Martin

Nättidskriften Kvartal har publicerat en artikel om libertarianism. Rättare sagt om libertaraner. Och det är intressant såklart. Inte nödvändigtvis för att artikelns innehåll är så intressant. Det är en ganska bra artikel. Men Vi libertarianer är ju såklart intresserade av hur vi uppfattas. Precis som att svenskar är väldigt intresserade av den så kallade Sverigebilden Så är vi I libertarianer intresserade av libertarianbilden.

Och jag för min del, jag tycker alltid det roligt att se hur svårt det är för andra människor att ens se oss. Det vi ibland kallar för osynlighetsmanten. Så det är alltid kul att studera hur den fungerar. Jag såg en kommentar på BBS:en häromdagen faktiskt. Om den nudistiska osynlighetsmanten. Som tur var det så. Va? Nej. Den nudistiska osynlighetsmanten. Ja. Det var ju ett litet missförstånd.

Det tror jag man får säga. Dra upp kallingarna, Kalle. Vår osynliga vän, han är inte bara en aspirerande nudistisk kroppsbyggare. Han är libertarian. Det är därför han är osynlig. Men nu ska vi inte prata om det. Nu ska vi prata om hur kvartal ser oss. Om de ens ser oss. Den här artikeln är skriven av Erik W Larsson.

Han är läkare, legitimerad läkare och specialist inom psykiatri samt ST-läkare inom allmän medicin. Så nu är jag extra angelägen om att osynlighetsmanten ska fungera. Det här låter som en ful fisk. Artikeln börjar med en lite rolig anekdot om en intervju som blev minneshålad av Timbro.

För då skulle den här Erik Larsson, han skulle intervjua den amerikanska libertarian Brian Kaplon för den numera nedlagda tror jag, nättidskriften Smedian. Och då hade de en liten debatt när det diskussion om kvinnor. Om att kvinnor ibland har svårt att bli anställda för att arbetsgivare är oroliga för att de ska bli gravida och vara föräldralediga.

Och vad ska man göra åt det? Och då säger Brian Kaplan att ja, man kan låta kvinnor skriva underkontrakt där de lovar att inte bli gravida under anställningsperioden. Så att om man inte planerar att bli gravid så är det ett jättebra sätt att komma runt diskrimineringen. Och folk blev väldigt förbannade på det där. Och det vändes mot Timbro. Hur kunde Timbro publicera en så otroligt missgynn och nedrig text?

Och sen plockades den ner smedjan avpublicerade intervjun med Brian Kaplan för den var för kontroversiell. Ja, det var en lite rolig anekdot. Jag hade aldrig hört talas om det här. Brian Kaplan är ju ändå en tämligen harmlös vänsterlibertarian. Men Wohlskibento han ska förklara, vad är en libertarian för nånting?

Och han säger att en liberal är samma sak som en liberal, fast ännu mer. Vilket Man kan tekniska, filosofiska invändningar mot den beskrivningen och jag uttrycker såna synpunkter ibland. Men det är också en sak som jag brukar säga ibland när jag pratar med normis. Om jag säger att jag är liberal och de och de Alltså, jag pratar inte om det där, men om verkligen om de verkligen liksom trugar och försöker dra det ur mig så kan jag säga liksom att jag är politisk liberal.

Vad betyder det då? Ja men det är som liberal fast ändå. Jag kan säga någonting I den här stilen. Och sen säger han också att. För att det är ett språk som de förstår. Jag brukar framför allt säga att jag gillar privat ägande och fria marknader och personlig frihet. Men. Den här artikelförfattaren han säger också att dibutarier ser individuell frihet som det högsta goda. Och här kan man göra kanske en lite mer seriös invändning därför att det här är absolut inte sant.

Det är inte så att man behöver se individuell frihet som det högsta goda för att vara libertarian. Det finns massvis med libertaraner som inte har den synen. Jag själv till exempel har inte den inställningen och Generellt sett så gissar jag att de flesta libertaraner I världen åtminstone anser inte att frihet är det högsta goda, utan de är libertaraner av andra orsaker.

Och den primära orsaken till att folk är libertaraner är att de anser att libertarianska rättsprinciper är att föredra framför alternativen. Och det är det jag menar med att jag är libertarian, att jag gärna skulle se en libertariansk samhällsordning införd. Vilket gör mig till liberal, men det har ju nästan ingenting att göra med huruvida frihet är det högsta goda eller nåt sånt där. Man ju tänka sig motsatsen också, att nån som ser individuell frihet som det högsta goda men som inte vill införa en liberal samhällsordning.

Till exempel för att, för att man inte tror att en liberal samhällsordning skulle maximera friheten eller att det finns andra värden som väger tyngre. Kanske några underordnade värden som tillsammans har en tillräcklig tyngd eller nåt sånt där. Och det finns exempel på det. Och, ja. Blir lite, jag vet inte hur mycket vi går in på den här filosofiska diskussionen, men det var nånting vi reagerade på bara. Ja, vi skippar allt det där. Det där är bara filosofi.

Vår skribent här, han är psykiatriker. Så han vill såklart ta ett psykiatriskt grepp på frågan. Och inte mig emot, är illa sånt. Han pekar på psykologisk forskning som Jonathan Heit har gjort där han jämför folks psykologiska profiler med deras politiska uppfattningar. Och han har upptäckt. Håll I er nu, kära lyssnare. Jag hoppas ni sitter nere, att ni har tagit er hjärtmedicin.

Han har upptäckt att libertaraner uppvisar tendenser som är kännetecknande för autism. Och han lutar sig mot Simon Baron Cone som är en känd autismforskare. Han har en modell för 2 former av kognition som han kallar för empati respektive systematisering. Där empati är förmågan att uppfatta och tolka andras känslor och avsikter.

Och där systematisering är en dragning till regler, mönster och strukturer. Notera, kära lyssnare, hur empati är en förmåga. Medan systematisering är en dragning. Man skulle kunna säga att systematisering är en förmåga att uppfatta och tolka regler, mönster och strukturer. Eller att empati skulle kunna vara en dragning till andras känslor och avsikter. Men intressant nog så framställs empati här som en förmåga men medan systematisering framställs som en dragning. Det intressant då.

En pervers böjningse. Ja, är precis vad det är. Hos de flesta människor är balansen mellan empati och systematisering någorlunda jämn. Vid autism tenderar dock den systematiserande sidan att dominera på bekostnad av empati och förmågan att förstå andra. En liknande profil återfinns hos många som beskriver sig som libertarianer.

Man ju tänka sig att man skriver om det här stycket. Man kan säga så här, I vissa människor tenderar den empatiska sidan att dominera på bekostnad av systematisering och förmågan att förstå regler, mönster och strukturer. Men så står det alltså inte I den här artikeln. Så här är dels att vissa människor är autistiska, det vill säga oempatiska och regelfixerade.

Och det gör att de dras till ideologier som bygger på strikta regler. Och jag brukar inte förknippa liberalismen med en som bygger på strikta regler, åtminstone inte så många regler. Liponismen en som handlar om att man kokar ner allting till en, 2, 3. Väldigt enkla regler, generella regler som gör att man inte behöver så mycket andra regler. Men han tar som exempel på Jeremy Benham som var väldigt autistisk som person och utvecklade en sorts liberal Och han tar också exempel på Carl Marx och Friderängles.

Och deras om vetenskaplig socialism, som de kallar Han säger så här, under 1900-talets första hälft fanns det gott om excentriker I tjocka glasögon som försökte konstruera det perfekta samhället utifrån Marxdoktriner. Men efter Sovjetunionens fall förlorade marxismen sin intellektuella trovärdighet. Ja.

Vi minns ju alla hur det var 1985 när marxismen glänste med sin monumentala intellektuella trovärdighet. Jo. Så att nu nu då, när marxismen inte är trovärdig längre så måste alla autister hitta nåt nytt att fixera sig på. Och då skriver han då, I vår tid är är det framför allt liberalismen som erbjuder en vision om ett mer rationellt samhälle grundat på ett fundamentalt axiom.

Och sen kommer ett ganska intressant stycke faktiskt där han attackerar Brian Kaplon för att han förespråkar extrem massinvandring. Vilket han gör, Brian Kaplan säger att USA borde 1000000000 invånare. USA borde öka sin befolkning till 1000000000. Det är Brian Kaplan-linjen genom invandring. Och Fredrik Segerfeldt får en släng av sleven också.

Som då är typexempel på en autistisk libertarian som vill förstöra Sverige med massinvandring. För att han är en autistisk libertarian. Han nämner också Taylor Kauen som jag brukar prata om ibland och Elon Musk som jag också har nämnt en eller 2 gånger I radiisk historia. Men det går inte riktigt ihop det här med regler. Lipitraner är liksom inte de mest regelfokuserade människorna men vi måste tillbaka till det psykiatriska för att förstå hans perspektiv.

Och det handlar om ett annat begrepp, sa att skriva den. I Jonathan Heits studie fick libertarianer låga poäng på alla skalor som mäter känslomässiga uttryck förutom så kallad reaktans. Denna term beskriver en ovilja hos människor att låta sig styras eller begränsas. Personer med hög reaktans upplever det som stimulerande att säga emot andra och att bryta mot sociala konventioner.

Och jag vill bara säga att jag absolut inte håller med om det här. Patologiskt obstinata personer. Han ger exempel på Mary Rothbard och Walter Block. Som uttryckte så extrema, normbrytande åsikter att normala människor blir illamående. Vilket är sant. Vilket är sant. Både Mary Rothbard och Walter Block var superextrema, eller Walter Block är, får man säga, super extrem på det här sättet.

Det var inte så länge sen som jag, vi pratade här om Walter Block och hans konflikt med Hans Armundhoppe. Och jag berättade lite grann om Walter Block och alla positioner han har tagit genom historien. Men där kan man ju också kanske reflektera över att det finns nånting annat som Mary Rofbard och Walter Bloch har gemensamt. En annan faktor är att bakgrund som eventuellt gör dem särskilt benägna att avfärda allt vad normal anständighet heter och ge blanka fan I om allmänningarna som har byggt upp I tusentals år förbrukas på en generation.

Det kan finnas nånting annat I den här situationen än autism och reaktans. Men det är snyggt, de får ihop det här, det där med reaktans. Ja, liberalerna, visserligen gillar de inte regler så mycket men de har ju väldigt hög reaktans eftersom de inte gillar att andra människor bestämmer över dem och begränsar dem. Ett väldigt gravt patologiskt tillstånd.

Ja, förlåt. De gräver vidare sen I varför det är på det här sättet att vissa människor är mer systematiskt lagda än andra. Och de säger att det är kopplat till testosteronivåer I fosterlivet. Det kan förklara varför autism är vanligare bland män som I högre grad än kvinnor söker sig till yrken och aktiviteter där logik och struktur dominerar.

Av världens 100 bästa schackspelare är samtliga män och flera kända libertaraner är duktiga på schack. Hjälpa.

Boris

Hjälp mig.

Martin

Och sen kommer ett annat, jag vill citera nästa stycke. Vad gäller för den motsatta änden av spektrat? Alltså de som är maximalt empatiska men mindre belägna till systematiskt tänkande. Såna personer söker sig ofta till politiska rörelser som betonar omsorg och social rättvisa. Mitt intryck är att denna kognitiva profil är särskilt vanlig inom den så kallade Woke-rörelsen.

Det mest slående med tyckare som Robin Deangilo och Ibram X. Cindy är deras ointresse för stringens och logik. När den systematiska dimensionen faller bort reduceras politiken till en soppa av moraliserande och känslomässiga utspel. Det är väldigt bra. Jag säger inte illa den här artikeln. Och vi har en slutkläm också som är väldigt bra. Han säger att biologins roll I politiken är ett känsligt ämne som lätt gör människor obekväma.

Vi vill gärna tro att våra åsikter vilar på rationell grund, att vi noggrant väger argument och drar logiska slutsatser. Men vår bedömning av politiska frågor avgörs till stor del av mental hårdvara som installerades I våra hjärnor innan vi föddes. Det finns därför skäl att visa tålamod när en libertarian häver ur sig något stötande eller woke-aktivister ställer till med en massa dramatik. Ofta är det bara hormoner som spökar.

Boris

Alltså, jag kände mig sur och tvär när jag läste den här artikeln. Hur känner jag mig mest smutsig eftersom vi diskuterar den? Alltså, den är alltså ett sånt jävla sandslöst intellektuellt haveri, att det är inte ens ett intellektuellt, det är bara ett haveri. Hur man kan få för sig att med så minimala kunskaper om skriva ihop det. Alltså, vad födde hos honom att jag ska skriva en text om det här? Och vad födde hos redaktören att redaktören skyldig den här psykiaten pengar eller någonting?

Det är så uselt så det är ju starkt av att kunna gå igenom eländet. Det är jättekorkat. Men sen just slutklämmen. Ofta är det bara hormoner som spökar. Det är en sån här lätt högre grej, ja men folk kan vara osams, folk kan bråka, men det är hormonerna som gör det. Det finns inget riktigt och vettigt där. Alltså, den är så dålig på alla plan. Både den ska förklara och den ska förklara biologi.

Just det här att lansera Fredrik Segerfelt som en känslokall autistisk libertarian. Alltså, han är ju världens woke-människa och väldigt många av dem som betecknar sig som libertaraner är ju oerhört empatiska. Låt oss öppna alla gränser. Låt allting flöda fritt.

Alltså, det är ju, vi ser ju hur många som åtminstone har kallat sig libertarianer ligger I precis samma politiska fåras som stora delar av vänstern idag och älskar massinvandring därför att det är synd om dem som kommer hit och det är synd om oss om de inte kommer hit för att allting blir bättre då.

Det är en soppa som inte ens Han lyckas ju inte ens reda ut de konkreta politiska ståndpunkterna ordentligt. Alltså, är fruktansvärt förvirrat. Ja. Jag hoppas alla kvartalsprenumeranter lämnar kvartal och går till 100 procent istället. De är I alla fall mer sorterade. Kvartal ska straffas för det här. Och intressant nu är ju, jag vill ju veta, Kvartal har en ganska massiv kampanj där man vänder sig till den vita kaninen.

Martin

Vad är det? Jo,

Boris

de säger att en procent av befolkningen är sådana människor som tänker självständigt. Och det är de, det är den vita kaninen av någon jäkla anledning. Och det är de som man vill som läsare och prenumeranter. Den en procent som tänker självständigt vill ju inte läsa sån här smörja.

Martin

Jag har faktiskt tänkt på det, att jag har fått mycket reklam för Kvartal. Jag har sett den vita kanin. I mitt Twitterflöde och sånt där och Nej. Det kanske bara är jag som får det. Jag tänker att de lagt mycket pengar på Twitter, att hitta mig på Twitter. Även när jag är inloggad med mitt med mitt Fråg Twitter ANO-konto. Även där hittar de mig och ja, de vet väl inte jag är I Sverige antar jag. Jag kan bara rikta det liksom. Jag att Jag vill veta hur

Boris

du tar, när du pratar med normer och säger att, ja men jag har jag libertarianiom, jag är liberal extra allt. Men är det inte svårt att komma ur det hörnet sen?

Martin

Jo, det är kanske på sätt och vis, men det kommer ju aldrig leda till nån nån djupare diskussion. Alltså nu när jag bor I Sverige sen ett tag tillbaka och bor på landet och sånt där så blir det ändå att man kan hamna I såna här situationer där man kan komma in på nåt sånt ämne. Jag försöker undvika det så långt som möjligt oftast. Och oftast gäller att folk får dra det ur mig. Och då kan jag säga så här, ja men jag är libertarian.

Jag brukar kalla mig libertarian, jag har en libertariansk inställning och sen kan man fiska lite grann så här, vet de vad det betyder? Förstår de vad det betyder? Och ibland så kanske de muttrar och nickar så att de har hört ordet förut. Men ofta så har de ju aldrig hört ordet förut och det är bara helt främmande. Och då tycker jag bara att ett enkelt väldigt snabbt sätt att beskriva det är att det är som att vara liberal fast mycket mer extremt.

Boris

Jag är enkel och folkliga och känner att jag hatar staten och skatter.

Martin

Just det, jag försöker vara lite mer diplomatisk här I byn än att använda ord som hat och sådana saker. Folk blir väldigt defensiva när man säger att man hatar staten för att de identifierar sig med staten och allt sånt där liksom.

Boris

Jag brukar säga att jag inte är så förtjust I staten. Jag

Martin

var på ett. Jag kommer in på saker nu som jag tänkte inte skulle prata om. Jag var faktiskt på ett politiskt möte häromkvällen. Underbart. Här I kommunen. Ett möte med den lokala alliansen. Allianspartierna hade tillsammans ett litet event på den lokala biografen. Så jag gick dit för att hälsa på folk och kolla läget och sånt där.

Och då hade jag en diskussion med en person som var, jag tror att han kanske är ledare för lokala Folkpartiet eller sånt där. Och han sa att du får hemskt gärna komma på vårt nästa möte. Vi har möten en gång I månaden och för mycket av den här informationen som du vill Du skulle ganska snabbt få den och så där. Och då sa jag att det låter bra, det låter intressant, men jag skulle dra mig från att gå på ett möte med ett politiskt parti när jag känner att det finns en viss politisk distans för att jag vill inte komma in och störa och kanske råka uttrycka en politisk uppfattning som inte är acceptabel I ert sammanhang.

Så känner att det kanske inte passar för mig riktigt att gå på ett möte med Liberalerna. Och då börjar han prata om Miljöpartiet. Så att ja, Miljöpartiet, de finns inte längre I kommunfullmäktige här I kommunen men de kanske kan starta upp igen och Vänsterpartiet Vänsterpartiet finns kvar, de kommer förmodligen åka ur nästa gång men de finns ju nu. Sen tror jag jag menar att jag stod till vänster. Det var därför jag inte kunde gå på möte med Liberalerna.

Då tror jag att min del är det så att jag står långt till höger politiskt och jag har en mycket negativ syn på den migrationspolitik som har bedrivits nationellt de senaste årtiondena. Det var en sån jag sa till honom, då blev han ganska spak. Han försökte inte värma dig mer efter det.

Boris

Nej, men har man en partiledare som heter Mohamsson så är det ju svårt göra det.

Martin

Det var intressant, det är så att du tyckte så illa om den här artikeln, för jag tyckte den var ganska bra. Jag kände ju så här bara att som libertariansk autist så är det bara att tacka och ta emot. Det är nästan som han oroar sig för att det är nåt fel på osynlighetsmanten. De ser oss. Men jag är också mer fokuserat på det här, det psykiatriska perspektivet. För det är det, han försöker inte göra en politisk analys. Han gör en psykiatrisk analys. Och den tycker jag ändå var ganska bra.

Boris

Nej, alltså jag tycker den slås lite också. Därför att som jag sa, jag uppfattar jättemycket, väldigt mycket av Du hittar lika många kallt kalkylerande, det han kallar autistiska personer på woksidan som inte, så att säga. Och du hittar lika många känslomässigt styrda människor på högersidan. Jag kan definitivt inte se någon. Jag som står utanför detta av mitt eget spektrum, Yugge Spectret, jag tycker att hans förklaringsmodell håller inte alls.

Martin

Alltså, det finns såklart mer att säga, framför allt om det här med det empatiska och det systematiska. Alltså de, jag påpekar det också när jag läste upp ett citat här, att de begreppen introduceras på ett extremt tendensiöst sätt I den här artikeln. Alltså där empati beskrivs som en förmåga och systematisering beskrivs som en dragning. Det är väldigt komigt faktiskt. Och det här, och det är inte Jonathan Heits formuleringar, det är inget pratminne eller sånt där, utan det är artikelförfattaren tror jag som har skrivit det.

Så att empatiska människor, de har en fantastisk empatisk förmåga. Systematiska människor, de har ingen förmåga, de har bara bisarfixering vid mönster för att de är mentalt kriga. Nu vet vi, författaren har ju inte en sån inställning därför att han han säger det här med att att när den systematiska dimensionen faller bort reduceras politiken till en soppa av moraliserande och känslomässigt utspel. Så ingen skugga faller över honom I den frågan. Men vad är det vi egentligen pratar om här?

Alltså om vi dristar oss till att gå bortom vad som passar att skriva om I kvartal. Så en sak som står I artikeln är att autism är vanligare bland män. Ett annat sätt att beskriva saken är att det som kallas för autism I själva verket är ett uttryck för maskulinitet. Autister är människor vars hjärnor är mer specialiserade på maskulina aktiviteter.

Och på andra sidan spektrumet finns människor som har då feminina hjärnor. Snarare än maskulina hjärnor. Och de är alltså inte autister utan nånting annat. De är på andra änden av spektrumet som man brukar säga. Och om du går väldigt väldigt långt I andra riktningen, att du har en mer feminin kognitiv orientering och du har kanske inte ens tillgång till maskulina sidorna, de där systematiska sidorna.

Då hamnar du I nån sorts, ja man kan väl säga nåt sånt här schizo-psykos-skitsoid-spektrum. Att du börjar tappa kontakt med verkligheten helt och hållet och du får den typen av problem istället. Det finns ett sånt spektrum, för att det ena änden av spektrumet är autism som är en form av maskulinitet och det andra änden av spektrumet är kanske en psykotisk tendens som är ett feminint fenomen.

Och det är stort mysterium vad det här handlar om I grunden. Därför att kvinnor har en särskild sorts specialisering som handlar om andra människor. Framför allt så handlar kvinnors specialisering kognitivt om att ta hand om barn. Så att för att kvinnor ska fungera I sina naturliga roller så måste de kunna synka sig själva mentalt med barn, framför allt små barn.

Och det är en värld som handlar om känslor. Och systematisering och rationalitet har bara inte så stor roll I den världen som den har I den normala vuxna världen. Så att det är vad en feminin specialisering handlar om, att fokusera på barns känslor. Och sen har vi den maskulina specialiseringen som handlar om att lyfta blicken och fokusera på andra saker än småbarns känsloliv.

Och det lite grov och svepande bild, men den är inte mer svepande än bilden som ges I den här artikeln. Och här kan man ju ställa en ganska enkel fråga. Vilken sorts mentalitet vill vi ska vara dominerande I samhället? Vill vi att det är den mentaliteten som är anpassad för att synka med små barn och deras känslor? Eller vill vi att det ska vara den mentalitet som är anpassad för att lösa generella problem, oavsett om de handlar om känslor eller inte?

Är Är det kanske så att vi ska en balans mellan de här perspektiven? Den gyllene medelvägen där vi är både empatiska och systematiska? Vi kan smaka på den va? Ja, vi ska 50 procent systematiskt tänkande och logisk struktur och problemlösning. Och sen ska vi 50 procent känslostyrning baserat på biologiska kretsar som är anpassade för att ta hand om småbarn I en miljö där andra människor sköter allt det praktiska. Där männen går ut och jagar så att mamman och barnen ska få äta. Ska det vara ungefär 5050 mellan de här 2 alternativen?

Och svaret är såklart att det absolut inte ska vara 5050. Det finns kanske nåt sammanhang där det bör vara 5050, men då snackar vi kanske om saker som händer inom en viss familj. Kanske när en mamma och en pappa har en diskussion om hur man bör hantera en treåring. Där kanske de här perspektiven ska igenbörda nåt sånt där. Men Det där är ett väldigt speciellt fall va? Och det är nånting som vi har pratat om flera gånger tidigare genom åren att det kvinnliga perspektivet har sin plats I vissa sammanhang.

Men det är avgränsade lokala sammanhang, framför allt inom en viss familj. Och de kvinnliga impulserna måste alltid vara inramade av och underordnade till en manlig logik. Därför att det är bara inom ramen för en maskulin konstruktion av familjen, familjen som enhet, som det kvinnliga perspektivet kan få spelrum på ett produktivt och säkert sätt utan att få massa dåliga konsekvenser. Därför att låta empati påverka politiska resonemang och politiska processer, det är en katastrofal Det är en bokstavligt talat katastrofal därför att vi lever just nu I en extremt allvarlig katastrof som har orsakats av att vi har släppt kvinnligt tänkande I sammanhang där det ska fattas viktiga beslut.

Vi håller på att gå under, vi kanske kommer att gå under på grund av det här. Jag gillade den här artikeln, jag menade det genuint, gick ingen bra artikel. Men jag vill också säga då I sammanhanget att det är ju verkligen nånting sjuk med det här att vi lever I en tid som håller på att gå under på grund av en massiv överdos av empati och kvinnliga omsorgsinstinkter och så vidare. Strategier som är anpassade för att hantera en enskild kvinnas egna småbarn. Nu appliceras de vuxna människor, på till exempel företagsledare som ska begränsas om hon bor I treåringar.

På kriminella människor som det ska daltas med som om hon bor I småbarn. Och såklart på miljontals vuxna människor som importeras från tredje världen. Därför att kvinnor, biologiska kvinnor och mentala kvinnor ska ska leka dockhus med dem och hantera dem som sina små barn. Ge dem nånstans att bo och ge dem mat och lära dem saker och så vidare. Det är totalt sinnessjukt.

Och det blir på nåt sätt ännu mer sjukt när man till råga på allt ska läsa artiklar där det förklaras att folk som istället vill lägga an ett systematiskt perspektiv på samhällsfrågor, de är empatistörda. Det är hormoner som spökar. Vi måste tålamod med dem för att de saknar den essentiella förmågan till empati. De är som walek-människa, fast bara lite annorlunda.

Boris

Alltså, jättebra utläggning. Jag kan inte förlika mig med att du tycker att texten är bra. Det är Det är en intressant tolk. Alltså, jag får inte ihop det. Jag

Martin

kan ju bara vara på väldigt gott humör när jag läste tiden. Jag måste varit på ett extremt gott humör det här.

Boris

Men saken är också att ett segrande strukturerat tänkande innebär faktiskt att, är man bara strukturerade tänkandet då kan man lätt bli autist och bygga järnvägar I Amazon och sådana saker. Men det segrande strukturerade tänkandet, det har ju också ett stort mått av empati.

Att man förmår att leva sig in I andra människors, kanske ibland till och med begränsade förståndsgåvor och förmågor, och anvisar dem rätt plats I samhället. Det är det som kännetecknar en fungerande hierarkiskt samhälle. De som så att säga tar kontrollen detta är strukturerat tänkande men också empatiska.

Så att alltså det målas upp en väldigt underlig, den som vinner I politiken I verklig mening och kan åstadkomma förändring har precis de förmågor som den här artikelförfattaren kallar empatiska, förutom det strukturerat tänket. Man måste både och I stort mått. Annars går det inte. Han målar ju upp, han förstår, han är ett, han, den här artikeln är typexempel på en autism som är helt isolerad från verkligheten som den ser ut, som har suttit på sin kammare och kokade ihop något med lite lösa intryck från de senaste åren. Han är ett kocko helt enkelt.

Martin

Ja. Ja, är intressant och lite intrikat det här med frågan om balans. Alltså vi riskerar ju att trilla tillbaka till den här diskussionen som vi haft ett par gånger tidigare om autister och psykopater. Ja, vi gör inte det. Och ja, jag Nej, vi ska inte utreda allt det där igen, men jag tycker du gör en jättebra poäng och personligen så Jag föredrar psykopater.

Det vill säga folk som kan slå av och på sin empati efter behov. Det är bättre än att vara autist och alltid empati avstängd. Men Nu är vi verkligen inne på en diskussion som folk inte är redo för, så att oss

Boris

gå vidare. Vi måste bädda in den.