Martin

Jag vill prata lite grann om Marcus Laard. Jag har mumlat en del om honom I radion. Jag har varit lite försiktig för att han han har inte lanserat sin riksdagskampanj inför 2026 och jag vill inte gå när det hände sig I förväg. Vi var ju många som höll tummarna kan man väl säga. Och nu är det offentligt.

Kampanjen är I full gång. Marcus Allard kandiderar till riksdagen med Örebropartiet. Så nu är det dags att snacka mycket mer om Marcus Allard. Och jag, för min del, jag är 100 procent ombord på det här tåget nu. Det här är, somit mig anbelangar, det stora politiska projektet inför valet 2026 att få in Marcus Allard I riksdagen.

Och det kanske låter som ett skämt. Det låter som ett ironiskt skämt från min sida. Men det är inte det. Jag menar på absolut allvar att av allting som jag ser på det politiska landskapet så är det här det bästa vi kan hoppas på I nästa val. Och om jag får välja mellan att Magdalena Andersson som statsminister och Alad I riksdagen eller att Ulf Kristersson som statsminister och inte Alad I riksdagen Då håller jag för näsan och tar S-regeringen med Allard som blåslampa.

Jag och Marcus Allard har inte särskilt mycket gemensamt på ett filosofiskt plan. Han ser sig själv som en populist, kanske en vänsterpopulist. Jag är absolut inte en populist och är absolut inte vänster. Allard han pratar ganska mycket om Marx och Lenin och till och med om Stalin. Jag har hört ljudklipp från Allarde där han säger positiva saker om Stalin från hans podcast som han har med Marconshi Une.

Rent konkret så står Allard för en massa politiska som jag avskyr. Som att han försvarar välfärdsstaten till exempel. Han vill till och med bygga ut den. Och han tjatar hela tiden om såna här stupida vänstergrejer som att tandvård ska finansieras av skattemedel. Gratis tandvård som det kallas på I framtiden. Gratis tandvård till alla barn.

Men Marcus Alard har också positiva egenskaper som råkar vara extremt positiva och dessutom extremt ovanliga. Och, tror jag, extremt viktiga. Potentiellt avgörande för vårt lands framtid. De här egenskaperna är så värdefulla att jag gärna ser en gammal marxist komma till makten. För allt jag bryr mig får han driva igenom skattehöjningar och förstatliganden av företag. Och vad fan han nu vill hitta på. Kanske nån sån här feministisk skit. Jag antar att Allard tror på sånt också.

Så desperat är läget. Så desperat är Sveriges behov av det som Marcus Allard har. Och den första saken som fångar min uppmärksamhet är ju att Allard framstår som totalt orädd. Och oräddhet brukar inte betyda faktisk avsaknad av rädsla utan det brukar betyda att man har en förmåga att tygla sin rädsla och göra saker trots att man är rädd.

Allard verkar ju bitvis en ganska neurotisk typ. Han framställer ofta sig själv som en sorts psykiskt vrak. Men det väsentliga är resultatet. Det vill säga att han gör saker som andra inte gör för att de andra är för fega. Och jag räknar in mig själv I den senare kategorin. Alltså Marcus Alard, han får mig att skämmas över att jag inte är ute I den riktiga offentligheten och tiggar.

För jag sitter här I min podcast som är konstruerad på ett sånt sätt att den aldrig kan få mer än några 1000 lyssnare. Och jag tycker att det är väldigt bekvämt. Men det är kanske för bekvämt. Marcus Allard är inte en särskilt bekväm person. Han gör extremt obekväma saker. Som att starta ett parti och utkämpa valrörelsen och härja I politiska församlingar.

Och sen vinner han. Efter det ställer han sig I talarstolar och vrålar om vilka idioter alla andra politiker är. Hur hon slösar med skattepengar på totalt värdelösa projekt. Hur hon driver en aktiv folkfientlig migrationspolitik. Och han konfronterar journalister. Det är nästan det bästa av allt. Han drar ner brallorna på alla journalister som är dumdristiga nog att låta sina vägar korsas med allad.

Och ibland så går han på offensiven och jagar både och journalister med blåslampa över deras medlöperi. Och det är helt fantastiskt. Och han levererar gång på gång på gång. Alltså det är inte en gång utan han gör det varje vecka där uppe I Örebro. Och det finns ingen annan I Sverige som gör de här sakerna. Vi har enstaka personer I megiesfären.

Som till exempel Christian Peterson. Han är en riktig hjälte. Vi har pratat om honom tidigare. Tror att om vi hade 10 stycken Marcus Allard och 10 stycken Christian Peterson då skulle hela systemet börja krackelera. Då skulle den härskande klassen inte kunna hålla greppet om situationen längre. Det är helt sjukt att det bara finns en enda politiker som jag inte fraktar för för deras monumentala feghet.

Men hur det nu är så finns det I alla fall en politiker som jag inte fraktar. Det finns en som jag beundrar för hans mod och hans aggressivitet och för det absoluta förakt som han visar för alla sina politikerkollegor. Och det är vad vi verkligen behöver. Offentliga demonstrationer av totalt förakt Ett totalt förkastande av hela det politiska spelet.

Och en sak som jag gillar särskilt med Lars är att han är så otroligt grov och vulgär och skitig. Han pratar som en lätt efterbliven bondläppsomer. Det är som ett helt nytt demografiskt fenomen, åtminstone I offentligheten. Och I Örebro så är de helt desperata I lokalpolitiken, över Lars framfart. För hans ovärdiga beteende.

Hur han liksom smutsar ner och sänker nivån och ruinerar den goda tonen I kommunfullmäktige med sina mobbarfasoner och så vidare. Och det är nånting som vi verkligen, verkligen behöver. Därför att det finns ingen värdighet I svensk politik. Den som låtsas att det finns att det finns nån sorts ärevördig hederlig verksamhet och vi är folkets företrädare och så vidare De människorna är antingen sorgliga idioter eller usla medlöpare.

Därför att sanningen är att svenska politiker är en bunt depriverade undermänniskor som har ägnat flera årtionden åt att försöka förstöra Sverige. De förtjänar ingen som helst respekt. De förtjänar bara frakt och avsky. Så att nu när det kommer en politiker som visar absolut 0 respekt för det politiska systemet och för politiker och istället bara öser frakt över dem då är jag eld och lågor.

Och jag skiter lite I den politiska riktningen. Den enda politiska frågan som jag bryr mig om är att stoppa folkutbytet. Och Marcus Allard, han är helt okej I den frågan. Han har inte samma inställning som jag har, men han är ljusår bättre än alla I riksdagen, inklusive SD. Så att han är relativt bra är den enda fråga jag bryr mig om. Och han har exakt rätt attityd till det politiska.

Dels I sitt enorma förakt men också I sina maktambitioner. Därför att Marcus Alard är en av ytterst få politiker I Sverige som fattar att politik handlar om makt. Och så vitt jag vet så är jag den enda politiker I Sverige som öppet säger jag vill makt. Jag söker makten. Jag ska ta makten. Jag personligen vill bestämmanderätt över landets affärer.

För det tror jag skulle vara mycket bättre för landet än att de här depriverade clownerna styr. Och jag vill inte att Marcus Allard ska få all den där makten. Jag är inte bekväm med det. Det låter som en problematisk Men som en murbräcka så framstår han som idealisk. Därför att han kan ta ner svensk politik till en nivå som matchar vad det faktiskt handlar om. Han kan visa upp politiken som så smutsig och korrupt och idiotisk som den faktiskt är.

Och när han har gått runt och sagt jag vill makt då kanske fler kan finna modet att säga samma sak. Inklusive folk som är aningen mer genomtänkta och moraliskt sunda än laard. Men just nu sitter vi verkligen skiten I Sverige. Vi sitter djupt I skiten. Det är inte säkert att vi klarar oss ur den här situationen.

Så det är inte läge nu att vara petig. Om det finns nån som vill göra nåt och verkar röra sig I rätt riktning och som inte är Som inte är en strykröd liten skit som hukar sig och darrar på läppen och står med mössan I hand och vill bli insläppt I finrummen som kräken I SD. Om det finns en sån man, låt oss göra vad vi kan för att ge honom vind I seglen. Tack Boris för att du hade tålamo med min lilla Pelle.

Boris

Nej, men den var jättebra och alltså I verklig mening väldigt bra. Och alltså, för en gångs skull vill jag bara säga att jag instämmer med föregående talare, både hans beröm, analys och alla förbehåll. Även om jag själv har samma politiska hållning som alla har, men är mycket mer genomtänkt och korrekt.

Man kan också uttrycka det så här lite bonigt. Man tar vad man får och det här är vad som Gud har sänt oss just nu. Då får vi köra på det.