Martin

Vi har den tråkiga uppgiften att meddela att Dick Shaini har gått ur tiden Han var en fascinerande man Som vi såklart måste prata om Verkligen en intressant typ och viktig person. Dick Shaini kom från Why Oming. Jag tror att hans föräldrar var inflyttade, men han bodde där som barn och större delen av sitt liv och han representerade YO-ming kongressen I många år och så vidare.

Hans far arbetade I nån kapacitet för jordbruksdepartementet, så att så att Lille Dick fick lära sig ganska mycket om politik redan från barnsben. Han var inte en politisk adel direkt, men han var ändå på ett sätt en född insider. Han gjorde en typisk målmedveten resa in I politiken. Plugga lite statsvetenskap och sen gick han in och började jobba för Nixonadministrationen.

När han var väldigt, väldigt I tidiga tjugoårsåldern. Och många långa linjer inom Chanies liv börjar där. Till exempel att han lärde känna Donald Ramsfeld som han jobbade för där och som han jobbade med I många årtionden efter det. De blev ett öscent radarpar. Och under liksom åren så blev Tjejenie en del av den neokonservativa strömningen.

Och han initierades I den av Irvin Christel själv som han träffade då när de båda jobbade för Nixon. Och tjejen blev en lärljunge till Christel. Han blev väldigt imponerad av de här Vi har pratat om det många gånger att Urban Cristel och de andra, de här ursprungliga, så kallade nedkonservativa, de var väldigt märkliga personer och de var väldigt annorlunda än resten av den amerikanska högern.

Bland annat för att de ursprungligen var trotsgister. Så de kom från vänster och skapade en ny sorts nisch inom högern. Och och det här är spännande av flera skäl vad gäller Dick Qini. Och för det förklarar en hel del. Inklusive hans bakgrund I den här postroskissiska sfären förklarar också det som hände sen efter hans kraftdagar som vice president.

När han hade alla de här hetsliga konflikterna med Donald Trump och så vidare, som vi pratade lite grann om I radion. Jag tror vi kan reda ut de där sakerna lite tydligare om vi drar linjen hela vägen tillbaka till till Eurin Cristel och så vidare. Så Dick Sheanie, han var med I Fordadministrationen sen efter att Nixon avgick. Han jobbade sig upp där. Ramsfelt blev försvarsminister och Sheanie blev stabschef eller vice stabschef eller nåt sånt där.

Sen satt han I kongressen I 10 år. Fokuserade på försvarspolitik och energipolitik. Vilket är väldigt naturliga vägval för en politiker från just Wiioming på grund av delstatens naturliga intressen. Men det var såklart också nånting som var väldigt strategiskt för Chaini som passade väldigt bra för hans planer och karriär och så där. Därför att sen så blev han då på början av nittiotalet försvarsminister under börsenior.

Och så Dick Chaini, han var alltså försvarsminister under det första Gulfkriget och spelade en väldigt viktig roll där. Och sen ägnade han Klintonåren åt att jobba för Hallibirtan. Och det företaget expanderade något enormt under de åren under Chanies ledning. Och Hallibirtan, det är energiföretag som bland annat är världsledande på att gå in och ta över oljefält på andra sidan jorden och styra upp dem.

Om såna tjänster skulle behövas av någon orsak. Ja, sen sen ingick Shain igen den här alliansen med George Bush Junior. Han har jobbat väldigt nära George Bush senior, men sen så fortsatte han då den här alliansen med börsfamiljen och blev vice presidentkandidat när när börsjunior skulle ramp för president.

Men han blev ju inte någon vanlig vice president. Den här mer tillbakadragna ceremoniella typen som han hade sett historiskt, utan var det var Chini som var den seniora och också den dominanta parten I det här spelet. Och många såg det som att det egentligen var tjejer som var president, alltså redan från början. Börsjunior, han var ju, till skillnad från sin far så var han ett oprövat kort där han dök upp på nationella politiska scenen.

Börsscen gör, han hade varit vice president I 8 år när han blev president och innan dess hade han varit CE-chef och ambassadör och suttit I kongressen såklart och så vidare. Börse Unier hade varit guvernör I Texas I en mandatperiod. Så att han ansågs vara grön och det var ju såklart helt uppenbart att han bara pushade som kandidat på grund av sitt namn.

Så Dick Chaini, han han var då the äldre stateman, som man brukar säga. Han tillförde trygghet och stabilitet och han kunde se till att allt det viktiga sköttes på ett bra sätt. Och I praktiken så verkade det som att Chaini skötte. Han skötte utrikespolitik, försvarspolitik, energipolitik efter eget huvud.

Och det var liksom så det var upplagt från början. Man kan tänka sig att det var ett villkor för att man skulle kunna göra börs-junior till president. Det gick bara om Shini var där och skötte de tunga portföljerna. I praktiken så blev Dick Shini president I USA efter valet 2000. George Bush var en sorts galjonsfigur och han var såklart också en länk tillbaks genom makt strukturerna till den mäktiga börsfamiljen.

Och sen så gjorde Tjejny rätt mycket intressanta saker, som till exempel då att han drog igång sitt andra Gulfkrig och ledde USA genom ännu ett krig I Irak. Och många andra krig och händelser. Man kan diskutera hur positiva de där projekten var. Många kritiska synpunkter har noterats om de här krigen.

Men de var väldigt lyckade från kinesiskt perspektiv. Och de var definitivt väldigt lyckade från HelibethTons perspektiv och från försvarsindustriens perspektiv. 11 september 2000 ett så var Dick Chaini I Vita huset när New York attackerades. Georges Bush, han var I Florida på en skola och satt och läste sagor med små barn på ett skolbesök.

Han läste en saga som handlade om en get, tror jag. Och efter att hans stabschef kom in I rummet I skolsalen för andra gången och viskade I hans öra att att sur, nu har ett andra plan flugit in I det andra tornet. Amerika är under attack. Då valde att sitta kvar. Han satt kvar och lyssnade på skolbarnen en sagostund berättelsen om geten I minst 5 minuter innan han gick därifrån och lät sitt team briefa honom.

Ja, eventuellt så har vi lite yngre lyssnare som inte minns det här. Det här är ganska intressant. Det här var precis det här som hände och det rapporterades I realtid helt inför öppen som att de inte ens låtsades att han var president. Och det var liksom från början en allmän känsla att Bush inte var en riktig president. Han, alltså Bush fick ju, återigen då för lite yngre lyssnare, Bush fick ju mer, han fick ju en annan ställning senare.

Och efter att han slutade vara president så fick han en annan status. Men det var en öppen hemlighet, allt det här. Och Chianie, han var I Vita huset en dag han tog över ruljansen där totalt, dels genom att styra allt arbete. Han beordade militären att skjuta ner flygplan och såna här saker och han aktiverade Continuity of government-planerna.

Där de sätter igång en massa protokoll för att gömma undan landets ledning I bergrum och gå över till säkrare kommunikationsformer och upphäva de normala ordergångarna och så vidare. Det som en sån alternativ stat som tar över om man misstänker att den normala staten är på väg att sätta sig ur spel genom en sovjetisk överraskningsattack eller sånt där. I det här fallet då att man visste inte exakt vad det var för någonting. Eventuellt så visste Dick Chini exakt vad det var för någonting, men ja, ni förstår.

Men I det här läget då, på 11 september, så tror jag att alla I Vita huset var väldigt glada att det var Dick Chini som var där och var vid rodret och inte George Busch. Hade varit jobbigt om var tvärtom. Men man kan misstänka att det aldrig hade kunnat hända att det var tvärtom. Oavsett så var det Chaini som han hade lystrat till I ett sånt skarpt läge, det var han som skötte de här de frågorna liksom.

Men en annan sidosaken är att Dick Shaini, han han Många har intygat att han tog över mer permanent den dagen. Och allt som hände sen, kriget mot terror, den nya amerikanska säkerhetsapparaten, krigen, Department of Homeland Security och så vidare, allt det där var cheanies verk. Han var kanske den främsta arkitekten för den här nya världsordningen som skulle byggas och som vi fortfarande lever I I hög utsträckning.

Och det finns nån som säger att den här Continuity of government-planen den aktiverades, men den de aktiverades aldrig. Så att den är fortfarande på plats. Oavsett hur det är med den saken så är Dick Shini kanske så nära man kommer ett förkroppsligande av den djupa staten. Och av det militärindustriella komplexet. Och av oljeprofiten.

Boris

Ja, men han förkroppsligar också förfallet I militärindustriella komplexet. Men först vill jag säga liksom att det är, du har ju rätt I beskrivningen av börsjunier och Tjejerna där, men samtidigt så har man sett den där filmen där han sitter med barnen, då Alltså, det är ju så uppenbart att han vill höra slutet på sagan.

Han har inte hört den förut, utan vet hur det går för lilla geten. Det är ganska gulligt. Han är ju den som har störst ögon där. Barnen är lite tillbakalutad, men börsan är verkligen fångad. Men just det här med förfallet I det militärindustriella komplexet, som du säger, det finns ingen som förkroppsligar det så mycket som han alltså, så öppet och skamlöst också. Han är nästan som en filmfigur I sin skamlöshet.

Men tittar man liksom på vad hans favoritkompisar Halle Burton gör alltså så är det ju Dels har vi till och med den amerikanska statens revisorer klagade ju vid 2 tillfällen på pengarna som Harrie Burton fakturerade för sitt arbete I Irak. De hade ju ansvar för att, som du sa, räta upp det här med oljefälten plus hantera alla drivmedelsleveranser till de amerikanska och allierade styrkorna.

Men då misskött det där nåt som samslöt sig alltså, så att efter bara några månader så hade 2 tredjedelar av deras transportflotta kollapsat. Man hade inte reservdelar. Och de tog dessutom samma pris per gallon som det kostar om de hade liksom tankat I New York eller Washington.

Men priset Irak på marknaden, även I det krigsdrabbade Irak så var det en tredjedel av det som Harrier Burton fakturerade amerikaner, pentagon. Alltså, de här gossarna, det militärindustriella komplexet förr, de ville ju åtminstone vara med och etablera och erövra och bygga ut imperiet.

Herregud, det är en så här parasitär variant på det militärindustriella komplexets företag. De vill bara kriget igång och fakturera staten. De bryr sig inte ens om att kriget går bra.

Martin

Nej, det sant, du har helt rätt I det förstås att chaner markerar också den här brytpunkten, övergången till den oerhört däckadentafasen. Som ju också ledde till det militärindustriella komplexet. Vi ska inte säga deras undergång kanske, men de är ju de är ju marginaliserade nu jämfört med de var tidigare. Nu finns det ett nytt militärindustriellt komplex som håller på att etablera sig. De är redan väldigt etablerade, de här nya högteknologiska företagen Som Space X och Pallantir och Andreel och de här företagen som håller på att ersätta de här gamla. Så att det var ju, det var ju också han, Shaini, det var inte han som drev den utvecklingen, men hans jobb var att förvalta ett system som redan var tämligen ruttet.

Och var på väg ut. Så att så han anförkroppsligar Men det var också alltså det är det här, när man först är försvarsminister och drar igång ett stort krig mot Irak och sen sätter man sig som chef för Halli Burtan I en mandatperiod och sen sen tar man över till Irakkrig. Det blir liksom inte mer genomskinligt än så. Nej,

Boris

faktiskt.

Martin

Det blir mer genomskinligt senare I Amerikas historia, för sen kommer Donald Trump som numera ägnar sig åt såna här krypto-crypto-skam var och varannan vecka. Och bara roffar åt sig, rakar in liksom miljarder efter miljarder I en sån här skumma shitcoin kryptovalutor. Och det är totalt skamlöst, helt öppet.

Och nu säger vi att det är grift och sånt där, men det är också liksom Jag tror faktiskt att Trump och Trumpfamiljen, hans söner, kan mäta sig. Både I en korruptionsgrad och bara I liksom dekadensgrad och total avsaknad av av måttfullhet och elegans?

Boris

Ja, snarare finns det något, jag måste nästan säga att tjejerna är lite elegantare. Det fanns något I hans framtoning och var så här, ni vet att jag gör det jag gör, men so what? Vad ska ni göra åt det? Han är ju mer en Blåfeldt, en James Bond-skurk.

Martin

Apropå Blåfend. En sån intressant sak, alltså det är en, man kan tycka att det bara en irrelevant anekdot och sånt där. Jag tycker bara det är en ganska intressant grej. Dick Shaini var ju en sån politiker som ofta kunde uppfattas som hjärtlös. Och han var också bokstavligt talat hjärtlös. För att han fick sin första hjärtattack när han var 37 år gammal. Och sen fick han en till när han var 43 tror jag och så vidare. 5 hjärtattacker tror jag.

Och jättemånga hjärtaoperationer och han fick nån sån här defibrilator inopererad och sen till slut när han var mer än 70 år gammal så fick han en hjärttransplantation. Och det är nånting med det här som jag tycker är ganska suggestivt. Han är liksom som är som Dartw Wader. Det där onda kraftfulla geniet bakom all djävulskap. Och precis som Dartw Wader så är han nån sorts halvmekaniserad Frankenstein som skulle dö utan sin högteknologiska utrustning. Och bokstavligt talat så är hans hjärta slut liksom. Han hade inte mycket hjärta till börja med, men till slut så dog hjärtat helt och hållet. Han fick ta någon annans hjärta för att fortsätta. Inget ont om hjärttransplantationspatienter I allmänhet, det är bara intressant att Dick Schianie hade den här fysiologiska egenheten.

Boris

Sen får vi inte glömma hans shooting-assistent

Martin

också tycker jag. Ja, just det. Påminn med, han sköt en av sina kollegor, en av sina ministrar.

Boris

Nej, var bara ett axelskap och han kände inte, det var en advokat han sköt på vacker jakt och han klarade sig. Däremot ett tag på tal om hjärtan placerar sig så nära hjärtat på den som han sköt av misstag då så att de vågar inte operera där faktiskt. Så killen fick en hjärtattack några månader senare och en lugn kollaps, men han överlevde.

Men själva hanteringen av det här som Tjejer går ut och gör, han träder ju fram och säger att det är mycket nära vän till mig så här och jag är förkrossad över det här och så vidare. Sen när offret kvickt till några veckor senare, så jag känner ju inte Tjejenie. Jag har Jag har väl hälsat på varandra nån gång.

Martin

Ja, hellre ett diaboliskt snille som Shini än de här alla lelösa dussinpolitiker som vi har nu. Och man kan längta lite efter ledare med en mer värdig ondskefull hållning.

Boris

Ja, det ska vara lite format på fienden tycker jag. Man ska nästan vara frestad liksom att gå över till en mörk till dat share, att de vinner och de är coolare. Men man är inte frestad att gå över till den onda sidan som den ser ut idag.

Martin

Jag tänkte försöka säga någonting om det här med Dick Schenis ideologiska tillhörighet, att han också var en exponent för den här, här obskyra gamla trotskisstiska strömningen. Så Ewerin Cristol som var kanske den främste liksom tänkaren bakom den så kallade neokonsekvensmen och kinesisk läromästare. Han beskrev de här som leninism för högern.

Och de hade en del såna som leninistiska till exempel om hur man skulle bygga kadror och hur man skulle toppstyra den amerikanska pöbeln med, man skulle sån think tanks och tidskrifter och politiska nätverk som kontrollerar organisationer som I sin tur kontrollerar det konservativa fotfolket och så vidare. Det vill säga, man appellerar inte direkt I basen, man försöker inte mobilisera basen direkt som det som Trump håller på med till exempel, utan man styr indirekt och strategiskt genom de här institutionerna som man bygger upp.

Och det här är ju då, man kan säga att det här är den exakta inversen av en populistisk en populistisk strategi. Och de var väldigt genomtänkta. De var genomtänkta och explicita antipopulister. Och det där som jag tycker är lite intressant, för att på ett sätt och vis så är det så väldigt logiskt och naturligt att Tjeini sen hamnade I den här bittra konflikten med nästa stora populistledare som dök upp.

Det vill säga Donald Trump. Tjeini blev ju en av de mest inbitna anti-Trump-figurerna. Och han gick till och med ut och sa att han skulle rösta på Kamala Harris 20 24. Och jag tror att det var uppriktigt från Chineys sida. Var han någonsin uppriktig? Vad betyder ens uppriktighet med en sån sån dikt Chiney? Men jag tror att han, jag tror att fanns nånting riktigt där.

Att Chaini hade, han befann sig på den här lite cyniska dekadenta sluttampen av av sin epok. Men jag tror att han ändå, han trodde på en sorts, fanns en sorts vision, någorlunda storslagen vision om Amerikas civilisatoriska uppdrag och de här militära äventyren, man skulle göra nation Building och så vidare.

Och sen kommer Trump och han sopar bort allt det där och reducerar allt det där till snäv, vulgär ekonomisk nationalism. Och från det här posttrotskissiska perspektivet så är det totalt oacceptabelt. Därför att det som Tjeini och Ramsfelt och de andra, det som de höll på med, det här som demokratisering genom militärkraftprojektion, det är ju dels är det en evigtbunden amerikansk politisk tradition.

Det är en del av USA:s DNA som nation som vi pratar om ibland. Men det är också från deras perspektiv, från deras mer esoteriska perspektiv, så var det här, det var liksom den ultimata formen av internationell solidaritet. Som det kallades inom den marxistiska rörelsen. Så att när Trump kommer in och ska lägga ner de här krigen så är det inte bara en attack mot deras personliga, deras ekonomiska intressen som är avsevärda, Utan också mot deras djupaste övertygelse, deras innersta socialistiska glöd.

Om om Chanies ande, ursäkta. Och såklart var också Trumps om att dränera träsket. Absolut annat tema för Chanie, därför att han var ju träsket. Han var träskets kung, han var den ultimata träskvarelsen. Och han hade ägnat hela sitt liv åt att bygga de här hemliga maktstrukturerna, think tanks, säkerhetsbyråkratier, militära kontaktsoperatörer och så vidare.

Och Trump han bestämde sig för att bara kliva runt allt det där. Eller att han han han gick över huvudet på alla de där institutionerna som som tjejen och de andra hade byggt upp. Och jag tycker det är intressant, om jag tänker tillbaka på det här att under Trump-eran så reagerade olika republikaner ganska på olika sätt. Men inte bara Dick Sheini, utan hela familjen Sheini. De begick ett sorts kollektivt politiskt självmord.

Ett sorts sepukku. Hans dotter, Lizz Shini, var en stigande stjärna I partiet. Hon satt I kongressen och så vidare. Hon gick också all in på att motsätta sig Trump till varje pris och hon blev totalt, hon blev förintad 20 24 när Trumps kandidat I Wioming fick, jag tror en annan kandidat fick fick mer än dubbelt så många röster när visst Sheini kandiderade för för omval, så han blev helt utvärderade.

Och Sheini själv, Dick Sheini, han skulle ju naturligt varit en ålderman och liksom kungamakare I det republikanska partiet. Och istället så blev hans sista politiska handling blev att rösta på Kamala Harris. Men samtidigt så var det konsekvent utifrån chains egen ideologiska position, därför att Kamala Harris, han och Kamala Harris hade snarlika globalistiska visioner.

Han hade mycket mer gemensamt med henne än med en nationalistisk populist. Och det tycker jag är intressant, tycker jag, att man man ser en sorts yttersta extrapolering av den neokonservativa positionen. För nyokonsekvensmen, jag säger det här inom citationstecken hela tiden, därför att den var ju aldrig konservativ på nåt riktigt sätt, utan den var Den var en revolutionär internationalisering som hade lämnat liksom det marxistiska ekonomiska tänkandet bakom sig, men som hade väldigt mycket av samma samma grundläggande glöd, den här så messianska kvaliteten, samma trotskisstiska organisationsprinciper och så vidare. Så att från chaniskt perspektiv så kan man ju se det som att hans kompromisslösa motstånd mot Trump, det var fullständigt logiskt. Det var inte så att han övergav sina principer och gick åt vänster eller nåt sånt där när han liksom röstade på demokraterna, utan det var hans principer som triumferade I honom själv och fick honom att överge det här partiet som han hade varit lojal med I alla år hela sin sin personliga politiska ställning, all sin prestige.

För han var ju extremt impopulär under de sista åren. Under Obamordnare kanske Dick Chaini var mer, mer Darthwide-bilden. Att man liksom fruktade honom, man respekterade honom. Och så där var det inte alls efter att Trump kom in och rörde om allting. Och sen tänker jag på det här med att nästan alla andra, nästan alla andra replikaner rättade in sig I ledet.

De var också niokonservativa, men nu fortsätter de sina politiska karriärer som populistiska nationalister. Åtminstone så länge Trump är I Vita huset. Men inte familjen Chiney. Därför att de var trogna saken. De var trogna sina kadrer. De var riktiga avantgardister.

Boris

Ja, också så pass iskalla som de såg precis det du ser att ska man liksom köra den linjen så är det faktiskt demokraterna som, där krafterna finns och står för detta. Men det är väldigt intressant det där metodskismen därför att det är den fångade ju upp folk utanför, alltså yngre människor påverkade av detta.

Vi ska inte glömma bort det stora brott som sker I amerikansk modern vänster när gamle troskisten Christopher Hitchens bejakar kriget I Irak därför att det är ett steg framåt. Alltså det där gjorde ont I den vänstern och bidrog till att den försvagades. Och det är väldigt logiskt just det här att vara för det för många troskister. Vi hade själv en släng av det där under Irakkriget.

Men då tänker de eller man så här att, ungefär Man får ibland bort de, nu blir det udda bistolar, de norska troskisterna som inte var så få under andra världskriget, de bejakade ju den tyska ockupationen av Norge och stödde Tyskland under andra världskriget därför att de menade att Tyskland stod för en mer avancerad form av kapitalism och ett stadium som man måste gå igenom för att nå socialismen.

På samma sätt tänkte många troskister dåvarande och före detta under Irakkriget och andra sådana krig, nej men alltså Irak är efterblivet och om Irak ockuperas av en imperialistisk makt så kommer det faktiskt innebära att Irak tar ett steg framåt utvecklingen, så vi bejakar detta. Så att en sån troskist kan samsas alldeles utmärkt med en icke-troskist som säger att vi behöver ockupera Irak för att sprida demokratin.

För de säger egentligen samma sak. Så att jag tror vi kommer att se de nyokonservativa faktiskt dyka upp I det demokratiska partiet framöver. I det republikanska är de ju tämligen rökta nu faktiskt.

Martin

Ja, och jag tror att vi aldrig kunna räkna ut dem därför att det är konservatismen. Så en av orsakerna till att de här gamla trotskisterna sökte sig till de amerikanska säkerhetseliten och så vidare var ju att det fanns en logik I det. Det var inte att de gick in och tog över nånting som var helt annorlunda så skulle de vända det 180 grader till det som de ville. Utan de såg ju någonting I USA och USA:s historia som var precis I linje med deras Det var en naturlig konvergens.

Och på grund av det, att alla de här sakerna är inbyggda I USA:s historia och hela den amerikanska logiken, så kommer det dyka upp igen. Och det kan vara I demokratiska partier, ett republikanska partier, kanske ett annat parti, men det kommer garanterat komma igen. Och vi kanske inte kommer att tänka på det som niokonsekvensism, men samma tendens kommer att finnas där och förmodligen så kommer mycket av det här trotsgistiska inflytandet finnas kvar även på sikt.

Boris

Ja, snacka om, det här är småskalig, småskalig, men extremt effektiv en turism. Man får ju lyfta på hatten vad man än tycker om dem.