita män I de miljöer där de naturligt borde dominera.

Då är det förstås så att det finns en enorm begåvningsreserv. Faktiskt I precis samma bemärkelse som man pratade om för 100 år sen, där arbetarrörelsen vill ge fler arbetarbarn möjlighet att läsa på på universitet och så vidare. Stämmer det, Boris, att det finns en sorts, att det är egentligen samma sak man pratar om här? Ja, det stämmer

Boris

väldigt mycket, mycket bra. Jag skulle vilja tillägga att även de som ser den här reserven, så att säga, förfaller till tycka synd om. Jag menar, man kan ta Trumppopulismen. Det är den ju också tycka synd Åh, de här stackars människorna I rostbältet och de här stackarna I aparasherna.

Vi måste göra nåt för dem. Och det liksom inte den gamla socialdemokratins inställning egentligen. Den var ju att, nej men hörni, ni vita arbetare, ni är en jävla kraftreserv. Problemet är att ni är försupna, smutsiga, halvan ärfabetiska. Nu ser ni för fan till och skärper upp er så att man kan er som en liten här.

Och det perspektivet, alltså det blir för mycket gullande att tycka synd om även bland de som tycker rätt om de vita. Jag är ju ganska trött på de här apolashmänniskorna. De har bott I ett rostbälte I 50 år och det mest aktiva de tar sig till är liksom att stoppa I sig och opinionerat verkar det som. Alltså, det är för mycket stryka medhårs.

Antingen tycker man synd om eller så stryker man då medhårs om vi tar USA som exempel. Och I Sverige är det ingen som helst stryker vita medhårs längre.

Martin

Nej. Nej, precis. Alltså, appalacherna. Det här också, det här tycker jag också är bra, det är den som är anslutande poäng som Bapp gör I sin artikel. Han säger då att det här narrativet om unga vita män som blir åsidosatta, Det har I själva verket varit etablerat I USA och I världen även bland vänstersinnade. Åtminstone sen 20 16.

När man började förklara brexit och Trump och I Sverige, Sverigedemokraterna och så vidare. Då sa man att det är arga vita män. Som proteströstar och så vidare. Man kan säga om omansvill att det här är faktiskt vänsterns egen historieskrivning I mångt och mycket. Ja. Men det har såklart inte alls fått vänstern att känna nån sympati för vita män.

Tvärtom, de föraktar de bara ännu mer. Så det har inte haft nån som helst positiv effekt. Och det är också, det är ingenting som Bapp säger I den här artikeln då, jag antar att han håller med om det, men det är att den reaktionen från vänstern är I grund och botten en korrekt instinkt och inte bara från vänstern därför att du bor ute, du ger uttryck för en liknande en liknande uppfattning och jag tycker det är uppfriskande att höra.

Därför att det är inte en dålig sak att förakta svaghet. Det är naturligt och ändamålsenligt. Vi bör förakta svaghet och vi bör lyfta fram styrka och skapa mer styrka. Och det gör man inte genom att älta hur synd det är om en. Eller säga, då den eller den gruppen, det är så synd om dem eller att den eller den gruppen lider på grund av vad nån annan grupp har gjort mot dem och så vidare.

Det där är bara, det är en absolut kontraproduktiv mentalitet även om det finns såklart frön av sanning och det är liksom en del av sanningen är att de där sakerna händer. Så det är ett otroligt ofruktbart sätt att gå tillväga. Men vad ska man göra istället Och det Bup säger I sin artikel är att man måste vara mycket mer framåtlutad.

Så man ska inte gnälla över vem som har blivit förfördelad och så vidare, utan det man bör fokusera på om man pratar om de här händelserna, det är inte de vita männen. Du säger de unga vita männen som blir åsidosatta och så vidare, utan det är de kriminella idioterna som har genomfört de här övergreppen. Och inte minst alla inkompetenta idioter som har installerats I alla organisationer genom den här politiken. Så att det är mycket bättre att fokusera på att de som har de här jobben nu efter de här korrupta rekryteringsprocesserna och så vidare, de är gravt inkompetenta och borde ersättas så fort som möjligt.

Och Barp säger också då att mer korrekt fokus är att fokusera på eliterna. De förmenta eliterna som kontrollerar våra samhällen och exponerar hur otroligt usla de är. Korkade, obildade, deprimerade. Och såklart att de driver flera parallella direkt suicidala samhällsprojekt som de försöker dra med sig hela befolkningen på.

Folkutbyte såklart, men också destruktion av all fungerande energiinfrastruktur, accelererande kulturell generering. De har en ganska bra lista där. Och att de har trängt ut unga vita män ur deras led är framför allt nånting som gör dem själva sämre. Som gör att de kommer att denerera ännu snabbare och att och att den botten som de sjunker mot är ännu djupare än tidigare.

Och den vinnande strategin för att möta det här är att skoningslöst attackera motståndarens ledarskap och genom att lyfta fram sin egen grupp som stark och att exploatera sin egen grupps styrkor. Och Jag håller såklart med. Alltså, här I Radio bubbla så har vi ett riktigt gediget track record när det gäller att förklara hur korkade, obildade och depriverade till exempel politiker är.

Och journalister och akademiker och annat sludder. Bab skulle ju digga vårt program om han kunde svenska. Men det här sätter också saken I ett annat ljus. Till exempel därför att det inte blir en lika tydlig raskonflikt. Därför att de flesta individer som driver på den här utvecklingen, både I USA och I Sverige, är vita män.

Vilket BAP också påpekar. Alltså minoriteterna som blir infoterade, de har såklart en hel del skuld därför att ofta har de eldat på för mer diskriminering. Men I grunden så är deras beteende begripligt. Det som är mer svårbegripligt är att de här sakerna har kokats ihop och implementerats huvudsakligen av vita amerikaner, vita svenskar I Sverige.

Kanske inte I strid med deras egna intressen nödvändigtvis på ett personligt plan, men definitivt I strid med sina barns intressen och sina barnbarns intressen. I den mån de har skaffat sig några såna I de enskilda fallen. Och när Jacob Severt skriver de här boomercheferna, de som fick sitta kvar medan man bytte ut hela hierarkin under dem och så vidare, så får han det att låta som att de inte hade nån agens.

Utan allt det här liksom påfördes utifrån och bommerchefernas försyndelse var att de liksom passivt accepterade alltihop. Ja, okej, acceptera att de byter ut folk under mig. Bara jag själv får sitta kvar och så vidare. Men det där är en väldigt, det är en falsk bild. Alltså ingenting händer av sig själv. Så vem var det som drev igenom alla de här förändringarna? Vem det som vem var det som bestämde att den här agendan skulle gälla? Där man trängde ut vita och trängde ut män och så vidare.

Ja, det var samma som var människorna. Det var samma vita män, de här gubbarna som satt kvar, boomer I generationen, vita män födda på 40-talet och 50-talet I väldigt hög utsträckning. Så att om vi gör listor över vem, vilka individer som I grunden är skyldiga till att vi är I den situation vi är I så är framför allt precis den gruppen. Till exempel, man hittar extremt få icke-svenskar på listan över vilka som förstört Sverige.

Man hittar inte särskilt många judar. En del såklart, men det finns inte en chans att judarna själva hade kunnat göra allt det här om som de anklagas för att gjort om de inte hade haft entusiastiskt stöd från svenskar och andra, så att säga, infödda vita Och jag tror att det här är ett problem för många på högerkanten.

Framför allt de som har kanske ett mer utpräglat rasperspektiv på på politiken. Därför att man vill gärna se det som en konflikt mellan den egna gruppen och andra grupper. Och jag tror att det är delvis därför som vissa är så fokuserade på att förklara allting med judiskt inflytande. Därför att sanningen är svårare att konfrontera, det vill säga att fienden finns på insidan.

Och en uppgörelse med fienden innebär alltså att ta hårda konflikter inom vår egen etniska grupp. Vilket I sin tur kan blockeras av en sorts rastänkande där man vill, man gärna vill liksom glorifiera sin egen grupp, vill väl omhuldad bild av sin egen grupp. Man vill skylla allting gärna på utlänningar eller rasfrämlingar eller särskilt maligodenta grupper. Oavsett om det är liksom ryssar eller danskar eller judar.

Jag för min del, jag tycker det är viktigt att slå fast att det är vi svenskar som avgör vad som händer I Sverige. Om vi inte tror på det så finns det inget hopp. Därför då kan vi bara hoppas på att andra gruppers välvilja, de som egentligen bestämmer. Men det är faktiskt så att det är svenskar som bestämmer I Sverige. Det har alltid varit så och det är så nu och det kommer alltid vara så.

Men en diskussion som jag blir mer och mer övertygad om att vi måste efter att Jag har kanske släpat på fötterna här. Jag har släpat på fötterna I rätt många år, men vi behöver en sorts räft och rättar ting mellan generationerna. Jag undviker den här diskussionen I viss mån för att den känns personlig och komplicerad. Men det är faktiskt så att det är såna människor som mina föräldrar till exempel, svenskar födda på 40-talet, som har satt oss I den här situationen.

Och nu går landet på knäna på grund av vad de har ställt till med. Och till råga på allt så förväntas vi låtsas som ingenting. Istället ska vi säga såna här lögnaktigheter som att, ja, det var de som byggde landet. Vi måste respekt för de som byggde landet. Och vi ska lägga enormt mycket resurser på att betala ut till exempel höga pensioner till dem. Bygga ut vårdsystemen så att de även på ålderns höst ska få leva som omhuldlade parasiter.

Precis som deras älskade parasiter som de är importerade från tredje världen och som vi aldrig någonsin blir av med om det är upp till fyrtiotalisterna. Ja, jag tror inte vi kan lösa de här problemen om vi ska spela det här apspelet där vi vevar med händerna och pratar skit om den så kallade flyktingkrisen 20 15 och så vidare, utan vi måste kunna prata om vad alltihop egentligen handlar om och att svenskar har begått fruktansvärda brott mot andra svenskar.

Boris

Svar ja. Men jag tror att här, jag gäller att knyta an till någonting vi har pratat om tidigare. Det är den här udda om att det är woke som har förstört allting. Alltså att människor tror att det är nån typ av som är nytt. Som har förändrat och förstört västerlandet. Och det urboot har korkat och det är ohistoriskt.

Men det är också ohistoriskt både när det gäller Och att man inte ser liksom att att det här är mekanismer som både I USA, I Sverige, I Storbritannien Nästan alltid har funnits där, alltså. Och att I politiken så skaffar man sig röstboskap helt enkelt för att befrämja sina positioner. Både, har alltid gjort det I USA och sen länge gör man det I Sverige.

Jag skulle dock vilja kanske inte lasta boomergenerationen så jäkla mycket. Inte på grund av att jag bör försvara mig själv, utan mer därför att om man tittar på aktivisterna som sprang på gatorna och var aktiva 2016 och så vidare, så var det ju vida yngre människor stod för detta.

Så I Sverige tror jag liksom det här skiftet kommer långt senare än, eller ganska mycket senare än det gjorde I USA, där det liksom är inbyggt sedan tidigt 1900-tal. Men framför allt, förutom att man ska man bör definitivt diskutera vad varje generation är skyldig till. Men man bör också ta en grundlig diskussion om mekanismerna.

Vem fan är ansvarig? Och där du säger att det är liksom vita män oavsett religion som har styrt utvecklingen I västerlandet och som har gjort det oerhört målmedvetet. Och det gäller både de som är verksamma I politik, akademi, media, men också I företagsvärlden. Och när man nu liksom är svettig och nervösa I San Francisco-området för att det ser ut som om det plötsligt sitter en massa fodorabud vid datorerna.

Så ska man ju betänka att, så där gjorde de I San Francisco redan på 1890-talet. Man tog dit en massa kineser för att bygga järnvägar och infrastruktur. För att de hade byggt kinesiska muren, då kunde de bygga järnvägar också. Och de var billigare framför allt. Företagare har alltid I västerlandet tittat på var får vi den billigaste arbetskraften?

Politiker har alltid tittat på var får vi den billigaste röstboskapen? Och om man inte monterar ner statens möjlighet att importera röstboskap, då står man sig slätt oavsett vilken generation som har makten. Och ibland så har jag en känsla av att vare sig Jacob Savic eller faktiskt också Bab ser det grundläggande felet I samhället, alltså måste opereras bort. Det är inte bara och enskilda personer som måste bytas ut, utan fortfarande gäller uppgiften spränga staten I luften.

Martin

Ja, det är så sant som det är sagt och Det tänker på med den så kallade boomergenerationen eller köttbärgetorvar eller vad fan skulle kalla dem för I Sverige. Jag tycker det bara roligt med köttbergetsorvar. Har något minne av Göran Person när han använder uttrycket. Det jag tänker på är att det de gjorde, det anklagade de för det gjort, det gjorde de på 70, 80 och nittiotalet.

Och allting som hände sen med det stora folkutbytet efter millennieskiftet, det är någonstans en oundviklig konsekvens av grunderna som lades I de tidigare åren. Och sen när vi kommer till 2014 och 2016 och såna där saker, det som du beskriver Bo, som att det är en annan generation unga människor som gör helt andra saker. Där måste börja om och göra annan sorts analys av vad som hände där. Alltså, manegen var ju krattad för dem. Det fanns ingenting som kunde fånga upp och dämpa de vågorna som kom sen.

Därför att de tidigare generationerna inte hade gjort en skit för att ge samhället den robustheten. Och därför var vi väldigt sårbara när de här sakerna kom. Som på många sätt är liksom förlängningar av de andra tendenserna och så vidare, men som också accelererades av specifika saker som hände. Så till exempel, det som jag ofta återkommer till, jag har nämnt förut I radion, det är kanske inte en Jag vet inte hur pass kontroversiell analysen är. Jag vet att det finns andra som säger samma sak. Men det var enligt min mening nånting väldigt, väldigt stort som hände år 2012.

Det var verkligen en stor brytpunkt det är liksom före och efter 2012 är nånting som är värt att studera. Och enligt min mening, det som hände var ju att Obama blev ångvald som president. Redan när Obam blev president första gången så började liksom dammluckorna krackelera. Men 20 12, när han blev omvald och I det här valet då där Mitt Romi, Mitt Romi skulle vara mot kandidaten, mot mot Barak Obama, som som inte hade några invändningar alls egentligen mot Obama och han han var liksom sådär outhärdligt och undergiven.

Och precis som John McKeynes var det nästan så här att han Han tackade Obama för att Han röstade också på Obama, precis som McKeynes gjorde. Tyckte det var bättre att han vann. Då skapades det en känsla I USA och hela världen av att det finns inget motstånd längre. Det finns bara en politik nu och det är den här Obama linjen. Och samtidigt satt Obama igång med en massiv kampanj av ras raspolitik.

Där han började säga saker som var 180 grader motsatt till hela hans inställning, hela hans profil innan han blev vald första gången 2008 när han skulle vara den postraskandidaten. Från och med 20 12 så blev han istället liksom ultraraskandidaten. Från, jag minns ju Trabon-Martin-affären, jag hör jag verkligen till, När Obama gjorde hela Travon Martin-skandalen väldigt personlig och I mer eller mindre pekade ut och sa att Travon Martin är Om jag hade en son då skulle han se ut sådär, sa Obama.

Boris

Det här är mysigt. Ja, det är I och för sig roligt.

Martin

Kanske liknande beteendemönster. Obama satte igång någonting fruktansvärt och jag tror fortfarande inte vi har förstått den fulla vidden av en sorts rasapokalyps som som Obama utlöste. Där liksom väldigt många av de här rasproblemen som som vi hade I väst, de var på väg att gå över. Vi hade lappat ihop dem.

Och inte minst I USA så fungerade det ganska bra liksom, relationerna mellan svarta och vita. Allt det där raserades av Obama specifikt under hans andra mandatperiod. Det här är bara ett exempel på någonting som är mycket mer specifikt som kan vara värt att diskutera. Men jag har inte ett ord om det såklart I Jacob Savels-applikation.

Boris

Det finns ju vissa sådana handgranatsögonblick alltså. Och tjugotalet och Obama hör definitivt Men det är samma sak där. Nu verkar jag vara en historiegnet här, men det stora trollerinumret som USA har lyckats genomföra och som faktiskt gör det möjligt för Obama att kasta in den här spränggranaten I den amerikanska politiken av samhället.

Det börjar redan på 50-talet. Jag brukar tjata om det, men folk fattar liksom inte att då LAS grunden när USA faktiskt genomdriver, utpressar och tvingar Europa att avkolonisera. Och de argument man använder då, det är precis samma syn på relationen mellan vita och svarta som Obama ger uttryck för.

Det är ingenting som skiljer utan att han flyttar bara striden till hemmaplan. Nu har vi befriat de svarta I världen från de grymma portugiserna och belgarna, Och nu ska vi också befria dem här I USA. Alltså, västvärlden lät sig bara piskas av USA I årtionden.

Och sen så står Obama till. Det är liksom bara kulmen på den här utvecklingen. Och sen slår det tillbaka en gång till på Europa, vilket är så nervöst. Först ska man tvingas gå med på en avkolonisering och sen 70 år senare kommer USA anfört av Obama och säger, inte tillräckligt. Vi vill låta de strukturerna I era hemländer också. De far aldrig nog liksom.

Martin

Nej, de har gjort det så många gånger nu I flera 100 års tid. Ja, de lyckas alltid göra. Och de kommer att göra det igen. Det vore ett helt obegripligt mirakel om det aldrig hände igen att Onkel Sam satte ner sin antikoloniala stövel I våra ansikten.